Nej, den har jag missat. Här skulle behövas en infälld travers.Workingclasshero skrev:
Dock inte högsta prio just nu.Om man har en "vanlig bil" ja. Jag har räknat på vilken takhöjd man behöver för att rotera en folkabuss och jag vill minnas att ett absolut minimum är 2,4m och då är det om man tippar karossen direkt på backen.M maria01 skrev:
Precis det är planen, men det är lättare sagt än gjort. "Bilvaggan" (rotisseri) behöver även vara "höj- och sänkbar" då frigången som krävs för att rotera karossen medför att karossen hamnar för högt upp, även i tippat läge. Så förfarandet blir därför alltså:M maria01 skrev:
1 Strippa karossen på ALLA detaljer och spänna fast den i vaggan.
2. Rulla ut vaggan hissa och tippa karossen
3. Sänka vaggan så att den tippade karossen går in på höjden
4. Rulla in och starta svetsen (eller snarare vinkelslipen)
När man sen gjort färdigt "ena sidan", så gör man om steg 2-4 igen och när man är färdig med det, kan återmonteringen ta vid. Såsom det ser ut idag kräver min garageuppfart även att vaggan är utrustad med terränghjul, men tills dess att det är dags att tippa några karosser kanske jag har fixat garageuppfarten?
vad gör man inte för sin hobby själv sitter jag med ett dubbel garage gjort för 2cv men har bara större tyska bilar som hobbyKeexet skrev:
Precis det är planen, men det är lättare sagt än gjort. "Bilvaggan" (rotisseri) behöver även vara "höj- och sänkbar" då frigången som krävs för att rotera karossen medför att karossen hamnar för högt upp, även i tippat läge. Så förfarandet blir därför alltså:
1 Strippa karossen på ALLA detaljer och spänna fast den i vaggan.
2. Rulla ut vaggan hissa och tippa karossen
3. Sänka vaggan så att den tippade karossen går in på höjden
4. Rulla in och starta svetsen (eller snarare vinkelslipen)
När man sen gjort färdigt "ena sidan", så gör man om steg 2-4 igen och när man är färdig med det, kan återmonteringen ta vid. Såsom det ser ut idag kräver min garageuppfart även att vaggan är utrustad med terränghjul, men tills dess att det är dags att tippa några karosser kanske jag har fixat garageuppfarten?
Medlem
· Stockholm
· 3 909 inlägg
Kolla med Jörgen om takhöjden, han har.min roteseri i garaget.Nej, den har jag missat. Här skulle behövas en infälld travers.
Om man har en "vanlig bil" ja. Jag har räknat på vilken takhöjd man behöver för att rotera en folkabuss och jag vill minnas att ett absolut minimum är 2,4m och då är det om man tippar karossen direkt på backen.
Medlem
· Stockholm
· 3 909 inlägg
Mitt rotisserie är ganska precis 220cm högt.Precis det är planen, men det är lättare sagt än gjort. "Bilvaggan" (rotisseri) behöver även vara "höj- och sänkbar" då frigången som krävs för att rotera karossen medför att karossen hamnar för högt upp, även i tippat läge. Så förfarandet blir därför alltså:
1 Strippa karossen på ALLA detaljer och spänna fast den i vaggan.
2. Rulla ut vaggan hissa och tippa karossen
3. Sänka vaggan så att den tippade karossen går in på höjden
4. Rulla in och starta svetsen (eller snarare vinkelslipen)
När man sen gjort färdigt "ena sidan", så gör man om steg 2-4 igen och när man är färdig med det, kan återmonteringen ta vid. Såsom det ser ut idag kräver min garageuppfart även att vaggan är utrustad med terränghjul, men tills dess att det är dags att tippa några karosser kanske jag har fixat garageuppfarten?
Det borde gå fint att använda i ditt garage.
Jag har jobbat med att få ner höjden så det går nog fint i ditt garage med.
Bara så du vet
Vad trevligt med ett lågbyggt rotisserie, men jag har bara 2,05 i takhöjd.Mitt rotisserie är ganska precis 220cm högt.
Det borde gå fint att använda i ditt garage.
Jag har jobbat med att få ner höjden så det går nog fint i ditt garage med.
Bara så du vet
Vet inte hur det funkar då? Det är inte för inte, jag kallar denna lokal för "grottan".Så för att summera den senaste tidens framsteg, för det har faktiskt varit lite av den varan även om jag själv tycker det går långsamt.
Under mekhegeln gjordes det inte så mycket i detta projekt, men jag fick iaf hjälp av en kompis att kånka iväg motorerna till ett temporärt förvaringsförråd. Det har ju varit rätt mycket av det trista arbetet att bara flytta på grejer, men det är på sikt värt det då det är rätt skönt med färre prylar som ligger i vägen.
För att fortsätta med "blindtarmen" var det några hyllor som fortfarande satt uppe som måste ner. Jag hade kompromissat litegrann tidigare genom att inte plocka ner dem, för att inte barrikadera den övriga lokalen mer än nödvändigt när vi skulle meka där, men det innebar också att jag inte kunnat måla hela "tarmen".
Nästan helt tömt, de blå kabinetten väger säkert en 20-30kg styck, så det är bara att stålsätta sig:
Väggen behandlas sedan med färgborttagningsmedel som får verka och som skrubbas in med en diskborste. Efter att jag fått i ordning på en djupfryst högtryckstvätt (som jag ställt ute för att göra plats) så kunde jag spola av väggen. Eftersom det blev en del fula hål efter hyllorna som satt där, så blandade jag ihop lite "husfix" som fick jämna till ytan. Slutligen sprutade jag på lite "primer".
Det här blir bra nog, nu får detta torka ordentligt innan målning:
Det kom sedan att dröja ytterligare ett par dagar, men när jag så återigen var på plats igen kunde jag fortsätta med målningen. Det blev en strykning på kvällen och en till nästföljande morgon. Eftersom förrådet "blindtarmen" råkade bli målat i ljusgrått och resten av grottan ska vara vit, så behöver jag bara måla fram till öppningen, för resten av väggen ska ändå få en annan nyans sen.
När det är nymålat syns nyansskilnaderna mer för att sen smälta ihop:
Med färgen på tork kunde jag nu äntligen börja fokusera på nästa moment, dörren. Jag kanske nämnt tidigare att jag ville ha en dörr in till utrymmet och länge funderade jag på en skjutdörr av det enkla skälet att en sån inte kräver något "svängrum". Men efter att ha konstaterat att det skulle kosta mer än det smakade, så lät en kompis övertyga mig om att det inte alls skulle vara farligt med en traditionell svängdörr.
Men istället för att göra det enkelt för mig och köpa en dörr och montera dit, så ville jag uppgradera dörren mellan garaget och huset och ta den gamla dörren som satt där och montera in till förrådet. Efter mycket jagande på blocket och pyssel med att få scheman och tider att funka med säljaren, kunde jag så till slut lägga beslag på en branddörr i nära nog nyskick. Med denna lastad på släpet kunde jag så påbörja operation dörrbyte nästkommande helg.
Jag har aldrig monterat en dörr förut, över huvudet taget är mina kunskaper om hur man gör den här typen av "byggarbeten" på rätt sätt väldigt begränsade. Men jag skruvade loss dörren från karmen och sen karmen från väggen och började laborera lite. Karmen var precis lagom hög för takhöjden, det finns ingen plats för ngn tröskel (men det hade jag inte tänkt ha heller) och ovantill sitter bara en slät bräda, ingen traditionell karmregel, den hade inte fått plats.
"Mockat up", allt sitter bara löst på plats, men här fick jag en första bekräftelse på att dörren faktiskt får plats.
För att passa in karmen i hålet fick jag regla upp på ena sidan. När jag mätte hålet och karmen kom jag först fram till att jag skulle behöva regla upp på båda sidor och fortfarande ha någon centimeter kvar, men tack vare att framförallt den ena väggen var så o-rak så gick inte det, som synes är det en kilformad luftspalt till höger. Dörren har också egentligen fel hängning för denna applikation, hade hellre velat att den skulle svänga mot väggen. Men den sitter rakt, stänger fint och kommer att fungera för mitt ändamål.
Sen vidtog ett ganska idogt arbete med att montera allt fast. Först lokalisera borrhammaren i röran (det är därför jag gör i ordning det här rummet, för att kunna hitta lätt vid framtida projekt senare). Med kilar, pass och en mjuk slägga försöker jag få allt att "loda" så bra jag förmår och av lite spillbitar sågar jag till distanser för regeln mot den ojämna väggen.
180mm-skruv genom karm, regel, distans och in i väggen:
Eftersom det inte finns någon tröskel och karmen inte hamnade "hundrprocentigt" rakt, så tyckte jag den flexade lite när man smällde igen dörren. För att råda bot på det tog jag en bit 45x45 och skruvade fast på "insidan" så det blev lite stummare. Det här kanske får revideras i framtiden, man just nu funkar det.
Förstärkning på insidan för att motverka "flex".
Och helt plötsligt satt den där, första dörren jag monterar i mitt liv och det blev ju helt okej. För att få dit "fodret" fick jag lov att kapa av geringen då det motsvarade ungefär samma mått som behövdes för frigång mot taket. På den andra sidan kan jag inte montera något förrän hyllan som sitter där plockats ner och upptill får jag hitta på en kustomlösning, förmodligen bara en smal list om det gamla inte går att återanvända på ngt vis.
Det blev ingen lång resa för den gamla dörren, men det tog några timmar.
Med dörren på plats kände jag mig redo att måla golvet i "tarmen". Återigen, finishen på den här delen av arbetet är den som är minst viktig, därför är det ett bra tillfälle att öva in teknikerna på. Det gjorde därför inget att det blev ljusgrått istället för vitt på väggarna och nu när jag ska måla golvet tar jag fram en gammal färg i tvivelaktigt skick. Men genom att sila bort alla stora flagor ur färgen fick jag en smet som kändes tillräckligt homogen för att blanda med härdare.
