Använd fosforsyra till att ta bort det som fastnat på kaklet nästa gång. Betydligt enklare än att göra om jobbet...DeEss skrev:
Det finns där du köper kakel med tillbehör. Häll inte ut det på fogen bara för då försvinner den.
När jag gick som snickarlärling så var jag med en arbetsledare en helt vanlig dag när hans telefon ringde. Det var en polare till honom som hade lagt nytt papptak på sin gäststuga och gärna ville att han skulle komma ut och titta på det så allt såg bra ut och stod rätt till. Det tidigare papptaket hade gjort sitt och ny råspont var även på plats. Vi hade vägarna förbi så vi svängde ut om hans vän. När vi kommer körande på vägen ser vi på avstånd att inte allt står rätt till. Det var en fin vårdag så solen sken och likaså gjorde alla spikarna han hade spikat fast hela papptaket med. När vi kliver av bilen hör vi han ropa. -Visst blev det fint!
Min arbetsledare och jag tittar på varandra och hans polare kan utläsa ur våra ansiktsuttryck att något är fel. Min arbetsledare ropar tillbaka att det var verkligen ett fint bling bling tak du skaffat. Just när han säger detta kommer polaren på sig själv vad det var som var fel. Det var som om poletten trilla ner och hela världen rasade för honom, han var gråtfärdig. Helgen efter var vi båda där och hjälpte honom lägga pappen så som den ska läggas, alltså inte med spik på utsidan
Min arbetsledare och jag tittar på varandra och hans polare kan utläsa ur våra ansiktsuttryck att något är fel. Min arbetsledare ropar tillbaka att det var verkligen ett fint bling bling tak du skaffat. Just när han säger detta kommer polaren på sig själv vad det var som var fel. Det var som om poletten trilla ner och hela världen rasade för honom, han var gråtfärdig. Helgen efter var vi båda där och hjälpte honom lägga pappen så som den ska läggas, alltså inte med spik på utsidan
Det där var inte kul för någon annan än er. Fy fan vilket jävla simpelt sätt att lura och driva med en kund som faktiskt vill köpa er kompetens. Var håller du till så jag vet att jag aldrig kommer anlita dig?imported_Byggaren skrev:En av 'Mästers' bravader (eller hur man lurar en kvinna till att säga ja).
Ja inte till det ni tror utan ett staket
Byggmästaren bad mig göra sällskap till en äldre dam på en hörntomt i Limhamn. Hon tyckte insynen var för stor och trafikbullret för störande mot hennes tomt och hus. Ville därför ha ett staket uppsatt så att insynen och bullret minskade. Men det fick inte vara så tätt mellan spjälorna att hon inte kunde se ut.
Vi åkte dit med diverse virke på släpet och slog upp ett par träpålar provisoriskt vid trottoarkanten. Slängde på ett par läkt och några staketspjälor. Gick in och hämtade tanten och bad henne yttre sig om det inte var bra så.
- Nja... lite för tätt tycker jag, ssa damen efter att ha granskat resultatet från insidan.
Mäster flyttade isär spjälorna lite utan att spika fast dem.
- Kan man då inte se uteifrån och in? undrade damen.
Mäster bad henne knalla runt och gå ner på trottaoaren och göra sin egen bedömning. Under tiden flyttade han tillbaka spjälorna.
- Nja... det där blev nog lite väl mycket springa. Tycker inte mäster det?
- Vi kan flytta ihop dem lite till, sa mäster och gjorde detsamma.
Avståndet var nu inte stort mer än centimetern.
- Och jag kan fortfarande se ut inneifrån? sa damen.
- Jajamen, intygade mäster. (Jag hade fullt sjå med att hålla mig för skratt.)
- Jamen då tar vi det så. När blir det färdigt?
- Arbetsledaren här får svara på det, sa mäster, och pekade på mig.
- Vi gör sektionerna färdiga på ett annat bygge, sa jag, och kommer om ett par dagar med ett par gubbar och slår ner stolparna. Sen är det bara att hänga in sektionerna mellan stolparna, så det ska snart vara klart.
Sen tog jag hammaren och dunkade i spiken på spjälorna och räckte damen min timmermanspenna och bad henne skriva OK på en spjäla och sätta sin signatur på den. Hon gjorde som hon blivit ombedd och mäster ögonblinkade åt mitt håll som tecken till att det var ett bra påhitt.
Vad damen sa när hon fick det slutliga resultatet förmäler egentligen inte historien, men räkningen blev betald, sa mäster senare.
