52 867 läst · 140 svar
53k läst
140 svar
Hur spåra pengar vid bodelning mellan makar?
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 12 814 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 12 814 inlägg
Synd att du inte kunde prata med din partner om det.GlennB skrev:
Återigen, vad som är mest rättvist, att dela på det man köpt för gemensamt bruk eller att var och en tar vad den betalat för, kommer man nog aldrig enas om. Nu är regelverket på ett sätt vilket upprör de som tycker det är dumt, innan var det annorlunda vilket upprörde de som tyckte de var dumt.
I båda lägen går det att hantera med egna avtal. Vi skrev inget samboavtal, men när vi köpte gemensam bostad talade vi om det då hon gick in med mycket mer pengar än jag (cirka 1 miljon mer). Vi borde väl skrivit avtal, men när vi separerade så var det solklart att vi dela.de på vinsten på bostaden, efter var och en fått tillbaks sin insats. Dvs, hon fick tillbaks en miljon mer än mig, trots att jag betalat mer i hushållet inklusive räntor (som vi fick tillbaks hälften var på skatten). Inget problem för mig, men jag inse att andra ser på det annorlunda.
Läxan blir: köp inte dyr konst att sätta på väggen i samboendet utan förord, det kan bli hur dyrt som helst.
Köper man en dyr soffa så köper man en billig också, den billiga är avsedd att användas i hushållet, den dyra är enskild 😉
Köper man en dyr soffa så köper man en billig också, den billiga är avsedd att användas i hushållet, den dyra är enskild 😉
SågspånPappspikEternit skrev:...eller ännu bättre, säg åt din kompis att begära bodelningsförrättare hos tingsrätten. En sådan har närmast diktatorisk makt. Dock måste de föredetta makarna betala hens arvode.
https
://www.domstol.se/amnen/familj/skilsmassa-och-bodelning/bodelning/sa-fungerar-bodelning/Box of rain skrev:
Redigerat:
Ja äktenskapsförord borde vara legio vid ingående av äktenskap! Underlättar den juridiska fördelningen av egendom! Kan dock ibland bli stora skillnader i den ekonomiska fördelningen mellan fd makarna. Blir dock mindre strid enl min uppfattning. Alltid bra att vara förberedd om elände uppträder.
Vill du ha fred, rusta för krig.
H hempularen skrev:Det där med äktenskapsförord och annan form av explicit enskild egendom. Där finns det såvitt jag förstår en del "fällor".
Dels kan den enskilda egendomen "smittas". Om man ex. köper ett hus för delvis gemensamma pengar (det kan gå åt andra hållet också, att ena parten betalar en del av ett hus som blir enskild egendom för den andre). Men det skall finnas ett rättsfall där man sålde ett hus som var enskild egendom (tror det var ärvt, med förbehåll om enskild egendom). Av praktiska skäl lät man köpesumman mellanlanda på ett konto som var gemensamt, pengarna överfördes därefter dirtekt till ett konto som var enkild egendom. Men iom. att pengarna under kort tid (tror det var typ en timme) hade funnits på det gemensamma kontot, så går det inte att avgöra om det var enkild egendom som fördes in på det enskilda kontot. Pengar på ett konto är inte öronmärkta.
Dels råkade en bekant ut för en märklig sak. Hon skilde sig. De hade äktenskapsförord som i huvudsak innebar att hennes enskilda firma skulle vara hennes enskilda egendom. Utöver detta hade han inkomster från en "ungdomssynd", avsevärda stim pengar, guldskivor osv. kom in årligen för en låt han skrev för 60 år sedan. Där hade de ett muntligt avtal om att det var hans enskilda egendom.
Det blev bråk om bodelningen, framförallt om värdering av villan. Där kom den enskilda firman in av någon anledning jag inte förstod. Det verkar som hans jurist hävdade att det hade byggts upp oskäligt stort värde i firman, som därmed undanhölls från giftorättsgods (det är en verksamhet med högt lagervärde, tänk handel med värdefull konst, men ngt. annat). Det hela gick till förlikning, så hur en domstol hade resonerat kan man inte veta.
