60-talshus – tidstypisk arkitektur, konstruktion, inredning

Under 1960-talet skedde i Sverige och resten av världen en exceptionell ekonomisk och industriell utveckling. Vi fick importera arbetskraft, med akut bostadsbrist som följd. 1964 klubbade riksdagen igenom miljonprogrammet som innebar att vi skulle bygga 1 miljon nya bostäder på 10 år. Under åren 1961-1970 byggdes 289 420 nya småhus i Sverige. Det skulle byggas ekonomiskt, rationellt och industriellt. Villabyggandet för den växande medelklassen fick sitt genombrott.

Hustillverkarna investerade i mark och uppförde gruppbyggda småhus, som såldes när de var färdigbyggda. De flesta villorna byggdes av hustillverkare, med prefabricerade väggelement.

Småhusproduktionen blev industrialiserad

1961 presenterade Myresjöhus ett nytt enfamiljshus ”Typ 6” som representerade något nytt som inte skådats tidigare. Huset hade en invändigt försänkt entré som skulle ge en bättre kontakt mellan hus och trädgård, i kontrast till en hög källarsockel även vid entrén. Nu skapades även förutsättningar för bättre kontakt med källaren inifrån bostaden, att kunna användas som hobbyrum eller tv-rum. 

Husmodellen Typ 6 tillverkades också enligt ett mycket mer avancerat förtillverkningssystem än tidigare skådat. Nu kunde huset monteras på den färdiga grunden på ungefär en tredjedel av tiden jämfört med vad som tidigare varit normalt. Golvbjälklaget levererades också som färdiga isolerade block, utöver väggelementen. Rör och dosor för elektriska installationer var inlagda i väggelementen som var helt klara invändigt för att målas och tapetseras.

Den största nyheten var dock våtrumsblocket där badrummet levererades som en helt färdig sektion. Typ 6 var utvecklat särskilt anpassat efter den grupphusbebyggelse som kom att bli allt vanligare i de större tätorternas ytterområden under 1960-talet.

Arkitekturen

Som alltid lever föregående decenniums arkitekturstil kvar en bit in på decenniet. Därför är det inte ovanligt med 50-talsstil i hus byggda i början av 1960-talet; gult och rött tegel på fasaden, ibland kombinerat med puts. Här kan finnas indragna fasadpartier, källare och enkla flacka sadeltak utan takkupor. Plåtarbetena kunde vara i koppar och skorstenen murad i tegel eller mexisten. Vindskivorna var ofta av laserat trä med en överliggare av plåt. 

Annars var enplanshuset utan källare den dominerande hustypen under hela 1960-talet. 

Styckebyggda villor utformades i början av decenniet med förskjutna byggnadsdelar, låglutande tak och stora fönsterpartier. De hus som byggdes på sluttande tomter hade ofta våningsplanen förskjutna i höjdled med en halvtrappa mellan våningsplanen. De gruppbyggda småhusen hade enklare rektangulära planformer med sadeltak.

De prefabricerade 60-talsvillornas arkitektur dominerades av träpanel och fasadtegel eller mexisten i kombination. Putsade fasader försvann nästan helt mot årtiondets slut. 

Taket som ofta var ett flackt sadel- eller pulpettak, var ett resultat av ekonomiska överväganden snarare än ett sätt att ge huset en specifik form. Sadeltaken täcktes med tegel- eller betongpannor, röda eller svarta. En mycket tidstypisk detalj på de mer modernistiskt inspirerade 60-talshusen är att man lät en mörklaserad sarg av fjällpanel dölja ett låglutande pulpettak belagt med papp eller plåt. Ett mer påkostat hus kunde få den döljande sargen i kopparplåt. 

Planlösningen var mer öppen än tidigare. Vardagsrummet var förhållandevis stort och köket utformat som ett barkök. Fanns en källare, låg där inte sällan en gillestuga med öppen spis.

Atriumhus och vinkelhus

Två helt nya typer av villor såg dagens ljus under 1960-talet: atriumhus och vinkelhus.

Ett atriumhus består av flera smala huskroppar som placeras i en kvadrat så att det bildas en gård i mitten. Ett vinkelhus består av två huskroppar som sammanfogas till ett L.

