Hur stor roll spelar detaljerna?

[Dr_Jerkyll]

Bra inlägg Sommartorparn! Jovisst är det så, det mesta ex på gysinge, verkar utgå från herrgårdsmodeller. Jag vet inte, men det är också mitt intryck.

Varför är det så? Jag tror intresset för byggnadsvård till en del grundar sig i ex ämnet historia men ffa i en beundran av gediget äldre hantverk och materiel som någon slags motpol till slit och släng som en del, medvetet eller omedvetet, tröttnat på. Och var finns detta hantverk? Jo det finaste hantverket finns (och fanns först) i högre stånds byggnadetr som ex herrgårdarna, det blir naturligt att tongivande intresserade personer som Gudmunsson och gänget hänger och rotar omkring där. Sen har de tappat referensramarna, eller poängterar skillnaden mot ett torp för lite i sina böcker. Dessutom är det populärt med byggnadsvård just nu och alla som renoverar har inte tillgång till ett kulturminnesmärkt hus (inte för att alla vill ha det) vilket nog var de kundkrets man riktade sig mot i början.

Helt klart kan det gå fel här om man litar för mycket på Gudmunssons och övriga gurus böcker! Om man är så insnöad som vi här verkar vara så är nog det bästa att göra som en av de insnöade, åka runt och titta, speciellt runt i den miljön man bor. Då kan man även dokumentera och bevara med kort etc (tog du några mått eller åtminstone ett par bilder av den där glasverandan?) Då kan man samtidigt rota runt efter den där speciella modellen som den lokala snickaren gjort på någon gårdsloppis.

Personligen tycker jag och tjejen att det kan blir för mycket av den här puristiska byggnadsvården. Dessutom har man ju andra saker i livet man vill/måste lägga tid och pengar på! Vi åker tex gärna ut på utflykter och tittar för vi tycker det är trevligt, men har inget alls emot moderna inslag i vårt hus. Vårt hus innefattar förutom byggnadsvård en massa andra saker. Historia, känsla av ärlighet (inte äkthet), arvegods, vackra saker, funktionellt, praktiskt möjligt, ekonomiskt möjligt, inte för "romantiskt", inte för pretto, inte för "designat", helt enkelt en balansgång mellan en massa och ju mer man tänker och lär sig ju svårare blir det. Man kanske skulle ta och sluta tänka?

 

[mino]

Jag tror att man bör vara på det klara med varför man är intresserad av "byggnadsvård". Jag ser det som att byggnadsvård består av dels ett kulturhistoriskt intresse, dels ett byggnadstekniskt förhållningssätt och dels en estetisk ambition. I många texter tycker jag att detta blandas ihop ganska rejält av vissa skribenter i branschen. Det är en sak att göra en medveten renovering så att inte tex husets självdrag etc förstörs eller att husets byggnadshistoriska harmonier ändras men det är en helt annan att vara så omotiverat snobbig att man bara accepterar handtryckta tapeter, hemmablandad linoljefärg, etc. När det övergår till enbart rent estetiska kvaliteter, då slutar det handla om byggnadsvård i mina ögon och blir i stället nån sorts konservativ nationalromantisk eskapism, som egentligen inte ligger många fjät från det medeltidslajvarna håller på med (men de är i alla fall ärliga).

 

[konichiwa girl]

mino: Men var ska man dra gränsen för vad som är rent estetiska kvaliteter? Ove Hidemarks filosofi är ju till exempel att man så långt det är möjligt ska förmedla känslan av autenticitet (vilket ju till stor del har med estetik att göra), som en grundläggande del av byggnadsvården. Traditionella material åldras på samma sätt som de befintliga materialen i huset. Och estetik har ju också att göra med "byggnadshistoriska harmonier", om man jämför intrycket av släta, funktionalistiska snickerier och profilerade snickerier av sekelskifteskaraktär till exempel.

 

[mino]

Det går inte att säga någon gräns så där rakt av, men måste varenda detalj vara autentisk, då säger det mer om ägaren än om huset. För hur man än vänder sig så står huset där i 2000-talet trots allt och det går runt människor i jeans och sneakers och inte i vadmal i det. Så att försöka få huset att framstå som om inget har hänt sen typ 1880-talet tycker jag inte borde kallas för byggnadsvård, för det har mindre med vården av byggnaden eller förvaltandet av kulturen att göra än ägarens vurm/mani för svunna tider och originaldetaljer. Och som flera tidigare i tråden poängterat, de som byggde huset och levde där skulle gladeligen använt fabriksgjord spik och maskintryckta tapeter om det funnits.

