Skogsägare vill inte sälja mark till avstyckad gård
Jag är så ledsen, och vill skriva här fast jag inte tror det finns något att göra åt saken. Men det är kanske fler som funderat över samma sak.
Jag har tittat på en gammal gård, 1800-tal, med liten lada och äldre härbre, som inte har mer mark kvar än en större villatomt. Där låg en gång i tiden en riktig by med över tio fastigheter, uppåt hundra personer ska ha bott i byn. Nu finns det inte ett enda hus kvar som är bebott. En del hus är flyttade, andra förfallna, ett par hus är som det jag tittat på på gränsen att bli förfallna men mycket fina i grunden och med stor potential.
Men jag vill inte satsa en massa tid och pengar på att rusta ett hus om det inte finns någon möjlighet att utveckla gården. Jag skulle vilja öppna upp lite runt huset, där skogen står tät, göra lite hagmark och åker. Småbruk, alltså. Kanske två-tre hektar på sikt, eller åtminstone en.
Nu har jag fått tag i skogsägaren. Det finns två som äger all mark i den gamla byn, och nästan allt är numera skog eller på väg att bli skog. Han vill inte sälja någonting. Han vill hålla skogen för sina intressen, han vill vara i fred där i sin jaktstuga som och vill väl inte heller ha något folk i markerna.
Jag har hört andra som klagar över bärplockare. Det är väl de enda som de inte kan hålla borta ur skogen längre.
Men någon levande landsbygd blir det ju inte på det här sättet. Och böndernas intresseorganisationer som har så hög svansföring om det öppna landskapet, det är ju bara snack. Det känns som storbönderna och torpare på ofri grund återigen. Vem vill köpa en gård ens med tanke på att ha sommarboende där när det inte finns något som helst mänskligt liv på platsen, bara storskog och markeringar för älgpassen?
Obs. Jag vill inte ha föreläsningar om att skogsägaren har rätten på sin sida. Jag förstår vad lagen säger. Jag kan inte tvinga honom att sälja. Men jag tycker det är tråkigt att de som resonerar såhär inte tänker framåt alls för bygden.
Jag har tittat på en gammal gård, 1800-tal, med liten lada och äldre härbre, som inte har mer mark kvar än en större villatomt. Där låg en gång i tiden en riktig by med över tio fastigheter, uppåt hundra personer ska ha bott i byn. Nu finns det inte ett enda hus kvar som är bebott. En del hus är flyttade, andra förfallna, ett par hus är som det jag tittat på på gränsen att bli förfallna men mycket fina i grunden och med stor potential.
Men jag vill inte satsa en massa tid och pengar på att rusta ett hus om det inte finns någon möjlighet att utveckla gården. Jag skulle vilja öppna upp lite runt huset, där skogen står tät, göra lite hagmark och åker. Småbruk, alltså. Kanske två-tre hektar på sikt, eller åtminstone en.
Nu har jag fått tag i skogsägaren. Det finns två som äger all mark i den gamla byn, och nästan allt är numera skog eller på väg att bli skog. Han vill inte sälja någonting. Han vill hålla skogen för sina intressen, han vill vara i fred där i sin jaktstuga som och vill väl inte heller ha något folk i markerna.
Jag har hört andra som klagar över bärplockare. Det är väl de enda som de inte kan hålla borta ur skogen längre.
Men någon levande landsbygd blir det ju inte på det här sättet. Och böndernas intresseorganisationer som har så hög svansföring om det öppna landskapet, det är ju bara snack. Det känns som storbönderna och torpare på ofri grund återigen. Vem vill köpa en gård ens med tanke på att ha sommarboende där när det inte finns något som helst mänskligt liv på platsen, bara storskog och markeringar för älgpassen?
Obs. Jag vill inte ha föreläsningar om att skogsägaren har rätten på sin sida. Jag förstår vad lagen säger. Jag kan inte tvinga honom att sälja. Men jag tycker det är tråkigt att de som resonerar såhär inte tänker framåt alls för bygden.
Fast skogsägaren å sin sida kanske ärvde större delen marken av sin far och har jobbat hårt för att köpa till den extra mark han vill ha för att få en bra och välarronderad bit skog. Dessutom så har han förmodligen tillbringat var och varannan helg ute i skogen för att sköta om den och se till att den utvecklas till det han vill. Att bara "kasta bort" kanske 30 års arbete bara för att någon annan vill ha lite skog är ju inte rimligt.
Jag förstår helt din ståndpunkt men det finns ju ändå två sidor på det här myntet.
Jag förstår helt din ståndpunkt men det finns ju ändå två sidor på det här myntet.
Du kanske skulle kunna kontakta länsstyrelsen och se om det går att få till någon form av kultur- eller biotopskydd kring de öppna ytorna? Det bästa vore om det gick en bit in på skogsägarens mark, så att han tvingas hålla marken öppen. Med ett sådant krav på sig, så skulle skogsägaren kanske bli mer benägen att sälja till någon som faktiskt vill hålla marken öppen.
Det kan krävas en hel del administrativt och informellt fotarbete för att få igenom något sådant här.
Det kan krävas en hel del administrativt och informellt fotarbete för att få igenom något sådant här.
