- Status
Men då får vi plocka lingon själva eller strunta i det tills detta gått över.BirgitS skrev:
Man kan inte jämföra Sverige mot Belgien(Bryssel) oavsett. Bryssel är tio i topp mest besökta turistmålet i världen. Sen är det ca 300 tusen besökare från både EU och icke EU-länder årligen till enbart plenisalen i Europaparlamentet. Lägg därtill en befolkningstäthet i delar av Bryssel som får Stockholms tätaste stadsdelar att framstå som glesbygd.
Precis, man kan inte jämföra länder med varandra för de har olika förutsättningar, allt sånt när det gäller täthet, användning av lokaltrafik och antal smittspridare som kommer in i landet samtidigt gör att länder får olika förlopp och påverkar vilka restriktioner som ger effekt. Sen får man se vad som väntar framöver när det gäller hur våg nummer två slår.
Precis som det är skillnad på Bryssel och Stockholm så är det skillnad på Stockholm och Oslo/Helsingfors.
Precis som det är skillnad på Bryssel och Stockholm så är det skillnad på Stockholm och Oslo/Helsingfors.
Varför kan man inte jämföra? Det är ju det som sker hela tiden! Dock har vissa ett syfte att få Svenska modellen att se riktigt dålig ut. Varför kan man ju bara spekulera i.Silver78 skrev:
Är det brist på sjukhusplatser som resulterar i att de äldre som drabbas av Covid-19 erbjöds bara morfinplan och palliativ vård ?!
Mogens Lindén, Överläkare förklarar och tydliggör att palliativ vård kan inte vara den enda insatsen. ”Hur skulle man kunna ha en plan innan patienten insjuknat för att enbart inrikta sig på palliation? ” skriver han i läkartidningen.
Är palliativ behandling och IVA vård den enda alternativen?
Det är gott och väl att få en sammanfattning av palliativ behandling med olika farmaka men likafullt besvarar inte denna medicinska kommentar den grundläggande frågan. När skall man inrikta sig på palliativ behandling och inte på en möjlig kurativ behandling? I kommentaren anges ” många patienter med hög biologisk ålder och stor sjuklighet är inte aktuella för intensivvård utan har störst nytta av ren palliativ behandling” . Detta kan inte stå oemotsagt – naturligtvis finns det många vårdmöjligheter mellan ren palliation och IVA-vård i respirator. Ibland kan sjukhusvård med tillgång till syrgas, dropp och antibiotika vid coinfektioner vara livräddande. Det anges även att ”det är viktigt att så tidigt som möjligt bedöma vårdnivå och behandlingsbegränsningar” och ” utforma en plan där man tar ställning till palliativ behandling på boendet”. Skall detta göras innan patienten insjuknat måste det ses som anmärkningsvärt gällande en sjukdom med allt ifrån mycket lindrig, måttlig till en mycket allvarlig sjukdomsbild. Detta är något helt annat än det vanligt förekommande 0 HLR. Enligt min mening kan man inte för en akut infektionssjukdom ta ställning annat än ”in casu” när man väl sett den kliniska bilden hos den enskilde patienten. Hur skulle man kunna ha en plan innan patienten insjuknat för att enbart inrikta sig på palliation? Ett sådant synsätt kunde då appliceras på pneumonier, pyelonefriter, septikemier etc. Ett resonemang som bygger på att för patienter med viss ålder, vissa kroniska sjukdomar skall man i regel och i första hand inrikta sig på palliation? Jag tror nog de flesta kan enas om när det är orimligt att sätta en svårt sjuk mycket gammal person i respirator på IVA. Men ingalunda är det enda alternativet palliativ behandling? Rimligen finns det en stor grupp äldre som kan överleva med annan sjukhusvård än IVA. Syrgas, dropp och antibiotika kan vara livräddande för sannolikt relativt många patienter. Ibland ställer man sig frågan om de olikartade rekommendationerna om skyddsutrustning handlar om tillgången , om det möjligen finns ett samband med tillgång på sjukhusplatser och att valet kan bli palliation?
