Test: Slagborrmaskin mot borrhammare
Här kommer en praktisk jämförelse av slagborrmaskin och borrhammare. Jag har funderat över dessa två maskiners likheter och olikheter, hur deras lämplighet skiljer sig vid olika användningar, och om kanske en kompromissmaskin skulle kunna ersätta båda två. Så jag bestämde mig för att göra ett test.
Det blev en jämförelse i tio ronder:
1. Borra i trä
2. Borra i plast
3. Borra i aluminium
4. Borra i stål
5. Borra i tegel
6. Borra i betong
7. Borra i sten
8. Omrörning
9. Bilning
10. Slipning
Just innan start så kom ännu en maskin och ville vara med i några av testmomenten: en liten 10,8 V borrskruvdragare.
Om maskinerna
Alla maskinerna är av bra kvalitet. De ligger i segmentet för entusiaster och yrkesanvändare.
Slagborrmaskinen, en Bosch GSB 16 RE, är i mellanstorlek och enväxlad. Den är kraftigare än många lågprismaskiner men det finns ännu starkare alternativ också. Märkeffekten är 750 W och maxvarvtalet 2800 rpm. Slagfunktionen används vid borrning i betong, sten och tegel och är avstängbar, precis som på alla andra slagborrmaskiner antar jag. Priset ligger idag på dryga tusenlappen hos näthandlare, att jämföras med lågprismaskiner som finns att hitta för några hundralappar.
Borrhammaren, en Bosch GBH 2-28 DFV, är även den i mellanstorlek eller kanske lite större, bland dem som använder SDS Plus-fäste, vilket är det vanligaste för maskiner riktade till hemmaanvändning och lätt yrkesanvändning. Det finns ett mindre system, SDS Quick, för de allra minsta borren. Det finns också ett större, SDS Max, för tyngre användning och grövre borr. Den här modellen har utbytbar chuck, och levereras med både en SDS Plus-chuck och en vanlig chuck för vanliga borr.
Borrhammaren har tre lägen: rotation utan slag (för vanlig borrning), rotation och slag (för hammarborrning i betong och sten), och slag utan rotation (för bilning). Märkeffekten är 850 W, slagenergin 3,2 J, och maxvarvtalet 900 rpm. Priset ligger runt 2000 kronor hos näthandlare. Lågprisborrhammare går att köpa för några hundralappar.
Borrskruvdragaren är en Bosch GSR 10,8-2-LI. Den väger 950 g, toppar 1300 rpm, och har troligen en märkeffekt på knappt 200 W.
Borrstålets betydelse
Då man borrar så har borret, eller borrstålet stor betydelse. Borrstålen som jag använder i det här testet är av god kvalitet. De är av märkena Bosch, Alpen (från Hornbach) och Craftomat (ett Bauhaus-märke).
För att ta en lite närmare titt på skillnaden i kvalitet vid betong- och stenborrning så testade jag ett par billigare borrsatser för slagborrning och jämförde med en dyrare. Referensborr var en Bosch-sats med volframkarbidspetsar för runt 200 kr. Jag har använt den några år och hann nog borra något hundratal hål i betong med den innan jag skaffade borrhammaren. Budgetalternativet är också en Bosch-sats, men en billigare variant som ligger i en grön ask och kostar runt en femtiolapp. Slutligen lade jag till en ultrabudgetsats för 39 kronor inklusive både betong-, trä- och stålborr.
Närbild på de olika borren, med ultrabudgetborret till vänster och det välanvända referensborret till höger.
Först ut var ultralågprisborret med 4 mm i betong. Ett hål går bra men döm om min förvåning när borret under andra hålet dubbelviker sig! En närmare titt visar att spetsen är borta och att stålet är kraftigt slitet.
När borret svalnat så märker jag att jag kan böja det för hand! Med tång kan man skapa ett litet smycke av borret.
Det gröna 4 mm-borret verkar fungera bra i betong fem hål går lätt och snabbt. Men då jag flyttar över till en sten så fungerar bara ett hål bra och sedan, under andra hålet, så böjer även det sig! Det här borret kunde jag dock inte böja för hand.
Med det dyraste 4 mm-borret gör jag tio hål i stenen utan problem. Jag blir nyfiken på om jag skulle kunna böja det här borret med tång men bestämmer mig för att borrningstestet är tillräckligt, och sparar en utgift genom att avstå från att prova.
Jag jämför också de gröna borren mot de dyrare, i 6 mm och 10 mm i betong och i sten. Jag borrar en rad hål i båda materialen och här är det faktiskt mindre eller obetydlig skillnad i upplevd borrningseffektivitet, åtminstone efter en handfull hål. Efter testet så visar en närmare titt att det har lossnat en flisa från en av mellanprisborrarnas spets och att spetshörnen verkar ha rundats av en smula mer än hos den dyrare spetsen. Och då är som sagt det dyrare redan innan testet använt ett stort antal gånger medan det billigare var helt nytt.
Slutsatsen är att de billigaste betongborrstålen är skräp och att mellanprisborr kan fungera åtminstone i lite grövre dimensioner och även i mindre under förutsättning att man tar det lite försiktigt och inte borrar stora mängder hål. Med tanke på skillnaden i kvalitet och hur lite extra kvalitetsborr kostar i relation till hur mycket själva borrmaskinen kostar, så känns kvalitetsborr som ett mycket prisvärt val.