En annan risk med att köpa den typen av gård som står så nära inpå någon annans skogsmark är att du helt plötsligt riskerar att bo mitt i ett kalhygge. När vi letade hus valde vi aktivt bort den typen av hus eftersom man som boende inte har något som helst att säga till om när det gäller en sån sak.
Ja, om man ser det som en fråga bara mellan honom och mig. Men jag menar att man kan se det större: vem vårdar de här byggnaderna för en framtid där de inte ens har egen ved att elda med, och hur ska det gå att bo ute i landet när det är så folktomt? Jag tror ju att vi ganska snart kommer att behöva ha alla de här gamla husen igen. Kanske det här borde ha legat under byggnadsvårdstråden i forumet. Ja jag tänker landsbygdspolitiskt alltså.Janus82 skrev:
Jag tänker så också.godeha skrev:
Kanske, men skulle inte det ta väldigt lång tid? Jag bara föreställer mig den byråkratin. Och jag vill ju inte börja med att bli osams med det som ändå skulle bli mina grannar.pelpet skrev:
Allt är till salu för rätt pris.
Haha ja kanske; jag vill förklara att jag kom inte med något skambud eller så. Han sa bara rakt nej till att sälja. Men vi får se. Jag fick honom att lova att jag kunde få ringa igen.Korvgubbe skrev:
Som med all förhandling gäller: What's in it for me?
Och det finns undersökningar som visar att om man fått någon att säga "ja" (till vad som helst) innan huvudfrågan kommer så är det sannolikare att det blir ja på den också. Tydligen något psykologiskt.
Och det finns undersökningar som visar att om man fått någon att säga "ja" (till vad som helst) innan huvudfrågan kommer så är det sannolikare att det blir ja på den också. Tydligen något psykologiskt.
Mycket hänger på hur det läggs fram och attityden som används.
Fundera på hur ofta någon köper en tavla från en dörrknackare....
Att ett fåtal personer äger mycket mark inom samma område är troligtvis genom mycket jobb flertal generationer tillbaka.
Att någon eventuellt vill köpa ett hus och i samma veva handla lite mark för att utveckla gården känns förövrigt väldigt osäkert i sammanhanget.
Hur högt var beloppet som du la fram i sammanhanget? Att stycka av ett par tre hektar är mest krångel om det inte är en betydande högre belopp än marknadsvärdet. Sen finns det även mjuka värden som är svåra att prissätta.
Fundera på hur ofta någon köper en tavla från en dörrknackare....
Att ett fåtal personer äger mycket mark inom samma område är troligtvis genom mycket jobb flertal generationer tillbaka.
Att någon eventuellt vill köpa ett hus och i samma veva handla lite mark för att utveckla gården känns förövrigt väldigt osäkert i sammanhanget.
Hur högt var beloppet som du la fram i sammanhanget? Att stycka av ett par tre hektar är mest krångel om det inte är en betydande högre belopp än marknadsvärdet. Sen finns det även mjuka värden som är svåra att prissätta.
Varje bygd har sin storbonde som köper upp varje större fastighet som blir till salu, styckar av huset och behåller skogen. Det finns knappt fastigheter med 1-10 hektar mark att köpa längre, antingen är det villatomter eller stora gårdar som kostar massor med pengar. Marken som samlas ihop planteras med gran för att eventuellt ge vinst om 70 år.
Detta är ett allvarligt problem för Sverige utveckling, folk som flyttar ut på landet vill inte bo på frimärksstora tomter mitt i en kolsvart granplantering. Det är helt enkelt inte vad man är ute efter, då kan man lika gärna bo kvar i stan.
Detta är ett allvarligt problem för Sverige utveckling, folk som flyttar ut på landet vill inte bo på frimärksstora tomter mitt i en kolsvart granplantering. Det är helt enkelt inte vad man är ute efter, då kan man lika gärna bo kvar i stan.
Är storböndernas vilja att expandera sämre än stadsbons vilja att flytta ut på landet?Kalle B skrev:
Är bara att buda högst så får man oftast köpa fastigheten. Förövrigt försvann 1-10ha fastigheterna redan för 50-60 år sedan om inte längre tillbaka eftersom dom då inte gick att leva på. Mindre fastigheter är nu på 30-40ha och uppåt.
Får inte stadsbon säckvis med pengar vid sin försäljning av sin lägenhet?
Det handlar knappast om illvilja,
Storskogsbonden kan alltid köpa upp granngårdar med pengar från avverkningar och slippa skatta, alltid någon summa som bränner i fickorna.
Du kan inte konkurrera med ditt 'marknadspris' och är redan inne och oroar dig för hyggen och planteringar.
Alltså är växande gårdar en direkt konsekvens av lagar och regler...
Lugna dig med att de flesta vackra 'naturliga' skogar är igenvuxna betesmarker sedan före kriget, de är mogna för avverkning och liknande skogar görs inte längre.
Storskogsbonden kan alltid köpa upp granngårdar med pengar från avverkningar och slippa skatta, alltid någon summa som bränner i fickorna.
Du kan inte konkurrera med ditt 'marknadspris' och är redan inne och oroar dig för hyggen och planteringar.
Alltså är växande gårdar en direkt konsekvens av lagar och regler...
Lugna dig med att de flesta vackra 'naturliga' skogar är igenvuxna betesmarker sedan före kriget, de är mogna för avverkning och liknande skogar görs inte längre.