Jag hoppas du minns fel för annars var det något som inte var riktigt rätt.
Man kan göra två spår samtidigt och påbörja försäljningen (annonsering) samtidigt som man gör bouppteckningen men då bör man kunna bränna i väg bouppteckningen till skatteverket med begäran om förtur inom några dagar. Utan bouppteckningen har du ingen rätt att sälja bostadsrätten.
Man kan göra två spår samtidigt och påbörja försäljningen (annonsering) samtidigt som man gör bouppteckningen men då bör man kunna bränna i väg bouppteckningen till skatteverket med begäran om förtur inom några dagar. Utan bouppteckningen har du ingen rätt att sälja bostadsrätten.
Tack mehe! Jag har tänkt baklänges. Jag tänkte att jag var tvungen att sälja lägenheten för att veta vilket värde jag ska skriva i bouppteckningen. Vilken summa ska jag ange? taxeringsvärde, köpesumma eller bara höfts till med något? Nu när det inte finns arvsskatt är väl egentligen alla summor i bouppteckningen mindre viktiga än de var förr i tiden?
Det är lite pyssel med en bouppteckning, kontakt med banker o andra för att för att få uppgifter om tillgångar o skulder vid bortgången, ev.fakturor som dödsboet ska betala, begravningskostnader mm. Inget som görs på en dag, tar en del tid.
Tack igen mehe. Jo, jag är ensam arvinge. Då blir det att skura och och uppskatta värden i helgen. Jag har tänkt göra bouppteckningen själv. Jag har kvar bouppteckningen efter min far som jag kan använda som mall. Själva dödsfallet var så plågsamt. Allt detta pyssel med tillhörigheter och papper förlänger pinan. Åh vad jag längtar tills det lugnar ner sig.
Jag tror jag har de papper som behövs. Banken var snabb att skicka ut papper. Riksgälden skickade ut ett saldo tillsammans med en lapp om hur min mor ska spara mest fördelaktigt hos Riksgälden framöver. OsmakligtHemmakatten skrev:
I övrigt har jag betalat fakturor och sparat alla papper sedan dödsfallet så själva grundjobbet är nog ganska färdigt. Medlemsskapen i OK och Konsum fick jag själv ta initiativet för att få uppgifter om.Fast allt detta arbete med bouppteckning, begravning, försäljning är inte så tokigt ändå. Det är en del av sorgeprocessen och genom att gå igenom lägenheten hittar du helt säkert foton och saker med positiva minnen från din mor och din egen uppväxt. Minnen som du tar med dig vidare i ditt liv.
Ang. att köpa från ett dödsbo:
När jag/vi köpte vårt förra hus år 1998 köpte vi av ett dödsbo med två delägare, de två barnen till den framlidne.
I köpekonraktet skrevs
och titulerades som "Dödsbodelägare".
(Det kan ju "dyka upp" nya, okända arvingar efter frånfället, om det än är mycket ovanligt)
När jag/vi köpte vårt förra hus år 1998 köpte vi av ett dödsbo med två delägare, de två barnen till den framlidne.
I köpekonraktet skrevs
Och båda (de kända) dödsbodelägarna skrev på kontrakt och köpebrev,
och titulerades som "Dödsbodelägare".
(Det kan ju "dyka upp" nya, okända arvingar efter frånfället, om det än är mycket ovanligt)
Den formuleringen är ju lite farlig. Du som köpare har ju bundit dig för affären. Men OM det dyker upp en tidigare okänd arvinge, så är kontraktet plötsligt ogiltigt, du som köpare har då ingen rätt överhuvudtaget.
Jag vet iofs inte vad som händer i sådana fall. Där allt ser OK ut vid kontraktskrivningen, men så dyker det upp en okänd arvinge och vägrar godkänna försäljningen.
Det är inte alls så ovanligt att det visar sig finnas fler dödsbodelägare än den säljande arvingen vill uppge. Inte så att de är direkt okända (för det är nog rätt ovanligt). Men ofta hanteras en dödsboförsäljning av en engagerad släkting till den avlidne, som inte har så bra koll på vad man får eller inte får göra. Och övriga arvingar ställs inför fullbordat faktum. och så går det oftast bra ändå, för de övriga har inga djupa invändningar. Men köparen har då utsatts för en stor risk.
Jag vet iofs inte vad som händer i sådana fall. Där allt ser OK ut vid kontraktskrivningen, men så dyker det upp en okänd arvinge och vägrar godkänna försäljningen.
Det är inte alls så ovanligt att det visar sig finnas fler dödsbodelägare än den säljande arvingen vill uppge. Inte så att de är direkt okända (för det är nog rätt ovanligt). Men ofta hanteras en dödsboförsäljning av en engagerad släkting till den avlidne, som inte har så bra koll på vad man får eller inte får göra. Och övriga arvingar ställs inför fullbordat faktum. och så går det oftast bra ändå, för de övriga har inga djupa invändningar. Men köparen har då utsatts för en stor risk.
Det kan säkert vara så att du har rätt, Hempularen.
Men vad är alternativet?
Säljaren var ju inte lagfaren ägare trots allt och kunde väl formellt inte sälja, i alla fall inte med hjälp av en "riktig" mäklare. Därav förbehållet.
Och vad riskerade jag? Annat än att affären gick om intet?
Men vad är alternativet?
Säljaren var ju inte lagfaren ägare trots allt och kunde väl formellt inte sälja, i alla fall inte med hjälp av en "riktig" mäklare. Därav förbehållet.
Och vad riskerade jag? Annat än att affären gick om intet?
Risken var nog bara att bli snuvad på affären.
Jag är inte speciellt bra på vilka formaliteter som skall vara uppfyllda när ett dödsbo säljer. Men såvitt jag förstår så måste man först ha en boupteckning, och den skall vara registrerad. Dessutom tror jag att lagfarten måste överföras från den avlidne till dödsboet (just den biten tycker jag är konstigt, det borde ju ske med viss automatik när en lagfaren ägare avlider).
Först då kan man som köpare se att säljaren (dödsboet) är lagfaren ägare, och vilka som skall godkänna försäljningen, i fallet att säljaren är ett dödsbo så måste samtliga dödsbodelägare skriva under köpevatal etc.
Såvitt jag förstår så ger detta fortfarande inget skydd, i fallet att det senare dyker upp en tidigare okänd arvinge. Den arvingen kan då vägra godkänna försäljningen. Men eftersom den ursprungliga försäljningen var formellt OK när den görs, så tror jag att köparen i ett sådant läge kan begära skadestånd, om dödsboet då backar ur. Den nya arvingen borde inte vara köparens problem.
Men det är rätt vanligt att fastigheter säljs långt innan formaliteterna är på plats, det innebär en del risker för framförallt köparen. Då har man köpt av någon som inte formellt har rätt att sälja. och det kan ta tid för köparen att få lagfart.
Jag är inte speciellt bra på vilka formaliteter som skall vara uppfyllda när ett dödsbo säljer. Men såvitt jag förstår så måste man först ha en boupteckning, och den skall vara registrerad. Dessutom tror jag att lagfarten måste överföras från den avlidne till dödsboet (just den biten tycker jag är konstigt, det borde ju ske med viss automatik när en lagfaren ägare avlider).
Först då kan man som köpare se att säljaren (dödsboet) är lagfaren ägare, och vilka som skall godkänna försäljningen, i fallet att säljaren är ett dödsbo så måste samtliga dödsbodelägare skriva under köpevatal etc.
Såvitt jag förstår så ger detta fortfarande inget skydd, i fallet att det senare dyker upp en tidigare okänd arvinge. Den arvingen kan då vägra godkänna försäljningen. Men eftersom den ursprungliga försäljningen var formellt OK när den görs, så tror jag att köparen i ett sådant läge kan begära skadestånd, om dödsboet då backar ur. Den nya arvingen borde inte vara köparens problem.
Men det är rätt vanligt att fastigheter säljs långt innan formaliteterna är på plats, det innebär en del risker för framförallt köparen. Då har man köpt av någon som inte formellt har rätt att sälja. och det kan ta tid för köparen att få lagfart.
Då ska jag göra något jag tycker folk glömmer ganska ofta: Knyta ihop tråden. Bouppteckningen gjorde jag själv. Skatteverket har en blankett på nätet som man kan fylla i direkt på datorn. Sedan skriver man ut den, får den bevittnad och skickar in i pappersformat. Om den avlidne inte har en massa konstigheter i sin ekonomi borde denna blankett fungera för de flesta. Med tanke på vad bouppteckningar brukar kosta blir det väldigt hög timpenning att fylla i en sådan blankett själv. Lägenheten annonserade jag ut på Blocket. Ett par halvintresserade spekulanter hörde av sig och några mindre läskunniga ville gärna hyra lägenheten. Något jag reagerade på när annonsen låg på Blocket var hur svår den var att hitta. Blockets mäklarannonser dyker upp direkt men privatannonserna får man jobba hårdare för att hitta. Jag undrar om detta är medvetet då Blocket verkar ha ett samarbete med mäklarna genom att visa deras annonser något dygn före Hemnet. Efter några veckor kontaktade jag motvilligt mäklare (jag tycker att denna yrkesgrupp värderar sin tid för högt) och det blev budgivning. Ja just ja - under tiden lägenheten låg ute på Blocket hörde att par mäklare av sig för att erbjuda sina tjänster - detta trots att det uttryckligen stod i annonsen att "säljaren inte vill störas av telefonförsäljare". För mig är alla som vill sälja något genom telefonsamtal försäljare oavsett om det handlar om kalsonger, elavtal eller mäklartjänster. Mäklarna som ringde undvek jag när jag senare valde mäklare. Man vill ju gärna ha en mäklare som åtminstone kan läsa.