Bygga hus med NPF eller andra diagnoser
Detta är tänkt som en stödgrupp för oss som har, eller på goda grunder kan tänkas ha, olika diagnoser som gör det svårare för oss när vi försöker bygga hus. Här hoppas jag att vi kan utbyta tips och idéer, och —varför inte? — skratta med varandra åt våra byggmissar.
Men jag vill också slå ett slag för att det GÅR att bygga hus även om man har en diagnos. Vi ska inte känna oss mindre kunniga.
Detta ska vara en fristad för oss som väljer att ”komma ut” med våra funktionshinder, sluta skämmas eller hymla, och sluta jämföra oss med andra. Håll därför en respektfull ton.
Men jag vill också slå ett slag för att det GÅR att bygga hus även om man har en diagnos. Vi ska inte känna oss mindre kunniga.
Detta ska vara en fristad för oss som väljer att ”komma ut” med våra funktionshinder, sluta skämmas eller hymla, och sluta jämföra oss med andra. Håll därför en respektfull ton.
Redigerat:
Jag börjar. Jag har ADD, vilket gör att jag väldigt lätt omedvetet ”hoppar” över vissa steg i planeringen. Sen tvingas jag gå tillbaka och göra om eller lappa och laga för att jag antingen inte tänkte på det-och-det eller slarvade. (Risken blir då att man hamnar i andra diket, överkompenserar och övertänker.)
Och det där med att hålla ordning i projekten och bland verktyg och material… hujedamej
Den första lärdomen som jag vill dela med mig av är att tvinga sig själv att avsluta ett projekt först innan man påbörjar nästa. Ibland går det inte, men att verkligen tänka på det är oerhört viktigt för såna som mig. Annars hamnar man lätt i kaos.
Fler erfarenheter, tips, tankar?
Och det där med att hålla ordning i projekten och bland verktyg och material… hujedamej
Den första lärdomen som jag vill dela med mig av är att tvinga sig själv att avsluta ett projekt först innan man påbörjar nästa. Ibland går det inte, men att verkligen tänka på det är oerhört viktigt för såna som mig. Annars hamnar man lätt i kaos.
Fler erfarenheter, tips, tankar?
Jag har själv ingen diagnos, vad jag vet ännu. Dock vill jag bara säga att jag stödjer denna trådstart helhjärtat. Jag tror att det är bra för alla oss utan diagnoser, liksom er med diagnoser, att kunna skratta åt saket. Lite självdistans är viktigt, både för sig själv, och andra.
Ingen ska behöva känns sig kränkt, över att bli kallad ADHD-byggare. Däremot så hoppas jag att alla istället kan skratta åt att bli kallade för det.
Ingen ska behöva känns sig kränkt, över att bli kallad ADHD-byggare. Däremot så hoppas jag att alla istället kan skratta åt att bli kallade för det.
Jag och en polare (båda med ADHD och snickarambitioner) har börjat använda "ADHD-klart" om något som visserligen inte är klart på riktigt, men tillräckligt för att det ska funka någorlunda och den som borde ha gjort klart det har plötsligt sett något som är mer intressant.
Inte lät att fokusera på att få upp de sista listerna i huset när något händer.
För att vara lite mer seriös. Att tvinga sig att avsluta något innan man börjar på nästa tycker jag är skitbra och det funkar för många även i vanliga arbetslivet. Fast jag tror att en del behöver ha några saker i gång samtidigt. Kanske de med ADHD mer än de med ADD, då de måste få vara lite splittrade ibland. Det gäller nog att hitta sin egen balans mellan "jag har några kul saker på gång" och "jag har så mänga måsten att jag inte hinner klart något".
Inte lät att fokusera på att få upp de sista listerna i huset när något händer.
För att vara lite mer seriös. Att tvinga sig att avsluta något innan man börjar på nästa tycker jag är skitbra och det funkar för många även i vanliga arbetslivet. Fast jag tror att en del behöver ha några saker i gång samtidigt. Kanske de med ADHD mer än de med ADD, då de måste få vara lite splittrade ibland. Det gäller nog att hitta sin egen balans mellan "jag har några kul saker på gång" och "jag har så mänga måsten att jag inte hinner klart något".