_________________________
Byggaren
Hur skulle du ställa dig till att jag skulle driva med dig när du vill köpa en Internetuppkoppling och jag säljer dig en 1Gbps-förbindelse men samtidigt kastar på en QoS-trafikbegränsning som ger dig maximalt 32kbps (motsvarande ett sketet modem från forntiden)? När du sedan felanmäler och jag ber dig testa tar jag temporärt bort begränsningen och allt går fint. När samtalet är över lägger jag på begränsningen igen.
Skojar gör man med kollegor INTE kunder.
JBa skrev:
Du får betänka att jag då (cirka 1960) var ung och dum på den tiden. Dessutom som anställd utan våra nuvarande trygghetslagar. Antingen gjorde man som 'mäster' sa eller så var man utan jobb.
Och jag tror inte damen blev så missnöjd med resultatet (annars hade hon nog inte betalt räkningen). Däremot att hon inte själv förstod sina motsatta uppfattningar. För mig är det en självklarhet att man inte kan ha större avstånd mellan spjälorna på utsidan än man har på insidan. Och det skulle jag ha upplyst kunden om idag.
Och om det kan trösta dig så är jag idag inte längre yrkesverksam, så du slipper riskera att få något jobb gjort av mig. De få som fortfarande får det, brukar vara gamla kunder som kommer tillbaka eftersom de är övertygade om att ingen annan kan göra det bättre. Förtroendekapitalet är m.a.o. onaggat i kanten
_________________
Byggaren
Och m.t.p JBa kan jag berätta en annan lurendrejarhistoria som jag fått mig berättade av sonsonen till en f.d. tämligen stor tillverkare av tvättmaskiner i Sverige.
Han berättade att OSBY en gång i tiden startats av hans farfar (tror jag det var) som åkte runt på landet och sålde tvättgrytor till bondmororna. Vid ett sådant tillfälle oppnerade sig bondmoran över att grytan var så stor i omfång. Den skulle inte gå in genom dörren till tvättstugan. Men 'farfar' fann på råd. Han mätte bredden med armarna och gick sen till tvättstugan och förde under tiden samman dem så att han ledigt fick händerna genom dörren.
Därmed var bondmoran övertygad och beställde en tvättgryta. När den sen kom fick de givetvis inte in den genom dörren. Men då var 'farfar' utom räckhåll och på den tiden fanns det varken telefon eller mobiler att få tag i syndaren på.
OSBY existerar inte idag. Sonsonen berättade också att deras stora tvättmaskin (hålkortsstyrd, avsedd för lägenhetstvättsugor i flerfam.hus) var så pass dyr att de tänkte skaffa en billigare när villabyggandet tog fart på 60-talet. Men istället för att göra den själv åkte sonsonen ner till Italien och kontaktade Zanuzzi. Chefen där frågade hur stor volym de hade tänkt sig per pår. 'Tja... ett 50-tal, kanske hundra', sa sonsonen, 'men då ska det stå OSBY på dem.' Chefen hade tittat på honom och sagt till svar: 'det är vad vi gör på en dag'.
Det blev ingen affär där. Det lönade sig inte för Zanuzzi.
___________________
Byggaren
Han berättade att OSBY en gång i tiden startats av hans farfar (tror jag det var) som åkte runt på landet och sålde tvättgrytor till bondmororna. Vid ett sådant tillfälle oppnerade sig bondmoran över att grytan var så stor i omfång. Den skulle inte gå in genom dörren till tvättstugan. Men 'farfar' fann på råd. Han mätte bredden med armarna och gick sen till tvättstugan och förde under tiden samman dem så att han ledigt fick händerna genom dörren.
Därmed var bondmoran övertygad och beställde en tvättgryta. När den sen kom fick de givetvis inte in den genom dörren. Men då var 'farfar' utom räckhåll och på den tiden fanns det varken telefon eller mobiler att få tag i syndaren på.
OSBY existerar inte idag. Sonsonen berättade också att deras stora tvättmaskin (hålkortsstyrd, avsedd för lägenhetstvättsugor i flerfam.hus) var så pass dyr att de tänkte skaffa en billigare när villabyggandet tog fart på 60-talet. Men istället för att göra den själv åkte sonsonen ner till Italien och kontaktade Zanuzzi. Chefen där frågade hur stor volym de hade tänkt sig per pår. 'Tja... ett 50-tal, kanske hundra', sa sonsonen, 'men då ska det stå OSBY på dem.' Chefen hade tittat på honom och sagt till svar: 'det är vad vi gör på en dag'.