Varvtal, effekt och vridmoment
Eftersom slagborrmaskinen är mer högvarvig (och båda maskinerna är enväxlade och har likartad maxeffekt) så borde den ha fördel i vissa situationer och nackdel i andra. Ibland är högt varvtal fördelaktigt och då kan inte borrhammaren leverera. Ibland behövs lågt varvtal och då kommer slagborrmaskinen att jobba med betydligt lägre vridmoment än borrhammaren och därmed vara mindre kraftfull.
Så vitt jag har förstått så ligger optimalt varvtal för många material och borrdiametrar högre än borrhammarens maximala 900 rpm. Undantagen är främst grova borrdiametrar.
Allmän skillnad i hantering
Borrhammaren är med sina 3 kg runt 50% tyngre än slagborrmaskinen. Borrhammaren är också betydligt längre. Detta gäller i ännu högre grad denna DFV-modell som har utbytbar chuck. DV-modellen med fast SDS Plus-chuck är lite kortare.
Skillnaden i storlek märks tydligt när man jobbar med maskinerna. Då jag jobbar med små borr så är en mindre maskin betydligt trevligare, effektivare och säkrare att hantera. Då jag jobbar med större borr så är på samma sätt den större maskinen mer ändamålsenlig det vidare greppet blir en fördel då man behöver hålla stadigt och den högre vikten ger stabilitet i sig.
Slagborrmaskinen har den bästa chucken. Det är en engrepps metallchuck som är mycket snabbjobbad och har bra grepp så att den är lätt att dra åt ordentligt. Borrhammarens vanliga chuck är en tvågreppsvariant som är trögare och tar längre tid att hantera och är svårare att dra åt ordentligt. Vid flera testmoment trodde jag att jag hade dragit åt tillräckligt men ändå slirade borret i chucken. Lilla batteridragaren har också en engreppschuck, men den är trögare och i hal plast vilket gör den svårare att hantera.
Borra i trä
Test med en 45 mm regel. Vid mindre hål, upp till runt 10 mm, så är slagborrmaskinen bättre med sitt högre varvtal och sin lägre vikt och mindre storlek. Borrhammaren känns lite för stor och långsam. Batteridragaren gör jobbet men långsammare. Vid 16 mm börjar slagborrmaskinen och borrhammaren kännas jämbördiga och batteridragaren ger upp. Uppe på 20 till 30 mm så känns borrhammaren rent av en smula trevligare, då den större storleken och det bredare greppet blir en fördel med de större krafterna som det handlar om här. Slagborrmaskinen har dock inga problem att göra jobbet, det känns bara lite vingligare. Jag spände fast teststycket i en enkel liten arbetsbänk, och vid 30 mm-testet så ryckte slagborrmaskinen i bänken medan borrhammaren flyttade bänken någon decimeter på golvet.
Borra i plast
Här borrade jag olika stora hål i en plastbräda. Detta klarade alla maskiner utan ansträngning. Småhål var smidigast med lilla batteridragaren. Större hål fungerade bäst med slagborrmaskinen med sitt högre varvtal. Borrhammaren kändes klumpig för uppgiften.
Borra i aluminium
Testobjektet var här en tunn aluminiumskena. Batteridragaren fungerar bra vid småhål men började nypa mot slutet vid större hål, runt 8 mm. Slagborrmaskinen gör jobbet smidigare än borrhammaren, men ingen av de två har något problem med uppgiften.
Borra i stål
Här tog jag fram ett 5 mm tjockt plattjärn. 3-8 mm klarade slagborrmaskinen snabbt och enkelt. Borrhammaren kändes lite klumpigare och tog en smula längre tid på sig kändes det som. Batteridragaren tog betydligt längre tid på sig och kändes inte ändamålsenlig för långsam vid de minsta hålen och för svag vid de större.
10 mm började gå långsamt för alla maskiner. Batteridragaren var på gränsen för vad den klarar av det krävdes flera omtag innan den kom igenom. Vid 13 mm nöp till och med de nätdrivna maskinerna någon gång, men här reserverar jag mig för att jag inte har rätt kraft/matning/smörjning eller något sådant. Borrhammaren slirade dessutom borret i chucken på grund av den mer svåråtdragna chucken.
Här är en bild från momentet med småborr, där borrhammarens alltför stora storlek för uppgiften framgår.
Borra i tegel
Detta moment gjordes på en lös tegelsten liggande på betongunderlag. Här blev det utklassningsseger för slagborrmaskinen. Den skär ner nästan som i smör, och det sker snyggt och kontrollerat. Allt från 3 mm till 16 mm gick hur lätt som helst.
Borrhammaren körde jag först med minsta borret, 3 mm, så lugnt jag kunde. Tegelstenen sprack direkt. Provade sedan med lite grövre borr och närmare stenens mitt, med samma resultat.
Det borde fungera bättre på tegel som sitter inmurat i en vägg, men även då kan det bli problem. Se 30 sekunder in i filmen som ligger på Bosch produktsida för den här borrhammaren, där en person bland annat borrar i en (i och för sig slarvigt byggd) tegelvägg. Där och på bilden nedan syns hur tegelstenen har spräckts.
Borra i betong
Här testade jag på en betongplint. Slagborrmaskinen fungerar faktiskt riktigt fint med små borr, runt 3-4 mm. Visst måste jag lägga på kraft och visst lider jag en smula med maskinen och borret, men sådana här småhål är inget starkt motiv för borrhammare annat är för maskinentusiaster skulle jag säga, åtminstone inte för sällanborrning. Med lite större borr, på runt 5-6 mm, så börjar det kännas mer tydligt att en slagborrmaskin inte är rätt verktyg. Det går fortfarande att få jobbet gjort och även i större mängd, men det börjar bli lite plågsamt.