Gamla tumstocksbitar är perfa att blanda färg med.
Som vanligt blir det inte riktigt heltäckande vid första strykningen, men det är väl därför man gör om det, för att det är värt att göras två gånger? Men med detta färglager utkavlat är det ett perfekt tillfälle att ta lördagskväll. och låta allt torka/härda innan jag skrider till verket igen.
Lager två på G, av ngn anledning tog jag ingen bild på det färdiga resultatet.
När golvet inne i tarmen var helt klart, kunde jag släcka och stänga dörren, för närvarande finns inget mer att göra där inne. Jag hade dock en ganska viktig sak att få gjord innan jag kunde åka hem och det var att lasta av dörren jag köpt. Morgonen innan hade jag sett grannen komma åkandes, men nu var hans bil borta så jag drog slutsatsen att han bara varit där en snabbis och att jag missat ev bärhjälp. Så nu fick jag lista ut hur jag kunde få fysikens lagar på min sida för att lämpa av dörren som förmodligen väger mer än mig. Allt är frågan om teknik och den onaturligt stora hjärna vi homo sapiens är födda med.
Först kasa av dörren till hälften (på träklossar) sedan fram med garageho...
Genom att tippa dörren två gånger, först upp på högkant, sedan ner på backen igen, så kunde jag få den att lägga sig på två rullande underreden. Sen var det plättlätt att rulla in dörren i lokalen. Nästa steg blir ju således att dela på dörr och karm, för att ha ett arbetsstycke som inte väger så mycket att jobba med. Jag hittade inget löst dörrhandtag i röran, men lyckades öppna dörren med en stor skruvmejsel och genom att ömsom kila fast två mejslar i karmspringan och ömsom lyfta i nyckeln, kunde jag till slut få upp dörren och lustigt nog stannade den på "högkant" av sig själv.
Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här hos dig... (eller hur den nu gick)
Nästa utmaning att klara av på egen hand blir ju således att demontera dörren. Som synes sitter den med fyra (!) gångjärn varav vilka är skruvade med tre skruv vardera. Det visar sig att dörren är förvånansvärt lättarbetad och det är först när den absolut sista skruven släpps som den börjar röra på sig. För att ens ha en chans att kunna lyfta den måste jag dit med en lyftstropp av något slag. Efter att ha lutat den lösa dörren mot en kraftig arbetsbock, kunde jag lokalisera ett spännband jag sett dagen innan. Genom att trä detta genom låskistans hål för handtaget och runt dörren, fick jag således något som kunde liknas vid ett grepp för att lyfta den. Jag gör fritt längs "väggen" på garaget och placerar ut ett par träklossar som jag kan ställa dörren på.
Det här är ungefär precis på gränsen av vad jag klarar att lyfta.
Med dörren fri från karmen kunde jag börja undersöka hur långt ifrån "passform" vi är mot dörrhålet. Det absolut första som blir uppenbart är att karmen är "för hög", men det beror egentligen bara på att golvet inte har något bra avslut mot dörröppningen. Det har ju aldrig suttit en tröskel här. Efter ett sedvanligt letande lyckas jag hitta en stor vinkelslip och en 180mm diamantskiva. Ett något tafatt försök till att skydda resten av huset från slipdamm gjordes och trots inga stora hål, så läckte det igenom mer än vad som var särskilt bra egentligen.
Jag har alltid stört mig på hur det här sett ut, ska bli najs med lite "finish":
När jag nu passar in karmen så märker jag att jag måste ta ur ett "jack" ur "fodret" som inte kommer gå ner i försänkningen i golvet. Nu fick jag plocka fram den riktiga vinkelslipen och ägna mig åt lite metallslöjd igen! Yay!
De båda nedre hörnen hos dekorramen behövde friseras bort:
Med det kunde jag nu passa in karmen för första gången och jag måste säga att det gick över förväntan bra trots de små moddar jag behövt göra. Dörren är inte av standardmått och hålet är inte ens särskilt rektangulärt och den låga takhödjen kunde potentiellt ställa till med allsköns problem, men nu visste jag att den skulle få plats!
Karmen i våg och på plats. Kan bli riktigt bra det här.
Jag behövde bara en träkloss för att dosera karmen i våg, men det blev lite mycket "see through" på båda sidor om den något smalare karmen, så hur åtgärdar man det på en betongvägg? Tja det enda sättet jag vet är genom att putsa och för att få lite stadga så behövde jag två stödplank, en på vardera sida om öppningen. Det var lite ovant att slabba med geggamojja, men efter ett tag fick jag in snitsen igen och som vanligt blandar jag i för mycket vatten till en början. När jag groggat två hinkar geggamojja och kladdat dit allt så visade klockan att hon var mycket mer än jag skulle vilja och det var dags att åka hem, eller rättare sagt, åka och lämna tillbaka släpet och SEN hem.
Väldigt skönt att få detta putsat, har stört mig på den här fula dörröppningen länge nu:
Det behöver inte vara hundraprocentigt, så länge karmen täcker allt:
Det blev en naturlig brytpunkt där, både med betongen som behöver brinna ordentligt, men även golvfärgen som behöver härda ordentligt. Så jag for hemåt staden i isigt och dimmigt väder (noll sikt och noll grepp) med tomt släp och kände mig rätt nöjd med att ha klarat av ett par stora utmaningar i detta projekt. Inte bara hade jag lyckats hitta en bra dörr, jag hade kört ut den, lastat av den och börjat passa in den och dessutom färdigställt tarmen. Fullt tillräckliga framsteg för mig den här helgen.
Näst på tur är att kolla om det behöver putsas något mer (förmodligen vill jag komplettera lite) och sen börjar inflyttningen i "tarmen". Det ska snickras en hylla och det mesta som står i grottan ska flyttas in där nu under byggtiden. SEN kan jag börja med det egentliga projektet; "egentliga Grottan".
Tills dess; På återhörande!
Under mekhegeln gjordes det inte så mycket i detta projekt, men jag fick iaf hjälp av en kompis att kånka iväg motorerna till ett temporärt förvaringsförråd. Det har ju varit rätt mycket av det trista arbetet att bara flytta på grejer, men det är på sikt värt det då det är rätt skönt med färre prylar som ligger i vägen.
För att fortsätta med "blindtarmen" var det några hyllor som fortfarande satt uppe som måste ner. Jag hade kompromissat litegrann tidigare genom att inte plocka ner dem, för att inte barrikadera den övriga lokalen mer än nödvändigt när vi skulle meka där, men det innebar också att jag inte kunnat måla hela "tarmen".
Nästan helt tömt, de blå kabinetten väger säkert en 20-30kg styck, så det är bara att stålsätta sig:
Väggen behandlas sedan med färgborttagningsmedel som får verka och som skrubbas in med en diskborste. Efter att jag fått i ordning på en djupfryst högtryckstvätt (som jag ställt ute för att göra plats) så kunde jag spola av väggen. Eftersom det blev en del fula hål efter hyllorna som satt där, så blandade jag ihop lite "husfix" som fick jämna till ytan. Slutligen sprutade jag på lite "primer".
Det här blir bra nog, nu får detta torka ordentligt innan målning:
Det kom sedan att dröja ytterligare ett par dagar, men när jag så återigen var på plats igen kunde jag fortsätta med målningen. Det blev en strykning på kvällen och en till nästföljande morgon. Eftersom förrådet "blindtarmen" råkade bli målat i ljusgrått och resten av grottan ska vara vit, så behöver jag bara måla fram till öppningen, för resten av väggen ska ändå få en annan nyans sen.
När det är nymålat syns nyansskilnaderna mer för att sen smälta ihop:
Med färgen på tork kunde jag nu äntligen börja fokusera på nästa moment, dörren. Jag kanske nämnt tidigare att jag ville ha en dörr in till utrymmet och länge funderade jag på en skjutdörr av det enkla skälet att en sån inte kräver något "svängrum". Men efter att ha konstaterat att det skulle kosta mer än det smakade, så lät en kompis övertyga mig om att det inte alls skulle vara farligt med en traditionell svängdörr.
Men istället för att göra det enkelt för mig och köpa en dörr och montera dit, så ville jag uppgradera dörren mellan garaget och huset och ta den gamla dörren som satt där och montera in till förrådet. Efter mycket jagande på blocket och pyssel med att få scheman och tider att funka med säljaren, kunde jag så till slut lägga beslag på en branddörr i nära nog nyskick. Med denna lastad på släpet kunde jag så påbörja operation dörrbyte nästkommande helg.
Jag har aldrig monterat en dörr förut, över huvudet taget är mina kunskaper om hur man gör den här typen av "byggarbeten" på rätt sätt väldigt begränsade. Men jag skruvade loss dörren från karmen och sen karmen från väggen och började laborera lite. Karmen var precis lagom hög för takhöjden, det finns ingen plats för ngn tröskel (men det hade jag inte tänkt ha heller) och ovantill sitter bara en slät bräda, ingen traditionell karmregel, den hade inte fått plats.
"Mockat up", allt sitter bara löst på plats, men här fick jag en första bekräftelse på att dörren faktiskt får plats.
För att passa in karmen i hålet fick jag regla upp på ena sidan. När jag mätte hålet och karmen kom jag först fram till att jag skulle behöva regla upp på båda sidor och fortfarande ha någon centimeter kvar, men tack vare att framförallt den ena väggen var så o-rak så gick inte det, som synes är det en kilformad luftspalt till höger. Dörren har också egentligen fel hängning för denna applikation, hade hellre velat att den skulle svänga mot väggen. Men den sitter rakt, stänger fint och kommer att fungera för mitt ändamål.