Tack för den tråden. Brukar själv skämta om att jag driver firman "fort och fel" med dotterbolaget "gör om gör rätt".
Många idéer, börjar friskt, slarvar och är inte nöjd, tappar sugen och orken att slutföra.
Min ena bror är tvärt om. Hittar ett intresse (silverslöjd, göra knivar, fläta näver, sy i skinn, göra kåsor, utbilda fågelhund, binda flugor mm mm) och när han är klar så är det fan fulländat men då tappar han intresset.
Många idéer, börjar friskt, slarvar och är inte nöjd, tappar sugen och orken att slutföra.
Min ena bror är tvärt om. Hittar ett intresse (silverslöjd, göra knivar, fläta näver, sy i skinn, göra kåsor, utbilda fågelhund, binda flugor mm mm) och när han är klar så är det fan fulländat men då tappar han intresset.
Halva tiden när man gör något hemma går åt att leta efter verktygen man precis haft i sin hand. Man svär gärna samtidigt som man letar.
Lägger sagda verktyg på, i stunden fullt rimliga platser (vilket det givetvis inte är), istället för att ta dom med sig. Tumstock och penna är nog de två saker som lider mest av detta hos mig.
Har gått så långt så jag la pennan i ett pringlesrör i garaget, tänkte. Här står den bra, råkar jag inte trampa på den. Samma dag behövde jag köpa en ny, för jag glömt var jag hade lagt den.
Hoppar över steg, tvingas pudla och gå tillbaka. Samtidigt som man svär över vilket korkat steg det är.
Kan vara överproduktiv till att 5min senare fullständigt dö energimässigt. Jag har inte än hittat någon strategi kring just detta. (Ja, inte något av det andra heller).
Glömmer att både äta och dricka. Värst är ifall jag är själv hemma och fixar. Då kan det gå en hel dag utan varken mat eller dryck. Frugan är min matklocka.
Alldeles för ofta tänker jag ”äh, good enough”. Eller så är det raka motsatsen där jag lägger orimligt mycket tid på detaljer som oftast inte ens kommer synas.
Extremt känslig för yttre stimuli när jag renoverar. Vilket är fruktansvärt drygt då vi har 3 barn varav iaf 1 av dom gärna vill vara med. Dom två andra har fattat att det inte är lönt.
Svårt att se helheten, och tidsåtgången. Punkterna ovanför är en stor faktor kring just tidsåtgången.
Svär och gormar orimligt mycket. Noll och inget tålamod.
Kan läsa på mig orimligt mycket om vissa speciella saker. Kan vara allt från olika typer av WC-stolar till hur man bäst startar ett saltvattensakvarium. Kan komma på mig själv ofta med att tänka ”Vad ska jag googla ikväll?”
Ja, det är ett axplock av mig som har adhd och har köpt ett hus som behövs renoveras.
Lägger sagda verktyg på, i stunden fullt rimliga platser (vilket det givetvis inte är), istället för att ta dom med sig. Tumstock och penna är nog de två saker som lider mest av detta hos mig.
Har gått så långt så jag la pennan i ett pringlesrör i garaget, tänkte. Här står den bra, råkar jag inte trampa på den. Samma dag behövde jag köpa en ny, för jag glömt var jag hade lagt den.
Hoppar över steg, tvingas pudla och gå tillbaka. Samtidigt som man svär över vilket korkat steg det är.
Kan vara överproduktiv till att 5min senare fullständigt dö energimässigt. Jag har inte än hittat någon strategi kring just detta. (Ja, inte något av det andra heller).
Glömmer att både äta och dricka. Värst är ifall jag är själv hemma och fixar. Då kan det gå en hel dag utan varken mat eller dryck. Frugan är min matklocka.
Alldeles för ofta tänker jag ”äh, good enough”. Eller så är det raka motsatsen där jag lägger orimligt mycket tid på detaljer som oftast inte ens kommer synas.
Extremt känslig för yttre stimuli när jag renoverar. Vilket är fruktansvärt drygt då vi har 3 barn varav iaf 1 av dom gärna vill vara med. Dom två andra har fattat att det inte är lönt.