"Muntligt avtal om enskild egendom"...
Hmm
Ja, men problemet är ju att vid den tidpunkten man gifter sej (eller blir sambos) tror man ju att det ska hålla för evigt,R relier skrev:Ja äktenskapsförord borde vara legio vid ingående av äktenskap! Underlättar den juridiska fördelningen av egendom! Kan dock ibland bli stora skillnader i den ekonomiska fördelningen mellan fd makarna. Blir dock mindre strid enl min uppfattning. Alltid bra att vara förberedd om elände uppträder.
Vill du ha fred, rusta för krig.
dessutom kan ju sådana diskussioner vålla väldigt mycket osämja.
Men jag håller med om att sdet BORDE vara så.
Klarar och klarar sig.S SueCia skrev:Fast barnen går ju inte att köpa så jag förstår inte argumentet.
Jag förstår inte varför din sambo skulle betala mer för blöjor/kläder än vad du gör? Det om något känns ju lite snett, eller?
Sen kan jag hålla med om att om mamman valde att vara hemma mer med barnen så kanske hon är bättre lämpad att ta större del av vårdnaden om barnen. Här trampas det säkerligen på tår, men jag finner det mycket märkligt om man som pappa inte tar ut hälften av föräldraledigheten. (Nu kan vi bortse från det fåtal extremfall som inte klarar sin vardagsekonomi ifall inte den med högst lön jobbar, för det är inte vanligt)
Det finns många jobb på högre ledningsnivå där det kan vara problematiskt att ta ut föräldraledigt. Hur ska till exempel en VD eller VP av något slag vara hemma 180 dagar. Det finns undantag, men är svårt.
I övrigt kan familjen tycka det är bistert att ”förlora” stora inkomster för att dela lika på ledigheten för sakens skull.
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 002 inlägg
Det kan ju gälla icke chefsposter med, jag vet folk som blivit upplysta om att dom helt enkelt inte får ta ledigt, när då personen sagt att "men enligt lag så.." , så har dom fått reda på att "Ja, jo det klart, du kan ju ta ledigt, men när du kommer tillbaka kan du ju förstås inte räkna med samma tjänst då, för då har någon annan fått den, dessutom så är det ju sådant vi tänker på nästab gång vi måste göra oss av med folk"..
Olagligt ? ja.. förekommande ändå ? ja..
Olagligt ? ja.. förekommande ändå ? ja..
Absolut! 👍🏻 eller om pappan har ett sådant jobb så borde mamman kunna vara hemma hela tiden utan att skuldbeläggas av samhället. Familjen borde helt enkelt få bestämma själva vad som passar dom bäst och inte få pekpinnar.SågspånPappspikEternit skrev:
Person A tjänar 60 000 och jobbar heltid, hen har ett yrke som är "viktigt" och inte lämpar sig för deltid, enligt hen själv.S SueCia skrev:Ja det fina är ju att man kan göra som man vill, OM man är tillräckligt insatt. Det är ju väldigt många som inte är det och bara kör på, det funkar så länge man är överens. Men det är nog mer regel än undantag att dessa överenskommelser hävs vid en separation.
Person A - Tjänar 60k
Person B - Tjänar 20k
Båda jobbar heltid och delar på hushållsarbetet. Person A köper en soffa för 45 000kr som är avsedd att användas gemensamt i deras sambobostad. Det mest logiska är givetvis att Person A får behålla den vid en separation, men lagen säger tvärtom. Därför måste man vara tillräckligt insatt i hur sambolagen fungerar för att veta att den fungerar tvärtom vad som är logiskt, och sen vidta juridiska åtgärder för att motverka detta.
Det är bakvänt enligt mig, men ja, OM man är insatt och vidtar åtgärder så är det flexibelt och möjligt att få det precis som man vill.