Det blev ingen affär där. Det lönade sig inte för Zanuzzi.
___________________
Byggaren
Skönt att vi var hyfsat överens, man vill ju inte bli ovän i onödan med folket på detta beroendeframkallande forum.......imported_Byggaren skrev:Du får betänka att jag då (cirka 1960) var ung och dum på den tiden. Dessutom som anställd utan våra nuvarande trygghetslagar. Antingen gjorde man som 'mäster' sa eller så var man utan jobb.
Och jag tror inte damen blev så missnöjd med resultatet (annars hade hon nog inte betalt räkningen). Däremot att hon inte själv förstod sina motsatta uppfattningar. För mig är det en självklarhet att man inte kan ha större avstånd mellan spjälorna på utsidan än man har på insidan. Och det skulle jag ha upplyst kunden om idag.
Och om det kan trösta dig så är jag idag inte längre yrkesverksam, så du slipper riskera att få något jobb gjort av mig. De få som fortfarande får det, brukar vara gamla kunder som kommer tillbaka eftersom de är övertygade om att ingen annan kan göra det bättre. Förtroendekapitalet är m.a.o. onaggat i kanten
_________________
Byggaren
Jag skulle lägga lite takpannor och hade införskaffat en vinkelslip med diamantklinga. Det var som att skära i smör och hej vad det gick
De första 3 som behövde skäras i höll jag i vänsterhanden medans kapen var i höger..sen studsade det till lite och hum vilken märklig känsla i vänstern, vad gjorde jag nu? Granskade handen, ja alla fingrarna sitter ju kvar.. men, oj, vad det ser märkligt ut på tummens knoge
Resten av pannorna la jag på marken och så höll jag vinkelslipen med båda händerna istället
De första 3 som behövde skäras i höll jag i vänsterhanden medans kapen var i höger..sen studsade det till lite och hum vilken märklig känsla i vänstern, vad gjorde jag nu? Granskade handen, ja alla fingrarna sitter ju kvar.. men, oj, vad det ser märkligt ut på tummens knoge
Resten av pannorna la jag på marken och så höll jag vinkelslipen med båda händerna istället
Påminner om min farfar på 60-70-talet.. Han stod vid vedkapen och sågade ved när plötsligt två fingrar råkar försvinna.Danne031 skrev:
In för att byta om till söndagskostymen och upp på cykeln för att cykla 1 mil till vårdcentralen.
Ett par år senare var det dax igen.. sågklingan i knäet!
Återigen, på med finkostymen, fast denhär gången var han tvungen att åka till lasarettet 8 mil bort..
Självklart tog han bussen.
Sen satte han in direktverkande el! Sågklingan hänger fortfarande på väggen i uthuset.
Jag tycker det börjar glida över mot innehåll passande denna tråd:
http://www.byggahus.se/forum/verkty...r-olyckstillbud-med-maskiner-och-verktyg.html
Själv är jag så jä*** perfekt att det blir tyvärr aldrig någon blooper att posta ..
http://www.byggahus.se/forum/verkty...r-olyckstillbud-med-maskiner-och-verktyg.html
Själv är jag så jä*** perfekt att det blir tyvärr aldrig någon blooper att posta ..
Jag har gjort en riktig klassiker när jag skulle skruva upp en hylla i badrummet i en tidigare bostad.
Denna bostad hade dolda vattenledningar inne i väggen (ni fattar vartåt det lutar va?)
Jag noterade iaf noga var stammarna (inkl. inkommande vatten) gick. Noterade även var vattenledningarna till tvättställ och dusch kom ut ur väggen. Tvättstället satt ungefär en meter till vänster om stammarna och det var där, mellan tvättställ och stammar, men en dryg decimeter i höjd "ovanför" blandarens inkommande koppling som jag skulle borra ett par hål.
Jag tänkte att ledningarna borde väl gå antingen rakt åt sidan från blandaren och ansluta vinkelrätt till stammen, eller möjligen rakt ner (eller upp) och sedan vika av nere vid golvet (eller uppe vid taket) 90 grader för att ansluta till stammen. Jag borde alltså utan problem kunna borra där jag ville. Dessutom var det ju inte så djupt jag tänkt borra, ungefär 5 cm.
