Sommartorparn skrev:
Det tycker jag låter vettigt som grundregel. Om sedan generationerna tidigare har haft en smak som absolut inte går att leva med... ja, då får man ta den diskussionen med sig själv när det blir aktuellt. (Tittar på mina extremt mörka tapeter, tre sorter i varje rum uppsatta på tretex, fulbrunmålad spiskåpa osv) Snickerierna här inne har en konstig ljusgrön färg som jag inte är förtjust i. Men jag formligen älskar att se den avnötta färgen där de gamla hållit sig i dörrkarmen när de gått över tröskeln. Att fejka den nötningen... nej tack. Då kan det lika gärna vara mina händer som nöter ner färgen nästa gång.
Har varit offline några dar och läser ikapp nu. Väldigt spännande diskussion!!!
Jag orkade bara se på en av länkarna från lantlif, eller rättare: Jag orkade inte se en till! Nej, det ser inte ut som byggnadsvård i mina ögon. Det ser ut som en industriellt framställd materialisering av en dröm om något som aldrig har funnits.
Är det inte så att diskussioner kring byggnadsvård åtminstone kan avhjälpa en del oreflekterade val? Jag tänkte på saker som att sätta in allmogepanel i klarlackad fura och tänka att det är gammaldags. Visst, det är ett traditionellt byggnadsmaterial och det är massiv fura, men sen då? Det blir ju väldigt lätt så att man hamnar på en byggmarknad och kommer hem med mystiska skumplastmaterial. (Även om jag faktiskt lyckats låta bli just det.)
Ett stråk i byggnadsvårdssvängen - mestadels från Gudmundssons håll - luktar lite unken nationalism, eller i bästa fall "Blott Sverige svenska krusbär har." Jag gillar inte heller hotellbadrumsinredningar från badorter vid medelhavet något vidare, framförallt inte i gamla torp på landet, men det framstår som ett (utländskt) hot om förfall i den tappningen.
Alla gör väl sin tolkning av vad byggnadsvård egentligen är, hur annars? Även om man lätt blir trött på Gudmundsson ibland så får man väl säga att han och kompani har gjort mycket för att lyfta frågan.
Nu till kärnan:
Om man är intresserad av de ursprungliga färgerna inne i och utanpå ett hus, hur gör man då om man bara inte gillar den färgen, vi har något slags mintgrön färg från kanske 1870 både ute och inne på landet som dessvärre verkar vara den första... Jag vet inte om de köpte ett restlager av just det pigmentet och blandade karvis, men det liknar exess. Tack och lov finns det ju andra färger att välja på i lagren, så det får väl bli något av dem, men visst är det något av ett dilemma...
Jag orkade bara se på en av länkarna från lantlif, eller rättare: Jag orkade inte se en till! Nej, det ser inte ut som byggnadsvård i mina ögon. Det ser ut som en industriellt framställd materialisering av en dröm om något som aldrig har funnits.
Är det inte så att diskussioner kring byggnadsvård åtminstone kan avhjälpa en del oreflekterade val? Jag tänkte på saker som att sätta in allmogepanel i klarlackad fura och tänka att det är gammaldags. Visst, det är ett traditionellt byggnadsmaterial och det är massiv fura, men sen då? Det blir ju väldigt lätt så att man hamnar på en byggmarknad och kommer hem med mystiska skumplastmaterial. (Även om jag faktiskt lyckats låta bli just det.)
Ett stråk i byggnadsvårdssvängen - mestadels från Gudmundssons håll - luktar lite unken nationalism, eller i bästa fall "Blott Sverige svenska krusbär har." Jag gillar inte heller hotellbadrumsinredningar från badorter vid medelhavet något vidare, framförallt inte i gamla torp på landet, men det framstår som ett (utländskt) hot om förfall i den tappningen.
Alla gör väl sin tolkning av vad byggnadsvård egentligen är, hur annars? Även om man lätt blir trött på Gudmundsson ibland så får man väl säga att han och kompani har gjort mycket för att lyfta frågan.