Sextiotalets nydanande arkitekter

En nyandande och tongivande arkitekt under 1960-talet var brittisk-svenska Ralph Erskine (1914-2005). På bilden ovan ser du Villa Gadelius på Lidingö som han ritade 1961 åt Taro Gadelius. Villan ligger högst upp på en brant södersluttning. Erskine har ritat villan i en organisk arkitekturstil med många rundningar, höjdskillnader och sidoförskjutningar i fasad och byggnad.

Calle Nyrén (1917-2011) är en annan känd arkitekt som verkade på 1960-talet. Han var känd för sin känsla för arkitektur, speciellt sitt sätt att använda sig av vårt nordiska ljus. Bland hans skapelser hittar du exempelvis Sparbankens hus på Hamngatan i Stockholm, stadsbiblioteket i Uppsala och Immanuelskyrkan i Jönköping. På bilden ser du hans hus i Bromma, som han byggde 1962 och där han sedan bodde livet ut.

Läs mer om huset: Carl Nyréns hus var till salu 2012.

Fasader och fönster

Ett hus gavs vanligen en fasad av tegel eller mexisten på 1960-talet. Eternit var ett annat fasadmaterial som testades, liksom skivor av lättbetong. Ofta hade småhuset flera olika fasadmaterial i olika kombinationer, t ex vit mexisten kombinerat med mörkmålad träpanel. 

I början av decenniet putsades vissa hus fortfarande, men man slutade så gott som helt med det mot årtiondets slut. 

Fönstren förenklades successivt till kvadratiska enluftsfönster utan spröjs som saknade fönsteromfattningar. De målades i vit eller brun kulör.

Mer eller mindre långa fönsterband med träpanel mellan var vanligt. Träpanelen kunde vara stående eller liggande, målad i både röda, blå, gröna och bruna kulörer. 

Mexisten blir modernt

Mexisten är ett produktnamn från Yxhult som man i början kallade mexikosten, men det är inte ett tegel utan en kalksandsten. Kalksandsten är en blandning av sand, kalk och vatten som har härdats genom att pressas samman under hårt tryck i 200 graders värme i en autoklav. Därför benämner man det ibland autoklaverad kalksandsten.

Vit kalksandsten i tegelformat började man visserligen tillverka redan på 1880-talet, men på 1960-talet blev det modernt. 1965 fanns tre fabriker som kunde producera 60 miljoner stenar per år och allt eftersom det blev modernare ökade produktionstakten, för att nå sin kulmen i mitten av 1970-talet då man levererade mexisten till 15 000 villor per år.

Mexisten blev populärt på grund av att svenskarna hade börjat åka på charterresor ner till Sydeuropa och där blivit influerade av dess ljusa färger och arkitektur

Riskkonstruktioner på sextiotalet

Ett hus byggt på 1960-talet kan vara byggt både med källare, plintgrund och krypgrund, där de två senare är kända riskkonstruktioner.

Man började även bygga hus på platta på mark, även om grundtypen slog igenom stort först på 1970-talet.  Problemet platta på mark från den tiden är att man då placerade isoleringen ovanpå betongplattan, om man isolerade plattan alls. Problemet som uppstår då är att du får en kall platta som kan vara fuktig, vilket ökar risken för att andra byggnadsdelar kan ha tagit skada. Har man t ex limmat en tät plastmatta på den fuktiga plattan uppstår en nedbrytning av limmet och det som är mjukgörande i plastmattan. Linoleumgolv får samma problematik om det är limmat på en fuktig platta. 

Är du spekulant på ett 60-talshus kan du lukta dig till om det här problemet finns. Leta efter missfärgningar på plastmattan, eller om den har släppt från golvet. Trägolv kan lukta illa om det ansatts av fukt. Finns originalritningar på huset kan du ta hjälp av dem för att se hur huset är byggt. Ta hjälp av en besiktningsman som kan göra en utökad besiktning.

Läs mer: Riskkonstruktionerna du behöver se upp med

Trädgården del av huset

På 1960-talet blev trädgården allt mer en del av huset, i takt med att socklarna sänktes. Familjerna fick mer fritid och nu skulle trädgården bjuda på rekreation istället för arbete. Trädgården är nu ett yttre rum med väggar i form av hägn eller staket, eller delar av husets fasader vid atriumhusen eller L-formade hus. 

