Svenska män. Män i andra länder verkar ha en så skör maskulinitet, som inte klarar av att hysta med disk och ungar utan att gå sönder. Som för långa naglar på en tjej...
Bara för att man inte vill ha en mes som inte vågar säga emot en så innebär det inte att man vill ha en lat egoist som gömmer sig bakom historiska vanföreställningar för att slippa tristjobb heller. De män som fattat det är företrädesvis svenska. Hurra för er!
Bara för att man inte vill ha en mes som inte vågar säga emot en så innebär det inte att man vill ha en lat egoist som gömmer sig bakom historiska vanföreställningar för att slippa tristjobb heller. De män som fattat det är företrädesvis svenska. Hurra för er!
Där har du nog en poäng. Jag hoppas och tror, att för en genomsnittlig kvinna, som är intresserad av att leva ett jämställt liv med någorlunda valfrihet, så är Sverige ett av de bästa, för att inte säga det bästa, landet att leva i.
För svenska värderingar är Sverige ett bra land o bo i, men för andra värderingar är det absolut inget bra land.andersmc skrev:
Då inget säger att svenska värderingar är bäst så kan man aldrig pånsaklig grund säga att Sverige är bäst.
Nimajneb skrev:
Nä, det är väl bättre ekonomiskt för landet att göra som Grekland......blir ju kanonekonomi av det...d^_^b
Den var möjligen lika relevant som din då man kan titta på Grekland hur det går när folk inte arbetar i den mån det behövs, och arbetsföra personer bör arbeta om dom har ett arbete att gå till.....för du vet väl att grunderna till spenderingen av statliga medel handlade just om att försörja de som inte arbetade och därav ett stort antal som var arbetsföra och hade möjlighet till jobb, bla väldigt tidig pensionsålder....samma sak skulle ju då hända i sverige om man inte behövde jobba för att försörja sig själv och sin familj ekonomiskt utan att man ska vara hemma och leva på bidrag i det fallet fast behovet av att förvärvsarbeta finns.Nimajneb skrev:
Sverige är bra på det viset (om inte t o m bäst) att det finns möjlighet för föräldrar att jobba då det är ett bra system med barnomsorgen, vill man däremot vara hemma under längre tid eller t o m så länge som barnen bor hemma så får man helt enkelt rätta sig efter den situationen ekonomiskt på egen hand, inte ska då staten spendera pengar på det. Jobbar man även som förälder så har man större möjlighet att få till så att man får "bra" pension vid 65 eller lite mindre och gå i pension vid tidgare ålder....utan att staten kliver in och försörjer ytterligare, det får vi liksom leva med nu när vi har ett sånt pensionsystem som vi har.
Åter igen, typ 99% av jordens befolkning vill INTE ha ett sådant system som vi har och varje vecka tas Sverige upp som det känslokalla landet där barnen tvingas att separeras från sina ueberstressade föräldrar som aldrig har tid med sina älskade barn.Glufsglufs skrev:
Mao Sverige används i samma skräckpropaganda syfte som kvinnlig omskärelse ovan.
Det är helt meningslöst att tjabba emot för att du har dina värderingar och den större delen av världen har andra värderingar.
Personligen står jag för en valfrihet som skapar förutsättningar för båda synsätten, men i Sverige så motarbetas aktivt den familjenära varianten tex genom att sambeskattning saknas.
Jag slutade prenumerera på ämnet då jag tyckte att det började spåra ur. Tittade in för att se vad som hänt. 
Kan konstatera att tråden fortsatt lite men att det jag skrev i allra första inlägget (ts) alltjämt är sant. Svenskarna (läs ni i tråden) fortsätter att jämföra sverige med de sämsta länderna enkom i syfte att bevisa att sverige är bäst, när det enda man lyckas bevisa är att vi är bättre än de sämsta, yihhaaa, heja sverige
Fundera istället lite över vilka länder som har det lika bra som sverige, men som ändå kan ha en förälder hemma med barnen, å det utan all den föräldrapenning vi har. Såna länder finns. En gång i tiden hade ett av dom sverige som sin förebild... :S
Hejhej
Kan konstatera att tråden fortsatt lite men att det jag skrev i allra första inlägget (ts) alltjämt är sant. Svenskarna (läs ni i tråden) fortsätter att jämföra sverige med de sämsta länderna enkom i syfte att bevisa att sverige är bäst, när det enda man lyckas bevisa är att vi är bättre än de sämsta, yihhaaa, heja sverige
Fundera istället lite över vilka länder som har det lika bra som sverige, men som ändå kan ha en förälder hemma med barnen, å det utan all den föräldrapenning vi har. Såna länder finns. En gång i tiden hade ett av dom sverige som sin förebild... :S
Hejhej
Medlem
· Västra Götaland
· 3 965 inlägg
Som jag skrev tidigare är Sverige fortfarande bra på att få skall leva i misär. Sedan måste man komma ihåg att systemet som tvingar föräldrarna att lämna bort barnen infördes på 70-talet dels 1) för att höja BNP (värdet av mammans arbete är högre än kostnaden för delad barnpassning på stordaghem med 3650 andra barn. Stordrift var fint vid den här tiden). 2) För att tvinga kvinnorna ut på arbetsmarknaden för att höja jämlikheten genom att kvinnorna fick egen inkomst och pension 3) Tvinga barnen att bli statligt uppfostrade vilket skulle höja befolkningens kvalitet och garantera korrekta värderingar eftersom de statligt utbildade barnpedagogerna uppfostrar bättre än vad du kan.