Borrhammaren fixar småhål på 3 mm även om i alla fall den här modellen känns lite för stor. Det känns som att det sitter en tandpetare i chucken. Borr på 4-6 mm känns rimligare och nu är det en klar uppgradering från slagborrning, jobbet blir gjort snabbt och enkelt. Den enda utmaningen är att komma igång med precision det blir lätt att borret hoppar runt lite innan hålet börjar ta form, och att hålkanterna kan förstöras lite på vägen. Men det är nog delvis en teknikfråga, man kan exempelvis köra några varv utan slag först för att försöka få renare hålkanter. Så här ser 3, 4 och 5 mm ut:
Då man kommer upp i större borr, runt 8-10 mm, så börjar det bli problematiskt med slagborrmaskinen. I detta test så gick det faktiskt rimligt enkelt att få hålen gjorda men jag vet av erfarenhet från egna huset att sådana hål kan vara betydligt tyngre för maskinen. Kanske handlar det om hur betongen ser ut med inblandning av olika stora stenbitar och annat. Över 10 mm är knappt görbart med slagborrmaskinen. Efter en lång stund med 16 mm, som maskinen ska klara enligt tillverkaren, så avbryter jag då det gör ont händerna och det nästan inte händer någonting i hålet. Med borrhammaren så känns 8-12 mm helt rätt, maskinen är i sitt esse och bara matar på lugnt och kontinuerligt och hålen blir klara snabbt. Även 16 mm fungerar bra. Så här ser maskinerna ut med 16 mm-borr:
Med borrhammaren så händer det något uppe på 20 mm det tar plötsligt betydligt längre tid, även om det blir klart efter lite tålamod. 25 mm är inte roligt alls, nu börjar det ta riktigt lång tid, vara riktigt tröttsamt och oskönt för händerna. Provade också 30 mm, och även om hålet till slut blev klart så är det verkligen inget att rekommendera annat är som nödlösning.
Med borrhammaren testade jag också en 68 mm betongborrkrona för hammarborrning, vilket gick helt okej. Det gick inte snabbt men det kändes ändå hur den kontinuerligt matade sig ner i betongen.
Sedan fick jag då tillfälle att minidemonstrera bilningsfunktionen för att ta ur pluggen. Det blev mest en fråga om att ta det lugnt för att inte råka slå sönder runt omkring.
Borrhammaren ger ifrån sig ett metalliskt slammer med de största borren, som inte hörs vid rimligare storlekar. Det skulle kunna bero på att slagmekanism och eventuell fjäderupphängning är optimerade för lättare borr. Borrstålen under 12 mm väger alla under 100 g. Borren under 25 mm väger alla under 300 g. Men 25x400-borret ligger på 685 g och 30x400-borret checkar in på över ett kilo, eller 1075 g. Då blir alltså den rörliga vikten en fjärdedel av hela systemet av maskin plus borr, och då är det kanske inte konstigt att det börjar skaka betänkligt.
Det är också tänkvärt att ta en titt på hur SDS Plus-borren ser ut. Skaftet är vid infästningen 11 mm i diameter, och det är just där omkring som maskinen känns optimal. Så här ser 3, 6, 10, 16 och 30 ut:
Bila betong
Här är testobjektet ett betongstycke på 42x21x14 cm.
Jag körde på med borrhammaren och ett spetsstål några minuter och avbröt sedan eftersom jag började bli orolig för betonggolvet som utgjorde underlag. En sådan här klump är inga problem för den här maskinen, så de flesta småjobb borde den klara bra. Men den är inget jag skulle försöka demolera stora byggelement med.
Borra i sten
Som jag nämnde i betongavsnittet så kan betong vara olika tungborrat och ibland kännas som sten. Så även om man sällan behöver borra i ren sten så kan ett sådant test ge en indikering även på betonghantering.
Slagborrmaskinen klarade 4 mm helt okej och 6 mm acceptabelt. Vid 8 mm börjar det gå riktigt långsamt, och vid 10 mm börjar belastningen kännas stor för händerna och det är dags att sluta.
Borrhammaren gjorde jobbet, precis som i betongfallet, med mycket mindre ansträngning. 4 till 12 mm går hur bra som helst. 16 mm börjar ta tid. 20 mm är inget som man vill volymborra. 25 mm vill man knappast ta sig an överhuvudtaget annat än i undantagsfall. Jag påbörjade ett hål på 30 mm men insåg snabbt att det skulle ta en evighet att få något djup att tala om så det avbröt jag. Med de största borren börjar borrhammaren kännas för liten även fysiskt och ett bredare grepp skulle kännas bättre.
I detta stockholmsexemplar kändes och syntes det tydligt att det är skillnad på sten och sten. Det kunde exempelvis gå trögt någon centimeter, för att sedan gå lättare några centimeter, och sedan tungt igen mot slutet, samtidigt som borrdammfärgen skiftade i nyans från vitgrå till mörkgrå i takt med motståndet.
Omrörning
Då jag förut har rört ihop flytspackel med slagborrmaskinen så har jag upplevt att den är för högvarvig för att vara riktigt bra på det. Så nu ville jag prova hur borrhammaren, som är lägre växlad, klarar omrörning. Testobjektet fick bli en hink med sand och vatten.