Nu till kärnan:
Om man är intresserad av de ursprungliga färgerna inne i och utanpå ett hus, hur gör man då om man bara inte gillar den färgen, vi har något slags mintgrön färg från kanske 1870 både ute och inne på landet som dessvärre verkar vara den första... Jag vet inte om de köpte ett restlager av just det pigmentet och blandade karvis, men det liknar exess. Tack och lov finns det ju andra färger att välja på i lagren, så det får väl bli något av dem, men visst är det något av ett dilemma...
Jag hade målat om. Det är ju jag som bor i huset nu och jag som ska trivas där. (Eller som i ditt fall då, du som bor och du som ska trivas.Mr Handyman skrev:
) Sedan är ju frågan om man ska välja någon av de färger som funnits senare, eller om man helt enkelt tar en annan färg från "förstamålningens" tidsepok. Finns där snygga färger när man skrapar av lagren hade jag nog valt det. Just för att de faktiskt har funnits där. Jag gillar tanken att bevara husets histora. (Att sedan husets förra ägares andar kreverar för att just de målade över den hemska färg jag valt är en annan sak. Kan inte ta hänsyn till spökenas färgsmak, väl?)Något åt det hållet får det väl bli! Vi håller ju på att ta bort nästan allt som gjorts sedan 1950-talet åtminstone, utom källaren, så tidigare innevånare kanske skulle tycka det var märkligt om de var i livet, men det är väl ändå den som betalar som får bestämma. Det finns ett lager som är rätt ok, men inte det understa.
Apropo att då bevara nånting - och lantliv, tidningen alltså, har ni sett ibland att de visar en alldeles "underbar" (varför får jag för mig att kvinnan som pratar heter Doris, hon i Nemo alltså..?) dörr som dom minsann inte gjort nånting med, alldeles original, omålad och skavd och skavankig ?
Jag har hela tiden trott att jag var immun för den sortens romantik - men sen upptäckte jag en av de gamla dörrarna till huset, en som saknades, på vinden. Den var upplagd där före att man byggde trossbotten i vinden (vindstak?) i den delen av huset och nu gick den inte att få ner. Så den har legat där i åtminstone 70 år... Mössen hade dött på den, vinden vinat och bålgetingbajset låg som damm över den.
Men så disponerade vi om planlösningen med en kofot och en tigersåg (hemsk behändigt verktyg) och plötsligt stod jag där med den skitiga gamla dörren i nävarna: "Den här målar vi om!" utbrast vi, tvättade rent den ordentligt och satte den på plats... och där tror jag den får stanna, omålad! Gammal, skavd, med spår av åren i huset (men ren) och bära sina medaljer från den tid som gått utan att bli förnyad, som en påminnelse om hur det varit.
Ibland är det byggnadsvård att inte utöva byggnadsvård...
Jag har hela tiden trott att jag var immun för den sortens romantik - men sen upptäckte jag en av de gamla dörrarna till huset, en som saknades, på vinden. Den var upplagd där före att man byggde trossbotten i vinden (vindstak?) i den delen av huset och nu gick den inte att få ner. Så den har legat där i åtminstone 70 år... Mössen hade dött på den, vinden vinat och bålgetingbajset låg som damm över den.
Men så disponerade vi om planlösningen med en kofot och en tigersåg (hemsk behändigt verktyg) och plötsligt stod jag där med den skitiga gamla dörren i nävarna: "Den här målar vi om!" utbrast vi, tvättade rent den ordentligt och satte den på plats... och där tror jag den får stanna, omålad! Gammal, skavd, med spår av åren i huset (men ren) och bära sina medaljer från den tid som gått utan att bli förnyad, som en påminnelse om hur det varit.
Ibland är det byggnadsvård att inte utöva byggnadsvård...
På den punkten är vi alla överens.Mr Handyman skrev:
Men vad sägs om detta?
http://www.qvesarum.se/
Gränsfall? Såvida man inte råkar vara ägare till ett gods förstås.......
Jag tycker det är över gränsen trots att jag är ägare till ett gods, helt klart över gränsen. Men som alltid finns det också bra saker, gäller att plocka ut guldkornen. Ex bra pris på gjutjärnsventilerna, har köpt flera st.
