Tack, det blev faktiskt riktigt bra. När jag gjorde det var jag rädd att det skulle bli väldigt instängt men det blev det inte. På sommaren odlar jag en hel del ettåriga klängväxter som klättrar på nätet. Jag har också haft gurka som klängde i nätet.Karlia skrev:
Har tyvärr ingen bild på det.
Katten klättrar lite i nätet men eftersom att det svajar lite och vi har "vinkeln" så klättrar han alltid ner igen. Det sitter fallskärmslina i kanterna vilket gör att det inte finns något stöd för en klättrande katt.
Katten är en devon rex och de klättrar mycket och bra.
Klätterväxter gör mycket! Och bilderna ger inte alls någon känsla av instängt.
Happy cat, happy life...Jiji skrev:
Tack! [bild]
Jag är mycket nöjd med lösningen, men nöjdast är katten.
Vår Bärra blir ofta som galen och ska in när han är ute i buren och man kommer hem från jobb eller handling....
Lådan eller mat, fort, tänker man ju.. Han kanske har varit ute länge?
Men nej han kan ha gått ut för 5min sedan, han ska gosa o springa runt benen, bli kliad och klappad.
Nya kattäventyr här, men först lite förhistoria.
Har ett terarium med vandrande pinnar, som jag pysslar om varje kväll. När jag kom upp i måndags morse var det pinnar lite här o där, jag hade glömt stänga terariet !!! En halvtimme försenad till jobbet var alla pinnar inne igen ( trodde jag)
I kväll när jag skulle gå ut kom katten in och sprang som vanligt direkt till matskålen, men när han var framme tog han ett skutt tillbaka och gick därifrån ?? Ingen mat i skålen tänkte jag och gick in igen för fylla på, och fick då se anledningen till skuttet.
Nu är alla pinnar inne igen...... tror jag
Har ett terarium med vandrande pinnar, som jag pysslar om varje kväll. När jag kom upp i måndags morse var det pinnar lite här o där, jag hade glömt stänga terariet !!! En halvtimme försenad till jobbet var alla pinnar inne igen ( trodde jag)
I kväll när jag skulle gå ut kom katten in och sprang som vanligt direkt till matskålen, men när han var framme tog han ett skutt tillbaka och gick därifrån ?? Ingen mat i skålen tänkte jag och gick in igen för fylla på, och fick då se anledningen till skuttet.
Nu är alla pinnar inne igen
...... tror jag Jag är uppvuxen med allergisk bror, vandrande pinnar hade vi en period. De var rymningsbenägna!
Jag brukar tuta åt katter jag ser på vägen, så dom ska associera bilar med fara.kashieda skrev:
Vi har skaffat stegmätare och skulle gå ett varv för att komma upp i dagens steg.
Vi bor på en byväg, som togs över av samfällighet när den nya omvägen byggdes för ett tag sedan. Den nya vägen går ett hundratal meter från vårt hus. När vi kommit knappt halvvägs hör vi hur en av tjejerna kommer och kurrar och vill gosa, på 70–väg där många kör fortare.
Det vore väldigt skönt om vi kunde lära henne att vägen är jättefarlig för små, svartgrå tjejer.
Jag hade 2005-2008 en svart katt som också hette Sotis. En unik kisse jag saknar än idag, han kände igen min bil och han kom springandes över gården och sprang längs med bilen då jag åkte upp på gården (stor gård den tiden) och satt vid dörren och jamade åt mig då jag öppnade. Han blev tyvärr överkörd av en bil.
Redigerat:
Om att bli adopterad av en katt.
https://www.gp.se/livsstil/världens-gång/jag-har-blivit-adopterad-av-en-katt-1.33869036
https://www.gp.se/livsstil/världens-gång/jag-har-blivit-adopterad-av-en-katt-1.33869036
Några gamla bilder på Sotis den förste, med mamman Frida (blev 14, också en speciell katt).
Med sin bror Mulle (blev 12)
P.S.
Jo det var en sak som var speciellt med den här katten, mamman födde dom i kallvinden allra höst upp i huset. Min pappa klättrade in och hämtade ner dom en efter en. Men efteråt tyckte vi (inte farsan, hör dåligt) att det kom ett mjau från väggarna. Efter mycket noggrant lyssnande var vi säkra på det. Vi gissade att en kattunge måste fallit ner längs med isoleringen och hamnat i en mellanvägg. Vi fick ta lös en mellanvägg därifrån man kunde slippa till dit vi hörde ljudet och klättrade in bland isoleringen och relgarna och där inne låg han, den enda svarta katten i kullen.
Med sin bror Mulle (blev 12)
P.S.
Jo det var en sak som var speciellt med den här katten, mamman födde dom i kallvinden allra höst upp i huset. Min pappa klättrade in och hämtade ner dom en efter en. Men efteråt tyckte vi (inte farsan, hör dåligt) att det kom ett mjau från väggarna. Efter mycket noggrant lyssnande var vi säkra på det. Vi gissade att en kattunge måste fallit ner längs med isoleringen och hamnat i en mellanvägg. Vi fick ta lös en mellanvägg därifrån man kunde slippa till dit vi hörde ljudet och klättrade in bland isoleringen och relgarna och där inne låg han, den enda svarta katten i kullen.
