#lantmäteriet: bilder och videor

Har nu tittat på historiska kartor och flygbilder tolkar bakgrunden som följande: "Södra huset" på nuv 1:39 är äldsta bebyggelsen. Den har en infartsväg från söder via lada som hör till egna marken (nu 1:126) "Norra huset" på nuv. 1:39 har infart längs en fastighetsgräns som inte finns längre från den södra vägen. Vilket förklarar trattformiga utseendet på vägfastigheten 1:17 och torde vara denna anslutning som servitutet en gång är skriven för. (ekonomisk karta flygfotad 54/55) I verkligheten verkar en väg motsvarande norra infarten ta över i bruket. Vilket förstärks av bebyggelse på grannfastigheter som delar samma infart. Fortfarande finns inte det hus som dödsboet idag ska sälja. (flygbild ca 1960 och ca 1975) Å ena sidan så har infart till det huset "alltid" gått längs södra vägen. Å andra sidan så har fastigheten 1:39 aktivt förändrat sitt bruk till den numera kraftigt utbyggda norra infarten. Å ena sidan verkar den infart som servitutet

Ja skräckhistorierna man hör från kollegor om amerikansk administration. I ett internationellt perspektiv har vi en väldigt fin och funktionell offentlig verksamhet. Det som diskuteras i tråden är inte att den är dålig ur det perspektivet utan att Lantmäteriet kämpar med en växande kostnader. Här t ex avgiftsökningarna över tid jämfört med KPI: https://www.riksrevisionen.se/download/18.2008b69c18bd0f6ed3f24f08/1646039042785/RiR_2022_3_webb.pdf Med myndighetsförstående glasögon kan man ju påpeka att verksamheten inom myndigheten till största delen har kostnader för personal och lönerna går ju upp. Medan KPI gynnas av produktivitetsvinster utomlands, billigare pryttlar från Kina helt enkelt. Men å andra sidan, var är vinsterna från digitaliseringen som borde avspegla sig i ökad produktivitet hos Lantmäteriet? Eller är det så att skrivmaskin går lika bra?

Vi har nästan 1,5 miljoner människor anställda i offentlig sektor varav av kring 284 000 i staten. Många med långa och avancerade utbildningar. Det är väl självklart att det finns väldigt mycket bra folk som arbetar för staten och t ex för Lantmäteriet. Om någon läser in någon annan märklig tolkning i trådstart så har de hamnat fel med läsförståelsen. Inga skugga ska falla på någon för att de arbetar för Lantmäteriet. Men det ändrar inte på att myndigheten kämpar som många andra organisationer med effektiviteten och rättsfallet från MÖD illustrerar detta. Och det är ett känt problem från Riksrevisionens rapport. Här är t ex Lantmäteriets egna tre förklaringar i rapporten: https://www.riksrevisionen.se/download/18.2008b69c18bd0f6ed3f24f08/1646039042785/RiR_2022_3_webb.pdf

Det offentliga Sverige har ett problem med minskad effektivitet och detta finns också hos Lantmäteriet. Det finns ett antal rapporter om Lantmäteriets problem från de senaste åren och att personalen inte är produktiv och fattar beslut som den ska. En generell beskrivning är att man ofta i det offentliga flyttar fokus från att få saker gjorda till att få dem gjorda på rätt sätt. Det kan låta bra att göra rätt men ökat fokus på process och mindre fokus på att få hjulen att rulla blir kostsamt när effektiviteten som en konsekvens sjunker. Det kan blir extra kostsamt om medarbetarna förlamas av en rädsla att de kan göra fel (så har Polisens kultur beskrivits i dagarna av dess ledning) eller att medarbetarna sätter en yrkesstolthet i processen snarare än i att få något utfört. En annan variant som ger ineffektivitet är att medarbetare trivs med att mysa framför datorn på arbetstid och tenderar att få timmarna att gå genom omfattande emailutbyten, eget