Jag har sålt efter några privatvisningar en gång. Då hade precis två bostäder gått iväg i samma förening och mäklaren hade ett gäng huggvilliga spekulanter. Det var rätt skönt att slippa tokstäda och "styla", allt var klart inom en vecka med minimal insats från mig. Städade såklart och var borta en timme här och där några kvällar bara.
Krille4 skrev:
Fast det är ju inte mäklaren som inte accepterar en försäljning till acceptpris utan säljaren.Hubbe2 skrev:
Vi har kollat på ett antal hus (säkert några 100) innan vi hittade vårt hus för knappt ett år sen. I några få fall har jag sett att säljaren inte accepterat acceptpris och mäklaren har själva beklagat det.
Numera är det så få objekt ute så det kvittar vilket pris som sätts ut, accept eller inte,, priset springer iväg ändå. Ett hus i vårt område var ute för ett tag sen för ett i mina ögon rimligt pris, sett till husets storlek, tomtens storlek och husets skick. Priset sprang iväg med nästan 4 miljoner!!! Helt absurt, inga andra hus i området har varit i närheten av samma pris. Huset var charmigt och många delar var väldigt fina (kök, badrum etc), men läste man besiktningsprotokollet insåg man också att allt annat underhåll på huset var kraftigt eftersatt, men det skiter folk i. Folk bjöd som dårar (tror det var över 15 budgivare).
En kamrat köpte hus nyligen och tidigare ägarna hade fixat saker som dränering, ventilation etc, men inte renoverat köket (som ändå var ok). Det huset gick till ett lägre pris än husen med nytt fint kök och mögel och fukt i källare och på vind.
Det kan inte vara helt lätt för en mäklare att hitta rätt pris nu. Säljare bestämmer acceptpris, men väljer nog oftast det som mäklaren föreslår, trots att de vill ha mer, särskilt om det ligger nära en miljongräns. Vi ville ha 2,2 miljoner för en lägenhet (helst mer såklart), men mäklaren rekommenderade att vi skulle ha ett acceptpris på 1,895 för att folk som sökte med tak på 2 miljoner skulle få se den. De kunde bidra till budgivning och många som hade 2 miljoner som tak kunde nog tänka sig att gå över det för rätt objekt.
Min slutsats är väl egentligen att acceptpris som idé är rätt ok, men just nu fungerar det inte för att utbudet är så klent.
Det är väl just i dessa fallen man borde anmäla mäklaren, ni hade ju ert acceptpris men mäklaren säger att nu ska lägga ut det för lägre för att locka fler folk. Alltså är det ett lockpris ni lade ut er lägenhet för.Fairlane skrev:
Antingen så sänker ni ert acceptpris och måste vara villiga att sälja för det eller så lägger ni ut den för acceptpris, då vet folk att ni inte släpper under det. (om det inte är dåligt med folk som vill ha er lägenhet och ingen vill bjuda över ert acceptpris) då får ni ju välja att sälja under det eller lägga ut en nu sväng med visningar
Privatvisningar kan absolut vara ett alternativ. Det jag inte förstår är varför man tror att en sluten budgivning utan att lägga ut objektet ger ett högre pris än en sluten budgivning där objektet lagts ut?nikasp skrev:
/Krille
Skulle vilja påstå att det till stor del är psykologi som spelar in. Man kontaktar köpstarka och revanschsugna kunder som tidigare förlorat budgivningar på liknande objekt i området, samt människor med behov av en snabb lösning.Krille4 skrev:
Jag var också skeptiskt tills våra referenslägenheter såldes med samma mäklare och försäljningsmodell, nu har jag ingen anledning att tveka.
Jo det är lätt att inse att det i gruppen av spekulanter som varit när att köpa nyligen, finns köpmogna spekulanter, som är väldigt lätt att sälja till. Men om vi antar att de allihop har misslyckats i ex. tre nyligen avlutade budgivningar. Då fanns det alltså i dessa affärer uppenbarligen minst tre spekulanter som var ännu bättre kunder.
Vad är då vitsen med att begränsa köpmöjligheten till dessa "misslyckade" spekulanter, annonserar man ut den så borde det vara lika stor sannolikhet att ännu bättre spekulanter dyker upp, som det var i de budgivningar de just förlorat.
Däremot så är det givetvis en jättefördel för mäklaren. Han får en liten köpmogen grupp att arbeta med, slipper hantera alla nybörjare som ändå inte kommer att köpa något förrän nästa år osv. Och slipper kostnader för annonsering. Slipper hålla kontakt med en massa budgivare som ändå inte kommer att hänga med mer än halvvägs osv.
Vad är då vitsen med att begränsa köpmöjligheten till dessa "misslyckade" spekulanter, annonserar man ut den så borde det vara lika stor sannolikhet att ännu bättre spekulanter dyker upp, som det var i de budgivningar de just förlorat.
Däremot så är det givetvis en jättefördel för mäklaren. Han får en liten köpmogen grupp att arbeta med, slipper hantera alla nybörjare som ändå inte kommer att köpa något förrän nästa år osv. Och slipper kostnader för annonsering. Slipper hålla kontakt med en massa budgivare som ändå inte kommer att hänga med mer än halvvägs osv.
Redigerat:
Alltså, jag har inga problem med att folk lägger ut hus för ett lägre belopp än det som de faktiskt kan tänka sig sälja det för. Det jag stör mig på är när det kallas acceptpris. Mäklaren och säljaren skall innan objektet läggs ut ha en sådan bra kommunikation att de båda vet om det är ett accepterat pris eller ej.Fairlane skrev:
Att använda acceptpris ger ju inte mer intressenter än att inte skriva ut det så jag fattar inte riktigt varför de kör med det när de kräver mer.