Slagborrmaskinen kändes lika övervarvig nu som förut. Även med fartreglaget på lägsta inställning så måste jag hålla igen för att det inte ska stänka ut.
Avtryckaren måste hållas in försiktigt och det är svårt att i längden inte råka trycka till lite för hårt då och då. Ljudet från maskinen antyder också att den inte jobbar i dess tänkta varvtalsområde det blir ett missnöjt smattrande ljud vid så låga varv. Dessa problem skulle vara mindre eller obefintliga med en tvåväxlad borrmaskin. Med borrhammaren gick det bättre. Det är betydligt lättare att hålla omrörningen på lagom och stabil nivå.
Slipning
Här känns resultatet igen från flera tidigare moment. Borrhammaren med sin större tyngd och storlek och sitt bredare grepp känns otymplig vid finare jobb.
Vid slipning av småytor och då det inte krävs stor kraft, så känns borrmaskinen trevligare. Nu testade jag inte någon grovslipning men jag kan tänka mig att om det är mycket som ska avverkas eller att man kan ta i utan att riskera att förstöra något så kan borrhammaren vara en bra slipmaskin.
Ljudvolym
En slagborrmaskin är högljudd i betong och sten. Borrhammaren upplever jag som lugnare i ljudtrycket, så jag gjorde ett enkelt test med Arbetsmiljöverkets app Buller. Jag körde med 10 mm borr i sten, och mätte på 50 cm avstånd. Slagborrmaskinen hamnade på 93 dB och borrhammaren på 88 dB, vilket är stor skillnad.
Slutsatser
Slagborrmaskinen är lättare, smidigare, snabbare och mer ändamålsenlig än borrhammaren vid borrning i trä, plast och metall, åtminstone för små och mellanstora hål. Den är extremt mycket bättre på att borra i tegel. Man kan borra mindre hål i betong och sten för att sätta upp tavlor och liknande. I nödfall klarar den upp till runt 8-10 mm, även om det varken går enkelt eller snabbt och inte är ett nöje. Den testade modellen Bosch GSB 16 RE har en begränsning i att den inte har någon lågväxel, men avsaknaden av en sådan bidrar samtidigt till smidigheten.
Borrhammaren är ett snabbare, behagligare och effektivare verktyg för betong och sten, och går man upp på lite större diametrar, över 10 mm, så är det det enda alternativet. Samma sak om man ska bila då har man ingen nytta av slagborrmaskinen. Den testade modellen Bosch GBH 2-28 DFV klarar tack vare den extra borrchucken att borra i trä, plast och metall, men storleken och vikten och det lägre varvtalet gör den mindre lämplig för sådant med undantag för grova borr, vilka den hanterar bra. Den klarar också omrörning bättre än en enväxlad slagborrmaskin.
Jag tror att många husägare sällan behöver göra så grova hål som en Bosch GBH 2-28 DFV känns optimal för. Men lite framtidsmarginal skadar inte, och vid betong- och stenborrning så är inte liten- och lätthet kritiskt. Sedan har den också extrachucken som inte alla mindre borrhammare har. Men vill man bara slippa slagborrmaskinens slitsamma kamp med betong och inte har några grövre jobb planerade än upphängning av diverse möbler och prydnader, så kan det nog vara värt att överväga en lite mindre och smidigare maskin runt 2 kg och 2 joule. Det lär gå lite långsammare än med en 3-kilosmaskin, men skillnaden mot en slagborrmaskin är troligen fortfarande dramatisk.
Jag undrade ju inledningsvis om en kompromissmaskin skulle kunna ersätta båda sorterna en maskin som har både borrläge, slagborrläge, borrhammarläge och bilningsläge. Det skulle vara en stor utmaning att göra den tillräckligt liten och lätt för att vara ändamålsenlig vid mindre borr och samtidigt tillräckligt stor och stabil för att fungera bra vid grövre borr. Så en mindre slagborrmaskin och en större borrhammare kompletterar varandra bra.
Det blev en jämförelse i tio ronder:
1. Borra i trä
2. Borra i plast
3. Borra i aluminium
4. Borra i stål
5. Borra i tegel
6. Borra i betong
7. Borra i sten
8. Omrörning
9. Bilning
10. Slipning
Just innan start så kom ännu en maskin och ville vara med i några av testmomenten: en liten 10,8 V borrskruvdragare.
Om maskinerna
Alla maskinerna är av bra kvalitet. De ligger i segmentet för entusiaster och yrkesanvändare.
Slagborrmaskinen, en Bosch GSB 16 RE, är i mellanstorlek och enväxlad. Den är kraftigare än många lågprismaskiner men det finns ännu starkare alternativ också. Märkeffekten är 750 W och maxvarvtalet 2800 rpm. Slagfunktionen används vid borrning i betong, sten och tegel och är avstängbar, precis som på alla andra slagborrmaskiner antar jag. Priset ligger idag på dryga tusenlappen hos näthandlare, att jämföras med lågprismaskiner som finns att hitta för några hundralappar.
Borrhammaren, en Bosch GBH 2-28 DFV, är även den i mellanstorlek eller kanske lite större, bland dem som använder SDS Plus-fäste, vilket är det vanligaste för maskiner riktade till hemmaanvändning och lätt yrkesanvändning. Det finns ett mindre system, SDS Quick, för de allra minsta borren. Det finns också ett större, SDS Max, för tyngre användning och grövre borr. Den här modellen har utbytbar chuck, och levereras med både en SDS Plus-chuck och en vanlig chuck för vanliga borr.
