Yxholk
Har blivit med ett yxhuvud modell äldre. Gissar att det är en skrädyxa. Ett problem är holken. Någon som vet om det går att införskaffa ett skaft avsett för denna holk eller ur man gör en? (se bild). Eller någon som har mer info om denna typ av yxa.
Den enda märkning som går att utläsa är en 2:a på sidan.
Tacksam om någon har mer info om denna.
Den enda märkning som går att utläsa är en 2:a på sidan.
Tacksam om någon har mer info om denna.
Ojdå, den ser ju helt medeltida ut! Men det kanske yxor har gjort fram tills helt nyligen...
Kan tyvärr inte hjälpa dig men kommer att bli m y c k e t förvånad om inte @heimlaga kommer med bra svar och instruktioner.
//Ronnie
Kan tyvärr inte hjälpa dig men kommer att bli m y c k e t förvånad om inte @heimlaga kommer med bra svar och instruktioner.
//Ronnie
Jo, tror den varit med ett tag. Den är gjord i blötjärn med med något kolstål mellan. Den är så sliten att inget går att utläsa bortsett "2:an".
Bästa svaret
En bila av västfinländsk modell. Kan i stort sett vara smidd när som helt mellan 1600-talet och 1930-talet. Den svagt synliga ryggen längs med sidan på holken är oftast en indikation på slutet av den här perioden och övergången från handsmide till sänksmide. Å andra sidan är det djupt urhakat mellan holken och bladet och så ser den ut att vara viken och välld och inte smidd av en bit. Då hamnar vi gissningsvis på andra halvan av 1800-talet någonstans i västra halvan av Finland.
De här bilorna är inte lika bra att skräda (bila runt timmer fyrkantigt) med som sina svenska motsvarigheter men de är verkligt bra att slätbila stockväggar och tälja halsningar med. Då man håller på med sådant kan Gränsfors och nästan alla andra tillverkare väster om havet gå och dra någonting gammalt över sig. Jag skräder med en svensk bila och slätbilar och täljer halsningar med en finländsk.
Fabriksgjorda yxskaft med rätt form finns inte att köpa. Man täljer sina egna skaft av björk eller ask. Skaftet skall vara bakåtsvept i s-form och symetriskt. Inpassningen är knepig för de har ingen kil utan skaftet skall sitta fast av att det är inkilat. Jag brukar gnugga inuti ögat med en timmermanspenna innan jag provar skaftet. Då blir det tydliga avtryck. Det är bara att prova och tälja litet och prova och tälja litet tills skaftet passar.
Jag tycker det är enklast att tälja till formen på resten av skaftet efter att jag har passat in det i ögat. Då jag jag möjlighet att rätta till små fel i inriktningen. Eftersom någon slarver har slagit på hållhakarna med yxnacken så är ögat aningen deformerat och därför viss skaftet ändra riktning några grader när man passar in det.
För att få skaftet att sitta fast har jag börjat använda Casco poluretanlim eller något lämpligt epoxylim i stället för den traditionella tjäran och vedaskan.
Slipfaserna skall vara litet konvexa så bilan skär in i träet och svänger ut igen och lämnar efter sig en rent snitt utan flisor. Man tar ofta litet tjockare spånor i Finland än i Sverige. Målet är en renskuren vågig yta utan stickor när man bilar i Finland. Den tjocka eggen hyvlar loss spånan i stället för att klyva och slita loss den så som en tunnbladig modern rikssvensk bila gör.
Om jag minns det skall jag fotografera ett skaft och posta som modell.
De här bilorna är inte lika bra att skräda (bila runt timmer fyrkantigt) med som sina svenska motsvarigheter men de är verkligt bra att slätbila stockväggar och tälja halsningar med. Då man håller på med sådant kan Gränsfors och nästan alla andra tillverkare väster om havet gå och dra någonting gammalt över sig. Jag skräder med en svensk bila och slätbilar och täljer halsningar med en finländsk.
Fabriksgjorda yxskaft med rätt form finns inte att köpa. Man täljer sina egna skaft av björk eller ask. Skaftet skall vara bakåtsvept i s-form och symetriskt. Inpassningen är knepig för de har ingen kil utan skaftet skall sitta fast av att det är inkilat. Jag brukar gnugga inuti ögat med en timmermanspenna innan jag provar skaftet. Då blir det tydliga avtryck. Det är bara att prova och tälja litet och prova och tälja litet tills skaftet passar.