Men varför lägga ut huset för ett lägre pris än man kan tänka sig att sälja det för? Vad är syftet?
Syftet med att ange ett pris är väl för att en köpare ska veta om det ens är värt att bjuda på det eller inte? Om min gräns är 2 mille och ett hus ligger ut för 2,5 då vet jag att jag inte ens behöver titta på det. Lägger man ut till ett "för lågt" pris får man alltså en massa spekulanter som ändå inte kommer att kunna betala det man vill ha för huset, och det kan ju inte ge nåt mervärde? Det blir ju bara ett slöseri med både budgivares och mäklares tid.
Syftet med att ange ett pris är väl för att en köpare ska veta om det ens är värt att bjuda på det eller inte? Om min gräns är 2 mille och ett hus ligger ut för 2,5 då vet jag att jag inte ens behöver titta på det. Lägger man ut till ett "för lågt" pris får man alltså en massa spekulanter som ändå inte kommer att kunna betala det man vill ha för huset, och det kan ju inte ge nåt mervärde? Det blir ju bara ett slöseri med både budgivares och mäklares tid.
För att förtydliga så gick vi inte ut med det acceptpris mäklaren rekommenderade, däremot la vi ett acceptpris under 2 miljoner (1,995 om jag minns rätt) och vi var beredda att sälja för det om vi inte fick högre bud.
Jag förstår iofs tanken med att man går ut under gränsen 2 miljoner (eller vilken gräns det nu rör sig om) ifall man har något verkligt speciellt. Vårt objekt var speciellt så många som hade 2 miljoner som gräns kunde mycket väl tänkas lägga mer. Det beror lite på hur gränsen är satt. Om det är max man kan betala eller max man egentligen är villig att betala.
Så var det för oss. Vi kunde ekonomiskt köpa ett hus bra mycket dyrare än vi satte vår gräns till. Vi bjöd över vår gräns på ett hus som var verkligt speciellt.
Jag förstår iofs tanken med att man går ut under gränsen 2 miljoner (eller vilken gräns det nu rör sig om) ifall man har något verkligt speciellt. Vårt objekt var speciellt så många som hade 2 miljoner som gräns kunde mycket väl tänkas lägga mer. Det beror lite på hur gränsen är satt. Om det är max man kan betala eller max man egentligen är villig att betala.
Så var det för oss. Vi kunde ekonomiskt köpa ett hus bra mycket dyrare än vi satte vår gräns till. Vi bjöd över vår gräns på ett hus som var verkligt speciellt.
När vi köpte hus var det kan som var gränsen. Första åren vi bodde i huset hade vi i princip inget sparande alls, alla pengar gick åt (och då ägnade vi oss inte åt några renoveringar eller nåt, det enda vi gjorde efter tre år var att vi dränerade om grunden).
Fast vi var inte högstbjudande på vårt hus! En annan köpare bjöd över, men de kunde inte köpa innan de sålt sin lägenhet och säljarna hade redan skrivit kontrakt på nytt hus och ville sälja omgående.
Fast vi var inte högstbjudande på vårt hus! En annan köpare bjöd över, men de kunde inte köpa innan de sålt sin lägenhet och säljarna hade redan skrivit kontrakt på nytt hus och ville sälja omgående.
Jag tröttnade på alla okontrollerade budgivningar så efter 2 år och 20 visningar lärde jag mig marknaden.
Köpte ett hus innan visningen till det pris säljaren och jag kom överens om.
Edit: kan se ett hus idag som nu är till salu igen där vi backade på budgivning för 1,5 år sedan som såldes med 30% mer än utgångspriset. Idag är det osålt efter 4 månader med samma pris som dom gav då.
Ser inga problem med lockpriser men köpare som värderar fel, har sett 2år gamla hus som sålts mer än det skulle bygga nytt på en ledig tomt bredvid.
Köpte ett hus innan visningen till det pris säljaren och jag kom överens om.
Edit: kan se ett hus idag som nu är till salu igen där vi backade på budgivning för 1,5 år sedan som såldes med 30% mer än utgångspriset. Idag är det osålt efter 4 månader med samma pris som dom gav då.
Ser inga problem med lockpriser men köpare som värderar fel, har sett 2år gamla hus som sålts mer än det skulle bygga nytt på en ledig tomt bredvid.
Redigerat:
Det är ju ett bra tips som används friskt just nu. Jag har säkert mailat 20 mäklare om hus vi egentligen inte var intresserade av senaste månaden - angående hus som var "Borttaget innan visning" på Hemnet och i Stockholm. Här får man räkna med att lägga 10-15% på utgångspris och kanske vara beredd på att tumma på besiktningsklausul. Vårt eget hus steg 13% i normal budgivning.
PS. Det verkar vara så vanligt förekommande nu att folk vill komma på privatvisning i förväg att det står i vissa annonser om att det inte är någon idé att försöka.
PS. Det verkar vara så vanligt förekommande nu att folk vill komma på privatvisning i förväg att det står i vissa annonser om att det inte är någon idé att försöka.
Som säljare är det oftast så att man hamnar i ett läge att pengarna rullar vidare till nästa insats. Oftast det man minst investerat i boendet.
Övervärderar man marknaden kan det lätt bli kallt om fötterna, att slippa visningar är ofta värt mycket.
.
Övervärderar man marknaden kan det lätt bli kallt om fötterna, att slippa visningar är ofta värt mycket.
.