Vad gäller omålat trä:
Jag älskar också trä och kan förstå att det kanske tar emot att måla om sina nyskrapade, lutade eller tvättade dörrar, skåp osv. Men jag tycker det kan se ganska fel ut med de rena eller halvrena träytorna i en gammal miljö. Ingen skulle väl förr i tiden fått för sig att lämna dörren omålad, om det inte var i ett uthus? Ännu svårare är frågan med gamla möbler med skavd originalfärg. Jag hör absolut till dem som tycker man bör bevara färgen i originalskick så långt som möjligt när det gäller antikviteter med historiskt värde, men det innebär samtidigt att rummet får en sliten karaktär som inte på något sätt är tidstypisk. Förr skulle ägarna skämts ögonen ur sig om stolarna var "vackert patinerade" misstänker jag!
Vad gäller byggnadsvård:
Som tur är har de tidigare ägarna redan "förstört" vår timrade parstuga i två våningar från 1876 genom att byta fönstren till treglas isolervarianter! Iofs med helt rätt proportioner, träkarmar och spröjs, men ändå. Det är svårt att återställa till museiskick och därmed är det lättare att handskas med den lilla Gudmundsson i miniatyr som sitter på min ena axel...
Dessutom har man byggt ut på baksidan, för att få en matplats i anslutning till köket, och därmed gjort åverkan på timmerstommen och originalpanelen. Detta är vi dock mycket tacksamma för eftersom vi nu har någonstans att äta frukost och utsikten över sjön är underbar! Utbyggnaden smälter in perfekt i husets övriga stil och rent arkitektoniskt stämmer den med hur man -kunde- ha byggt huset under sent 1800-tal. Vad som stör mig mer rent estetiskt är att man lagt betongpannor på taket, men de gör ju å andra sidan att taket håller tätt trots små brister i spånundertaket och det är ju bara att byta tillbaka till taktegel när man har lust och ekonomi.
Vad gäller el och VVS i gamla hus:
Vatten, avlopp och el drogs in under mitten av 1980-talet, i samma veva som man "förstörde" huset i övrigt genom ovanstående åtgärder. När huset byggdes var det inte tänkt att man skulle tvätta, duscha eller bada inomhus som vi gör idag. När vi en dag behöver byta ut vattenkranar, dra om elen, byta ut plastmattorna i våtutrymmena osv, ska vi då sätta in ett badkar från 1920, bakelitströmbrytare, gammalt kakel och en sliten vattenkran från 1940 enligt rekommendation av Gudmundsson & Co? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att allt nytt är fult. Jag tycker inte allt gammalt är charmigt, romantiskt, äkta, vackert och funktionellt. Att dra in rinnande vatten i ett gammalt timmerhus är som flera varit inne på bara det onaturligt. Har man valt att ändå göra det för att det är ett krav man ställer på sin boendestandard tycker jag att man lika gärna kan göra badrummet stilrent, modernt och funktionellt. Jag håller med dem som tycker det är ärligare att öppet redovisa att det här rummet är något främmande, något som inte hör det gamla till. Snyggast tycker jag det är om man har alla våtutrymmen i en separat del som inte hör till originalbyggnaden, för att verkligen markera skillnaden i tid och dessutom skydda den gamla byggnaden mot vattenläckor.
Jag tycker också att det skulle kännas oärligt och fel att byta ut våra 80-talsströmbrytare mot bakelitkopior, för att få dem att "smälta in" i miljön. Jag tycker en modern strömbrytare kan smälta in minst lika bra och eftersom huset inte hade el under bakelitens tid känns de moderna också ärligare.
Jag undrar hur bakelitmaffian gör med sina datorer? Gysinge kunde kanske köpa in gamla gulnade MacIntosh-burkar från början av 80-talet, riva ut innehållet, installera moderna komponenter och sälja för byggnadsvårdsändamål? Idag känns detta främmande. Om ett antal decennier tycker man kanske att de första datorerna passar bra i ett charmigt gammalt trähus?
Det var några åsikter från en nybliven trähusägare... Håll debatten levande!