Borrhammaren har tre lägen: rotation utan slag (för vanlig borrning), rotation och slag (för hammarborrning i betong och sten), och slag utan rotation (för bilning). Märkeffekten är 850 W, slagenergin 3,2 J, och maxvarvtalet 900 rpm. Priset ligger runt 2000 kronor hos näthandlare. Lågprisborrhammare går att köpa för några hundralappar.
Borrskruvdragaren är en Bosch GSR 10,8-2-LI. Den väger 950 g, toppar 1300 rpm, och har troligen en märkeffekt på knappt 200 W.
Borrstålets betydelse
Då man borrar så har borret, eller borrstålet stor betydelse. Borrstålen som jag använder i det här testet är av god kvalitet. De är av märkena Bosch, Alpen (från Hornbach) och Craftomat (ett Bauhaus-märke).
För att ta en lite närmare titt på skillnaden i kvalitet vid betong- och stenborrning så testade jag ett par billigare borrsatser för slagborrning och jämförde med en dyrare. Referensborr var en Bosch-sats med volframkarbidspetsar för runt 200 kr. Jag har använt den några år och hann nog borra något hundratal hål i betong med den innan jag skaffade borrhammaren. Budgetalternativet är också en Bosch-sats, men en billigare variant som ligger i en grön ask och kostar runt en femtiolapp. Slutligen lade jag till en ultrabudgetsats för 39 kronor inklusive både betong-, trä- och stålborr.
Närbild på de olika borren, med ultrabudgetborret till vänster och det välanvända referensborret till höger.
Först ut var ultralågprisborret med 4 mm i betong. Ett hål går bra men döm om min förvåning när borret under andra hålet dubbelviker sig! En närmare titt visar att spetsen är borta och att stålet är kraftigt slitet.
När borret svalnat så märker jag att jag kan böja det för hand! Med tång kan man skapa ett litet smycke av borret.
Det gröna 4 mm-borret verkar fungera bra i betong fem hål går lätt och snabbt. Men då jag flyttar över till en sten så fungerar bara ett hål bra och sedan, under andra hålet, så böjer även det sig! Det här borret kunde jag dock inte böja för hand.
Med det dyraste 4 mm-borret gör jag tio hål i stenen utan problem. Jag blir nyfiken på om jag skulle kunna böja det här borret med tång men bestämmer mig för att borrningstestet är tillräckligt, och sparar en utgift genom att avstå från att prova.
Jag jämför också de gröna borren mot de dyrare, i 6 mm och 10 mm i betong och i sten. Jag borrar en rad hål i båda materialen och här är det faktiskt mindre eller obetydlig skillnad i upplevd borrningseffektivitet, åtminstone efter en handfull hål. Efter testet så visar en närmare titt att det har lossnat en flisa från en av mellanprisborrarnas spets och att spetshörnen verkar ha rundats av en smula mer än hos den dyrare spetsen. Och då är som sagt det dyrare redan innan testet använt ett stort antal gånger medan det billigare var helt nytt.
Slutsatsen är att de billigaste betongborrstålen är skräp och att mellanprisborr kan fungera åtminstone i lite grövre dimensioner och även i mindre under förutsättning att man tar det lite försiktigt och inte borrar stora mängder hål. Med tanke på skillnaden i kvalitet och hur lite extra kvalitetsborr kostar i relation till hur mycket själva borrmaskinen kostar, så känns kvalitetsborr som ett mycket prisvärt val.
Varvtal, effekt och vridmoment
Eftersom slagborrmaskinen är mer högvarvig (och båda maskinerna är enväxlade och har likartad maxeffekt) så borde den ha fördel i vissa situationer och nackdel i andra. Ibland är högt varvtal fördelaktigt och då kan inte borrhammaren leverera. Ibland behövs lågt varvtal och då kommer slagborrmaskinen att jobba med betydligt lägre vridmoment än borrhammaren och därmed vara mindre kraftfull.
Så vitt jag har förstått så ligger optimalt varvtal för många material och borrdiametrar högre än borrhammarens maximala 900 rpm. Undantagen är främst grova borrdiametrar.
Allmän skillnad i hantering
Borrhammaren är med sina 3 kg runt 50% tyngre än slagborrmaskinen. Borrhammaren är också betydligt längre. Detta gäller i ännu högre grad denna DFV-modell som har utbytbar chuck. DV-modellen med fast SDS Plus-chuck är lite kortare.
Skillnaden i storlek märks tydligt när man jobbar med maskinerna. Då jag jobbar med små borr så är en mindre maskin betydligt trevligare, effektivare och säkrare att hantera. Då jag jobbar med större borr så är på samma sätt den större maskinen mer ändamålsenlig det vidare greppet blir en fördel då man behöver hålla stadigt och den högre vikten ger stabilitet i sig.
Slagborrmaskinen har den bästa chucken. Det är en engrepps metallchuck som är mycket snabbjobbad och har bra grepp så att den är lätt att dra åt ordentligt. Borrhammarens vanliga chuck är en tvågreppsvariant som är trögare och tar längre tid att hantera och är svårare att dra åt ordentligt. Vid flera testmoment trodde jag att jag hade dragit åt tillräckligt men ändå slirade borret i chucken. Lilla batteridragaren har också en engreppschuck, men den är trögare och i hal plast vilket gör den svårare att hantera.