Jag tycker det är enklast att tälja till formen på resten av skaftet efter att jag har passat in det i ögat. Då jag jag möjlighet att rätta till små fel i inriktningen. Eftersom någon slarver har slagit på hållhakarna med yxnacken så är ögat aningen deformerat och därför viss skaftet ändra riktning några grader när man passar in det.
För att få skaftet att sitta fast har jag börjat använda Casco poluretanlim eller något lämpligt epoxylim i stället för den traditionella tjäran och vedaskan.
Slipfaserna skall vara litet konvexa så bilan skär in i träet och svänger ut igen och lämnar efter sig en rent snitt utan flisor. Man tar ofta litet tjockare spånor i Finland än i Sverige. Målet är en renskuren vågig yta utan stickor när man bilar i Finland. Den tjocka eggen hyvlar loss spånan i stället för att klyva och slita loss den så som en tunnbladig modern rikssvensk bila gör.
Om jag minns det skall jag fotografera ett skaft och posta som modell.
Absolut kan den det. Skulle handtagsböjen ha fortsatt en centimeter till skulle det där skaftet vara fullkomligt såvitt jag kan se på bild. Även om det inte är fullkomligt så är det bra som det är. Inte blir mina skaft heller perfekta. Efteråt brukar man se vad som borde ha blivit bättre.
Oj, ett som det heter uttömmande svar. Vet man var man ska fråga när man gräver fram en gammal yxa. Om jag förstår det rätt ska inte kreti och pleti tillverka ett dylikt skaft. I min värld omöjligt. Skulle inte våga använda det med folk i närheten. Man undrar varför man ända in på 1900-talet fortsatte att göra denna holk. Känns svår att få till och inte fullt så säker....H heimlaga skrev:
Stort tack för att du tog dig tid.
//PC
Där var den komplett! Har du köpt den eller gjort den själv? Oavsett, måste man gå och hämta bilan med jämna mellanrum?DennisCA skrev:
Skaftet har jag gjort själv av björk, jag har flera yxor jag gjort skaft till, vet inte vem som sagt att det skulle vara nån värre specialkunskap för det, några få saker man borde tänka på bara, som fiber och årsringarnas riktning. Men det är knappast utanför kreti och pletis räckvidd om dom orkar googla litet och läsa litet.
Och björk är orsaken holken gjordes på det där viset, som jag förstår det. Vi saknade historiskt tillgång till amerikanska träslag som hickory and ask finns bara i de sydligare delarna. Så här är det björk som är det träslag som använts, det är inte lika starkt så det kräver större stöd av yxhuvudet. Sen är det många som föredrar björk som ett ämne som ger mindre vibrationer tillbaka i händerna än hickory gör.
I Finland tillverkades yxor såhär in på 1960 talet åtminstone. Processen industrialiserades så det var inte så det krävde mycket handjobb längre. Kolla på finska billnäs yxor.
Och björk är orsaken holken gjordes på det där viset, som jag förstår det. Vi saknade historiskt tillgång till amerikanska träslag som hickory and ask finns bara i de sydligare delarna. Så här är det björk som är det träslag som använts, det är inte lika starkt så det kräver större stöd av yxhuvudet. Sen är det många som föredrar björk som ett ämne som ger mindre vibrationer tillbaka i händerna än hickory gör.
I Finland tillverkades yxor såhär in på 1960 talet åtminstone. Processen industrialiserades så det var inte så det krävde mycket handjobb längre. Kolla på finska billnäs yxor.
Det är fullständigt inom förmågan och möjligheterna för kreti och pleti. Det värsta som kan hända är att yxhuvudet flyger iväg och eftersom man aldrig svingar en bila över huvudet så behöver du inte fundera på några såna risker. Är det inte allt för stenigt så plockar man bara upp yxhuvudet där det landade och vässer litet och skaftar om.P Plaincollar skrev:
Jag var väl 18-19 år när jag skaftade en bila första gången. På tredje försöket blev det rätt. Dennis är en självlärd hobbysnickare som började från noll i 30-årsåldern. Varför skulle inte du kunna lära dig?
