264 787 läst · 1 369 svar
265k läst
1,4k svar
Elektriker tog 9000:- för ett 1800:- proppskåp, rimligt?
Instämmer också. Fram med era förslag hur ett skäligt pris för vara och tjänst skall definieras och beräknas.RACS skrev:
Det här blir spännande att följa.
Medlem
· Stockholms Län
· 694 inlägg
Timpris täcker marginal och ev vinst.Krille-72 skrev:
Material går för självkostnadspris.
Servicebil, well, den är svår. Helst skulle ju även timpriset täcka "att ha bil", men antar att vissa jobb kräver nån slags milersättning för att bli rättvisa.
Oj, oj oj. Här blir det en minst sagt hög timdebitering. Tänk på att bilen är en förlustaffär redan från början även om du tar ut ersättning för servicebil. Ska den ersättningen täcka de faktiska bil kostnaderna så blir det en dyr servicebil.n_sandstrom skrev:
Att sälja material till självkostnadspris är en ren förlustaffär för ett företag. Omsättningen ökar och marginalen minskar på sista raden. Dessutom ska du nu ta från den kvarvarande marginalen till framtida garantiåtaganden.
Det blir som sagt ett väldigt högt timpris om man skulle bedriva en verksamhet med detta upplägg.
Nu var ursprungsfrågan egentligen en annan.
Eller menar du att det är på detta sett man ska räkna fram vad som är ett skäligt pris för vara och tjänst och hur det ska definieras och beräknas?
Medlem
· Stockholms Län
· 694 inlägg
Jag tycker du har lite märklig syn på saker, eller så talar vi om varandra.Krille-72 skrev:Oj, oj oj. Här blir det en minst sagt hög timdebitering. Tänk på att bilen är en förlustaffär redan från början även om du tar ut ersättning för servicebil. Ska den ersättningen täcka de faktiska bil kostnaderna så blir det en dyr servicebil.
Att sälja material till självkostnadspris är en ren förlustaffär för ett företag. Omsättningen ökar och marginalen minskar på sista raden. Dessutom ska du nu ta från den kvarvarande marginalen till framtida garantiåtaganden.
Det blir som sagt ett väldigt högt timpris om man skulle bedriva en verksamhet med detta upplägg.
Nu var ursprungsfrågan egentligen en annan.
Eller menar du att det är på detta sett man ska räkna fram vad som är ett skäligt pris för vara och tjänst och hur det ska definieras och beräknas?
Hur menar du att självkostnadspris skulle vara en förlustaffär?
Självkostnadspris är alltså inte samma sak som inköpspris.
Med självkostnadspris går man +/- noll, vid normalmånga garantiåtgärder.
Och att kalla bil för förlustaffär är också märkligt.
Det är en utgift, som precis alla utgifter.
Och utgiften betalas i slutändan av kunden, som alla dina andra utgifter.
Varför är det viktigt att den betalas av separata poster på fakturan, istället för en andel av timpriset?
Det är självklart att det blir en högre timdebitering om andra kostnader sänks.
Och jag menar såklart inte att en enstaka hantverkare ska totalt kasta om sin prismodell.
Men för mig som kund så skulle marknaden bli begripligare om allas prismodell såg ut så.
Just fenomenet servicebil har ju diskuterats ganska många gånger på forumet, och jag har inte läst någon (i mina ögon) vettig förklaring till att just hantverkare ska ha en extra post på fakturan för sina bilar.n_sandstrom skrev:
Det brukar framföras argument som att de måste ju ha sina verktyg och utrustning någonstans. OK, men arboristen vi anlitat behöver också ha sin utrustning någonstans...han lägger inte på någon post på fakturan för någon servicebil. Samma för trädgårdsentreprenörer, fönsterputsare, städare mfl. (Ofta kör de också timdebitering rakt av. Inga extra pålägg som kedjeslipning, bränsle, fönsterputsmedel, gummiskapeslitage, torktrasor med 500% påslag.)
Hantverkarna argumenterar att de måste ju ha sitt lager av installationsprylar någonstans. OK, men varför måste de då åka till grossen för minsta klammer och ta betalt för även detta?