Borra i trä
Test med en 45 mm regel. Vid mindre hål, upp till runt 10 mm, så är slagborrmaskinen bättre med sitt högre varvtal och sin lägre vikt och mindre storlek. Borrhammaren känns lite för stor och långsam. Batteridragaren gör jobbet men långsammare. Vid 16 mm börjar slagborrmaskinen och borrhammaren kännas jämbördiga och batteridragaren ger upp. Uppe på 20 till 30 mm så känns borrhammaren rent av en smula trevligare, då den större storleken och det bredare greppet blir en fördel med de större krafterna som det handlar om här. Slagborrmaskinen har dock inga problem att göra jobbet, det känns bara lite vingligare. Jag spände fast teststycket i en enkel liten arbetsbänk, och vid 30 mm-testet så ryckte slagborrmaskinen i bänken medan borrhammaren flyttade bänken någon decimeter på golvet.
Borra i plast
Här borrade jag olika stora hål i en plastbräda. Detta klarade alla maskiner utan ansträngning. Småhål var smidigast med lilla batteridragaren. Större hål fungerade bäst med slagborrmaskinen med sitt högre varvtal. Borrhammaren kändes klumpig för uppgiften.
Borra i aluminium
Testobjektet var här en tunn aluminiumskena. Batteridragaren fungerar bra vid småhål men började nypa mot slutet vid större hål, runt 8 mm. Slagborrmaskinen gör jobbet smidigare än borrhammaren, men ingen av de två har något problem med uppgiften.
Borra i stål
Här tog jag fram ett 5 mm tjockt plattjärn. 3-8 mm klarade slagborrmaskinen snabbt och enkelt. Borrhammaren kändes lite klumpigare och tog en smula längre tid på sig kändes det som. Batteridragaren tog betydligt längre tid på sig och kändes inte ändamålsenlig för långsam vid de minsta hålen och för svag vid de större.
10 mm började gå långsamt för alla maskiner. Batteridragaren var på gränsen för vad den klarar av det krävdes flera omtag innan den kom igenom. Vid 13 mm nöp till och med de nätdrivna maskinerna någon gång, men här reserverar jag mig för att jag inte har rätt kraft/matning/smörjning eller något sådant. Borrhammaren slirade dessutom borret i chucken på grund av den mer svåråtdragna chucken.
Här är en bild från momentet med småborr, där borrhammarens alltför stora storlek för uppgiften framgår.
Borra i tegel
Detta moment gjordes på en lös tegelsten liggande på betongunderlag. Här blev det utklassningsseger för slagborrmaskinen. Den skär ner nästan som i smör, och det sker snyggt och kontrollerat. Allt från 3 mm till 16 mm gick hur lätt som helst.
Borrhammaren körde jag först med minsta borret, 3 mm, så lugnt jag kunde. Tegelstenen sprack direkt. Provade sedan med lite grövre borr och närmare stenens mitt, med samma resultat.
Det borde fungera bättre på tegel som sitter inmurat i en vägg, men även då kan det bli problem. Se 30 sekunder in i filmen som ligger på Bosch produktsida för den här borrhammaren, där en person bland annat borrar i en (i och för sig slarvigt byggd) tegelvägg. Där och på bilden nedan syns hur tegelstenen har spräckts.
Borra i betong
Här testade jag på en betongplint. Slagborrmaskinen fungerar faktiskt riktigt fint med små borr, runt 3-4 mm. Visst måste jag lägga på kraft och visst lider jag en smula med maskinen och borret, men sådana här småhål är inget starkt motiv för borrhammare annat är för maskinentusiaster skulle jag säga, åtminstone inte för sällanborrning. Med lite större borr, på runt 5-6 mm, så börjar det kännas mer tydligt att en slagborrmaskin inte är rätt verktyg. Det går fortfarande att få jobbet gjort och även i större mängd, men det börjar bli lite plågsamt.
Borrhammaren fixar småhål på 3 mm även om i alla fall den här modellen känns lite för stor. Det känns som att det sitter en tandpetare i chucken. Borr på 4-6 mm känns rimligare och nu är det en klar uppgradering från slagborrning, jobbet blir gjort snabbt och enkelt. Den enda utmaningen är att komma igång med precision det blir lätt att borret hoppar runt lite innan hålet börjar ta form, och att hålkanterna kan förstöras lite på vägen. Men det är nog delvis en teknikfråga, man kan exempelvis köra några varv utan slag först för att försöka få renare hålkanter. Så här ser 3, 4 och 5 mm ut:
Då man kommer upp i större borr, runt 8-10 mm, så börjar det bli problematiskt med slagborrmaskinen. I detta test så gick det faktiskt rimligt enkelt att få hålen gjorda men jag vet av erfarenhet från egna huset att sådana hål kan vara betydligt tyngre för maskinen. Kanske handlar det om hur betongen ser ut med inblandning av olika stora stenbitar och annat. Över 10 mm är knappt görbart med slagborrmaskinen. Efter en lång stund med 16 mm, som maskinen ska klara enligt tillverkaren, så avbryter jag då det gör ont händerna och det nästan inte händer någonting i hålet. Med borrhammaren så känns 8-12 mm helt rätt, maskinen är i sitt esse och bara matar på lugnt och kontinuerligt och hålen blir klara snabbt. Även 16 mm fungerar bra. Så här ser maskinerna ut med 16 mm-borr:
Med borrhammaren så händer det något uppe på 20 mm det tar plötsligt betydligt längre tid, även om det blir klart efter lite tålamod. 25 mm är inte roligt alls, nu börjar det ta riktigt lång tid, vara riktigt tröttsamt och oskönt för händerna. Provade också 30 mm, och även om hålet till slut blev klart så är det verkligen inget att rekommendera annat är som nödlösning.