Sen vidtog ett ganska idogt arbete med att montera allt fast. Först lokalisera borrhammaren i röran (det är därför jag gör i ordning det här rummet, för att kunna hitta lätt vid framtida projekt senare). Med kilar, pass och en mjuk slägga försöker jag få allt att "loda" så bra jag förmår och av lite spillbitar sågar jag till distanser för regeln mot den ojämna väggen.
180mm-skruv genom karm, regel, distans och in i väggen:
Eftersom det inte finns någon tröskel och karmen inte hamnade "hundrprocentigt" rakt, så tyckte jag den flexade lite när man smällde igen dörren. För att råda bot på det tog jag en bit 45x45 och skruvade fast på "insidan" så det blev lite stummare. Det här kanske får revideras i framtiden, man just nu funkar det.
Förstärkning på insidan för att motverka "flex".
Och helt plötsligt satt den där, första dörren jag monterar i mitt liv och det blev ju helt okej. För att få dit "fodret" fick jag lov att kapa av geringen då det motsvarade ungefär samma mått som behövdes för frigång mot taket. På den andra sidan kan jag inte montera något förrän hyllan som sitter där plockats ner och upptill får jag hitta på en kustomlösning, förmodligen bara en smal list om det gamla inte går att återanvända på ngt vis.
Det blev ingen lång resa för den gamla dörren, men det tog några timmar.
Med dörren på plats kände jag mig redo att måla golvet i "tarmen". Återigen, finishen på den här delen av arbetet är den som är minst viktig, därför är det ett bra tillfälle att öva in teknikerna på. Det gjorde därför inget att det blev ljusgrått istället för vitt på väggarna och nu när jag ska måla golvet tar jag fram en gammal färg i tvivelaktigt skick. Men genom att sila bort alla stora flagor ur färgen fick jag en smet som kändes tillräckligt homogen för att blanda med härdare.
Gamla tumstocksbitar är perfa att blanda färg med.
Som vanligt blir det inte riktigt heltäckande vid första strykningen, men det är väl därför man gör om det, för att det är värt att göras två gånger?
Men med detta färglager utkavlat är det ett perfekt tillfälle att ta lördagskväll. och låta allt torka/härda innan jag skrider till verket igen.Lager två på G, av ngn anledning tog jag ingen bild på det färdiga resultatet.
När golvet inne i tarmen var helt klart, kunde jag släcka och stänga dörren, för närvarande finns inget mer att göra där inne. Jag hade dock en ganska viktig sak att få gjord innan jag kunde åka hem och det var att lasta av dörren jag köpt. Morgonen innan hade jag sett grannen komma åkandes, men nu var hans bil borta så jag drog slutsatsen att han bara varit där en snabbis och att jag missat ev bärhjälp. Så nu fick jag lista ut hur jag kunde få fysikens lagar på min sida för att lämpa av dörren som förmodligen väger mer än mig. Allt är frågan om teknik och den onaturligt stora hjärna vi homo sapiens är födda med.
Först kasa av dörren till hälften (på träklossar) sedan fram med garageho...
Genom att tippa dörren två gånger, först upp på högkant, sedan ner på backen igen, så kunde jag få den att lägga sig på två rullande underreden. Sen var det plättlätt att rulla in dörren i lokalen. Nästa steg blir ju således att dela på dörr och karm, för att ha ett arbetsstycke som inte väger så mycket att jobba med. Jag hittade inget löst dörrhandtag i röran, men lyckades öppna dörren med en stor skruvmejsel och genom att ömsom kila fast två mejslar i karmspringan och ömsom lyfta i nyckeln, kunde jag till slut få upp dörren och lustigt nog stannade den på "högkant" av sig själv.
Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här hos dig... (eller hur den nu gick)
Nästa utmaning att klara av på egen hand blir ju således att demontera dörren. Som synes sitter den med fyra (!) gångjärn varav vilka är skruvade med tre skruv vardera. Det visar sig att dörren är förvånansvärt lättarbetad och det är först när den absolut sista skruven släpps som den börjar röra på sig. För att ens ha en chans att kunna lyfta den måste jag dit med en lyftstropp av något slag. Efter att ha lutat den lösa dörren mot en kraftig arbetsbock, kunde jag lokalisera ett spännband jag sett dagen innan. Genom att trä detta genom låskistans hål för handtaget och runt dörren, fick jag således något som kunde liknas vid ett grepp för att lyfta den. Jag gör fritt längs "väggen" på garaget och placerar ut ett par träklossar som jag kan ställa dörren på.
Det här är ungefär precis på gränsen av vad jag klarar att lyfta.
Med dörren fri från karmen kunde jag börja undersöka hur långt ifrån "passform" vi är mot dörrhålet. Det absolut första som blir uppenbart är att karmen är "för hög", men det beror egentligen bara på att golvet inte har något bra avslut mot dörröppningen. Det har ju aldrig suttit en tröskel här. Efter ett sedvanligt letande lyckas jag hitta en stor vinkelslip och en 180mm diamantskiva. Ett något tafatt försök till att skydda resten av huset från slipdamm gjordes och trots inga stora hål, så läckte det igenom mer än vad som var särskilt bra egentligen.
Jag har alltid stört mig på hur det här sett ut, ska bli najs med lite "finish":
När jag nu passar in karmen så märker jag att jag måste ta ur ett "jack" ur "fodret" som inte kommer gå ner i försänkningen i golvet. Nu fick jag plocka fram den riktiga vinkelslipen och ägna mig åt lite metallslöjd igen! Yay!
De båda nedre hörnen hos dekorramen behövde friseras bort:
Med det kunde jag nu passa in karmen för första gången och jag måste säga att det gick över förväntan bra trots de små moddar jag behövt göra. Dörren är inte av standardmått och hålet är inte ens särskilt rektangulärt och den låga takhödjen kunde potentiellt ställa till med allsköns problem, men nu visste jag att den skulle få plats!
Karmen i våg och på plats. Kan bli riktigt bra det här.
Jag behövde bara en träkloss för att dosera karmen i våg, men det blev lite mycket "see through" på båda sidor om den något smalare karmen, så hur åtgärdar man det på en betongvägg? Tja det enda sättet jag vet är genom att putsa och för att få lite stadga så behövde jag två stödplank, en på vardera sida om öppningen. Det var lite ovant att slabba med geggamojja, men efter ett tag fick jag in snitsen igen och som vanligt blandar jag i för mycket vatten till en början. När jag groggat två hinkar geggamojja och kladdat dit allt så visade klockan att hon var mycket mer än jag skulle vilja och det var dags att åka hem, eller rättare sagt, åka och lämna tillbaka släpet och SEN hem.
Väldigt skönt att få detta putsat, har stört mig på den här fula dörröppningen länge nu:
Det behöver inte vara hundraprocentigt, så länge karmen täcker allt:
Det blev en naturlig brytpunkt där, både med betongen som behöver brinna ordentligt, men även golvfärgen som behöver härda ordentligt. Så jag for hemåt staden i isigt och dimmigt väder (noll sikt och noll grepp
) med tomt släp och kände mig rätt nöjd med att ha klarat av ett par stora utmaningar i detta projekt. Inte bara hade jag lyckats hitta en bra dörr, jag hade kört ut den, lastat av den och börjat passa in den och dessutom färdigställt tarmen. Fullt tillräckliga framsteg för mig den här helgen.Näst på tur är att kolla om det behöver putsas något mer (förmodligen vill jag komplettera lite) och sen börjar inflyttningen i "tarmen". Det ska snickras en hylla och det mesta som står i grottan ska flyttas in där nu under byggtiden. SEN kan jag börja med det egentliga projektet; "egentliga Grottan".
Tills dess; På återhörande!
Dags för uppdatering igen!
Det första jag gjorde när jag kom ut till stugan på fredagskvällen, var att fortsätta putsa. Eller rättare sagt, efter att jag tagit en öl vid brasan och fått i mig lite kantarellmackor så satte jag igång. Kaminerna och skorsten installerade jag för ett par år sen, det njuter jag mycket av nu.
Svågern messade "what's up" och detta var mitt svar.
Nåväl, efter att ha tagit bort bräderna jag använt för att putsa en rak kant mot, så insåg jag snart att det behövde kompletteras, men det hade jag räknat med. Jag jämnade både till en och annan ojämnhet som hade blivit på sidan jag putsat mot, men även på "yttersidan", den som vetter mot garaget. Jag har egentligen ingen aspiration på att detta måste se perfekt ut, men nu är det inte avhuggna lättbetongblock i dagen längre iaf.
Svårt att fota detta, men lite rustik känsla är okej, det är ju "hand made" som mamma hade sagt.
Det var nog för kvällen, nu hade det lite tid på sig att brinna, även om jag förmodligen inte lät det gå tillräckligt lång tid ändå. Tre dagar ekar någonstans i bakhuvudet för många betongprodukter, men jag körde mer på känsla här. Dagen därpå kom därför att ägnas åt helt andra saker för att "bida tiden" som man säger.
En fråga som jag sett förr och som även jag ställt här på forumet en gång i tiden är hur man ska göra för att bygga in sin kompressor. En kompressor är ju en högljudd maskin och ingen man behöver ha lättillgängligt då det är verktygen man använder och inte maskinen. Jag vill råda alla som eventuellt läser detta att tänka en gång till. Jag har nu haft min maskin "inbyggd" i runda fem år. Och även om jag mätt där det är allra varmast, ovanför cylindrarna, så tar det inte lång stund förrän termometern bottnar ur när man kör vissa verktyg som tex slipmaskiner. Dessutom är det viktigt att komma åt att tömma kondensvattnet och kanske göra ett oljebyte någon gång emellanåt. Så jag har reviderat min uppfattning och den nyligen iordninggjorda "tarmen" ska nu få husera kompressorn framöver.