 

[konichiwa girl]

Och som flera tidigare i tråden poängterat, de som byggde huset och levde där skulle gladeligen använt fabriksgjord spik och maskintryckta tapeter om det funnits.

Men det där är faktiskt ett argument som jag inte köper. Jovisst skulle de det, men de (eller deras barnbarn rättare sagt) valde också att lägga cementputs på syllen och spika masonit över alla dörrar, väggar och tak - det vi idag kallar att "sönderrenovera". Jag tycker personligen inte att det är byggnadsvård eller ett "ärligare uttryck" om man till exempel väljer elektriska detaljer, köksinredning, toaletter och så vidare med tydlig modern design. För då står man till sist där med ett hus som är lika sönderrenoverat som huset på femtiotalet, eller på åttiotalet. SJÄLVKLART handlar byggnadsvård även om estetik, i allra högsta grad! Utöver hantverket är det ju de estetiska kvaliteterna i spegeldörrar, fodersocklar, handblåst glas och så vidare som vi kan uppskatta i gamla hus. Jag tycker att ett gammalt hus ska få behålla sin karaktär av att vara ett gammalt hus, och inte göras om till ett modernt.

 

[Dr_Jerkyll]

De tre delar du pratar om mino, kulturhistoria, byggnadsteknik/hantverk och estetik är intimt förknippade och även för mig innebörden av byggnadsvård, det är omöjligt att dra någon gräns mellan dem. Just estetiken är nog det svåra, den del som är mer personligt bunden och som har minst fasta "mallar". På den punkten tycker jag att det oftast att det går snett och det leder till att huset känns "oärligt", eller som du beskriver det, det känns som en "konservativ nationalromantisk eskapism". Att gå för mycket åt andra hållet, åt hållet kulturhistoria/hantverket håll, är nog också ganska vanligt. Då hamnar man i ett musealt tänkande och det var det jag syftade på i mitt tidigare inlägg när jag skrev "puristiska byggnadsvård".

Men det finns olika skolor, och andra hävdar den "museala byggnadsvården" som det naturliga, eller den "påklistrade estetiken" som det viktigaste. Vetikatten om det finns något rätt eller fel skrivet i himlen, men jag vet då var jag själv står och det är det viktigaste, precis som du skriver mino.

 

[Dr_Jerkyll]

Men det där är faktiskt ett argument som jag inte köper. Jovisst skulle de det, men de (eller deras barnbarn rättare sagt) valde också att lägga cementputs på syllen och spika masonit över alla dörrar, väggar och tak - det vi idag kallar att "sönderrenovera".

Jag håller med dig men gränsen är svår att dra. Därför blir det så jobbigt med byggnadsvård, varje detalj måste värderas... Ex väljer vi inte handsmidd spik, men väl klippspik som också är vackra att se på i ett golv spikat uppifrån.

Jag tycker personligen inte att det är byggnadsvård eller ett "ärligare uttryck" om man till exempel väljer elektriska detaljer, köksinredning, toaletter och så vidare med tydlig modern design.

Man kan inte trycka in vad som helst som är modernt, det håller jag med om. Men för mig så är exempelvis moderna möbler med en tidlös design inget som känns fel, däremot ett vräkigt dyrt italienskt kök bara för att, det är en helt annan sak.

För då står man till sist där med ett hus som är lika sönderrenoverat som huset på femtiotalet, eller på åttiotalet.

Just, och det gäller bara att kunna veta var gränsen går... Men för mig är ett nytt modernt enkelt kök mer byggnadsvård än ett kök i gammal stil som ändå är byggt med moderna metoder och känns påklistrat.

Bland det viktigaste är nog i alla fall att inte förhasta sig och göra för stora icke reparerbara ingrepp på huset, gör man bara inte det så kommer man ganska långt med sin byggnadsvård.

 

[konichiwa girl]

Man kan inte trycka in vad som helst som är modernt, det håller jag med om. Men för mig så är exempelvis moderna möbler med en tidlös design inget som känns fel, däremot ett vräkigt dyrt italienskt kök bara för att, det är en helt annan sak..

Nej, absolut inte, jag tycker självklart att man ska möblera som man själv önskar. Jag älskar samtidskonst och konstföremål från femtiotalet, de har sin givna plats i mitt hem. Men det där att måla alla väggar vita och kanske till och med en lattefärgad tapet som fondvägg? Då är det enormt mycket karaktär som faktiskt går förlorad, än om man skulle färgsätta med tidstypiska färger och mönster.