/Pontus
Jag älskar också trä och kan förstå att det kanske tar emot att måla om sina nyskrapade, lutade eller tvättade dörrar, skåp osv. Men jag tycker det kan se ganska fel ut med de rena eller halvrena träytorna i en gammal miljö. Ingen skulle väl förr i tiden fått för sig att lämna dörren omålad, om det inte var i ett uthus? Ännu svårare är frågan med gamla möbler med skavd originalfärg. Jag hör absolut till dem som tycker man bör bevara färgen i originalskick så långt som möjligt när det gäller antikviteter med historiskt värde, men det innebär samtidigt att rummet får en sliten karaktär som inte på något sätt är tidstypisk. Förr skulle ägarna skämts ögonen ur sig om stolarna var "vackert patinerade" misstänker jag!
Vad gäller byggnadsvård:
Som tur är har de tidigare ägarna redan "förstört" vår timrade parstuga i två våningar från 1876 genom att byta fönstren till treglas isolervarianter!
Iofs med helt rätt proportioner, träkarmar och spröjs, men ändå. Det är svårt att återställa till museiskick och därmed är det lättare att handskas med den lilla Gudmundsson i miniatyr som sitter på min ena axel... Dessutom har man byggt ut på baksidan, för att få en matplats i anslutning till köket, och därmed gjort åverkan på timmerstommen och originalpanelen. Detta är vi dock mycket tacksamma för eftersom vi nu har någonstans att äta frukost och utsikten över sjön är underbar! Utbyggnaden smälter in perfekt i husets övriga stil och rent arkitektoniskt stämmer den med hur man -kunde- ha byggt huset under sent 1800-tal. Vad som stör mig mer rent estetiskt är att man lagt betongpannor på taket, men de gör ju å andra sidan att taket håller tätt trots små brister i spånundertaket och det är ju bara att byta tillbaka till taktegel när man har lust och ekonomi.
Vad gäller el och VVS i gamla hus:
Vatten, avlopp och el drogs in under mitten av 1980-talet, i samma veva som man "förstörde" huset i övrigt genom ovanstående åtgärder. När huset byggdes var det inte tänkt att man skulle tvätta, duscha eller bada inomhus som vi gör idag. När vi en dag behöver byta ut vattenkranar, dra om elen, byta ut plastmattorna i våtutrymmena osv, ska vi då sätta in ett badkar från 1920, bakelitströmbrytare, gammalt kakel och en sliten vattenkran från 1940 enligt rekommendation av Gudmundsson & Co? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att allt nytt är fult. Jag tycker inte allt gammalt är charmigt, romantiskt, äkta, vackert och funktionellt. Att dra in rinnande vatten i ett gammalt timmerhus är som flera varit inne på bara det onaturligt. Har man valt att ändå göra det för att det är ett krav man ställer på sin boendestandard tycker jag att man lika gärna kan göra badrummet stilrent, modernt och funktionellt. Jag håller med dem som tycker det är ärligare att öppet redovisa att det här rummet är något främmande, något som inte hör det gamla till. Snyggast tycker jag det är om man har alla våtutrymmen i en separat del som inte hör till originalbyggnaden, för att verkligen markera skillnaden i tid och dessutom skydda den gamla byggnaden mot vattenläckor.
Jag tycker också att det skulle kännas oärligt och fel att byta ut våra 80-talsströmbrytare mot bakelitkopior, för att få dem att "smälta in" i miljön. Jag tycker en modern strömbrytare kan smälta in minst lika bra och eftersom huset inte hade el under bakelitens tid känns de moderna också ärligare.
Jag undrar hur bakelitmaffian gör med sina datorer? Gysinge kunde kanske köpa in gamla gulnade MacIntosh-burkar från början av 80-talet, riva ut innehållet, installera moderna komponenter och sälja för byggnadsvårdsändamål?
Idag känns detta främmande. Om ett antal decennier tycker man kanske att de första datorerna passar bra i ett charmigt gammalt trähus? Det var några åsikter från en nybliven trähusägare... Håll debatten levande!
/Pontus
Måste få flika in lite att även "lantlivsidyllen" om man nu kan kalla den så, faktiskt bidragit lite till att den gustavianska stilen på möbler faktiskt fått sig ett uppsving igen. Detta håller även visst hantverkskunnande vid liv. Tycker nog man kan fylla på ett byggnadsvårdsintressant hus med sådana möbler.
Men när man talar om...
...avlutade möbler i orginal
...fäller in spotlights i konstgjorda takbjälkar
...visar fina plastlister i såkallat allmogeutförande (och som man kan fälla in kablar i)
...det är då "lantlivsidyllen" sätter fart på hulkningarna.