Jag tror att det här handlar om kultur...och ursprungsorsaken var att blända kunder i offereringsfasen med en låg totalkostnad för "jobbet" och sedan lägga på poster på fakturan som "glömdes bort" att nämnas. När jobbet väl är utfört är det ju svårt för kunden att tacka nej och välja någon annan utförare. Med detta sagt så tror jag inte att alla hantverkare gör detta av denna anledning, utan det handlar alltså om en kultur där förmågan att sätta sig i kundens sits inte finns. "Så har vi alltid gjort...det är väl inget konstigt med det?"
När det ifrågasätts så misstolkas det som ett försök från kundens sida att få betala mindre för jobbet, när det kanske mer handlar om känslan att känna sig lurad. Hade de "mörkade" posterna redovisats från början, eller ännu hellre inte existerat, och summan under strecket ändå varit den samma så har det inte blivit någon konflikt.
Detta verkar många hantverkare ha väldigt svårt att förstå. Även denna tråd är full med kommentarer från hantverkare i stil med "Jaha, så ni tycker att hantverkare ska jobba gratis?" eller "Så servicebilen ska alltså vara en förlustaffär då?". Nej, ingen tycker så...självklart ska en hederlig hantverkares intäkter täcka utgifterna, med ett rimligt överskott. Kritiken ligger i HUR dessa intäkter redovisas i offereringen och önskan att som kund inte känna sig lurad när fakturan kommer.
Det är dock ingen mänsklig rättighet att driva ett framgångsrikt företag. Får man inte plus och minus att ta ut varandra, med ett överskott man kan leva på (utan att fiffla med siffrorna eller mörka kostnader för kunderna)...ja, då får man helt sonika leta efter ett annat sätt att försörja sig på.
Detta var en ovanligt seg tråd och till stor del dryftande prissättning av varor och tjänster. Vet inte om det är till någon ledning, men prissättning och vinst har diskuterats under minst de senaste 800 åren – så tråden lever väl en stund till.S Spikin skrev:Detta visar till att entreprenören inte samrått enl . KtjL § 4 samt enl avtalsvillkorslagen . Att entreprenören
medgett viss nedsättning tyder på att entrepn. medger att konsumenten har haft viss rätt i sin reklamation.
Vad som förstås är att konsumenten inte haft tillräcklig stödbevisning för positivt utfall eller förstått att
ange rätt bevisning , troligtvis har entreprenören bättre vana av liknande ärenden.
Med stor sannolikhet hade konsumenten före tingsrättsförhandling tillsett att bättre stödbevisning finns
som tingsrätten har större möjlighet och rätt att tolka än ARN . Att här anse vad tingsrätten borde
komma fram till är inte relevant då ärendena behandlas helt olika i TR jämfört med ARN .
TR har fri bevisprövning och fri lagtolkning och bedömningen har mkt större bärighet än ARN:s .
Här visas ett ärende som att utfallet skulle gälla alla liknande . En gammal mästare sade
att ett grässtrå gör ingen gräsmatta.
Med tanke på alla inlägg i ämnet oskälig prissättning finns det väldigt många som råkat ut för
detta vilket alla skrivare borde inse allvaret i .
Kan också notera att det inte bara är i det här forumet som vinster etc. debatteras. Inför valet 2014 lovade sossarna ex vis att om de vinner valet, lovar de som tredje, utomstående part med Stefan Löfven och LO:s Tobias Baudin i spetsen bestämma den ”skäliga vinst” som de kan tillåta privata entreprenörer inom välfärdssektorn att ta ut.
Vi som såg och hörde – och arbetat mycket med affärsjuridiska frågor - tyckte det skulle bli intressant få veta hur denna skälighet i så fall skulle bestämmas.
Vad som är ”rätt pris och därav skälig vinst” har nämligen många kända och framstående filosofer och tänkare inom den ekonomiska disciplinen, i varje fall alltsedan 1200-talet försökt att som tredje, utomstående part fastställa, men hittills utan att lyckas.
Genom den subjektiva värdeteorin – som är vägledande inom en marknadsekonomi, så är det den teori som av den framstående spanske juristen och politikern, Diego de Covarrubias y Leyva, tillsammans med jesuitprästen Luis de Molina utvecklade på 1500-talet. Då fick frågan om rätt pris, den lösning som hos ekonomer i demokratiska länder är allmänt vedertagen.
Kort går teorin ut på att med utgångspunkt från rådande tillgång respektive brist på en vara eller tjänst kan i ett fritt samhälle varans/tjänstens rätta pris endast bestämmas genom frivillig överenskommelse mellan köpare och säljare. Den eventuella vinst som genom sådan överenskommelse uppkommer, betraktas därvid som skälig.