Med borrhammaren testade jag också en 68 mm betongborrkrona för hammarborrning, vilket gick helt okej. Det gick inte snabbt men det kändes ändå hur den kontinuerligt matade sig ner i betongen.
Sedan fick jag då tillfälle att minidemonstrera bilningsfunktionen för att ta ur pluggen. Det blev mest en fråga om att ta det lugnt för att inte råka slå sönder runt omkring.
Borrhammaren ger ifrån sig ett metalliskt slammer med de största borren, som inte hörs vid rimligare storlekar. Det skulle kunna bero på att slagmekanism och eventuell fjäderupphängning är optimerade för lättare borr. Borrstålen under 12 mm väger alla under 100 g. Borren under 25 mm väger alla under 300 g. Men 25x400-borret ligger på 685 g och 30x400-borret checkar in på över ett kilo, eller 1075 g. Då blir alltså den rörliga vikten en fjärdedel av hela systemet av maskin plus borr, och då är det kanske inte konstigt att det börjar skaka betänkligt.
Det är också tänkvärt att ta en titt på hur SDS Plus-borren ser ut. Skaftet är vid infästningen 11 mm i diameter, och det är just där omkring som maskinen känns optimal. Så här ser 3, 6, 10, 16 och 30 ut:
Bila betong
Här är testobjektet ett betongstycke på 42x21x14 cm.
Jag körde på med borrhammaren och ett spetsstål några minuter och avbröt sedan eftersom jag började bli orolig för betonggolvet som utgjorde underlag. En sådan här klump är inga problem för den här maskinen, så de flesta småjobb borde den klara bra. Men den är inget jag skulle försöka demolera stora byggelement med.
Borra i sten
Som jag nämnde i betongavsnittet så kan betong vara olika tungborrat och ibland kännas som sten. Så även om man sällan behöver borra i ren sten så kan ett sådant test ge en indikering även på betonghantering.
Slagborrmaskinen klarade 4 mm helt okej och 6 mm acceptabelt. Vid 8 mm börjar det gå riktigt långsamt, och vid 10 mm börjar belastningen kännas stor för händerna och det är dags att sluta.
Borrhammaren gjorde jobbet, precis som i betongfallet, med mycket mindre ansträngning. 4 till 12 mm går hur bra som helst. 16 mm börjar ta tid. 20 mm är inget som man vill volymborra. 25 mm vill man knappast ta sig an överhuvudtaget annat än i undantagsfall. Jag påbörjade ett hål på 30 mm men insåg snabbt att det skulle ta en evighet att få något djup att tala om så det avbröt jag. Med de största borren börjar borrhammaren kännas för liten även fysiskt och ett bredare grepp skulle kännas bättre.
I detta stockholmsexemplar kändes och syntes det tydligt att det är skillnad på sten och sten. Det kunde exempelvis gå trögt någon centimeter, för att sedan gå lättare några centimeter, och sedan tungt igen mot slutet, samtidigt som borrdammfärgen skiftade i nyans från vitgrå till mörkgrå i takt med motståndet.
Omrörning
Då jag förut har rört ihop flytspackel med slagborrmaskinen så har jag upplevt att den är för högvarvig för att vara riktigt bra på det. Så nu ville jag prova hur borrhammaren, som är lägre växlad, klarar omrörning. Testobjektet fick bli en hink med sand och vatten.
Slagborrmaskinen kändes lika övervarvig nu som förut. Även med fartreglaget på lägsta inställning så måste jag hålla igen för att det inte ska stänka ut.
Avtryckaren måste hållas in försiktigt och det är svårt att i längden inte råka trycka till lite för hårt då och då. Ljudet från maskinen antyder också att den inte jobbar i dess tänkta varvtalsområde det blir ett missnöjt smattrande ljud vid så låga varv. Dessa problem skulle vara mindre eller obefintliga med en tvåväxlad borrmaskin. Med borrhammaren gick det bättre. Det är betydligt lättare att hålla omrörningen på lagom och stabil nivå.
Slipning
Här känns resultatet igen från flera tidigare moment. Borrhammaren med sin större tyngd och storlek och sitt bredare grepp känns otymplig vid finare jobb.
Vid slipning av småytor och då det inte krävs stor kraft, så känns borrmaskinen trevligare. Nu testade jag inte någon grovslipning men jag kan tänka mig att om det är mycket som ska avverkas eller att man kan ta i utan att riskera att förstöra något så kan borrhammaren vara en bra slipmaskin.
Ljudvolym
En slagborrmaskin är högljudd i betong och sten. Borrhammaren upplever jag som lugnare i ljudtrycket, så jag gjorde ett enkelt test med Arbetsmiljöverkets app Buller. Jag körde med 10 mm borr i sten, och mätte på 50 cm avstånd. Slagborrmaskinen hamnade på 93 dB och borrhammaren på 88 dB, vilket är stor skillnad.
Slutsatser
Slagborrmaskinen är lättare, smidigare, snabbare och mer ändamålsenlig än borrhammaren vid borrning i trä, plast och metall, åtminstone för små och mellanstora hål. Den är extremt mycket bättre på att borra i tegel. Man kan borra mindre hål i betong och sten för att sätta upp tavlor och liknande. I nödfall klarar den upp till runt 8-10 mm, även om det varken går enkelt eller snabbt och inte är ett nöje. Den testade modellen Bosch GSB 16 RE har en begränsning i att den inte har någon lågväxel, men avsaknaden av en sådan bidrar samtidigt till smidigheten.