Men handymans: "Jag orkade bara se på en av länkarna från lantlif, eller rättare: Jag orkade inte se en till! Nej, det ser inte ut som byggnadsvård i mina ögon. Det ser ut som en industriellt framställd materialisering av en dröm om något som aldrig har funnits." är nog "årets bästa" citat på detta forum...
Men när man talar om...
...avlutade möbler i orginal
...fäller in spotlights i konstgjorda takbjälkar
...visar fina plastlister i såkallat allmogeutförande (och som man kan fälla in kablar i)
...det är då "lantlivsidyllen" sätter fart på hulkningarna.
Men handymans: "Jag orkade bara se på en av länkarna från lantlif, eller rättare: Jag orkade inte se en till! Nej, det ser inte ut som byggnadsvård i mina ögon. Det ser ut som en industriellt framställd materialisering av en dröm om något som aldrig har funnits." är nog "årets bästa" citat på detta forum...
Om man nu har original bakelitkontakter o kuloledningar i sitt gamla hus....Pongu skrev:
....och om man måste dra ny el i samband med totalrenovering?
Jag tycker den gamla elutrustningen bidrar till rummets atmosfär. Skulle störa mitt estetiska sinne med moderna fyrkantiga strömbrytare.
Sedan är det förstås en fråga hur mycket det kostar att dra nytt i gammal stil.........
Våtutrymmena är en annan sak. Badrum har inte funnits så länge i enkla kåkar, så där blir det helt knas att betala svindyrt för ålderdomliga badrumskranar. För att inte tala om hur opraktiskt det är när man kall- o varmvattenkranen är åtskilda o man aldrig får lagom blandning.
Appropå Lantlifsmyten.... Hur 17 har dom fått för sig att allting var vitmålat förr? För att inte tala om stålullsavskavningen i kanterna? Varifrån kommer det?
Om man redan har bakelitbrytare och kuloledningar är det väl inget fel att byta ut dem mot moderna kopior om man tycker det är viktigt att det fortsätter vara som det "alltid" har varit. Kanske har man tagit över föräldrahemmet och det kan finnas ett stort sentimentalt värde i att bevara känslan i rummen, i vilken strömbrytarna ingår.
I mitt fall där det aldrig finnits bakelit skulle det bara kännas konstigt med retrobrytare och kulo.
Det finns dessutom snygga moderna strömbrytare i alla upptänkliga former, inte bara vita och fyrkantiga. Det finns t o m oljad ek om man nu skulle vilja ha det!
http://www.elbutik.se/product.html?product_id=220738
/Pontus
I mitt fall där det aldrig finnits bakelit skulle det bara kännas konstigt med retrobrytare och kulo.
Det finns dessutom snygga moderna strömbrytare i alla upptänkliga former, inte bara vita och fyrkantiga. Det finns t o m oljad ek om man nu skulle vilja ha det!
http://www.elbutik.se/product.html?product_id=220738
/Pontus
"Appropå Lantlifsmyten.... Hur 17 har dom fått för sig att allting var vitmålat förr? För att inte tala om stålullsavskavningen i kanterna? Varifrån kommer det?"
Att allt blivit såååå vitt går inte att förklara men om man skall försöka finna något gammelsvenskt som förebild så kan jag försöka, men vet inte säkert:
1. Det troligaste är att man utgått från krederingens (även kallat kridning) vita nyans. Kredering användes ju som underlag på möbler/väggar etc. Detta gav ju en kalkstensvit färg...
2. liksom knutfoderna blivit vita utifrån stenhusimiterande gråa färgen som återfanns förr i brist på vita pigment kanske man gått från den vanligare umbra-gråa eller kimröks-gråa mot vitare nyanser på inredning?
Personligen tror jag nog iofs att det är tidsmodet som förvirrat in den vita färgen i bonnromantiken....
Att allt blivit såååå vitt går inte att förklara men om man skall försöka finna något gammelsvenskt som förebild så kan jag försöka, men vet inte säkert:
1. Det troligaste är att man utgått från krederingens (även kallat kridning) vita nyans. Kredering användes ju som underlag på möbler/väggar etc. Detta gav ju en kalkstensvit färg...