Sedan är ju frågan hur fritt samhälle vi egentligen har – det socialistiska tankegodset har ju genomsyrat den svenska demokratin i över 70 år - men jag lämnar den frågan här.
Enligt denna av Salamancaskolan omfattade teorin, kan rätt pris alltså inte bestämmas genom en tredje parts diktat! (Alltså inte ens av våra svenska socialdemokrater!)
Så det som i grunden gäller i en demokrati och förhoppningsvis inom ett statsskick som vårt – är att köpare och säljare kommer överens om ett pris – och färdigt var det. Allt annat är politisk klåfingrighet – dömd att misslyckas.
B Boggi skrev:Detta var en ovanligt seg tråd och till stor del dryftande prissättning av varor och tjänster. Vet inte om det är till någon ledning, men prissättning och vinst har diskuterats under minst de senaste 800 åren – så tråden lever väl en stund till.
Kan också notera att det inte bara är i det här forumet som vinster etc. debatteras. Inför valet 2014 lovade sossarna ex vis att om de vinner valet, lovar de som tredje, utomstående part med Stefan Löfven och LO:s Tobias Baudin i spetsen bestämma den ”skäliga vinst” som de kan tillåta privata entreprenörer inom välfärdssektorn att ta ut.
Vi som såg och hörde – och arbetat mycket med affärsjuridiska frågor - tyckte det skulle bli intressant få veta hur denna skälighet i så fall skulle bestämmas.
Vad som är ”rätt pris och därav skälig vinst” har nämligen många kända och framstående filosofer och tänkare inom den ekonomiska disciplinen, i varje fall alltsedan 1200-talet försökt att som tredje, utomstående part fastställa, men hittills utan att lyckas.
Genom den subjektiva värdeteorin – som är vägledande inom en marknadsekonomi, så är det den teori som av den framstående spanske juristen och politikern, Diego de Covarrubias y Leyva, tillsammans med jesuitprästen Luis de Molina utvecklade på 1500-talet. Då fick frågan om rätt pris, den lösning som hos ekonomer i demokratiska länder är allmänt vedertagen.
Kort går teorin ut på att med utgångspunkt från rådande tillgång respektive brist på en vara eller tjänst kan i ett fritt samhälle varans/tjänstens rätta pris endast bestämmas genom frivillig överenskommelse mellan köpare och säljare. Den eventuella vinst som genom sådan överenskommelse uppkommer, betraktas därvid som skälig.
Sedan är ju frågan hur fritt samhälle vi egentligen har – det socialistiska tankegodset har ju genomsyrat den svenska demokratin i över 70 år - men jag lämnar den frågan här.
Enligt denna av Salamancaskolan omfattade teorin, kan rätt pris alltså inte bestämmas genom en tredje parts diktat! (Alltså inte ens av våra svenska socialdemokrater!)
Så det som i grunden gäller i en demokrati och förhoppningsvis inom ett statsskick som vårt – är att köpare och säljare kommer överens om ett pris – och färdigt var det. Allt annat är politisk klåfingrighet – dömd att misslyckas.
Staten kan ju bestämma sig för vilket pris de vill betala för en tjänst inom välfärden. Vinsten har de inte med att göra, men om vinsterna är höga kan ju priset sänkas, tex genom konkurrens. Jag kan starta ”Pin vinstivälfärden AB” och dikterar diktatorn att jag inte får göra vinst kommer VD Pin att höja sin lön med hela beloppet som var vinst.
Och som att det vore bättre i kommunal eller statlig regi, till samma kostnad (pris) men utan vinst, dvs slöseri eller ineffektivitet.
Men som sagt detta förstod lärde som talade latin detta för flera hundra år sedan. Utmaningen är nu att tala på bönders vis så att klåfingriga historielösa lågutbildade politiker förstår. ”AB Pin utbildning och inbillning” säljer tjänsten, med eller utan vinst, till behövande.
Det var det bästa jag har läst på väldigt länge. Hatten av.B Boggi skrev:Detta var en ovanligt seg tråd och till stor del dryftande prissättning av varor och tjänster. Vet inte om det är till någon ledning, men prissättning och vinst har diskuterats under minst de senaste 800 åren – så tråden lever väl en stund till.
Kan också notera att det inte bara är i det här forumet som vinster etc. debatteras. Inför valet 2014 lovade sossarna ex vis att om de vinner valet, lovar de som tredje, utomstående part med Stefan Löfven och LO:s Tobias Baudin i spetsen bestämma den ”skäliga vinst” som de kan tillåta privata entreprenörer inom välfärdssektorn att ta ut.
Vi som såg och hörde – och arbetat mycket med affärsjuridiska frågor - tyckte det skulle bli intressant få veta hur denna skälighet i så fall skulle bestämmas.
Vad som är ”rätt pris och därav skälig vinst” har nämligen många kända och framstående filosofer och tänkare inom den ekonomiska disciplinen, i varje fall alltsedan 1200-talet försökt att som tredje, utomstående part fastställa, men hittills utan att lyckas.
Genom den subjektiva värdeteorin – som är vägledande inom en marknadsekonomi, så är det den teori som av den framstående spanske juristen och politikern, Diego de Covarrubias y Leyva, tillsammans med jesuitprästen Luis de Molina utvecklade på 1500-talet. Då fick frågan om rätt pris, den lösning som hos ekonomer i demokratiska länder är allmänt vedertagen.
Kort går teorin ut på att med utgångspunkt från rådande tillgång respektive brist på en vara eller tjänst kan i ett fritt samhälle varans/tjänstens rätta pris endast bestämmas genom frivillig överenskommelse mellan köpare och säljare. Den eventuella vinst som genom sådan överenskommelse uppkommer, betraktas därvid som skälig.
Sedan är ju frågan hur fritt samhälle vi egentligen har – det socialistiska tankegodset har ju genomsyrat den svenska demokratin i över 70 år - men jag lämnar den frågan här.
Enligt denna av Salamancaskolan omfattade teorin, kan rätt pris alltså inte bestämmas genom en tredje parts diktat! (Alltså inte ens av våra svenska socialdemokrater!)
Så det som i grunden gäller i en demokrati och förhoppningsvis inom ett statsskick som vårt – är att köpare och säljare kommer överens om ett pris – och färdigt var det. Allt annat är politisk klåfingrighet – dömd att misslyckas.
MultiMan
Medlem
· Västernorrland
· 5 557 inlägg
MultiMan
Medlem
- Västernorrland
- 5 557 inlägg
Så länge staten intervenerar med olika subventioner för att stötta byggsektorn så kommer prisbildningen påverkas och bli sned, oavsett hur fina historiska reflektioner man presenterar.
Eller varför inte en massa nya och märkliga skatter, avgifter, regler och förbud i "miljöns" namn. Det påverkar t ex hantverkarens flitigt använda bil på många olika sätt och snedvrider konkurrens och prisbildning igen. Påverkar hela bygget från början till slut och ändras dessutom frekvent av klåfingriga politiker.
Eller varför inte en massa nya och märkliga skatter, avgifter, regler och förbud i "miljöns" namn. Det påverkar t ex hantverkarens flitigt använda bil på många olika sätt och snedvrider konkurrens och prisbildning igen. Påverkar hela bygget från början till slut och ändras dessutom frekvent av klåfingriga politiker.
Jag föreslog inte något sådant. Jag svarade på frågan om hur jag gör när jag köper fredagschips.Krille-72 skrev:
När man har tagit reda på vad som behövs så räcker det väl sen med ett inköpstillfälle, såvida det inte är ett akutärende där man inte riktigt vet vad som är trasigt?
En del billiga och vanligt förekommande prylar har man väl i lager? Det kan knappast kosta så mycket i lagerhållning, och eliminerar transaktionskostnaden för småinköp.
För större jobb köper man lämpligen in allting på en gång, eller åtminstone så mycket som får plats att tilfälligt lagra på arbetsplatsen.
Redigerat:
Vid en offertförfrågan brukar jag ta in flera offerter för att kunna hitta en hantverkare som passar mig och uppgiften bra. Det är inte värt min tid att göra det för ett litet jobb. Då anlitar jag hellre direkt en hantverkare som jag känner och litar på.Krille-72 skrev:”Jo, för småsaker är det inte värt att hålla på med offertförfrågningar. Om jag råkar ut för en vattenläcka som inte ser komplicerad ut så ringer jag min favoritröris och frågar om han kan komma och fixa den och ber honom uppskatta vad det kan komma att kosta.”
