5 454 läst · 21 svar
5k läst
21 svar
Behålla eller knacka bort puts från stengrund?
Marken är på olika nivå på olika sidor av huset. Den sidan bilden visar är grunden som högst (eller marken som lägst..) - kanske någon meter. På övriga sidor är marknivån högre och grunden lägre - kanske mellan 30 - 60 cm. Bifogar en vild som visar andra sidan av huset (med det mesta av betongen kvar).
Okej, jag är med. Hos mig varierar det också har jag sett. En del av logen har fri naturstensgrund och lägre marknivå omkring, så där är grunden ca 60 cm ovan mark. En helt annan grej - tror du ditt hus haft trä på fasaden från början? Ser ut att vara stenväggar bakom planken.jimkva skrev:Marken är på olika nivå på olika sidor av huset. Den sidan bilden visar är grunden som högst (eller marken som lägst..) - kanske någon meter. På övriga sidor är marknivån högre och grunden lägre - kanske mellan 30 - 60 cm. Bifogar en vild som visar andra sidan av huset (med det mesta av betongen kvar).
Japp - stommen består av tegel (tror slaggtegel). På tegelstommen är det spikad liggande pärlspontspanel. Efter vad jag lyckats läsa mig till var det vanligt i slutet av 1800-talet.
Det ser ut som att huset ligger i ett (stations-)samhälle?jimkva skrev:
Då var det vanligt med putsade grunder (från början).
Gäller särskilt högre socklar, oftast då med krypgrund, runt förra sekelskiftet.
För hus ute på landsbygden, med låga naturstensgrunder och mullbänk, så var nog aldrig grunderna putsade.
Vad gäller "teglet" som väggen är murad av så är jag tveksam till slaggtegel, däremot är obränt lertegel väldigt vanligt i Skåne. Obränt lertegel tål inte fukt nämnvärt så det får aldrig blottas och utsättas för väder och vind.
Det är samma som den vanliga lerkliningen i korsvirkeshusen. Den måste minst en ggn/år kalkas för att inte regna/frysa bort. Därför var det vanligt att man antingen ställde vassmattor framför de nedre facken, eller spikade på panel, för att skydda från fukt/regn/markskvätt.
Ursäkta att jag tjatar om detta, men vad menar du med ”aldrig” i citatet ovan. Om jag tänker på mitt eget hus, liten länga från slutet av 1800-talet, så har grunden ”alltid” varit putsad då länge jag haft huset (sedan 1990). Alla liknande hus, dvs putsade små skånelängor, som jag har sett i grannskapet har putsad grund. Kan bara minnas att ha sett oputsad grund på enstaka museala byggnader. Eller menar du med begreppet ”aldrig” att husen en gång i tiden byggdes med oputsad stengrund?Oldboy skrev:
Den andra frågan jag undrar över är vad man hoppas uppnå med att ta bort putsen? Mera drag och fler gnagare? Fulare grund? Nämn gärna en enda bra anledning till att ta bort putsen på grunden om den är i rimligt bra skick.
PS läste lite längre upp om risk för fukt i syll. Men har murade hus egentligen någon syll?
Redigerat:
Oj, synar du mina svepande generaliseringar?
Då blir det svårt ju. Dock satte jag in en brasklapp i meningen genom det lilla men betydelsefulla ordet nog. Just för att aldrig är ett väldigt definitivt ord som är svårt att ha täckning för.
Nåväl, för det första så tänker jag låga socklar, dvs mullbänk inte krypgrund.
För det andra så avses hus med trästomme, dvs syll. Korsvirkeslängor hör dit. Nu har jag förvisso hört/läst att det förekommer typ korsvirkeshus utan syll där stolparna står direkt på grundstenar. Där är jag tveksam. De påminner mer om stenhus, vilka mkt väl också kan ha putsad grund. Grunden till stenhus behöver vara stabilare.
För det tredje så är det skillnad vilken typ av hus som avses. Enklare hus bör ha varit oputsade i stor utsträckning, medan större hus med rikare ägare kan ha putsats. Likaså bör det vara skillnad på om husen är uppförda på landsbygden eller i en stad. Det påverkar stilideal. På landsbygden var det ofta fattigt och mer isolerat från influenser utifrån. Man gjorde precis det som man var tvungen till, det nöden krävde. Så socioekonomisk status var direkt styrande, tillsammans med byggnadstraditionen på orten, och också tillgången på lokalt byggnadsmaterial.