Sagt och gjort, slagborrmaskinen bet bra i betongen men snart tog det emot lite. "J-klar, armeringsjärn eller möjligen en sten i betongen", tänkte jag och fortsatte. PSSSSSCCCHHHH! En riktigt klassisk stråle står rätt ut ur väggen med rejält tryck, rakt genom badrummet, ut genom den öppna badrumsdörren och träffar hallväggen 3-4 m bort. Och rent instinktivt sätter jag dit fingret i hålet för att stoppa strålen! Inser dock sekunden senare att det är om möjligt ÄNNU mer klassiskt (och fånigt, för att inte tala om helt verkningslöst). Ensam hemma är man också, men som tur är vet jag var i källaren som avstängningsventilen finns.
Jag rusar ner i källaren och stänger av, och sen upp och svabba upp vattnet innan det hinner göra någon skada (som tur är så är det klinkergolv i hallen).
När rörmokaren kommer några timmar senare och hackar upp väggen för att laga röret så ser vi att ledningen går lite diagonalt och inte alls vinkelrätt som jag hade antagit. Rörmokaren konstaterar bara tröstande: "Du, där hade nog jag också borrat...".
Dagen efter köpte jag en sådan där detektor för ledningar och reglar, och den använder jag numera alltid innan jag sätter en borr i en vägg.
Denna bostad hade dolda vattenledningar inne i väggen (ni fattar vartåt det lutar va?)
Jag noterade iaf noga var stammarna (inkl. inkommande vatten) gick. Noterade även var vattenledningarna till tvättställ och dusch kom ut ur väggen. Tvättstället satt ungefär en meter till vänster om stammarna och det var där, mellan tvättställ och stammar, men en dryg decimeter i höjd "ovanför" blandarens inkommande koppling som jag skulle borra ett par hål.
Jag tänkte att ledningarna borde väl gå antingen rakt åt sidan från blandaren och ansluta vinkelrätt till stammen, eller möjligen rakt ner (eller upp) och sedan vika av nere vid golvet (eller uppe vid taket) 90 grader för att ansluta till stammen. Jag borde alltså utan problem kunna borra där jag ville. Dessutom var det ju inte så djupt jag tänkt borra, ungefär 5 cm.
Sagt och gjort, slagborrmaskinen bet bra i betongen men snart tog det emot lite. "J-klar, armeringsjärn eller möjligen en sten i betongen", tänkte jag och fortsatte. PSSSSSCCCHHHH! En riktigt klassisk stråle står rätt ut ur väggen med rejält tryck, rakt genom badrummet, ut genom den öppna badrumsdörren och träffar hallväggen 3-4 m bort. Och rent instinktivt sätter jag dit fingret i hålet för att stoppa strålen! Inser dock sekunden senare att det är om möjligt ÄNNU mer klassiskt (och fånigt, för att inte tala om helt verkningslöst). Ensam hemma är man också, men som tur är vet jag var i källaren som avstängningsventilen finns.
Jag rusar ner i källaren och stänger av, och sen upp och svabba upp vattnet innan det hinner göra någon skada (som tur är så är det klinkergolv i hallen).
När rörmokaren kommer några timmar senare och hackar upp väggen för att laga röret så ser vi att ledningen går lite diagonalt och inte alls vinkelrätt som jag hade antagit. Rörmokaren konstaterar bara tröstande: "Du, där hade nog jag också borrat...".
Dagen efter köpte jag en sådan där detektor för ledningar och reglar, och den använder jag numera alltid innan jag sätter en borr i en vägg.
Gjorde en liknade klassiker i mitt förra hus.
Skulle dela av förrådet med en mellanvägg. Slet fram Hiltin och började borra. Hade ingen golvvärme i den delan av huset så det skulle ju inte vara några problem...
7 cm djupare så kom det... vattnet... från ett 10mm elementrör. Det enda som fanns i hela förrådet (22 kvm). Jag hade prickat mitt på. Bara att bila upp golvet och ringar efter röris. Tack och lov hade jag barar borrat genom den övre väggen i röret så det var inga problem för röris att lägga igen det...
Jag ger mig f-n på att om jag hade borrat för att hitta röret så hade jag hållit på än i dag (detta hände för snart 20 år sedan...)
Skulle dela av förrådet med en mellanvägg. Slet fram Hiltin och började borra. Hade ingen golvvärme i den delan av huset så det skulle ju inte vara några problem...
7 cm djupare så kom det... vattnet... från ett 10mm elementrör. Det enda som fanns i hela förrådet (22 kvm). Jag hade prickat mitt på. Bara att bila upp golvet och ringar efter röris. Tack och lov hade jag barar borrat genom den övre väggen i röret så det var inga problem för röris att lägga igen det...