Såhär har kompressorn bott, bakom en tung skiva har ljudet begränsats mycket:
Konstruktionen är egentligen väldigt genomtänkt, hela tiden hade jag en överhettningsproblematik i åtanke, men det hjälpte inte. Färsk luft sugs in i bakkant som får passera genom en bred ljuddämpande kanal. Kompressorn står på en plywoodskiva som i sin tur står på ett lager frigolit och ett lager liggunderlag. Fronten är tillverkad som en sandwichkonstruktion med plywood, gips, asfaltsmatta och OSB, tung som faen. Det enda konstruktionen inte klarade av var att ventilera ut överskottsvärmen. För detta skulle man behöva en fläkt och en ljuddämpad kanal, alternativt en fläkt som cirkulerar luften inne i urymmet (om det är tillräckligt). Insugsluften hade en betydande inverkan på kylningen, men iom att tempen hela tiden steg när maskinen stod stilla hade jag inte gott samvete att låta den gå hur mycket som helst. Genom att flytta den borde jag inte behöva vara orolig för överhettning något mer så länge jag inte kör skiten ur den och jag får loss värdefullt utrymme i källaren. Utrymmet ska bli en hall med klädförvaring i framtiden.
Visst ser den pluttig ut där i hörnet?
Med kompressorn på plats kan jag börja måtta in hyllorna jag tänkt sätta ovanför. Bakgrunden till detta är att när jag rev hyllorna där jag förvarat skruv tidigare, så hade jag ännu inte planerat för något ovanför kompressorn, det visar sig att hyllplanen har nära på perfekt mått för att låta sig monteras på väggen ovanför. Så det blir lite "återbruk" och jag kan glädjande meddela att detta kommer bli lite av ett återkommande tema för detta projekt.
Återbruk av hyllplanen som revs i förra inlägget passar som en smäck:
I själva huvudlokalen vill jag ha så lite som möjligt exponerat för damm, därför blir det mest skåp där, men här i förrådet är det tänkt att ha sånt som inte behövs varje dag, som reservdelar och skruv och de kan ligga öppet i ett slutet utrymme och inte bli fullt så dammiga, åtminstone i teorin.
Nu tyckte jag betongen hade torkat tillräckligt mycket för mig att dra på ett lager färg innan dörren monteras, på så vis slipper jag att maskera och van från bilmekandet så målar man ju alltid innan man monterar ihop saker.
Den omålade spalten är avsiktlig och hamnar bakom dörrkarmen.
Så nu var det bara att vänta igen, dörren kan ju inte monteras innan färgen torkat åtminstone. Men det finns ju mycket än att göra med förrådet. Utöver att alla hyllor ska fyllas så är det en hylla som måste tillverkas först, det var den jag rev i ett tidigare inlägg. Näe skämt åsido, det ska tillverkas en "ny" hylla med snarlika mått, men i en mer robust konstruktion. Den gamla var ju bara ihopspikad med panelvirke och behövde stöd genom ett kvastskaft som sattes i spjärn mot motstående vägg, den nya skulle bli stabilare, men hur den skulle utformas hade jag ingen aning om. Lite 45x45 reglar hade jag gått och köpt på mig på måfå när jag hade släpet, så det var väl bara att börja skrida till verket.
En "jigg konstruerades" genom att placera ut mina stadiga arbetsbockar:
På detta vis kunde jag snart konstruera tre likadana konsoller/ben relativt snabbt och enkelt och det blev nästan perfekt. Men nästan perfekt är bra nog för de tjejer som jag träffar. Dessa "ben" var långt ifrån jättestadiga, men jag tänkte att jag nog kunde lösa det med lite fler bitar när det var dags att skruva ihop allt.
Kortregel och 1,9m långa ben och 60cm djup, gjorde att jag fick minimalt spill:
Nu skulle hyllplanen utformas, även tidigare var de tre till antalet, men de var ihopsnickrade av allehanda udda virke, varav två panelplankor jag redan använt när jag putsat dörröppningen, här gäller det att vara kreativ och resurssmart. Ut i snön och kylan utanför och kånka in lite av det som bedömdes vara värt att ta till vara på.
Såhär såg "hyllplanen" ut, nog finns det iaf några plankor jag kunde använda här.
När jag hade slagit isär det gamla hyllplanet och plockat ut de "fina" delarna i mitten, så insåg jag att jag behövde mer. Så jag tog på mig pannlampa och ficklampa och begav mig ut i mörkret för att börja leta bland braåhahögarna på tomten. Snart hittade jag ett par liknande panelplankor fast ännu längre än de som använts som hyllplan. De längre bitarna kunde ju bli ganska perfekt i långa som "krysstag" i hyllans bakkant. Några kortare plankor kånkades in också. Jag ville ju ha längden av den gamla hyllan, då den skulle passa ganska perfekt måttmässigt, så nu fick pusslet börja. Jag bar in benen och några plankor för att börja skruva ihop ett embryo på plats.
Två längsgående plankor ser till att benen står rakt, sen skruvas krysstaget dit:
Notera här att det är min far som är möbelsnickare, inte jag. En finsnickare hade nog aldrig ens kunnat göra ett sånthär hafsjobb, inte ens om denne ansträngt sig. Men den här hyllan behöver bara bli stadig och rymlig och måtten fick jag som jag ville, jag kunde precis manövrera runt konstruktionen under takarmaturen och stabiliteten löste jag allteftersom. genom att kapa upp några fler av de plankor som inte var tillräckligt långa, fabricerade jag några ytterligare stag.
Nu börjar det bli stadigt, nästa problem att lösa är hyllplanen:
Genom att återigen ta mig en tur ute i minusgraderna och mörkret kunde jag fynda några plywoodskivor, en av dem ganska "fin" med det här byggets mått mätt, en tjock marinplyfa som stått ute i regnet i några år. Men även lite vanlig plywood som iaf delvis inte varit under bar himmel. Trots det slutade det med ännu en vända ut i mörkret när jag kapat upp skivorna till rätt bredd för det räckte inte med det materialet jag fyndat tidigare. Men genom att jag hittade en lång och rak skiva med nästan rätt bredd, men perfekt i längd, så fick jag till slut ihop det.
A job well done, kommer inte att ytbehandlas och aldrig vinna något skönhetspris:
Med det kunde jag känna mig nöjd med dagens förvärv. Hyllan var rätt kul att bygga måste jag medge, kanske delvis för att det var en skön kombo av att behöva tänka efter, men inte vara så noggrann och att det trots allt blev fräschare och bättre än det gamla, men samtidigt byggt av så mycket återvunnet material. Den tog längre tid att göra än vad man kunde tro med tanke på hur tillyxat allt är, men å andra sidan att snickra möbler på riktigt tar ju väldigt lång tid, även om man kan det. Så med detta tog jag kväll.
Dagen därpå skulle dörren monteras, färgen var torr och betongen hade nu brunnit i kanske ett och ett halvt dygn. Monteringen kommer inte innebära någon påfrestning på själva putsen och lite skavanker kunde jag acceptera. Tanken var att få dörren monterad innan mamma for hem så jag åtminstone hade lite "lyfthjälp", såhär i efterhand är det skrattretande att jag ännu inte lärt mig vilken obotlig tidsoptimist jag är.
Att passa in karmen kunde jag dock klara av själv, det är bara lite laborerande med den spatiala förmågan att vinkla och vrida runt ett så stort föremål i ett utrymme där måtten är så begränsande. Karmen var ju redan provpassad innan jag putsade kanterna, så den här gången är det frågan om att försöka lösa infästningen. Först sattes karmen dit på plats, spändes i våg med ett par tvingar, så jag kunde märka ut var jag behövde borra.
Hålen borrades och fylldes med ankarmassa och sen plugg. Här måste jag erkänna ett pinsamt misstag; jag hade glömt bort hur fort ankarmassa härdar så när jag skulle dra i skruven så var det redan stenhårt.Gör om gör rätt. När en uppsättning med nya hål var på plats så kunde jag börja passa in distansklossar vid hålen. Dörrhålet i väggen är ju ganska ojämnt (siffror är inte ojämna, de är udda) så klossarna som behövdes var av olika storlek. På vissa ställen var det lagom med två plyfabitar från spillet från dagen innan.
På det här viset slapp jag att de gled isär under monteringen (notera "försänkningen"):
När det sedan var dags att dra i skruven så undrar jag hur kineserna tänkt när de konstruerat denna dörr. Har de specialverktyg? En annan sorts skruv? Monterar jag dörren fel? Hålet för skruven, linjerar inte med hålet i karmen som är det du jobbar igenom. Jag använde mig av rätt rejäla 8mm skruv med sexkantshuvud. Dessa är med krage, vilket är smidigt när man jobbar i trånga utrymmen, men iom att hålen inte linjerade var det svårt att få på hylsan rakt över skallen. I alla fall utom ett gick det bra ändå. den sista skruven gick det inte att få ett bra grepp på hur jag än försökte och den satt redan halvt iskruvad. Det är då det är tur man har en så gedigen verktygarsenal att tillgå.
Det här verktyget har jag nog aldrig använt förut, en "off-set-hylsa" på ett skaft:
Till slut fick jag även fast den sista skruven och karmen satt äntligen på plats. Spalten som blev mellan karm och dörrhål skulle jag vilja göra något åt, men jag har ingen riktigt bra lösning än. Man kunde fortsätta att hålla på med puts och kladda, men jag vet inte om jag vill riskera att gjuta fast karmen och det är ju en lite för bred spalt att köra med akryltätning.
Hur skulle du snyggat till den här spalten? Snickrat, fogat eller annat?
Men just nu initialt ser den här dörröppningen hundra gånger bättre ut än den gjorde innan och därtill med en dörr som känns mycket bättre, även om just själva dörrbladet inte var på plats ännu. Så det blev nästa nöt att knäcka, jag var ensam på plats och jag visste hur tung dörren var, men genom att återigen använda den stora hjärna som till att börja med försatte mig i den här situationen, för att lösa den, så var jag snart en lösning på spåret.