Svårt att se helheten, och tidsåtgången. Punkterna ovanför är en stor faktor kring just tidsåtgången.
Svär och gormar orimligt mycket. Noll och inget tålamod.
Kan läsa på mig orimligt mycket om vissa speciella saker. Kan vara allt från olika typer av WC-stolar till hur man bäst startar ett saltvattensakvarium. Kan komma på mig själv ofta med att tänka ”Vad ska jag googla ikväll?”
Ja, det är ett axplock av mig som har adhd och har köpt ett hus som behövs renoveras.
Ska visa ditt inlägg för den k. hustrun tror jag. Hade lika gärna kunnat skriva det själv…JLyck skrev:
Haha, leta efter verktyg är det jag ägnar mest tid åt när jag pysslar hemma. På nåt sätt så är det alltid målet med pysslet som sätts främst och allt annat "kopplas bort" i medvetandet. Sedan hittar man ju verktyget på en alldeles väldigt logisk och naturlig plats, men problemet är att det finns alltför många logiska platser att lägga det på.
Har ingen diagnos själv, men vi har haft några rundor med vår äldsta dotter som fått autism- och tourettesdiagnos och när man gått igenom utredningsformulären så är det en väldigt påtaglig igenkänningsfaktor för en själv om man säger så
.Men det funkar ändå bra. Skulle dock vilja ha en webbkamera på axeln som följer vad jag gör så skulle det funka ännu bättre!
Faktum är att jag gjorde min egen utredning efter att yngste sonen utretts för olika saker, och i samband med det kände jag igen en hel del när det gällde just ADD. Att sen faktiskt få diagnosen har helt klart gjort det lättare för mig att kunna sänka den allmänna stressnivån över den ständiga känslan att inte räcka till, eller som i det här fallet jaga verktyg halva tiden som skulle gått till själva projektet. Det är hemskt mycket värt att kunna acceptera sig själv, så jag kan varmt rekommendera att gå en utredning ifall man känner igen många symptom.Cruzze skrev:
Haha, leta efter verktyg är det jag ägnar mest tid åt när jag pysslar hemma. På nåt sätt så är det alltid målet med pysslet som sätts främst och allt annat "kopplas bort" i medvetandet. Sedan hittar man ju verktyget på en alldeles väldigt logisk och naturlig plats, men problemet är att det finns alltför många logiska platser att lägga det på.
Har ingen diagnos själv, men vi har haft några rundor med vår äldsta dotter som fått autism- och tourettesdiagnos och när man gått igenom utredningsformulären så är det en väldigt påtaglig igenkänningsfaktor för en själv om man säger så
Men det funkar ändå bra. Skulle dock vilja ha en webbkamera på axeln som följer vad jag gör så skulle det funka ännu bättre!
Det här är min erfarenhet av ADD.
Sammarbete.
Att en person med diagnos kan bygga ett hus tvekar jag inte en sekund på, de kan lära sig samma saker som oss NT, ibland t.o.m bättre.
Men för att bygga ett hus behöver man vara flera, och man behöver lyssna på de som kan bättre, diskutera saker och kanske ge upp den ide man hade själv.
Där brister det med den ADD jag känner till, särkilt om det är lite motgång, då blir man obstinat och tycker tvärs om, ju värre, ju mer obstinat.
Jag sitter där jag gör idag efter 12 år med en ADD diagnostiserad person.
Diagnosen ställdes för 4 år sen, om vi känt till den tidigare kanske livet varit bättre idag. Jag har gått anhörigkurs, och fått mer insikt hur det funkar.
Men det är som sagt den ADD jag känner till, det finns säkert variationer.
Sammarbete.
Att en person med diagnos kan bygga ett hus tvekar jag inte en sekund på, de kan lära sig samma saker som oss NT, ibland t.o.m bättre.
Men för att bygga ett hus behöver man vara flera, och man behöver lyssna på de som kan bättre, diskutera saker och kanske ge upp den ide man hade själv.
Där brister det med den ADD jag känner till, särkilt om det är lite motgång, då blir man obstinat och tycker tvärs om, ju värre, ju mer obstinat.