2. liksom knutfoderna blivit vita utifrån stenhusimiterande gråa färgen som återfanns förr i brist på vita pigment kanske man gått från den vanligare umbra-gråa eller kimröks-gråa mot vitare nyanser på inredning?
Personligen tror jag nog iofs att det är tidsmodet som förvirrat in den vita färgen i bonnromantiken....
Det jag lagt ner i tid och pengar kan kortfattat summeras enligt följande.
-Besökt nästan samtliga närliggande gårdar från samma tidsperiod och dokumenterat dom.
-Talat med "gamfolket" i byn och fått berättat för mej hur byn sett ut och likaså hur gårdarna förändrats.
-Bara inhandlat virke och timmer enligt gamla kvalitetskrav. Rejäla dimensioner i kärnvirke.
-Anammat moderna bekvämligheter utan att för den skull betalat hutlösa summor för kranar o dyl. i "gammal stil".
-Behållit och renoverat upp den gamla gjutjärnspisen i köket men ändå installerat kyl/frys/induktionshäll/diskmaskin.
-Byggt ett funktionellt badrum/tvättstuga/toalett med nya vitvaror, engreppsblandare etc. Det skall vara praktiskt och hålla i många år.
-Inte gått på Gysinge hypen utan lyssnat på gamla hantverkares råd hur gamla hus en gång byggdes/underhölls. Självklart naturmaterial överallt utan plast. Linoljefärger och enkla rejäla lister.
Vad gäller smådetaljer såsom strömbrytare, handtag etc så har jag nästan uteslutande köpt begagnade detaljer och renoverat upp dom själv (inte el), inget slår tidens tand.
Jag kan inte förstå folk som lägger ner åtskilliga tusenlappar på synliga detaljer och sedan tummar på kvalitet i virke, panel, golv, isolering etc. Klipp/smidd spik i all ära, men utomhus så är det galvat som gäller, det är det sunda förnuftet som segrar.
Mao blandat, jag tar det som har hållit i århundraden samt även anammat det moderna och bekväma. Vi är ju trots allt 5 som skall bo i huset tillsammans.
-Besökt nästan samtliga närliggande gårdar från samma tidsperiod och dokumenterat dom.
-Talat med "gamfolket" i byn och fått berättat för mej hur byn sett ut och likaså hur gårdarna förändrats.
-Bara inhandlat virke och timmer enligt gamla kvalitetskrav. Rejäla dimensioner i kärnvirke.
-Anammat moderna bekvämligheter utan att för den skull betalat hutlösa summor för kranar o dyl. i "gammal stil".
-Behållit och renoverat upp den gamla gjutjärnspisen i köket men ändå installerat kyl/frys/induktionshäll/diskmaskin.
-Byggt ett funktionellt badrum/tvättstuga/toalett med nya vitvaror, engreppsblandare etc. Det skall vara praktiskt och hålla i många år.
-Inte gått på Gysinge hypen utan lyssnat på gamla hantverkares råd hur gamla hus en gång byggdes/underhölls. Självklart naturmaterial överallt utan plast. Linoljefärger och enkla rejäla lister.
Vad gäller smådetaljer såsom strömbrytare, handtag etc så har jag nästan uteslutande köpt begagnade detaljer och renoverat upp dom själv (inte el), inget slår tidens tand.
Jag kan inte förstå folk som lägger ner åtskilliga tusenlappar på synliga detaljer och sedan tummar på kvalitet i virke, panel, golv, isolering etc. Klipp/smidd spik i all ära, men utomhus så är det galvat som gäller, det är det sunda förnuftet som segrar.
Mao blandat, jag tar det som har hållit i århundraden samt även anammat det moderna och bekväma. Vi är ju trots allt 5 som skall bo i huset tillsammans.
Jag tror inte att så många antar att det är en svensk tradition. De flesta reportage från hus som är så där riktigt totalvitt inredda kommer dessutom ofta från Danmark eller är New England-inspirerade. Men visst finns det något av det vitmålade i den svenska tradtionen från förra sekelskiftet om man tex tittar på Ellen Keys inredning i huset Strand så ser man ju att det fanns en ambition att hålla det ljust (dock långt ifrån totalvitt).Sommartorparn skrev: