Ärva gården utan mark och fortfarande ha verksamhet?

[13th Marine]

Hej forumet!

Är inte säker på att detta är rätt underforum men hittade inget bättre.

Vi kikar på att ta över den bättre hälftens släktgård.
Man har föreslagit att man styckar av byggnaderna (Gammal boendelänga, stallänga samt ridhus/maskinhall) som vi tar över och svärfar behåller marken runt om så länge och att vi får låna den tills vidare.
Verksamheten, som bedrivs idag av en arrendator, är uthyrning av stallplats och ridskola.

Vad finns det för risker med ett sådant upplägg?
Jag är rädd för att man tappar en del juridiska möjligheter att bedriva verksamheten om man har begränsad mängd mark som tillhör, och på sikt strul vid kommande arv (det finns två syskon till) och ifall kommunen ångrar sig och vill rulla ut en villamatta där.

Är mina farhågor överdrivna?
Finns det andra saker att beakta?

 

[perra i skogen]

Beror på hur stor areal ni får kvar. Hamnar ni under 5ha, finns risken att ni inte längre får klassa det som jord/lantbruksfastighet.
Går det inte att låta er ta över allt och köpa ut dom andra syskonen?

 

[heimlaga]

Du har helt klart en poäng.

Nu kan jag inte juridiken i Sverige men skulle det där vara i Finland så skulle risken vara att när gubben en gång dör så kräver de andra arvingarna sådana utlösensvillkor att det inte går att behålla jorden och skogen. Då blir hela gården oanvändbar.

Ni måste åtminstone ha väldigt tydliga och juridiskt vattentäta avtal om hur utlösen skall gå till när den dagen kommer.
Eller så generationsväxlar ni hela verksamheten och löser ut syskonen.

 

[tensiden]

Min spontana tanke är att backa ett par steg och kika på den långsiktiga lösningen och kanske (eller absolut) genomföra ett riktigt generationsskifte.

Kommer ni själva att flytta in på gården?

Risken med att stycka bostadshus och mark med andra som ärver är väl att ni riskerar att stå med byggnaderna och inte ha marken, precis som du befarar.

Jag hade börjat fundera på hur mycket av allt ni vill ha på sikt och att det görs upp med syskonen. Med en tydlighet att din svärfar absolut inte behöver "bli av med något" nu, bara för att ni tar över ägandeskapet. Det är inte några problem att skriva avtal på att han blir arrendator med de villkor ni själva sätter upp. Han kan driva vidare sina grejor, ni får möjlighet att utveckla det ni behöver och framförallt vet att ni KAN göra saker nu som ni inte riskerar att förlora längre fram.


Sitter i liknande situation själv och kan meddela att det tar tid. Mycket tid.
Alla måste dessutom vara redo. Det är viktigt att det inte blir att ni tvingar ut din svärfar, men samtidigt ser jag att det är viktigt att ni får ägandeskap över det ni ser att ni vill ha på sikt. Just för att kunna förändra verksamhet efter era behov.

 

[13th Marine]

Beror på hur stor areal ni får kvar. Hamnar ni under 5ha, finns risken att ni inte längre får klassa det som jord/lantbruksfastighet.

Där är ca 10ha till denna verksamhet, så 5ha borde inte vara omöjligt.

Går det inte att låta er ta över allt och köpa ut dom andra syskonen?

Det hade varit praktiskt.
Jag försökte hålla förstainlägget kort, men det finns 10ha som är till stallverksamheten, och 40ha arrenderas ut till andra lantbrukare.
Vi har ingen möjlighet att köpa ut syskonen då marken är klass 10 och värd 400-500tkr/ha.

De aktuella 10ha har ett bättre läge och skulle eventuellt kunna bli bostadsområde i framtiden.
Så man vill gärna hålla på den marken av rättviseskäl ifall den skulle bli värd mer, eller om man i framtiden skulle få stycka av till barnbarn och liknande.