Jag sitter där jag gör idag efter 12 år med en ADD diagnostiserad person.
Diagnosen ställdes för 4 år sen, om vi känt till den tidigare kanske livet varit bättre idag. Jag har gått anhörigkurs, och fått mer insikt hur det funkar.
Men det är som sagt den ADD jag känner till, det finns säkert variationer.
Hur är det med att jobba "bredvid" en depression?
Ett stort problem jag upplever är att "få jobba" eftersom den bättre hälften inte orkar. Dessutom är det en släng av superhjältesyndrom - "om inte jag orkar så får inte du jobba, för jag måste göra mest av alla". Slutligen är det jobbigt att vi inte kommer vidare, tycker den bättre hälften...
Ett stort problem jag upplever är att "få jobba" eftersom den bättre hälften inte orkar. Dessutom är det en släng av superhjältesyndrom - "om inte jag orkar så får inte du jobba, för jag måste göra mest av alla". Slutligen är det jobbigt att vi inte kommer vidare, tycker den bättre hälften...
Ett tips som nog rätt många vanliga också skulle kunna ha nytta av är att fixa en lista att stryka bort färdiga saker från. Inte en lista där garaget, bygga hus och göra klart trädgården är punkter. Mycket mer nedbrutet så att man både får en överskådlighet och känslan av framfart när man stryker över sånt som är klart.
Jag själv har gjort det några gånger när jag retat mig extra mycket på allt som inte är klart hemma och fått känslan av att det är orimligt mycket som jag bara skjuter fram. Fram med ett block (digitalt eller analogt) och ta ett varv i huset och på tomten. En sida för varje rum där man skriver ner alla småsaker man kan och borde fixa. Det kan vara upp med listen i taket, sortera upp i sladdhyllan, gömma grendosan på något snyggare sätt, laga jacket i tröskeln, fixa sneda stolpen i staketet. In med allt på listan. Inte för att det ska kännas övermäktigt, utan för att det känns väldigt bra att snabbt kunna stryka saker.
Lite som när man jobbar med utveckling och har tvåveckorssprintar, fast ännu mer nedbrutet. Jag har använt det för att hjälpa vuxna med ADHD som tycker att det är svårt att få ordning i jobbet. Det hjälper inte alla, men flera använder metoden för alla möjliga saker och säger att det funkar. Bara känslan av att stryka några saker innan man går hem gör att dagens känns bättre.
Jag själv har gjort det några gånger när jag retat mig extra mycket på allt som inte är klart hemma och fått känslan av att det är orimligt mycket som jag bara skjuter fram. Fram med ett block (digitalt eller analogt) och ta ett varv i huset och på tomten. En sida för varje rum där man skriver ner alla småsaker man kan och borde fixa. Det kan vara upp med listen i taket, sortera upp i sladdhyllan, gömma grendosan på något snyggare sätt, laga jacket i tröskeln, fixa sneda stolpen i staketet. In med allt på listan. Inte för att det ska kännas övermäktigt, utan för att det känns väldigt bra att snabbt kunna stryka saker.
Lite som när man jobbar med utveckling och har tvåveckorssprintar, fast ännu mer nedbrutet. Jag har använt det för att hjälpa vuxna med ADHD som tycker att det är svårt att få ordning i jobbet. Det hjälper inte alla, men flera använder metoden för alla möjliga saker och säger att det funkar. Bara känslan av att stryka några saker innan man går hem gör att dagens känns bättre.
Husägare
· Bergeforsen
· 1 727 inlägg
Det där med listor har jag funderat mycket över. För mig funkar det inte riktigt hur jag än gör. Antingen blir det en alldeles för lång lista som ger mig panik (både för att den aldrig kan göras klar men också för att jag lägger en massa tid på att läsa igenom listan gång på gång istället för att göra saker som står där). Har försökt med mindre listor och prioriterat typ "Nu", "Snart", "Senare" och "Kanske" men då går tiden sen åt till att flytta saker mellan listorna vartefter de kan prioriteras om. Alternativet är att inte ha listor och då glömma precis allt. Slutresultatet är iofs detsamma - att exakt ingenting blir gjort...Hep skrev: