Det svenska elystemet – inne i bostaden

[ElFredde]

Jag skulle inte lita på det i nyproduktion heller.

Någon skrev på forumet om att man på en vidareutbildningskurs för elektriker (alltså erfarna yrkesmän) hade givit dem i uppdrag att tillverka var sin skarvkabel (alltså vanlig skarvsladd för enfas 230V). Och sedan besiktigat resulatet. Om jag minns rätt så var det en av 20 som hade lyckats tillverka kabeln helt utan anmärkningar. Men då var det en petig inspektion.

Därmed inte sagt att det var sopiga elektriker. Det handlar om att det finns väääldigt många fel man kan göra även på den enklaste uppgift.

Så sant, så sant! Min pappas elcentral brann, typ hälften av modulerna var helt smälta och kopparen i huvudledningarna hade smält till små runda pärlor som låg överallt. Den elektriker som kopplat in huvudledningarna i huvudbrytaren hade inte dragit åt skruvarna i brytarens plint tillräckligt hårt. Det fungerade väl i säkert 10 år, men när pappa flyttade in så drog han väl effekt i större utsträckning eller på andra faser än vad tanten som bott där tidigare gjorde, och då blev det varmgång och totalhaveri. Allt utom en fullt utvecklad brand får man väl säga. Det läskiga med de nya dvärgbrytarna är att sådana säkringar, när dom smälter, kan fastna i slutet läge. Många av mina lärare på elskolan skulle aldrig använda någonting annat än gamla diazed "proppar" i sina egna hem.

P.S. En dvärgbrytare har förstås termiskt skydd mot överström i den egna brytaren, men om modulen intill blir varm nog att smälta höljet på sina grannar så kan de alltså fastna i slutet läge.