I dagsläget är det hårt nej på avstyckningar, vi har försökt med argumentet generationsskifte men fått avslag två gånger nu, och då var ändå senaste gången med ett styre av "företagarvänliga" M. Så jag har väldigt svårt att tro att det kommer bli aktuellt på länge.

 

[13th Marine]

Du har helt klart en poäng.

Nu kan jag inte juridiken i Sverige men skulle det där vara i Finland så skulle risken vara att när gubben en gång dör så kräver de andra arvingarna sådana utlösensvillkor att det inte går att behålla jorden och skogen. Då blir hela gården oanvändbar.

Låter som den risken jag ser.

Ni måste åtminstone ha väldigt tydliga och juridiskt vattentäta avtal om hur utlösen skall gå till när den dagen kommer.
Eller så generationsväxlar ni hela verksamheten och löser ut syskonen.

Se svaret till perra ovan =)

 

[13th Marine]

Min spontana tanke är att backa ett par steg och kika på den långsiktiga lösningen och kanske (eller absolut) genomföra ett riktigt generationsskifte.

Det var det jag hade hoppats på.
Förtydligar omständigheterna i mitt tidigare svar till perra.

Kommer ni själva att flytta in på gården?

Det är planen.

Risken med att stycka bostadshus och mark med andra som ärver är väl att ni riskerar att stå med byggnaderna och inte ha marken, precis som du befarar.

Det är det jag är rädd för.

Jag hade börjat fundera på hur mycket av allt ni vill ha på sikt och att det görs upp med syskonen. Med en tydlighet att din svärfar absolut inte behöver "bli av med något" nu, bara för att ni tar över ägandeskapet. Det är inte några problem att skriva avtal på att han blir arrendator med de villkor ni själva sätter upp. Han kan driva vidare sina grejor, ni får möjlighet att utveckla det ni behöver och framförallt vet att ni KAN göra saker nu som ni inte riskerar att förlora längre fram.

Här är det kluriga, svärfar är 70+ och arrenderar ut gården så att någon annan driver verksamheten, denne hyr också en lägenhet i gamla boningshuset. Så svärfar agerar mest hyresvärd och fixar saker som går sönder. Jag upplever det som att intresset och orken inte riktigt finns där längre och tror han skulle må bra av att kunna varva ner lite till.
Det och att vi behöver starta kunskapsöverföringen nu, för snart kan det vara för sent.

Kan tilläggas att svärföräldrarna inte bor i direkt anslutning till gården.

Sitter i liknande situation själv och kan meddela att det tar tid. Mycket tid.
Alla måste dessutom vara redo. Det är viktigt att det inte blir att ni tvingar ut din svärfar, men samtidigt ser jag att det är viktigt att ni får ägandeskap över det ni ser att ni vill ha på sikt. Just för att kunna förändra verksamhet efter era behov.

Ja, de har hintat i flera år om "när ni tar över gården", men när vi försökt diskutera det så har det alltid varit något i vägen. Nu har min bättre hälft fått till ett möte för att försöka starta det lite mer seriöst och det var där detta förslag kom upp.

För egen del är det "nu" som det kan vara aktuellt, jag tror nämligen inte att jag kommer vara intresserad om 10år att börja om med renoveringar och liknande.

 

[tensiden]

Bra svar. Tror det är mycket det psykiska som måste jobbas med. Om gården varit det huvudsakliga arbetet eller ett väldigt starkt intresse, så är det svårt att "skiljas från det". Har själv sett hur svårt det kan vara att slita sig och även efter att alla beslut är tagna och ansvaret överlåtet, så är man ändå där och petar i jorden.

Något jag tror på är transparens och tydlighet. Man måste lägga upp korten på bordet och säga vad man vill. Sedan får man arbeta med acceptans kring det hela. Främst acceptans hos den äldre individen. Man måste vända det från "bli utkastad och känna sig värdelös och slut" till "kul att gården stannar i släkten och ungdomarna vill fortsätta det jag påbörjade".

Men som sagt, ha med er att det tar tid att få till. Ett par år är inte orimligt alls. Sedan går allt att lösa med avtal och man skall inte vara rädd för att skriva dessa sinsemellan.