Tror du att det är mer värt att lämna en kostnadsuppskattning än en offert på småjobb? Eller tror du att en kostnadsuppskattning kommer blir lägre än en offert?
Rättvisa för vem/vilka?n_sandstrom skrev:
Det kostar ju olika mycket att åka till olika kunder så det blir knepigt att baka in körkostnaden i timpriset, om timpriset inte ska differentieras geografiskt, men ju krångligare formel för att bestämma timpriset desto mer adminstrativt arbete.
En hantverkare som har ett fixt timpris med inbakad körkostnad har sämre konkurrenskraft för lokala jobb än en som lägger på körkostnad som en separat post på fakturan.
Om du får en offert så kan ingen komma och lägga på kostnader för servicebil sen.P Paxman skrev:Just fenomenet servicebil har ju diskuterats ganska många gånger på forumet, och jag har inte läst någon (i mina ögon) vettig förklaring till att just hantverkare ska ha en extra post på fakturan för sina bilar.
Det brukar framföras argument som att de måste ju ha sina verktyg och utrustning någonstans. OK, men arboristen vi anlitat behöver också ha sin utrustning någonstans...han lägger inte på någon post på fakturan för någon servicebil. Samma för trädgårdsentreprenörer, fönsterputsare, städare mfl. (Ofta kör de också timdebitering rakt av. Inga extra pålägg som kedjeslipning, bränsle, fönsterputsmedel, gummiskapeslitage, torktrasor med 500% påslag.)
Hantverkarna argumenterar att de måste ju ha sitt lager av installationsprylar någonstans. OK, men varför måste de då åka till grossen för minsta klammer och ta betalt för även detta?
Jag tror att det här handlar om kultur...och ursprungsorsaken var att blända kunder i offereringsfasen med en låg totalkostnad för "jobbet" och sedan lägga på poster på fakturan som "glömdes bort" att nämnas. När jobbet väl är utfört är det ju svårt för kunden att tacka nej och välja någon annan utförare. Med detta sagt så tror jag inte att alla hantverkare gör detta av denna anledning, utan det handlar alltså om en kultur där förmågan att sätta sig i kundens sits inte finns. "Så har vi alltid gjort...det är väl inget konstigt med det?"
När det ifrågasätts så misstolkas det som ett försök från kundens sida att få betala mindre för jobbet, när det kanske mer handlar om känslan att känna sig lurad. Hade de "mörkade" posterna redovisats från början, eller ännu hellre inte existerat, och summan under strecket ändå varit den samma så har det inte blivit någon konflikt.
Detta verkar många hantverkare ha väldigt svårt att förstå. Även denna tråd är full med kommentarer från hantverkare i stil med "Jaha, så ni tycker att hantverkare ska jobba gratis?" eller "Så servicebilen ska alltså vara en förlustaffär då?". Nej, ingen tycker så...självklart ska en hederlig hantverkares intäkter täcka utgifterna, med ett rimligt överskott. Kritiken ligger i HUR dessa intäkter redovisas i offereringen och önskan att som kund inte känna sig lurad när fakturan kommer.
Det är dock ingen mänsklig rättighet att driva ett framgångsrikt företag. Får man inte plus och minus att ta ut varandra, med ett överskott man kan leva på (utan att fiffla med siffrorna eller mörka kostnader för kunderna)...ja, då får man helt sonika leta efter ett annat sätt att försörja sig på.
Om du skriver att bra avtal på löpande räkning så är det bara att förhandla bort servicebilen om du vill.
servicebil eller inte. Den kommer att finnas kvar. Den är idag så etablerad att t.o.m Skatteverket kräver att bilersättningen inte får bakas in i arbetskostnaden vid rotansökan. Likaså ser man i alla Arn fall att det är vedertaget att ta betalt för servicebil.
Sen får alla givetvis tycka vad som helst om detta. Men en sak är väldigt säker. Att anlita en hantverkare med lite verktyg i bagageluckan på bilen kommer inte gynna slutpriset på fakturan. Var så säker.
Vad är då egentligen en servicebil? Det finns säker många förklaringar och åsikter om detta men för mig är det en bil som är specialanpassad och utrustad med verktyg för att klara de huvudsakliga arbetsuppgifterna man till vardags sysslar med. Sen ska varje servicebil också vara utrustad med en grunduppsättning material. Bilen ska vara så tilltagen så man kan transportera det material man normalt behöver för att utföra sitt jobb.