Genomtänkt tillbyggnad med koppar i Villa Cars på Solsidan

Relationen med det förflutna, oavsett om det är ett hus eller den egna familjen, är förstås alltid lite problematisk. Det är lite som den danske författaren Angelo Hjort skrev en gång: Familjen är människans mörka forntid. 

Så vad tar man fasta på? Vad rensar man ut när man bygger till? Ska man riva ut allt och addera helt fritt? Eller ska man noga studera vad man har och lägga till med största varsamhet? Arkitekten Magnus Ståhl valde det senare när han byggde om Villa Cars på Solsidan i Saltsjöbaden, men inte utan att också addera helt nya kvaliteter.

Villa Cars, som nominerades till Nacka kommuns stadsbyggnadspris, ligger på en norrsluttning på Solsidan i Saltsjöbaden och vetter ut mot vattnet. Den byggdes 1963 och är enligt Magnus Ståhl ett gott exempel på sextiotalets arkitektur.

– Det finns en intellektuell pragmatism i den här epokens arkitektur, och det är värt att noga studera materialen. Här har vi tegel och koppar som är tåliga och beständiga material, golvet är terrazzo, bara det ett kvalitetstänkande som bidrar till husets starka karaktär.

Magnus Ståhl menar att det som beställare är lätt att förföras av alla Pinterestbilder, men det är bättre att gräva där man står.

– Du ser alla de här nya materialen och lösningarna och far iväg som på en raket. Det är kanske lite tråkigare att först titta på vad man har, men om man besinnar sig först kan man skapa raketer utifrån de material och den formvärld man har omkring sig och sen ta ut svängarna.

Magnus Ståhl är entusiastisk över sextiotalets arkitektoniska materialrikedomar bortom Miljonprogrammets ingenjörsledda snabbuppförda bostadsområden. Det fanns alltid en anledning till att man valde olika material, och det är en kunskap man ska ta vara på.

– Många äldre byggnader är ofta extremt välformulerade, här finns en anledning till materialval och det är värt att genomföra en slags arkitektonisk arkeologisk undersökning istället för att rensa ut allt. Behåll exempelvis kalkputs och äldre tiders tegel så slipper du tekniska problem i framtiden.

Den gamla villan har förstärkts med stålbalkar för att kunna bära tillbyggnaden som är utförd med en kopparklädd träkonstruktion. Invändigt består väggarna av vitmålad gips. Även om huset har några år på nacken så är ett pris på ca 25 000 kronor per kvadratmeter ett gott betyg på ett rationellt och effektivt utfört arbete.

När Magnus Ståhl arbetade med utställningsarkitekturen inför världsutställningen i Sevilla föreslog han ett vip-rum för sponsorer och företag med glasslitsar som ger god utblick och samtidigt begränsad insyn.

– I jämförelse med om man lägger ett fönster horisontellt, eller placerar det som en kvadrat, så ger vertikala ljusinsläpp 35 procent mer ljus eftersom det når längre in i huset. Här har jag låtit slitsen fortsätta en bit upp i taket också.

Ljusslitsarna har försetts med automatiska glidgardiner för att kunna reglera ljusinsläpp och utblickbarhet maximalt.

– Vi har även byggt in en LED-list så att man kan få ljus om natten.

Koppar ifrågasattes som material under nittiotalet, men har visat sig ha försumbara miljökonsekvenser jämfört med andra material. Med tiden får kopparn en dov ton som påminner om corteen, den ska absolut inte behandlas med olika vätskor för en omedelbar patinering.

– Man kan ifrågasätta alla material, men jag tror att plastfolierad aluminiumplåt är betydligt värre, den har en betydligt kortare livslängd. När jag vann med mitt förslag till en bro i Hammarby Sjöstad helt i rostfritt ansågs den först alltför dyr och miljöbelastande vid anskaffandet, men sedan insåg man att den kräver nästan inget underhåll alls jämför med vanliga stål- eller träbroar, miljökonsekvenserna fördelade på en livslängd på 100 år är minimal.

Den akustiska miljön är knappast något som syns på interiörbilder, men även om man inte lyssnar till musik så påverkar den oss mycket.

– Många beställare vill inte ha gardiner eller mattor, men däremot jättestora glaspartier. Det ger oftast en svår akustisk miljö med en brutal påverkan på vårt välbefinnande. Jag arbetar ofta med precisionsdämpning, oavsett om man n är intresserad av ljud och musik eller inte.

Ljusslitsarna ger ett indirekt släpljus på väggar, undertak och golv som accentuerar ljus och skugga, det bidrar till den öppna och luftiga arkitektoniska gestaltningen.

– Vi har 40 millimeter mineralull i taket som har täckts med akustikputs, det är något jag använder i nästan alla projekt. Och även om jag älskar det ortogonala formspråket så bör man inte ha ett tak som är parallellt med golvet av ljudmässiga skäl. 

Inbrott är det svårt att värja sig emot. Men riskerar man inte bli av med hela fasaden när den är gjord i koppar?

– Jag har gjort en tillbyggnad om 100 kvadratmeter på mitt eget hus, också det helt i koppar. Den kopparplåt man köper idag kan ha en kemisk identitet som är spårbar, precis som DNA-märkning.

Invändigt går färgsättningen i vitt, men det är inte en lösning Magnus Ståhl känner sig hemma med idag. Då var han inspirerad av den brittiske arkitekten John Pawson, som han också hjälpte med i ett större projekt.

– De här vita och gråa färgsättningarna är alldeles för ängsliga, och vitt är dessutom oerhört komplext. Jag föredrar kulörer idag, men mest av allt är det materialen som tillför en färgsättning, inte målarfärg. Jag har arbetat under flera år med en stadslägenhet där jag fått möjlighet att ta fram i stort sett alla material, och den här materialiteten ger en helt fantastisk färgpalett som tilltalar flera av våra sinnen, inte endast våra ögon.

Christina Ståhl har gett trädgården nytt liv och utseende, en minst lika viktig men oftast underskattad insats vid både ombyggnads- och nybyggnadsprojekt.