Just, och det gäller bara att kunna veta var gränsen går... Men för mig är ett nytt modernt enkelt kök mer byggnadsvård än ett kök i gammal stil som ändå är byggt med moderna metoder och känns påklistrat.

Jag tycker nog att det är hugget som stucket. Alltså, jag tycker att de här "lantköken" som säljs många gånger känns helt felaktiga i en gammal miljö och då håller jag med dig - då föredrar jag nog ett enkelt kök med släta laminatluckor. Ett av de finaste exemplen jag har sett på en köksrenovering i gammal miljö var faktiskt ett kök där de hade behållit de lutande överskåpen i original och hade nya köksbänkar med luckor av pärlspont. Funkade jättefint ihop!

Jag tycker naturligtvis att det ska få synas att det är ett hus på 2000-talet också. Vi behöver inte låtsas om att det inte finns någon TV, något kylskåp, ordentlig belysning eller centralvärme. Det blir bara löjligt, för det finns ju där och det ska ju få finnas där också! (fast jag tycker faktiskt att gammaldags sektionsradiatorer passar bättre i en gammal miljö än nya typ europaradiatorer. Jag hoppas innerligt att våra går att använda fortsättningsvis)

 

[mino]

Jag kan ge ett litet exempel, jag åkte till Stockholms kakelugnsmakeri idag och traskade runt i den gamla miljön som finns på Långholmen. Jag tänkte just på detta som det pratats om i denna tråd, bla noterade jag att fönsterhakarna var av senare modell än vad som varit original. Det finns en del som stör ögat och som är klumpigt renoverat på långholmen (vissa fönster och elarbeten tex) men just den detaljen med fönsterhakar som inte var original tyckte jag kändes skönt, det här är inte en hembygdsgård, här lever och verkar folk som har ett behov av funktion. För mig signalerar en helt tidstypisk miljö där varje detalj är "rätt" en sorts oavslappnad ängslighet och en känsla av overklighet för det räcker ju med att det ligger en Kalle Anka på bordet eller står en ryggsäck i hallen för att illusionen ska störas. Att renovera ett hus som är så allergiskt mot nutiden är inte att förvalta/vårda en byggnad det är att konservera den, enligt min åsikt.

 

[Dr_Jerkyll]

Nu kanske jag sticker ut hakan lite väl och trampar nog en del på tårna, men jag chansar med ett övertydligt exempel. Länkarna nedan visar på vad den "påklistrade estetiska byggnadsvården" gränsar till och faktiskt anser sig vara vara ibland. Smaken är som baken och alla har rätt till en åsikt, och min åsikt är att det här är för 2000-talet vad meterhöga porslinsfigurer och gråtande barn-tavlor var för 80-talet... Jag är nog paranoid, men den här känslan försöker jag undvika till varje pris... (Lika bra att jag i förväg säger förlåt till alla som jag trampar på tårna, FÖRLÅT!)

Här är några exempel, men det finns miljarder av dem!
http://lantlif.blogspot.com/
http://www.emmasvitahus.blogspot.com/
http://www.karinkrut.blogspot.com/

 

[konichiwa girl]

mino: Fast det är ju just det - jag tycker att den där kalle ankan (eller i mitt fall: Ernst Billgren-tavlan) gör att miljön blir levande. Inte att det är en fyrkantig lysknapp på väggen. Har man sådan tur att det finns kvar originaldetaljer, varför skulle man då byta dem? Funktion är ju faktiskt inte allt. Skulle jag och min fästman satsa helt på funktion skulle vi inte ha kvar de lösa innanfönstren, till exempel, som ju är bärare av ett större kulturhistoriskt värde.

Dr_Jerkyll: Jag har sett de du länkar till tidigare, men faktum är att jag inte alls kopplar ihop dem med byggnadsvård. Framför allt för att det helt saknas några kulturhistoriska kopplingar! Det har INTE ALLS vad jag tänker med byggnadsvård att göra, därför att de sysslar med ett modernt estetiskt uttryck i en mycket romantiserad gammaldags/lantlig miljö.

 

[Sommartorparn]

Här är några exempel, men det finns miljarder av dem!
[länk]
[länk]
[länk]

Detta är inte byggnadsvård utan en inredningsstil bland många andra, som man kan tycka om eller inte, och som inom ett par år kommer att vara daterad, precis som vi i dag skrattar åt 90'talets eternell-våg.