Jag "körde" dörren på den här lilla dollyn som fick ta en del av vikten:
Med lite metodiskt tänkande, en bit råstyrka (alltså inte den sorten man skaffar sig på gym) och lite erfarenhet av övningar i idioti, fick jag till slut dörren på plats, alldeles allena. Jag är rätt stolt, det ska jag inte sticka under stol med, men jag är också rätt van vid att vara min egen dräng och lösa problem på egen hand.
Dörren på plats! Yay!
Nu var det ju bara att montera handtaget och gå vidare... eller? Tja det skulle visa sig inte vara fullt så enkelt. Nybörjare som jag är hade jag inte noterat en viss avvikelse i denna dörr; ett vanligt dörrhantag passar inte och det är mer än ett fel... Ridå... eller?
Hur jag än vred på det, gick det inte att montera korrekt.
Jag bröt upp för kvällen här, jag hade ett ärende i stan nästföljande dag, men det gav mig samtidigt lite betänketid för hur jag skulle lösa problemet. Jag skulle dock återkomma i runda slängar ett dygn senare då jag hade fixat lite ledigt från jobbet och vikt veckan för att jobba med detta.
Men fortsättningen tänkte jag ta i nästa inlägg, för nu behöver jag avrunda för kvällen. Ska upp och jobba imorgon igen!
Tills dess, på återhörande!
Det första jag gjorde när jag kom ut till stugan på fredagskvällen, var att fortsätta putsa. Eller rättare sagt, efter att jag tagit en öl vid brasan och fått i mig lite kantarellmackor så satte jag igång. Kaminerna och skorsten installerade jag för ett par år sen, det njuter jag mycket av nu.
Svågern messade "what's up" och detta var mitt svar.
Nåväl, efter att ha tagit bort bräderna jag använt för att putsa en rak kant mot, så insåg jag snart att det behövde kompletteras, men det hade jag räknat med. Jag jämnade både till en och annan ojämnhet som hade blivit på sidan jag putsat mot, men även på "yttersidan", den som vetter mot garaget. Jag har egentligen ingen aspiration på att detta måste se perfekt ut, men nu är det inte avhuggna lättbetongblock i dagen längre iaf.
Svårt att fota detta, men lite rustik känsla är okej, det är ju "hand made" som mamma hade sagt.
Det var nog för kvällen, nu hade det lite tid på sig att brinna, även om jag förmodligen inte lät det gå tillräckligt lång tid ändå. Tre dagar ekar någonstans i bakhuvudet för många betongprodukter, men jag körde mer på känsla här. Dagen därpå kom därför att ägnas åt helt andra saker för att "bida tiden" som man säger.
En fråga som jag sett förr och som även jag ställt här på forumet en gång i tiden är hur man ska göra för att bygga in sin kompressor. En kompressor är ju en högljudd maskin och ingen man behöver ha lättillgängligt då det är verktygen man använder och inte maskinen. Jag vill råda alla som eventuellt läser detta att tänka en gång till. Jag har nu haft min maskin "inbyggd" i runda fem år. Och även om jag mätt där det är allra varmast, ovanför cylindrarna, så tar det inte lång stund förrän termometern bottnar ur när man kör vissa verktyg som tex slipmaskiner. Dessutom är det viktigt att komma åt att tömma kondensvattnet och kanske göra ett oljebyte någon gång emellanåt. Så jag har reviderat min uppfattning och den nyligen iordninggjorda "tarmen" ska nu få husera kompressorn framöver.
Såhär har kompressorn bott, bakom en tung skiva har ljudet begränsats mycket:
Konstruktionen är egentligen väldigt genomtänkt, hela tiden hade jag en överhettningsproblematik i åtanke, men det hjälpte inte. Färsk luft sugs in i bakkant som får passera genom en bred ljuddämpande kanal. Kompressorn står på en plywoodskiva som i sin tur står på ett lager frigolit och ett lager liggunderlag. Fronten är tillverkad som en sandwichkonstruktion med plywood, gips, asfaltsmatta och OSB, tung som faen. Det enda konstruktionen inte klarade av var att ventilera ut överskottsvärmen. För detta skulle man behöva en fläkt och en ljuddämpad kanal, alternativt en fläkt som cirkulerar luften inne i urymmet (om det är tillräckligt). Insugsluften hade en betydande inverkan på kylningen, men iom att tempen hela tiden steg när maskinen stod stilla hade jag inte gott samvete att låta den gå hur mycket som helst. Genom att flytta den borde jag inte behöva vara orolig för överhettning något mer så länge jag inte kör skiten ur den och jag får loss värdefullt utrymme i källaren. Utrymmet ska bli en hall med klädförvaring i framtiden.
Visst ser den pluttig ut där i hörnet?
Med kompressorn på plats kan jag börja måtta in hyllorna jag tänkt sätta ovanför. Bakgrunden till detta är att när jag rev hyllorna där jag förvarat skruv tidigare, så hade jag ännu inte planerat för något ovanför kompressorn, det visar sig att hyllplanen har nära på perfekt mått för att låta sig monteras på väggen ovanför. Så det blir lite "återbruk" och jag kan glädjande meddela att detta kommer bli lite av ett återkommande tema för detta projekt.
Återbruk av hyllplanen som revs i förra inlägget passar som en smäck:
I själva huvudlokalen vill jag ha så lite som möjligt exponerat för damm, därför blir det mest skåp där, men här i förrådet är det tänkt att ha sånt som inte behövs varje dag, som reservdelar och skruv och de kan ligga öppet i ett slutet utrymme och inte bli fullt så dammiga, åtminstone i teorin.
Nu tyckte jag betongen hade torkat tillräckligt mycket för mig att dra på ett lager färg innan dörren monteras, på så vis slipper jag att maskera och van från bilmekandet så målar man ju alltid innan man monterar ihop saker.
Den omålade spalten är avsiktlig och hamnar bakom dörrkarmen.
Så nu var det bara att vänta igen, dörren kan ju inte monteras innan färgen torkat åtminstone. Men det finns ju mycket än att göra med förrådet. Utöver att alla hyllor ska fyllas så är det en hylla som måste tillverkas först, det var den jag rev i ett tidigare inlägg.
Näe skämt åsido, det ska tillverkas en "ny" hylla med snarlika mått, men i en mer robust konstruktion. Den gamla var ju bara ihopspikad med panelvirke och behövde stöd genom ett kvastskaft som sattes i spjärn mot motstående vägg, den nya skulle bli stabilare, men hur den skulle utformas hade jag ingen aning om. Lite 45x45 reglar hade jag gått och köpt på mig på måfå när jag hade släpet, så det var väl bara att börja skrida till verket.En "jigg konstruerades" genom att placera ut mina stadiga arbetsbockar:
På detta vis kunde jag snart konstruera tre likadana konsoller/ben relativt snabbt och enkelt och det blev nästan perfekt. Men nästan perfekt är bra nog för de tjejer som jag träffar.
Dessa "ben" var långt ifrån jättestadiga, men jag tänkte att jag nog kunde lösa det med lite fler bitar när det var dags att skruva ihop allt.Kortregel och 1,9m långa ben och 60cm djup, gjorde att jag fick minimalt spill:
Nu skulle hyllplanen utformas, även tidigare var de tre till antalet, men de var ihopsnickrade av allehanda udda virke, varav två panelplankor jag redan använt när jag putsat dörröppningen, här gäller det att vara kreativ och resurssmart. Ut i snön och kylan utanför och kånka in lite av det som bedömdes vara värt att ta till vara på.
Såhär såg "hyllplanen" ut, nog finns det iaf några plankor jag kunde använda här.
När jag hade slagit isär det gamla hyllplanet och plockat ut de "fina" delarna i mitten, så insåg jag att jag behövde mer. Så jag tog på mig pannlampa och ficklampa och begav mig ut i mörkret för att börja leta bland braåhahögarna på tomten. Snart hittade jag ett par liknande panelplankor fast ännu längre än de som använts som hyllplan. De längre bitarna kunde ju bli ganska perfekt i långa som "krysstag" i hyllans bakkant. Några kortare plankor kånkades in också. Jag ville ju ha längden av den gamla hyllan, då den skulle passa ganska perfekt måttmässigt, så nu fick pusslet börja. Jag bar in benen och några plankor för att börja skruva ihop ett embryo på plats.
Två längsgående plankor ser till att benen står rakt, sen skruvas krysstaget dit:
Notera här att det är min far som är möbelsnickare, inte jag.
En finsnickare hade nog aldrig ens kunnat göra ett sånthär hafsjobb, inte ens om denne ansträngt sig. Men den här hyllan behöver bara bli stadig och rymlig och måtten fick jag som jag ville, jag kunde precis manövrera runt konstruktionen under takarmaturen och stabiliteten löste jag allteftersom. genom att kapa upp några fler av de plankor som inte var tillräckligt långa, fabricerade jag några ytterligare stag.Nu börjar det bli stadigt, nästa problem att lösa är hyllplanen:
Genom att återigen ta mig en tur ute i minusgraderna och mörkret kunde jag fynda några plywoodskivor, en av dem ganska "fin" med det här byggets mått mätt, en tjock marinplyfa som stått ute i regnet i några år.
Men även lite vanlig plywood som iaf delvis inte varit under bar himmel. Trots det slutade det med ännu en vända ut i mörkret när jag kapat upp skivorna till rätt bredd för det räckte inte med det materialet jag fyndat tidigare. Men genom att jag hittade en lång och rak skiva med nästan rätt bredd, men perfekt i längd, så fick jag till slut ihop det.A job well done, kommer inte att ytbehandlas och aldrig vinna något skönhetspris:
Med det kunde jag känna mig nöjd med dagens förvärv. Hyllan var rätt kul att bygga måste jag medge, kanske delvis för att det var en skön kombo av att behöva tänka efter, men inte vara så noggrann och att det trots allt blev fräschare och bättre än det gamla, men samtidigt byggt av så mycket återvunnet material. Den tog längre tid att göra än vad man kunde tro med tanke på hur tillyxat allt är, men å andra sidan att snickra möbler på riktigt tar ju väldigt lång tid, även om man kan det. Så med detta tog jag kväll.