Person B tjänar 20 000 men jobbar halvtid så hon får bara ut hälften. Hen är till skillnad från A universitetsutbildad och har alltså även studieskulder. De har bestämt gemensamt att hen ska jobba deltid, för att barnen inte ska behöva vara i skolan så länge på dagarna. För att det ska vara rättvist har de delad ekonomi, A betalar lite mer än B eftersom A har så mycket högre lön, men B vill vill precis som SueCia inte utnyttja det faktum att A gjort ett bättre val och därmed har högre inkomst.
När barnen kommer i tonåren brister förhållandet. Eftersom de är sambo är det bara det gemensamma som ska delas upp. B har inga sparade pengar, så hen får skaffa en liten hyrestrea för 14 000 i månaden och gå upp på heltid. Bilen som de båda betalat får A, den är ju registrerad på hen. Likaså en massa andra saker som inte ingår i samboegendomen, trots att B betalat 1/4 av det. Men på kvittona står A:s namn eftersom det är betalat med A:s kort. B har ju betalat all mat, alla kläder till barnen, alla deras aktiviteter. Så även om B faktiskt betalat mer än 1/4 av allt de köpt, så äger hen inget, det hen köpt har liksom förbrukats.
Dessutom får de stora vräkiga möblera i villan ändå inte plats i den trånga lägenheten. Men den stora chocken kommer några år senare, när B går i pension. Då visar det sig att de många åren på deltid gör att B får leva på garantipension. Medan A istället för att betala av på studielån har en saftig pensionsförsäkring.
Vem har utnyttjat vem egentligen?
B har väl iaf utnyttjat möjligheterna till fri utbildning på samhällets bekostnad, synd att sådant inte lönar sig ekonomiskt varken under yrkeslivet eller som pensionär.Anna_H skrev:Person A tjänar 60 000 och jobbar heltid, hen har ett yrke som är "viktigt" och inte lämpar sig för deltid, enligt hen själv.
Person B tjänar 20 000 men jobbar halvtid så hon får bara ut hälften. Hen är till skillnad från A universitetsutbildad och har alltså även studieskulder. De har bestämt gemensamt att hen ska jobba deltid, för att barnen inte ska behöva vara i skolan så länge på dagarna. För att det ska vara rättvist har de delad ekonomi, A betalar lite mer än B eftersom A har så mycket högre lön, men B vill vill precis som SueCia inte utnyttja det faktum att A gjort ett bättre val och därmed har högre inkomst.
När barnen kommer i tonåren brister förhållandet. Eftersom de är sambo är det bara det gemensamma som ska delas upp. B har inga sparade pengar, så hen får skaffa en liten hyrestrea för 14 000 i månaden och gå upp på heltid. Bilen som de båda betalat får A, den är ju registrerad på hen. Likaså en massa andra saker som inte ingår i samboegendomen, trots att B betalat 1/4 av det. Men på kvittona står A:s namn eftersom det är betalat med A:s kort. B har ju betalat all mat, alla kläder till barnen, alla deras aktiviteter. Så även om B faktiskt betalat mer än 1/4 av allt de köpt, så äger hen inget, det hen köpt har liksom förbrukats.
Dessutom får de stora vräkiga möblera i villan ändå inte plats i den trånga lägenheten. Men den stora chocken kommer några år senare, när B går i pension. Då visar det sig att de många åren på deltid gör att B får leva på garantipension. Medan A istället för att betala av på studielån har en saftig pensionsförsäkring.
Vem har utnyttjat vem egentligen?
Jag är förvånad att A och B inte bestämt att sätta av en pensions eller kapitalförsäkring i redan då man bestämde att B skulle vara hemma med barnen.
A verkar dessutom ha en inkomst som inte ger sociala förmåner som motsvarar skatteuttaget så det hade väl varit lämpligt att gå ner i tid och inkomst och låta B gå upp i tid om så önskades.