Däremot skulle jag gärna om jag hade råd sätta upp snygga handtryckta tapeter och dra om elen med utanpåliggande kuloledningar o bakelitkontakter. Dels skulle man därmed stödja ett gammalt hantverkskunnande, dels tycker jag det är snyggt och ger atmosfär.

Men, frågan är vad jag ska göra med de 'drickamålade' dörrarna som jag egentligen inte tycker är vidare snygga. Det verkar faktiskt som om alla snickerier i mitt hus vid någon tidpunkt har varit 'drickamålade' , även fönstrena. Ska jag återställa den målningen? Vad gäller det hanverksmässiga har jag inget emot att lära mig gamla målningstekniker och det vore en utmaning att göra en snygg drickamålning. Men om jag betvivlar att det blir snyggt i rummet? (murrigt o mörkt)

 

[Dr_Jerkyll]

Jag håller med er båda om att det inte är byggnadsvård, såklart, och som jag sa i det inlägget så är det inget direkt exempel på urspårad byggnadsvård heller. Men det tangerar mot vad en del tycker är byggnadsvård, och just den känslan som de här sidorna har i kvadrat, är jag allergisk mot.

Sommartprparn: Svårt, som alltid mycket att tänka på som byggnadsvårdare. Det hade varit lättare att bara måla dörrarna vita och den gnugga dem lite med stålull för att de ska se mer patinerat ut...

Kan du inte göra en ny tråd om dina dörrar och ta några bilder? Då kan man lättare resonera kring dem och vi andra lär oss säkert något på kuppen.

 

[konichiwa girl]

Note to self: skriv inte inlägg efter att ha druckit en flaska vin. :$
Jag tycker otroligt illa om den där så kallade "vita, gammaldags, lantliga stilen". Jag tycker att det är tragiskt att alla dörrar och fönster och väggar (eller möbler) målas vita. I senaste numret av Lantliv var det en kvinna, inflyttad i ett 20-talshus, som sade att de har tagit bort så många väggar att "tar vi bort en till, ramlar huset ihop". Och det var det inredningsrådet hon gav också. Måla i ljusa färger och ta bort väggar för att få en öppen planlösning. Det är allt annat än byggnadsvård.

Min filosofi är att det ska få synas att folk har bott i vårt hus i hundrafemtio år. Vi kommer inte att byta ut de massiva, släta dörrarna på övervåningen (som inreddes på 20-talet) till exempel. Eller de släta fodren. Jag vill inte göra huset till något det inte är, eller aldrig har varit. Och det är väl det som är den springande punkten, är det inte? Att man inte ska göra sin byggnad till någonting den aldrig har varit - att låta den ha sitt personliga uttryck.

 

[Sommartorparn]

......
Sommartprparn: Svårt, som alltid mycket att tänka på som byggnadsvårdare. Det hade varit lättare att bara måla dörrarna vita och den gnugga dem lite med stålull för att de ska se mer patinerat ut...


Kan du inte göra en ny tråd om dina dörrar och ta några bilder? Då kan man lättare resonera kring dem och vi andra lär oss säkert något på kuppen.

Kanske senare att jag tar upp dörrfrågan i en ny tråd.... Just nu är det projektet inte aktuellt. Det var bara ett exempelt på hur komplicerat det kan vara, och någonstans spelar ju den egna smaken också in.... Som du skrev längre upp, ju mer man tänker ......

En sak som slår mig när jag ser gamla foton av hus är att dom oftast ser ganska förfallna ut. Inte höll vanligt folk på för jämnan o fixade med sina hus! När jag ser nyrenoverade gamla hus störs jag ofta av allt är så perfekt. I stället för att lappa o laga en puts, putsar man om hela kåken, etc. Även om varje enskild åtgärd möjligtvis är kulturhistoriskt korrekt, så är det något som inte stämmer med alla dessa perfekta ytor!

Å andra sidan, ännu värre är det när ytor görs 'låtsasgamla', t.ex. när nytillverkade möbler har hål av trägnagare, eller (som jag såg nyligen) golvtiljor som har strukturbehandlats så de ska se ut som efter 100 år av skurande. Naturligtvis ser sådana åtgärder aldrig ut som äkta slitage!

Kanske är den gyllene medelvägen att göra så lite som möjligt, bara sånt som är motiverat utifrån att huset inte ska falla samman.......... och att om möjligt bevara de avtryck som tidigare generationers invånare har gjort, samtidigt som man lägger till sina egna. "make-overprogrammen" på tv har nog orsakat mycket skada genom att få folk att tro att alla spår efter tidigare ägare måste tas bort.......