 

[13th Marine]

Bra svar. Tror det är mycket det psykiska som måste jobbas med. Om gården varit det huvudsakliga arbetet eller ett väldigt starkt intresse, så är det svårt att "skiljas från det". Har själv sett hur svårt det kan vara att slita sig och även efter att alla beslut är tagna och ansvaret överlåtet, så är man ändå där och petar i jorden.
Något jag tror på är transparens och tydlighet. Man måste lägga upp korten på bordet och säga vad man vill. Sedan får man arbeta med acceptans kring det hela. Främst acceptans hos den äldre individen. Man måste vända det från "bli utkastad och känna sig värdelös och slut" till "kul att gården stannar i släkten och ungdomarna vill fortsätta det jag påbörjade".

Men som sagt, ha med er att det tar tid att få till. Ett par år är inte orimligt alls. Sedan går allt att lösa med avtal och man skall inte vara rädd för att skriva dessa sinsemellan.

Nu hamnar vi lite utanför vad jag egentligen tänkte med tråden. och det kan snabbt tolkas fel om någon släkting råkar hitta in i tråden 😬

Det knepiga här har varit att få igång diskussionen, men jag hoppas bollen är i rullning, om än kanske inte så snabbt.

Men utifrån min ursprungsfråga så verkar det mest förenat med risker att dela upp marken så.

2ha verkar vara minsta ytan man kan ha och fortfarande vara en jordbruksfastighet, så eventuellt skulle något sådant kunna vara en lösning. Då kan gården fortfarande leva som en hästgård utan marken runt om.

 

[perra i skogen]

Ja, kravet säger 2ha, över 5ha blir man det automatiskt. MEN, lantmäteriet / skatteverket kan tycka att 2ha blir för litet för att det ska kunna fungera enligt deras modeller.
Så kolla upp det ordentligt

 

[13th Marine]

Ja, det kommer inte gå att bedriva något vettigt på 2ha.

Det finns lite olika naturliga uppdelningar man skulle kunna göra, får se vad de landar på area och ta det därifrån.

 

[heimlaga]

hur det än blir så tycker jag ni skall försöka få med så mycket jord som ni bara klarar av på något vis. Hellre prutar man litet på allt det andra och lever enklare. Det är mindre plåga att bo litet enkelt och köra skrotbil än att få ett bostadsområde inpå väggarna.
Dessutom har jag en aning om att i och med ett hårdnande världsläge så blir det allt färre som kan hålla på med dyra hobbyer som hästar medan det kan bli betydlgt bättre lönsamhet i producerande verksamheter också i mindre skala.

 

[cpalm]

MEN, lantmäteriet / skatteverket kan tycka att 2ha blir för litet för att det ska kunna fungera enligt deras modeller.

Vad skatteverket beträffar taxeras så vitt jag vet allt över 2 ha automatiskt som "lantbruksenhet".
Vad lantmäteriet kommer fram till för ändamål är en helt annan sak. Många fastigheter/hästgårdar som har bostadsändamål men taxeras som lantbruk.
I praktiken kanske det inte har så stor betydelse.

 

[HenrikHuslöse]

4 ha är gränsen för jordbruksstöd.

 

[perra i skogen]

Vad skatteverket beträffar taxeras så vitt jag vet allt över 2 ha automatiskt som "lantbruksenhet".
Vad lantmäteriet kommer fram till för ändamål är en helt annan sak. Många fastigheter/hästgårdar som har bostadsändamål men taxeras som lantbruk.
I praktiken kanske det inte har så stor betydelse.

Ja gränsen verkar tydligen gå där. Men när vi köpte mark, fick vi hem papper från skatteverket där dom skrev att tack vara att vi hamnade över 5ha så blev vi automatiskt taxerad som jordbruksfastighet.

När brorsan skulle köpa mark, strax lever 2 ha, fick dom svaret att det skulle bli för litet för att klassas som en jordbruksfastighet. 🤷‍♂️.

Så verkar ju vara lite upp till handläggaren att tycka och tro.