Borrhammaren är ett snabbare, behagligare och effektivare verktyg för betong och sten, och går man upp på lite större diametrar, över 10 mm, så är det det enda alternativet. Samma sak om man ska bila då har man ingen nytta av slagborrmaskinen. Den testade modellen Bosch GBH 2-28 DFV klarar tack vare den extra borrchucken att borra i trä, plast och metall, men storleken och vikten och det lägre varvtalet gör den mindre lämplig för sådant med undantag för grova borr, vilka den hanterar bra. Den klarar också omrörning bättre än en enväxlad slagborrmaskin.
Jag tror att många husägare sällan behöver göra så grova hål som en Bosch GBH 2-28 DFV känns optimal för. Men lite framtidsmarginal skadar inte, och vid betong- och stenborrning så är inte liten- och lätthet kritiskt. Sedan har den också extrachucken som inte alla mindre borrhammare har. Men vill man bara slippa slagborrmaskinens slitsamma kamp med betong och inte har några grövre jobb planerade än upphängning av diverse möbler och prydnader, så kan det nog vara värt att överväga en lite mindre och smidigare maskin runt 2 kg och 2 joule. Det lär gå lite långsammare än med en 3-kilosmaskin, men skillnaden mot en slagborrmaskin är troligen fortfarande dramatisk.
Jag undrade ju inledningsvis om en kompromissmaskin skulle kunna ersätta båda sorterna en maskin som har både borrläge, slagborrläge, borrhammarläge och bilningsläge. Det skulle vara en stor utmaning att göra den tillräckligt liten och lätt för att vara ändamålsenlig vid mindre borr och samtidigt tillräckligt stor och stabil för att fungera bra vid grövre borr. Så en mindre slagborrmaskin och en större borrhammare kompletterar varandra bra.
Superb genomgång med mycket fina bilder!
Angående teglet - började du med slag på borrhammaren direkt? Jag brukar köra utan slag i början (på typ nästan alla hål med tanke på precisionen, precis som du skrev) och har otroligt sällan problem med att det spricker.
Angående teglet - började du med slag på borrhammaren direkt? Jag brukar köra utan slag i början (på typ nästan alla hål med tanke på precisionen, precis som du skrev) och har otroligt sällan problem med att det spricker.
Bra test.
Man bör nog ha en av varje. Har en borrhammare från Meec för ca 300 sek som har funkat i ca 9 år. Borrat en massa 20mm utan problem i sten. Proffsstål iofs.
Kress slagborr till all annan grövre borrning i trä, lättbetong, vispning.
Man bör nog ha en av varje. Har en borrhammare från Meec för ca 300 sek som har funkat i ca 9 år. Borrat en massa 20mm utan problem i sten. Proffsstål iofs.
Kress slagborr till all annan grövre borrning i trä, lättbetong, vispning.
Massor med guldstjärnor på alla kanter som finns till TS för denna trevliga och utförliga test, med massor av fina bilder och allt. 
Stort tack för spännande testläsning!
Fenomenalt bra test! Mycket uppskattat.
Gillar särskilt beskrivningen på skillnaden mellan skärstål, precis så som jag "trott" att det alltid har varit. Mina ärvda "lågpris" stål får ligga kvar i lådan tills man mot förmodan skulle få slut på kvalitetsstål.
Har föregångaren till borrhammaren som TS använder. Använt den både i arbetet (betong/stål/laminat/bilning) samt hemma, (tegel/trä/vispning/betong/bilning)
Är en helt fantastisk maskin. 8 års hårt slit och först efter att ha rört runt i 700kg murbruk nu i höstas märktes det något direkt slitage. Sedan dess har den vandrat på i ett par månader till, men börjar kännas att den jobbat med 10-20mm hål regelbundet under flera år.
Körde 167mm hålsåg i lamninat och coreanskivor, 65 stycken. Fungerar lysande.
Har aldrig använt en vanlig slagborr, men skulle inte kunna klara mig utan min "bosch-hammer" så när den nu ska bytas ut, så trots att jag är Milwaukee frälst så kan jag inte med att köpa något annat än en ny av samma modell.
Bästa verktyget jag har.
Gillar särskilt beskrivningen på skillnaden mellan skärstål, precis så som jag "trott" att det alltid har varit. Mina ärvda "lågpris" stål får ligga kvar i lådan tills man mot förmodan skulle få slut på kvalitetsstål.
Har föregångaren till borrhammaren som TS använder. Använt den både i arbetet (betong/stål/laminat/bilning) samt hemma, (tegel/trä/vispning/betong/bilning)
Är en helt fantastisk maskin. 8 års hårt slit och först efter att ha rört runt i 700kg murbruk nu i höstas märktes det något direkt slitage. Sedan dess har den vandrat på i ett par månader till, men börjar kännas att den jobbat med 10-20mm hål regelbundet under flera år.
Körde 167mm hålsåg i lamninat och coreanskivor, 65 stycken. Fungerar lysande.
Har aldrig använt en vanlig slagborr, men skulle inte kunna klara mig utan min "bosch-hammer" så när den nu ska bytas ut, så trots att jag är Milwaukee frälst så kan jag inte med att köpa något annat än en ny av samma modell.
Bästa verktyget jag har.
Redigerat:
