Konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen – dina rättigheter gentemot hantverkare och butiker

Inledningsvis kan man säga att konsumentlagarna givetvis tillkom för att skydda konsumenterna i avtalsförhållanden med näringsidkare. Ett hantverksbolag eller en elektronikbutik ingår många avtal över tid, och är professionella på det, medan konsumenten kanske sällan ingår avtal om köp eller tjänst, och är i jämförelse underlägsen.

Därför rymmer konsumentlagarna så att säga konsumentens grundläggande rättigheter i avtalsförhållandet, och de är tvingande till konsumentens fördel; eller med andra ord,  avtalsvillkor som strider mot de lagarna till nackdel för konsumenten är utan verkan för konsumentens del. Trots att det rör sig om konsumentlagar kan de inte sägas vara lättbegripliga. Det kan nämnas att kommentaren i bokform till till Konsumenttjänstlagen rymmer drygt 630 sidor.

Jag har medvetet undvikit att späcka denna skrift med en mängd paragrafhänvisningar; ämnet är torrt nog ändå, och jag förutsätter att de begåvade följarna är läs- och googlekunniga.

Förutsättningar

Konsumentköplagen gäller när en konsument (fysisk person) köper en vara av en näringsidkare (rörelsedrivande).

Konsumenttjänstlagen gäller när en konsument (fysisk person) köper en tjänst av en näringsidkare (rörelsedrivande).

Konsumentköplagen (1990:932)

När en konsument handlar till exempel varor på en byggmarknad ingås ett köpeavtal som hör hemma under konsumentköplagen, och då täcker den lagen de flesta situationer som kan tänkas uppkomma i avtalsförhållandet; såsom:

• Villkor till nackdel för konsumenten
• Plats för avlämnande av varan
• Tid för avlämnande av varan
• Transportkostnader för varan
• Risken för varan
• Dröjsmål med varan
• Fel på varan
• Reklamation av varan (klagomål)

Vidare kan man läsa i den lagen om vad  konsumenten har rätt att göra i olika situationer rörande varan; det vill säga vilka påföljder som gäller; till exempel:

• Hävning
• Innehållen betalning
• Skadestånd

Gränsdragningen mot konsumenttjänstlagen

"Konsumentköplagen gäller inte avtal som innebär att den som skall leverera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjänsten utgör den övervägande delen av hans förpliktelse." står det i konsumentköplagen 2§ paragraf 2.

Eller på ren svenska: Om avtalet avser både köp av en vara och en vidhängande tjänst, gäller konsumenttjänstlagen om tjänsten är den dyrare delen. 

Är köpet av varan den dyrare delen gäller alltså konsumentköplagen.

Man talar i dessa fall om ett så kallat blandat avtal, eller kombinerat avtal.

Konsumenttjänstlagen (1985:716)

När en konsument beställer till exempel en renoveringstjänst av en hantverkare hamnar avtalet under konsumenttjänstlagen, och då täcker den lagen de flesta situationer som kan tänkas uppkomma; såsom:

• Villkor till nackdel för konsumenten
• Utförandet av tjänsten
• Tilläggsarbeten till tjänsten
• Säkerhet avseende tjänsten
• Dröjsmål med tjänsten
• Fel i tjänsten
• Reklamation av tjänsten (klagomål)

Vidare kan man läsa i den lagen om vad konsumenten har rätt att göra i olika situationer rörande tjänsten, det vill säga vilka påföljder som gäller; till exempel:

• Prisavdrag
• Hävning
• Skadestånd

Konsumenttjänstlagens begränsningar

Lagen gäller enligt 2§ inte:

• Tillverkning av lösa saker. Då gäller konsumentköplagen; se den lagens 2§ paragraf 1.
• Installation, montering eller annat arbete som en näringsidkare utgör för att fullfölja ett avtal om köp av lös egendom. Då gäller konsumentköplagen och regleras i 16 a §.  Berör även blandat avtal. Se även Högsta domstolens dom i NJA (Nytt Juridiskt Arkiv) 2001 sidan 138.
• Arbete som till fullgörande av ett avtal om köp utförs för att avhjälpa ett fel i den sålda egendomen. Då gäller konsumentköplagens felregler. Se 16§ och 22§ - 34§§.