Dagen därpå skulle dörren monteras, färgen var torr och betongen hade nu brunnit i kanske ett och ett halvt dygn. Monteringen kommer inte innebära någon påfrestning på själva putsen och lite skavanker kunde jag acceptera. Tanken var att få dörren monterad innan mamma for hem så jag åtminstone hade lite "lyfthjälp", såhär i efterhand är det skrattretande att jag ännu inte lärt mig vilken obotlig tidsoptimist jag är.
Att passa in karmen kunde jag dock klara av själv, det är bara lite laborerande med den spatiala förmågan att vinkla och vrida runt ett så stort föremål i ett utrymme där måtten är så begränsande. Karmen var ju redan provpassad innan jag putsade kanterna, så den här gången är det frågan om att försöka lösa infästningen. Först sattes karmen dit på plats, spändes i våg med ett par tvingar, så jag kunde märka ut var jag behövde borra.
Hålen borrades och fylldes med ankarmassa och sen plugg. Här måste jag erkänna ett pinsamt misstag; jag hade glömt bort hur fort ankarmassa härdar så när jag skulle dra i skruven så var det redan stenhårt.
Gör om gör rätt. När en uppsättning med nya hål var på plats så kunde jag börja passa in distansklossar vid hålen. Dörrhålet i väggen är ju ganska ojämnt (siffror är inte ojämna, de är udda) så klossarna som behövdes var av olika storlek. På vissa ställen var det lagom med två plyfabitar från spillet från dagen innan.På det här viset slapp jag att de gled isär under monteringen (notera "försänkningen"):
När det sedan var dags att dra i skruven så undrar jag hur kineserna tänkt när de konstruerat denna dörr. Har de specialverktyg? En annan sorts skruv? Monterar jag dörren fel? Hålet för skruven, linjerar inte med hålet i karmen som är det du jobbar igenom. Jag använde mig av rätt rejäla 8mm skruv med sexkantshuvud. Dessa är med krage, vilket är smidigt när man jobbar i trånga utrymmen, men iom att hålen inte linjerade var det svårt att få på hylsan rakt över skallen. I alla fall utom ett gick det bra ändå. den sista skruven gick det inte att få ett bra grepp på hur jag än försökte och den satt redan halvt iskruvad. Det är då det är tur man har en så gedigen verktygarsenal att tillgå.
Det här verktyget har jag nog aldrig använt förut, en "off-set-hylsa" på ett skaft:
Till slut fick jag även fast den sista skruven och karmen satt äntligen på plats. Spalten som blev mellan karm och dörrhål skulle jag vilja göra något åt, men jag har ingen riktigt bra lösning än. Man kunde fortsätta att hålla på med puts och kladda, men jag vet inte om jag vill riskera att gjuta fast karmen och det är ju en lite för bred spalt att köra med akryltätning.
Hur skulle du snyggat till den här spalten? Snickrat, fogat eller annat?
Men just nu initialt ser den här dörröppningen hundra gånger bättre ut än den gjorde innan och därtill med en dörr som känns mycket bättre, även om just själva dörrbladet inte var på plats ännu. Så det blev nästa nöt att knäcka, jag var ensam på plats och jag visste hur tung dörren var, men genom att återigen använda den stora hjärna som till att börja med försatte mig i den här situationen, för att lösa den, så var jag snart en lösning på spåret.
Jag "körde" dörren på den här lilla dollyn som fick ta en del av vikten:
Med lite metodiskt tänkande, en bit råstyrka (alltså inte den sorten man skaffar sig på gym) och lite erfarenhet av övningar i idioti, fick jag till slut dörren på plats, alldeles allena.
Jag är rätt stolt, det ska jag inte sticka under stol med, men jag är också rätt van vid att vara min egen dräng och lösa problem på egen hand.Dörren på plats! Yay!
Nu var det ju bara att montera handtaget och gå vidare... eller? Tja det skulle visa sig inte vara fullt så enkelt. Nybörjare som jag är hade jag inte noterat en viss avvikelse i denna dörr; ett vanligt dörrhantag passar inte och det är mer än ett fel... Ridå... eller?
Hur jag än vred på det, gick det inte att montera korrekt.
Jag bröt upp för kvällen här, jag hade ett ärende i stan nästföljande dag, men det gav mig samtidigt lite betänketid för hur jag skulle lösa problemet. Jag skulle dock återkomma i runda slängar ett dygn senare då jag hade fixat lite ledigt från jobbet och vikt veckan för att jobba med detta.
Men fortsättningen tänkte jag ta i nästa inlägg, för nu behöver jag avrunda för kvällen. Ska upp och jobba imorgon igen!
Tills dess, på återhörande!
Min slutsats är att kistan är av "fel standard". Utöver den 45-gradiga felvinkeln, så är även fyrkantshålet av fel dimension, samt C-C-avståndet för de genomgående skruvarna är för stort. Olika lösningar har redan avhandlats i en annan tråd och problemet är temporärt löst, vilket kommer i den rafflande uppföljningen. Men du har rätt, det är nog ett byte som är den mest korrekta lösningen. Men nu kan jag hålla utkik efter en låskista med rätt mått i lugn och ro.
Men du har rätt, det är nog ett byte som är den mest korrekta lösningen. Men nu kan jag hålla utkik efter en låskista med rätt mått i lugn och ro.Kul tråd att följa, du har verkligen trevligt sätt att skriva på!
Har en låskista Assa Connect 2002. Om du är intresserad så skicka pmMin slutsats är att kistan är av "fel standard". Utöver den 45-gradiga felvinkeln, så är även fyrkantshålet av fel dimension, samt C-C-avståndet för de genomgående skruvarna är för stort. Olika lösningar har redan avhandlats i en annan tråd och problemet är temporärt löst, vilket kommer i den rafflande uppföljningen.
Åhh vad trevligt att få höra! Det är svårt att hitta en bra balans mellan text och bilder, mellan personlighet och saklighet. Feedback som denna hjälper mig att anstränga mig att fortsatt göra en läsvärd tråd!Åsa Lund skrev:
Tack!
Så efter att ha varit en sväng till stan och fått diverse gjort befann jag mig på stugan igen nästföljande kväll. Under tiden hade jag ställt en fråga här på forumet över hur jag skulle lösa problemet och googlat en hel del. Alltifrån att försöka hitta låskistor att byta med, till hur jag skulle kunna modda de befintliga delarna för att få det att funka.
Mitt upp i allt det här började jag luta åt "själv är bäste dräng" och en iaf försöka få till en lösning som funkade för tillfället. Jag hade redan skruvat isär låskistan för att bekanta mig med mekaniken och för att ta lite mått.
Låskistans innanmäte:
När jag fått lite tid att fundera över detta så tänkte jag "vad har jag att förlora på att modda denna", så jag filade upp en horisontell fyrkant i den tvärställda fyrkanten för att på så vis få pinnen att gå på rätt ledd. I min iver råkade jag fila upp hålet lite för stort så jag fick kila in ett litet bleck för att få det att sitta tajt.
På bilden är hålen för de genomgående skruvarna utmärkta i vitt:
Näst på tur stod att borra upp hålen för de genomgående skruvarna. Eftersom de nya hålen hamnar så nära de befintliga så blev det till att jobba lite med rundfilen för att få till ett par hål som lät skruvarna löpa fritt.
Det blev inte perfekt rakt, men ingen kommer se detta ändå:
När jag nu ska börja passa in kistan på dörren så uppstår nästa problem. Allt går att montera ihop utan vidare problem, annat än att det är lite pilligt att få det lilla blecket vid roddarpinnen på plats, men handtaget går kärvt och fjädrar inte tillbaks ordentligt när jag drar åt skruvarna. Efter att ha plockat isär låset och försökt undersöka vad jag kan göra åt saken, noterar jag att själva "skjutregeln" (den har säkert ngt häftigt fackmannanamn) är sprucken i godset, därtill så håller den lilla sprint som håller hjulet i mitten på plats, på att ramla ur hela tiden.
Notera sprickan upptill och sprinten på sidan som gled ur och hakade fast i låshuset:
Men dessa problem kunde lösas med lite svets, så jag fick rulla fram maskinen till arbetsbänken. Jag punktade över sprickorna i godset för regeln. Efter detta kunde jag trycka in sprinten ordentligt utan att riskera att göra sprickan värre, sen fick sig även sprinten en omgång med svetsen. De punkter som nu kom att hindra regeln från att löpa fritt slipades ner och allt kunde återmonteras i kistan igen. Dock gjorde detta knappt någon förändring för hur handtaget betedde sig, nu fanns förvisso inget som kunde haka i, men fjädrarna i låskistan var fortfarande för veka för att återfjädra handtaget. Efter en del letande kunde jag till slut lösa problemet genom att sno en fjäder från en av mina svetstänger som passade ganska perfekt. Så efter att ha borrat ett hål i godset för roddarpinnens hävarm, kunde jag kroka dit ännu en fjäder som gav låset den kraft som behövdes för rätt känsla i handtaget.
Trimmad och reparerad låskista, nu verkar allt funka:
Så då återstod bara att montera ihop allt och visst funkar det äntligen! Manövern att få kistan att funka tog nog lika lång tid som att montera hela dörren och jag märkte först när jag var färdig att hela kvällen hade gått. Men det var en grym tillfredsställelse att kunna stänga dörren med ett kassaskåpsklick.
Äntligen en normalfungerande dörr. Nu kan jag gå vidare:
Av någon anledning kändes det inte nog att sluta där.Jag började fundera på om jag skulle passa på att byta ut lysrörsarmaturen mot en i LED som jag hade liggandes. Det var lite mek med att få den att lysa för det visade sig att en kabel hade hoppat lös inne i armaturen, men när denna väl var åter på plats så lös den så fint så. Jag hade dock inga fästen kvar till den, men lyckligtvis passade lysrörsarmaturens fästen bara jag knådade till dem något med nävarna.