Slutligen är det svårt att veta vad som var original och vad som blivit gjort vid senare tillfälle. Gamla hus har oftast lappats och lagats, renoverats, ändrats, byggts till etc många ggr.
Som ren spekulation kan man tänka sig att man byggde med natursten utan bruk/fog från början, för att senare antingen av stilideal eller pga drag och/eller gnagarproblem foga mellan stenarna, för att vid ngn senare mer genomgripande reparation/tillbyggnad etc passa på att putsa hela grunden/sockeln pga stilideal och/eller för att man inte ville visa hur fattig man var. Status är och har alltid ) varit viktigt för många.
Drag och fler gnagare har nog aldrig eftersträvats av någon, men en väl utförd fogfyllning med kalkbruk är lika tät som en heltäckande cementputs. För övrigt var det ju just därför som mullbänkarna kom till. För att stoppa drag och i viss mån gnagare.
Undvika fuktproblem. Gäller egentligen huvudsakligen krypgrunder som måste vara ventilerade, men cementbaserad puts och bruk drar fukt och i kontakt med trä (syll) gör att det med tiden ruttnar.
Sedan finns det ju många som vill att husen ska se ut som från början/original. Det kan vara en principfråga, eller bara för att man tyckte att husen var vackrare förr. Det hindrar naturligtvis inte att man kompromissar med el och badrum. Vi är alla olika. Det har med värderingar att göra. Vad vi värderar som viktigt för oss (=prioriterar).
Då blir det svårt ju. Dock satte jag in en brasklapp i meningen genom det lilla men betydelsefulla ordet nog. Just för att aldrig är ett väldigt definitivt ord som är svårt att ha täckning för.
Nåväl, för det första så tänker jag låga socklar, dvs mullbänk inte krypgrund.
För det andra så avses hus med trästomme, dvs syll. Korsvirkeslängor hör dit. Nu har jag förvisso hört/läst att det förekommer typ korsvirkeshus utan syll där stolparna står direkt på grundstenar. Där är jag tveksam. De påminner mer om stenhus, vilka mkt väl också kan ha putsad grund. Grunden till stenhus behöver vara stabilare.
För det tredje så är det skillnad vilken typ av hus som avses. Enklare hus bör ha varit oputsade i stor utsträckning, medan större hus med rikare ägare kan ha putsats. Likaså bör det vara skillnad på om husen är uppförda på landsbygden eller i en stad. Det påverkar stilideal. På landsbygden var det ofta fattigt och mer isolerat från influenser utifrån. Man gjorde precis det som man var tvungen till, det nöden krävde. Så socioekonomisk status var direkt styrande, tillsammans med byggnadstraditionen på orten, och också tillgången på lokalt byggnadsmaterial.
Slutligen är det svårt att veta vad som var original och vad som blivit gjort vid senare tillfälle. Gamla hus har oftast lappats och lagats, renoverats, ändrats, byggts till etc många ggr.
Som ren spekulation kan man tänka sig att man byggde med natursten utan bruk/fog från början, för att senare antingen av stilideal eller pga drag och/eller gnagarproblem foga mellan stenarna, för att vid ngn senare mer genomgripande reparation/tillbyggnad etc passa på att putsa hela grunden/sockeln pga stilideal och/eller för att man inte ville visa hur fattig man var. Status är och har alltid ) varit viktigt för många.
Vackrare grund enl mig. (Under förutsättning att grunden från början inte varit eller avsetts att behöva putsas. Många nyare (typ runt sekelskiftet 1800/1900 ) hus/grunder var avsedda att putsas och är därför inte vackra om putsen knackas bort.Sommartorparn skrev:
Drag och fler gnagare har nog aldrig eftersträvats av någon, men en väl utförd fogfyllning med kalkbruk är lika tät som en heltäckande cementputs. För övrigt var det ju just därför som mullbänkarna kom till. För att stoppa drag och i viss mån gnagare.
Undvika fuktproblem. Gäller egentligen huvudsakligen krypgrunder som måste vara ventilerade, men cementbaserad puts och bruk drar fukt och i kontakt med trä (syll) gör att det med tiden ruttnar.
Sedan finns det ju många som vill att husen ska se ut som från början/original. Det kan vara en principfråga, eller bara för att man tyckte att husen var vackrare förr. Det hindrar naturligtvis inte att man kompromissar med el och badrum. Vi är alla olika. Det har med värderingar att göra. Vad vi värderar som viktigt för oss (=prioriterar).