Jag ger mig f-n på att om jag hade borrat för att hitta röret så hade jag hållit på än i dag (detta hände för snart 20 år sedan...)
Jag skulle sätta upp lite brädor till fasaden som är lackad plåt som ser ut som fjällpanel, hade målat de röda så de matchade någorlunda då vi har tänkt att byta fasaden inom hyfsad snar framtid.
Stod på stege och spikade fast de och när jag kliver ner för att beskåda mitt jobb är det rejält snett, stod bredvid på stege och lutade mig ut för att spika, riktigt så grov lutning blev det inte på brädorna men nästan.
Ungefär som att köra av vägen när man vrider på huvudet.
Gjorde en ny trapp i somras då vi dränerade för ett tag sen och den gamle betongtrappen inte höll.
Började att kapa den grövsta regeln, skulle vara 240 cm, mäter med talmetern, gör streck vid 2 meter, möter ut 40 cm till. Kapar på 2 meters strecket. Blev lite trånga steg på den trappen då de reglarna var det dyraste på hela trappen och även denna är provisorisk(ja i 5 år minst).
Stod på stege och spikade fast de och när jag kliver ner för att beskåda mitt jobb är det rejält snett, stod bredvid på stege och lutade mig ut för att spika, riktigt så grov lutning blev det inte på brädorna men nästan.
Ungefär som att köra av vägen när man vrider på huvudet.
Gjorde en ny trapp i somras då vi dränerade för ett tag sen och den gamle betongtrappen inte höll.
Började att kapa den grövsta regeln, skulle vara 240 cm, mäter med talmetern, gör streck vid 2 meter, möter ut 40 cm till. Kapar på 2 meters strecket. Blev lite trånga steg på den trappen då de reglarna var det dyraste på hela trappen och även denna är provisorisk(ja i 5 år minst).
Redigerat:
Så där har jag gjort flera gånger. En annan favorit vid längdkapning är när jag glömmer vilken ända som är vilken, kapar på fel sida om strecket och får brädan 3 mm för kort.Bezt skrev:
Nu har jag inte gjort särskilt roliga bloopers men ändå, för att visa att jag inte är ofelbar (alla häpnar!
) -Monterade ersättningsbrädor i det gamla paneltaket som jag restaurerade i våras, knackade dem på plats med gummiklubba som jag råkade toucha befintliga brädor med och göra svarta märken. Ingen fara, visade sig gå bra att gnugga bort med en trasa med T-sprit. Fläcken gick bort men färgen höll. Några månader senare: Hade bytt fönstren i vardagsrummet, de nya var fabriksmålade. Hade satt smygar som jag höll på att måla. Under mellanslipningen råkade jag sladda mot karmen som fick ett svart märke av kanten på slipens gummiplatta. Ingen fara, det finns ju T-sprit!
Men...vad har man sådan till? Jo, att testa om något är målat med alkydoljefärg eller latex. Latex löses upp av T-sprit men inte alkydoljan.
Och vad tror ni att fönstertillverkaren hade målat karmen med..?
I stället för en liten svart fläck fick jag en många gånger större en med nästan helt avlägsnad färg.
När jag byggde kök började jag skåpuppsättningen på långväggen. Längst t v skulle det vara garage för kyl och frys som kom från snickeriet i delar: Överskåp, frisida, mittstolpe och en smal passbit mot kortväggen. Då jag jobbade ensam och det 120 cm breda överskåpet var rätt otympligt listade jag ut att det enklaste var att först sätta upp hela raden av bänk- och väggskåp till höger, sedan sätta fast frisidan på överskåpet, resa upp det, lyfta på plats och kila skåpet underifrån mot kortväggen, så att jag fick händerna fria och kunde börja skruva.
Jag mätte ut var skåpstommarna skulle vara och satte upp dem, hela raden. Härligt att se när det var klart - äntligen började det åtminstone synas att det skulle bli ett kök!
Skruvade ihop överskåpet och frisidan, baxade upp kombon och...
...den fick inte alls plats mellan bänk/väggskåpen och kortväggen. Även utan passbiten fattades det en centimeter.
Visade sig att jag hade glömt att räkna med frisidans tjocklek. Det blev att ta loss hela raden, både vägg- och bänkskåp, och flytta dem.
Tur i oturen: Inga reglar som skulle prickas, fanns plyfa och kortlingar hela vägen! Det enda spåret nu är hålen för eldosor i överskåpets bakstycke - hade gjort samma mätfel där men det syns ju bara med skåpet öppnat och urplockat.