Det var bara i princip att släcka lampan, koppla ur och koppla in:
Det var en lagom triumf att avsluta kvällen med! Här släckte jag för gott och tog kväll.
Nästa "morgon" (sovmorgon) vaknar jag upp till en gnistrande vit vinterdag och jag som normalt sett inte är så förtjust i vinter hade gärna bara tagit en promenad eller njutit i solen, men det fanns ju massor av jobb att göra och om det är något jag förunnar mig om vintern är det att få sova ut, så det var dags att stämpla in och inte tid för förlustelser.
-5C och sol, bästa vintervädret. Vy från vardagsrumsfönstret!
Efter frukost var det såldes bara att dra på sig arbetsbyxorna igen och sätta igång. Jag har nu kommit till en förhållandevis tråkig fas i projektet, ännu en av de många flyttarna. Eftersom detta projekt är likt ett niobrickorsspel, där bara en ruta i taget är fri, var det så dags att fylla den fria rutan, dvs "blindtarmen" med grejer från garaget. Ovanför kompressorn känns det givet att all skruv kan få permanent plats då de grunda hyllorna är lämpliga för det.
Lagom suddig bild, genom att bära in skruvpaketen på en bricka kunde jag ta ett gäng i taget.
Även om just skruven förmodligen kommer få bo där längst in, så kommer det mesta av detta bara temporärt att förvaras här, det är en del av "niobrickorsstrategin". Det här tog längre tid än jag kunnat ana och det känns helt otroligt när jag såhär i efterhand går igenom bilderna och ser datumen när de är tagna. Hela två dagar tog det att fylla förrådet! Det mesta verkade dessutom klaras av dag två, jag minns inte vad jag gjorde första dagen, men eftersom skruven skulle komma att mer eller mindre permanent få bo på platsen, så la jag ner lite extra energi på att få till en grovsortering bland denna.
Svårt att fota i detta trånga utrymme, men det här är ett optimerat förråd:
Som sagt, det mesta i de "yttre" hyllorna kommer slutligen att få bo i garaget, det rör sig om verktyg och kemikalier främst, i det här rummet hamnar alla reservdelar som nu ligger ute i kylan och fryser.
Det är den här delen av lokalen som ska utrymmas:
Hyllorna på väggen satt med en salig blandning av olika skruv och jag önskade att jag kunde skylla ifrån mig, men det är faktiskt undertecknad som letat fram lite av varje när det monterades. Mycket satt med spårskruv. Det röda skåpet på väggen hade dock suttit där hela tiden sen köpet och visade sig vara spikat (!) fast i betongen. I taket kopplades de armaturer som satt på denna planhalva bort och plockades ner. Med väggen och taket fritt kunde jag äntligen tvätta det och eftersom vi befinner oss i ett "grovutrymme" så kom högtryckstvätten fram igen.
Dimman är tät efter en stund med tvätten, samtidigt med väggen, tvättades även taket:
När väggen var ren så behandlades den med färgborttagning. Här har jag experimenterat en del och tänkt att jag kan testa att spruta på färgborttagningen med en lågtrycksspruta, men det visade sig fungera dåligt varför jag spädde produkten en del. Det verkar som om den inte får samma effekt när den är utspädd och lärdomen av detta är att man troligtvis gör bäst i att pensla på den. Det lösa kring missfärgningarna och runt fogarna släppte dock relativt enkelt. Efter att väggen spolats ren från färgborttagning, så maskeras allt som kan komma i vägen för målningen av taket, som nu blir första del att målas.
Maskering inför takmålning och resultatet av färgborttagningen:
Taket är ju redan målat, men ska nu sprutmålas som komplement till den befintliga rollade färgen. När jag först målade taket, hade jag varken verktygen eller ambitionen att göra det mer avancerat. Som alltid när jag sprutar färg, tar det ett tag att vänja sig vid sprutan, lista ut vilken konsistens färgen ska ha, men när jag väl fått in snitsen kunde jag lägga på färgen. Här användes vanlig väggfärg som jag hade över, enligt min erfarenhet behövs inte speciell betongfärg för att måla träullit.
Efter och före. Lite skillnad blev det ändå.
Med taket målat kunde fokus nu riktas mot väggen, innan jag skulle ge mig i kast med att måla väggen ville jag lägga igen alla de otaliga hål som blivit efter alla hyllor, armaturer och liknande. Jag tog första bästa betongprodukt jag hade en skvätt av och valet den här gången föll på det skorstenslim som blivit över från det att jag murat skorstenen. Jag vet inte om det är korrekt, men det är synd att låta betongprodukter stå och bli dåliga, dessutom känner jag mig rätt färdig med att mura skorsten. Väggen var fortfarande fuktig efter tvätten och skorstenslimmet är mjukt och trevligt att jobba med som spackel. det duger allra säkerligen för det här projektet.
"Alla" väggens hål och ojämnheter är igenkladdade.
Med geggamojjan "på tork" så fanns det inte så mycket mer att göra för denna kväll. Luftavfuktare och värmefläkt stod på fullt blås hela natten och inne i rummet bredvid eldade jag flitigt i brasan halva natten med dörren till garaget på vid gavel.
Polarns moped på tork, vinet på jäsning och flinta-TVn visar samma program som aldrig blir tråkigt.
Nästa dag var den sista jag hade på stugan och såhär i efterhand var det kanske lite förivrat att tro att jag kunde få väggen målad samma dag. Men jag gav mig glatt i kast med det ändå. Först började jag såklart med det obligatoriska maskerandet. Med tanke på ytans storlek så var det inte så mycket, dörrarna och ett par eldosor. Vattenledningen till utkastet på utsidan om fasaden, maskerades, men utkastaren till tvätthon, plockades helt bort, hon flyttades ut på golvet och avloppet pluggades. De "trädgårdsplattor" jag lagt ut som golv närmast väggen flyttades också och blev fundament till ett provisoriskt arbetsbord. Därefter kunde färgen börja sprutas och snart skulle jag inse att det blir svårt att få en bra täckning genom att spruta färgen här. Det blir Bra med tanke på de strukturella ojämnheterna, men där väggen "sög" mer skulle jag kanske både behövt en primer och/eller målat färgen koncentrerad med pensel/roller.
Efter 3l färg är det fortfarande en bit kvar till bra resultat:
Lärdomen här är väl delvis att försöka låta alla moment få torka/brinna ordentligt mellan varven, dels att primer nog är bra, dels att första lagret nog ska strykas med pensel. På det partiet där skåpet suttit och där färgen bara "försvann" in i väggen, duschade jag på lite primer innan jag åkte. Tanken är att när jag är tillbaka nästa gång ska jag pensla/rolla där jag inte är nöjd. Därefter får jag utvärdera resultatet om jag vill spruta på ett sista lager för att få jämnare övergångar.
Det var allt jag hann med innan det var dags att återvända till staden och det erbarmliga julfirandet. Nu har jag jobbat i snart en vecka och som planen ser ut, får jag med mig en vän och hans son ut på nyårsafton. Vi ska umgås, äta gott, meka lite och jag tänker få på lite mer färg på väggen. Högre ambitioner än så har jag inte.
Jag står sen inför ett vägval; ska jag satsa på att få resten av lokalens väggar och tak målade efter att jag städat lite mer och flyttat över allt och SEN måla golvet, eller ska jag måla golvet redan nu på den tomma halvan av garaget för att slippa ännu en flytt i niobrickorsspelet? Det hela hör ihop med huruvida jag kommer få rejält med torktid för golvet som jag vill ha riktigt bra innan jag börjar gå på det. Eller om jag ska satsa på att måla golvet långt senare, efter det att el, tryckluft och VVS är färdigt? Jag har inte bestämt mig, men jag hoppas på att min vän som kommer ut ska kunna dryfta spörsmålet med mig Det finns många faktorer som spelar in och som jag kanske inte delgivit i tråden.
Hoppas iaf på en miniuppdatering i nästa vecka, tills dess; tack för er uppmärksamhet och på återhörande!
Mitt upp i allt det här började jag luta åt "själv är bäste dräng" och en iaf försöka få till en lösning som funkade för tillfället. Jag hade redan skruvat isär låskistan för att bekanta mig med mekaniken och för att ta lite mått.
Låskistans innanmäte:
När jag fått lite tid att fundera över detta så tänkte jag "vad har jag att förlora på att modda denna", så jag filade upp en horisontell fyrkant i den tvärställda fyrkanten för att på så vis få pinnen att gå på rätt ledd. I min iver råkade jag fila upp hålet lite för stort
så jag fick kila in ett litet bleck för att få det att sitta tajt.På bilden är hålen för de genomgående skruvarna utmärkta i vitt:
Näst på tur stod att borra upp hålen för de genomgående skruvarna. Eftersom de nya hålen hamnar så nära de befintliga så blev det till att jobba lite med rundfilen för att få till ett par hål som lät skruvarna löpa fritt.
Det blev inte perfekt rakt, men ingen kommer se detta ändå
:
När jag nu ska börja passa in kistan på dörren så uppstår nästa problem. Allt går att montera ihop utan vidare problem, annat än att det är lite pilligt att få det lilla blecket vid roddarpinnen på plats, men handtaget går kärvt och fjädrar inte tillbaks ordentligt när jag drar åt skruvarna. Efter att ha plockat isär låset och försökt undersöka vad jag kan göra åt saken, noterar jag att själva "skjutregeln" (den har säkert ngt häftigt fackmannanamn) är sprucken i godset, därtill så håller den lilla sprint som håller hjulet i mitten på plats, på att ramla ur hela tiden.