Mogens Lindén, Överläkare , specialist i barn och allmänmedicin., Primärvården Ålands hälso- och sjukvård
https://lakartidningen.se/klinik-oc...v-farmakologisk-behandling-vid-svar-covid-19/
Mogens Lindén, Överläkare förklarar och tydliggör att palliativ vård kan inte vara den enda insatsen. ”Hur skulle man kunna ha en plan innan patienten insjuknat för att enbart inrikta sig på palliation? ” skriver han i läkartidningen.
Är palliativ behandling och IVA vård den enda alternativen?
Det är gott och väl att få en sammanfattning av palliativ behandling med olika farmaka men likafullt besvarar inte denna medicinska kommentar den grundläggande frågan. När skall man inrikta sig på palliativ behandling och inte på en möjlig kurativ behandling? I kommentaren anges ” många patienter med hög biologisk ålder och stor sjuklighet är inte aktuella för intensivvård utan har störst nytta av ren palliativ behandling” . Detta kan inte stå oemotsagt – naturligtvis finns det många vårdmöjligheter mellan ren palliation och IVA-vård i respirator. Ibland kan sjukhusvård med tillgång till syrgas, dropp och antibiotika vid coinfektioner vara livräddande. Det anges även att ”det är viktigt att så tidigt som möjligt bedöma vårdnivå och behandlingsbegränsningar” och ” utforma en plan där man tar ställning till palliativ behandling på boendet”. Skall detta göras innan patienten insjuknat måste det ses som anmärkningsvärt gällande en sjukdom med allt ifrån mycket lindrig, måttlig till en mycket allvarlig sjukdomsbild. Detta är något helt annat än det vanligt förekommande 0 HLR. Enligt min mening kan man inte för en akut infektionssjukdom ta ställning annat än ”in casu” när man väl sett den kliniska bilden hos den enskilde patienten. Hur skulle man kunna ha en plan innan patienten insjuknat för att enbart inrikta sig på palliation? Ett sådant synsätt kunde då appliceras på pneumonier, pyelonefriter, septikemier etc. Ett resonemang som bygger på att för patienter med viss ålder, vissa kroniska sjukdomar skall man i regel och i första hand inrikta sig på palliation? Jag tror nog de flesta kan enas om när det är orimligt att sätta en svårt sjuk mycket gammal person i respirator på IVA. Men ingalunda är det enda alternativet palliativ behandling? Rimligen finns det en stor grupp äldre som kan överleva med annan sjukhusvård än IVA. Syrgas, dropp och antibiotika kan vara livräddande för sannolikt relativt många patienter. Ibland ställer man sig frågan om de olikartade rekommendationerna om skyddsutrustning handlar om tillgången , om det möjligen finns ett samband med tillgång på sjukhusplatser och att valet kan bli palliation?
Mogens Lindén, Överläkare , specialist i barn och allmänmedicin., Primärvården Ålands hälso- och sjukvård
https://lakartidningen.se/klinik-oc...v-farmakologisk-behandling-vid-svar-covid-19/
Du tänker kanske på Peter Wolodarski DN:s chefredaktör, Marie Marklund tandläkare och en av de 22 forskarna, eller Olle Kämpe immunologen som var med och skrev uppropet med 2000 personer och som sade till DN: "Det är sant att vi alla inte är epidemiologer, men många av oss är framstående forskare inom våra fält som ofta ligger nära det här ämnet. Sedan är det så att en riktig forskare argumenterar inte utifrån auktoritet och titlar..."L Lars48 skrev:
Man får bara använda jämförelseländer som stärker den egna tesen, jämför man med något annat land som motsäger den så är det landet inte jämförbart, det vet ju alla.
Finns det någon som påstått att lockdown inte minskar smittspridningen?Ulltand skrev:
Helt olika förutsättningar att kunna hantera ett utbrott. Även en total lockdown kräver att någon går och handlar mat, personal till samhällskritiska funktioner etc. Med en 17000/km2 människor i vissa områden (jämför Sverige med ca 7500 människor/km2 på de tätaste områdena) så blir det mycket svårare för invånare att undvika varandra. Skall man jämföra tabeller så skall man jämföra baserat på liknande förutsättningar. Personligen så skakar jag bara på huvudet åt statistik som jämför länder baserat på antal smittade/behandlas på IVA/döda när det finns så många olika variabler som inte tas i beaktning när man skapar dessa grafer.mathiash77 skrev:
Betydligt mer data behövs för att kunna utvärdera vilket land som lyckats bäst med vald strategi.