Sedan kan man ju hävda att man idag har mindre kollektivistiska ideal än vad som var fallet på 70-talet, och att för många kvinnor finns det inga jobb, men som sagt, att modellen behöver reformeras håller väl många med om.
Sverige är också bra på att många skall kunna utbilda sig (i viss mån ett skämt eftersom uppehället är så dyrt att Svenska studenter har mer skulder än Amerikanska).
En annan sak är att hierarkierna ofta är lägre i Sverige än andra länder, mycket mer informell beslutsprocess. Vilket iof sig också har nackdelen att det är svårt att få beslut fattade eftersom ingen vet vem som skall fatta beslutet.
Däremot är en av Sveriges akilleshälar att vi har en mycket dimmig uppfattning om hur värde skapas. Förståelsen bland många att välfärd kostar och faktiskt måste betalas för är rätt låg hos många.
/Anders
Sedan kan man ju hävda att man idag har mindre kollektivistiska ideal än vad som var fallet på 70-talet, och att för många kvinnor finns det inga jobb, men som sagt, att modellen behöver reformeras håller väl många med om.
Sverige är också bra på att många skall kunna utbilda sig (i viss mån ett skämt eftersom uppehället är så dyrt att Svenska studenter har mer skulder än Amerikanska).
En annan sak är att hierarkierna ofta är lägre i Sverige än andra länder, mycket mer informell beslutsprocess. Vilket iof sig också har nackdelen att det är svårt att få beslut fattade eftersom ingen vet vem som skall fatta beslutet.
Däremot är en av Sveriges akilleshälar att vi har en mycket dimmig uppfattning om hur värde skapas. Förståelsen bland många att välfärd kostar och faktiskt måste betalas för är rätt låg hos många.
/Anders
Kan vara nog så svårt med besluten i exempelvis USA där hierarkin är högre än här. Vanligt att man där skickar frågor uppåt eftersom anställda på lägre nivå inte vill riskera att göra fel. Det medför att beslutsprocessen kan bli seg.Anders_Nilsson skrev:
Nu ger jag mig i o f s in på resonemang där jag inte kan underbygga mina påståenden med faktareferenser...men det gäller väl flertalet inlägg i den här tråden...så:
I flertalet europeiska länder finns det en betydande andel kvinnor som vill kunna skaffa barn och yrkesarbeta. Säkert är denna andel olika stor i olika länder och kanske mindre än i Sverige i vissa, men den finns.
I de flesta länder - även om vi begränsar oss till väst- och sydeuropeiska länder med liknande levnadsstandard som oss - är detta svårare eftersom barnomsorgen är mindre utbyggd.
Samtidigt är det så att i de många av dessa länder tvingas de som inte vill bli hemmafruar lämna ifrån sig sina barn till något slags omsorg tidigare än man gör i Sverige, eftersom föräldraledigheten är betydligt kortare än i Sverige.
Talar man med yrkesarbetande föräldrar från andra i-länder så är det, enligt min och min frus ringa erfarenhet, sällan som de tycker att det svenska systemet låter dåligt, än mindre känslokallt.
I flertalet europeiska länder finns det en betydande andel kvinnor som vill kunna skaffa barn och yrkesarbeta. Säkert är denna andel olika stor i olika länder och kanske mindre än i Sverige i vissa, men den finns.
I de flesta länder - även om vi begränsar oss till väst- och sydeuropeiska länder med liknande levnadsstandard som oss - är detta svårare eftersom barnomsorgen är mindre utbyggd.
Samtidigt är det så att i de många av dessa länder tvingas de som inte vill bli hemmafruar lämna ifrån sig sina barn till något slags omsorg tidigare än man gör i Sverige, eftersom föräldraledigheten är betydligt kortare än i Sverige.
Talar man med yrkesarbetande föräldrar från andra i-länder så är det, enligt min och min frus ringa erfarenhet, sällan som de tycker att det svenska systemet låter dåligt, än mindre känslokallt.