Man kan tillägga att rena konsultavtal som till exempel avtal om överlåtelsebesiktning av fastighet inte omfattas av Konsumenttjänstlagen. Då gäller allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Tjänstens pris och rimligt materialpåslag

Som vi alla vet har en hantverkare rätt att lägga ett procentpåslag på inköpt material som skall användas vid tjänsten. Som vanlig när det rör renoveringar och byggen så gäller det att innan tjänstens påbörjande skriftligen avtala om så mycket som möjligt med byggaren; så även rörande priset för själva tjänsten som materialpåslaget. 

Utan avtal i den delen hamnar man lätt i diskussionen om skäligheten (rimligheten) i priset för tjänsten eller påslaget, och då är varken domstolarna eller Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) särskilt vassa knivar. Om en konsument reagerar mot nivåerna kan man luta sig mot konsumenttjänstlagens 36§ där skäligheten behandlas.

Vid småhusentreprenad sträcker sig lagstiftaren ännu längre i lagens 51§, där det står att det som konsumenten påstår avseende överenskommet pris skall gälla, om inte ett skriftligt avtal eller omständigheterna i övrigt talar emot detta. Man kan söka viss ledning i praxis (domar och avgöranden hos ARN). Det är bra att tänka på att många byggare har avtal med leverantörerna utöver listpriset och kan få tillbaka pengar i form bonusar efter en tid, och tillsammans med redovisat påslag i andra änden kan det bli ett rejält tillägg.

Min erfarenhet avseende påslag är att tillägg upp till runt 25 % är svåra att komma tillrätta med bakefter utan skriftligt avtal, eller hållbar muntlig bevisning (vittne). Om man med Byggaren avtalat om ett pris får det priset överstigas med maximalt 15%. Detsamma gäller avtalade cirkapris.

Om konsumenten anser att priset eller påslaget är direkt oskäligt kan den oskäliga delen bestridas (vägra betalning) och den skäliga delen betalas. Ränta kan då vid en senare rättslig prövning  tillkomma på det belopp man eventuellt innehållit för mycket.

Skyldighet till avrådande

Enligt konsumenttjänstlagen 6§ med påföljande 7§ har en byggare under vissa omständigheter en skyldighet att avråda konsumenten från tjänsten. De nämnda paragraferna är tämligen långa och komplicerade, och ju längre paragraf  ju längre går den att tänja åt olika håll för en duktig advokat.

Jag bedömer att paragraferna kan användas vid närmast smått uppenbara fall, av typen att en konsument får för sig att byta ut ett friskt och fullt fungerande golvbjälklag i en byggnad. Lagstiftaren har tänkt sig att tjänsten i praktiken skall vara onödig, eller i stort sett faktiskt  utan värde för konsumenten. Jag har själv använt paragraferna i domstolarna, men då inte som själva grunden för målet. Om skyldighet för Byggaren att avråda från den utförda tjänsten verkligen funnits, riskerar han att inte få något betalt för tjänsten.

Skadat material under tjänstens fullgörande

Om material, eller annat i konsumentens hushåll skadas, gäller konsumenttjänstlagens 31§ och 32§, eller konsumentköplagen 31§ och 32§. Byggaren är alltså skyldig att ersätta värdet för det skadade om han orsakat skadan, även om skadan skett genom en olyckshändelse.

Något om andra lagar

Man skall tänka på att om man köper något av en privatperson (annan konsument), eller köper en tjänst av en privatperson (annan konsument), gäller inte konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen. Då gäller vanligen köplagen (1990:931) eller avtalslagen (1915:218) vilka ställer större krav på köparen bland annat vad gäller undersökningsplikt och bevisning, eftersom de lagarna inte är konsumentinriktade. Ja, frågan är väl om begreppet "konsument" ens existerade när avtalslagen började gälla för över 100 år sedan...