Notera sprickan upptill och sprinten på sidan som gled ur och hakade fast i låshuset:
Men dessa problem kunde lösas med lite svets, så jag fick rulla fram maskinen till arbetsbänken. Jag punktade över sprickorna i godset för regeln. Efter detta kunde jag trycka in sprinten ordentligt utan att riskera att göra sprickan värre, sen fick sig även sprinten en omgång med svetsen. De punkter som nu kom att hindra regeln från att löpa fritt slipades ner och allt kunde återmonteras i kistan igen. Dock gjorde detta knappt någon förändring för hur handtaget betedde sig, nu fanns förvisso inget som kunde haka i, men fjädrarna i låskistan var fortfarande för veka för att återfjädra handtaget. Efter en del letande kunde jag till slut lösa problemet genom att sno en fjäder från en av mina svetstänger som passade ganska perfekt. Så efter att ha borrat ett hål i godset för roddarpinnens hävarm, kunde jag kroka dit ännu en fjäder som gav låset den kraft som behövdes för rätt känsla i handtaget.
Trimmad och reparerad låskista, nu verkar allt funka:
Så då återstod bara att montera ihop allt och visst funkar det äntligen! Manövern att få kistan att funka tog nog lika lång tid som att montera hela dörren och jag märkte först när jag var färdig att hela kvällen hade gått. Men det var en grym tillfredsställelse att kunna stänga dörren med ett kassaskåpsklick.
Äntligen en normalfungerande dörr. Nu kan jag gå vidare:
Av någon anledning kändes det inte nog att sluta där.
Jag började fundera på om jag skulle passa på att byta ut lysrörsarmaturen mot en i LED som jag hade liggandes. Det var lite mek med att få den att lysa för det visade sig att en kabel hade hoppat lös inne i armaturen, men när denna väl var åter på plats så lös den så fint så. Jag hade dock inga fästen kvar till den, men lyckligtvis passade lysrörsarmaturens fästen bara jag knådade till dem något med nävarna.Det var bara i princip att släcka lampan, koppla ur och koppla in:
Det var en lagom triumf att avsluta kvällen med! Här släckte jag för gott och tog kväll.
Nästa "morgon" (sovmorgon) vaknar jag upp till en gnistrande vit vinterdag och jag som normalt sett inte är så förtjust i vinter hade gärna bara tagit en promenad eller njutit i solen, men det fanns ju massor av jobb att göra och om det är något jag förunnar mig om vintern är det att få sova ut, så det var dags att stämpla in och inte tid för förlustelser.
-5C och sol, bästa vintervädret. Vy från vardagsrumsfönstret!
Efter frukost var det såldes bara att dra på sig arbetsbyxorna igen och sätta igång. Jag har nu kommit till en förhållandevis tråkig fas i projektet, ännu en av de många flyttarna. Eftersom detta projekt är likt ett niobrickorsspel, där bara en ruta i taget är fri, var det så dags att fylla den fria rutan, dvs "blindtarmen" med grejer från garaget. Ovanför kompressorn känns det givet att all skruv kan få permanent plats då de grunda hyllorna är lämpliga för det.
Lagom suddig bild, genom att bära in skruvpaketen på en bricka kunde jag ta ett gäng i taget.
Även om just skruven förmodligen kommer få bo där längst in, så kommer det mesta av detta bara temporärt att förvaras här, det är en del av "niobrickorsstrategin".
Det här tog längre tid än jag kunnat ana och det känns helt otroligt när jag såhär i efterhand går igenom bilderna och ser datumen när de är tagna. Hela två dagar tog det att fylla förrådet! Det mesta verkade dessutom klaras av dag två, jag minns inte vad jag gjorde första dagen, men eftersom skruven skulle komma att mer eller mindre permanent få bo på platsen, så la jag ner lite extra energi på att få till en grovsortering bland denna.Svårt att fota i detta trånga utrymme, men det här är ett optimerat förråd:
Som sagt, det mesta i de "yttre" hyllorna kommer slutligen att få bo i garaget, det rör sig om verktyg och kemikalier främst, i det här rummet hamnar alla reservdelar som nu ligger ute i kylan och fryser.
Det är den här delen av lokalen som ska utrymmas:
Hyllorna på väggen satt med en salig blandning av olika skruv och jag önskade att jag kunde skylla ifrån mig, men det är faktiskt undertecknad som letat fram lite av varje när det monterades. Mycket satt med spårskruv.
Det röda skåpet på väggen hade dock suttit där hela tiden sen köpet och visade sig vara spikat (!) fast i betongen. I taket kopplades de armaturer som satt på denna planhalva bort och plockades ner. Med väggen och taket fritt kunde jag äntligen tvätta det och eftersom vi befinner oss i ett "grovutrymme" så kom högtryckstvätten fram igen.Dimman är tät efter en stund med tvätten, samtidigt med väggen, tvättades även taket:
När väggen var ren så behandlades den med färgborttagning. Här har jag experimenterat en del och tänkt att jag kan testa att spruta på färgborttagningen med en lågtrycksspruta, men det visade sig fungera dåligt varför jag spädde produkten en del. Det verkar som om den inte får samma effekt när den är utspädd och lärdomen av detta är att man troligtvis gör bäst i att pensla på den. Det lösa kring missfärgningarna och runt fogarna släppte dock relativt enkelt. Efter att väggen spolats ren från färgborttagning, så maskeras allt som kan komma i vägen för målningen av taket, som nu blir första del att målas.
Maskering inför takmålning och resultatet av färgborttagningen:
Taket är ju redan målat, men ska nu sprutmålas som komplement till den befintliga rollade färgen. När jag först målade taket, hade jag varken verktygen eller ambitionen att göra det mer avancerat. Som alltid när jag sprutar färg, tar det ett tag att vänja sig vid sprutan, lista ut vilken konsistens färgen ska ha, men när jag väl fått in snitsen kunde jag lägga på färgen. Här användes vanlig väggfärg som jag hade över, enligt min erfarenhet behövs inte speciell betongfärg för att måla träullit.
Efter och före.
Lite skillnad blev det ändå.
Med taket målat kunde fokus nu riktas mot väggen, innan jag skulle ge mig i kast med att måla väggen ville jag lägga igen alla de otaliga hål som blivit efter alla hyllor, armaturer och liknande. Jag tog första bästa betongprodukt jag hade en skvätt av och valet den här gången föll på det skorstenslim som blivit över från det att jag murat skorstenen. Jag vet inte om det är korrekt, men det är synd att låta betongprodukter stå och bli dåliga, dessutom känner jag mig rätt färdig med att mura skorsten.
Väggen var fortfarande fuktig efter tvätten och skorstenslimmet är mjukt och trevligt att jobba med som spackel. det duger allra säkerligen för det här projektet."Alla" väggens hål och ojämnheter är igenkladdade.
Med geggamojjan "på tork" så fanns det inte så mycket mer att göra för denna kväll. Luftavfuktare och värmefläkt stod på fullt blås hela natten och inne i rummet bredvid eldade jag flitigt i brasan halva natten med dörren till garaget på vid gavel.
Polarns moped på tork, vinet på jäsning och flinta-TVn visar samma program som aldrig blir tråkigt.
Nästa dag var den sista jag hade på stugan och såhär i efterhand var det kanske lite förivrat att tro att jag kunde få väggen målad samma dag. Men jag gav mig glatt i kast med det ändå. Först började jag såklart med det obligatoriska maskerandet. Med tanke på ytans storlek så var det inte så mycket, dörrarna och ett par eldosor. Vattenledningen till utkastet på utsidan om fasaden, maskerades, men utkastaren till tvätthon, plockades helt bort, hon flyttades ut på golvet och avloppet pluggades. De "trädgårdsplattor" jag lagt ut som golv närmast väggen flyttades också och blev fundament till ett provisoriskt arbetsbord. Därefter kunde färgen börja sprutas och snart skulle jag inse att det blir svårt att få en bra täckning genom att spruta färgen här. Det blir Bra med tanke på de strukturella ojämnheterna, men där väggen "sög" mer skulle jag kanske både behövt en primer och/eller målat färgen koncentrerad med pensel/roller.
Efter 3l färg är det fortfarande en bit kvar till bra resultat:
Lärdomen här är väl delvis att försöka låta alla moment få torka/brinna ordentligt mellan varven, dels att primer nog är bra, dels att första lagret nog ska strykas med pensel. På det partiet där skåpet suttit och där färgen bara "försvann" in i väggen, duschade jag på lite primer innan jag åkte. Tanken är att när jag är tillbaka nästa gång ska jag pensla/rolla där jag inte är nöjd. Därefter får jag utvärdera resultatet om jag vill spruta på ett sista lager för att få jämnare övergångar.
Det var allt jag hann med innan det var dags att återvända till staden och det erbarmliga julfirandet.
Nu har jag jobbat i snart en vecka och som planen ser ut, får jag med mig en vän och hans son ut på nyårsafton. Vi ska umgås, äta gott, meka lite och jag tänker få på lite mer färg på väggen. Högre ambitioner än så har jag inte.Jag står sen inför ett vägval; ska jag satsa på att få resten av lokalens väggar och tak målade efter att jag städat lite mer och flyttat över allt och SEN måla golvet, eller ska jag måla golvet redan nu på den tomma halvan av garaget för att slippa ännu en flytt i niobrickorsspelet? Det hela hör ihop med huruvida jag kommer få rejält med torktid för golvet som jag vill ha riktigt bra innan jag börjar gå på det. Eller om jag ska satsa på att måla golvet långt senare, efter det att el, tryckluft och VVS är färdigt? Jag har inte bestämt mig, men jag hoppas på att min vän som kommer ut ska kunna dryfta spörsmålet med mig Det finns många faktorer som spelar in och som jag kanske inte delgivit i tråden.
Hoppas iaf på en miniuppdatering i nästa vecka, tills dess; tack för er uppmärksamhet och på återhörande!