Rummet där ute, dvs trädgården, hänger ofta formmässigt ihop med huset, rektangulärt eller rätvinkligt.  Marken är belagd med sten, betong eller trätrall. Gräsmattan är ett välmanikyrerat grönt golv, väldigt likt heltäckningsmattan på golvet där inne. Ute och inne hänger allt mer ihop.

Inredning

I inredningen av vardagsrummet var tv:ns placering utgångspunkt. Den moderna familjen hade en gillestuga och ett allrum. Inredningsarkitekten Lena Larsson lanserade en slogan för 60-talet; ”Köp, slit och släng”.

Det för osökt tankarna in på Ikea, som öppnade varuhuset i Kungens Kurva 1965 och började inreda de svenska hemmen i stor skala. Idag har de tagit upp vissa av sina gamla klassiker från 50- och 60-talen och säljer på nytt.

1960 invigdes designklassikern SAS hotell i Köpenhamn, ritat och inrett av arkitekten Arne Jacobsen. Han hade inrett hotellet i strama former, pudriga färger och teakdetaljer, glas och plåt.  En stilbildare för 1960-talet.

Vid inredning av vanliga hem tog latex och alkydfärger över när limfärg och linoljefärg blev omoderna. På golvet började man lägga plastmattor med blank yta som kunde färgas och präglas i ett otal kulörer och strukturer. En populär variant var imitationer av keramikgolv i mustiga jordfärger. Heltäckningsmattan var en annan vanlig golvbeläggning, inte minst i sovrummet, vardagsrummet och nere i gillestugan.

Ryamattan, en skandinavisk tradition, är en annan matta som slog igenom på 1960-talet. Anledningen var att Föreningen för svensk hemslöjd började sälja färdigvävda ryabottnar. Unga som gamla började göra ryamattor. Det var inte ovanligt att man fick ett materialpaket med botten, garn och arbetsritning i bröllopspresent.

Tapetmarknaden dominerades under första hälften av 60-talet av byggtapeter, en volymtapet som användes inom miljonprogrammet. Den var ljus, enfärgad, gärna ”kommunalgrå” och skulle vara lätt att sätta upp och mönsterpassa och passa alla typer av smaker. Den skulle synas så lite som möjligt. Vävtapeter var en annan populär typ av tapet.    

Stig Lindberg ritade Berså som kom att bli 1960-talets stora servis.

Teakmöbler var på modet. Nedan en sideboard från 60-talet fanerad med teak från Ajfa möbelfabrik i Tiro.

Badrum på 1960-talet

I badrummet fick kaklet hård konkurrens av plasttapeter med struktur och färg. Klinkern på golvet ersattes med en ljus plastmatta. 

Det var standard att ha en bidé, gärna dubbla handfat, en toalett och så ett badkar. Porslinet fick gärna vara färgat. I början av årtiondet kaklade man badrummen, men mot slutet blev plastmattor allt populärare som vägg- och golvbeklädnad.

1968 designade Arne Jacobsen de här klassiska blandarna för Vola.

Kök på sextiotalet

1950 hade vi fått den första köksstandarden i form av utarbetade informationsblad, där man bl a visade hur skåpen skulle placeras, hur lång disk- respektive arbetsbänken skulle vara, att den viktigaste arbetsytan fanns mellan vask och spis och att denna därför skulle vara rejält tilltagen. Snickerierna utfördes med standardmått, nära dagens standard.

År 1962 kom en revidering av 1950 års standard som innebar en förenkling av antalet varianter och anpassning till bland annat större kylskåp och friare rördragning under diskbänken. Väggskåpen var högre än idag och förlängdes med passbitar till rummets tak. Man ville inte ha en “dammhylla”. För bänkhöjden angavs två alternativ, 85 cm och 90 cm, där 90 cm främst var avsedd för diskbänkar.

För miljonprogrammets krav på en miljon bostäder på 10 år passade det utmärkt med standardiserade kökssnickerier och typritningar på kök.

Läs mer

Florence och Olle byggde hus 1960 
Totalrenovering av ett 60-talshus – en bit i taget 

Källor

Så byggdes villan – svensk villaarkitektur 1890-2010, Cecilia Björk, Lars Nordling, Laila Reppen
Kataloghuset – det egna hemmet i byggsats, Richard Edlund
Mexistenen – älskad och föraktad, Titti Thorsell, GP
Byggnadsvårdsföreningen
Byggfabriken