Voltampere / skenbar effekt
VA är helt enkelt ström gånger spänning. I normalfallet så är det samma sak som effekt (W).
Om du tänker dig en vanlig glödlampa som är en s.k resistiv last. Om den drivs med 230V och drar 1A, då är effekten som förbrukas av lampan 230W och det är i det fallet samma sak som 230VA.
Men så finns det andra typer av belastningar. En elmotor eller en vanlig traditionell transformator är s.k induktiva laster. De har egenskapen att strömmen är lite "försenad". När spänningen i växelspänningen ökar över tranformatorn, så ökar inte strömmen direkt, utan den kommer lite på efterkälken, och när spänningen minskar mot slutet av växespänningsperioden 10 miilisekunder senare, så fortsätter det att gå mer ström än spänningen borde kunna driva. Man talar om en fasförskjutning. Det är tom. så att när spänningen vänt till att vara negativ, så fortsätter det att gå lite ström, innan även strömmen vänder till att vara negativ.
Det kan ses som att man matar in effekt i transformatorn, men under den tiden som spänning och ström har olika tecken, den ena positiv och den andra negativ, så lämnar transformatorn faktiskt tillbaka effekt till elnätet. Det är där detta med skenbar effekt kommer in.
Tittar man bara på den ström som går, och den spänning som finns, och mäter dessa separat från varandra, då kanske du har 230V växelspänning, och du har 1A växelström. Det ser då ut som du förbrukar 230W, du har 230VA.
Men eftersom ström och spänning inte ligger i fas så kan man inte bara multiplicera dessa med varandra, det ger en skenbar effekt. Den nyttiga effekten är lägre. Man talar om effekt faktor. Ju större fasförskjutningen blir desto större blir "felet".
Dimmern däremot dimensioneras inte efter effekt (W) utan efter vilken ström den tål. Det som kan bränna sönder den är om strömmen som går igenom den blir för stor, samtidigt så tål den bara en viss spänning. För stor ström ger för mycket värme, för stor spänning (ex. 400V istället för 230V) ger genomslag, det blir kortslutning.
Så egentligen är begreppet VA fel för dimmern, det är strömmen som är begränsande. Om du ex. driver dimmern i USA med 116V istället för 230V, så kan den fortfarande bara tåla strömmen 1,7A (400VA / 230V).
Om du tänker dig en vanlig glödlampa som är en s.k resistiv last. Om den drivs med 230V och drar 1A, då är effekten som förbrukas av lampan 230W och det är i det fallet samma sak som 230VA.
Men så finns det andra typer av belastningar. En elmotor eller en vanlig traditionell transformator är s.k induktiva laster. De har egenskapen att strömmen är lite "försenad". När spänningen i växelspänningen ökar över tranformatorn, så ökar inte strömmen direkt, utan den kommer lite på efterkälken, och när spänningen minskar mot slutet av växespänningsperioden 10 miilisekunder senare, så fortsätter det att gå mer ström än spänningen borde kunna driva. Man talar om en fasförskjutning. Det är tom. så att när spänningen vänt till att vara negativ, så fortsätter det att gå lite ström, innan även strömmen vänder till att vara negativ.
Det kan ses som att man matar in effekt i transformatorn, men under den tiden som spänning och ström har olika tecken, den ena positiv och den andra negativ, så lämnar transformatorn faktiskt tillbaka effekt till elnätet. Det är där detta med skenbar effekt kommer in.
Tittar man bara på den ström som går, och den spänning som finns, och mäter dessa separat från varandra, då kanske du har 230V växelspänning, och du har 1A växelström. Det ser då ut som du förbrukar 230W, du har 230VA.
Men eftersom ström och spänning inte ligger i fas så kan man inte bara multiplicera dessa med varandra, det ger en skenbar effekt. Den nyttiga effekten är lägre. Man talar om effekt faktor. Ju större fasförskjutningen blir desto större blir "felet".
Dimmern däremot dimensioneras inte efter effekt (W) utan efter vilken ström den tål. Det som kan bränna sönder den är om strömmen som går igenom den blir för stor, samtidigt så tål den bara en viss spänning. För stor ström ger för mycket värme, för stor spänning (ex. 400V istället för 230V) ger genomslag, det blir kortslutning.
Så egentligen är begreppet VA fel för dimmern, det är strömmen som är begränsande. Om du ex. driver dimmern i USA med 116V istället för 230V, så kan den fortfarande bara tåla strömmen 1,7A (400VA / 230V).
Redigerat:
Troligen har du rätt.hempularen skrev:
Men bara för sakens skull vill jag nämna att det t.ex. skulle kunna vara förmågan att kyla bort värmeförlusterna som är flaskhalsen, och då kan det istället vara ett förhållande mellan ström och spänning som är dimensionerande.
@Karljan
Det finns aktiv effekt och skenbar effekt. Skillnaden på dessa blir det när ström och spänning blir förskjutna gentemot varandra:
Ej fasförskjuten ström:
I detta fall är alltid aktiv effekt och skenbar effekt lika.
Fasförskjuten ström:
Här är aktiva effekten (som anges i W) lägre än skenbara effekten (som anges i VA).
Och kort sagt så kan du möjligen belasta en dimmer med så många W som dimmern tål VA.
Detta är sant för vanliga gamla glödlampor och 230V halogenlampor, dessa är rent resistiva och fasförskjuter ej strömmen.
Men LED och lågenergilampor kan mycket väl vara att man måste begränsa antalet W på jämfört med dimmerns angivna VA. Men det är i praktiken sällan något problem. Då man får ut 3-6 ggr så mycket ljus på samma effekt så blir det som regel en effekt som dimmern tål.
Det finns aktiv effekt och skenbar effekt. Skillnaden på dessa blir det när ström och spänning blir förskjutna gentemot varandra:
Ej fasförskjuten ström:
I detta fall är alltid aktiv effekt och skenbar effekt lika.
Fasförskjuten ström:
Här är aktiva effekten (som anges i W) lägre än skenbara effekten (som anges i VA).
Och kort sagt så kan du möjligen belasta en dimmer med så många W som dimmern tål VA.
Detta är sant för vanliga gamla glödlampor och 230V halogenlampor, dessa är rent resistiva och fasförskjuter ej strömmen.
Men LED och lågenergilampor kan mycket väl vara att man måste begränsa antalet W på jämfört med dimmerns angivna VA. Men det är i praktiken sällan något problem. Då man får ut 3-6 ggr så mycket ljus på samma effekt så blir det som regel en effekt som dimmern tål.
Jo fast en dimmer switchar strömmen, det innebär att antingen så leder den ström under en del av varje halvperiod, eller så är den helt strypt.Mikael_L skrev:
Värmen uppstår under den period den leder. Då har du ett litet spänningsfall över dimmern och effekten som alstrar värme blir strömmen x detta lilla spänningsfall. Den effekten blir densamma oavsett om strömmen som leds drivs av 230V, 116V eller 400kV.
Det finns visserligen en komponent till i modellen, som alstrar värme. Just i det ögonblick som triaccen i dimmern öppnar och börjar släppa på ström. Den tiden är kort, några mikrosekunder, men under de mikrosekunderna så är tyristorn i "aktivt" läge. Du har efter halva switchtiden kanske 100V över triaccen, och en ström på kanske 1A, då får du en effektutveckling på 100W, men det pågår bara in någon enstaka mikrosekund. Fast upprepas 100ggr per sekund.
Denna switchförlust blir beroende på spänning i systemet, Om du gör samma switchning av 400kV, så tar dels själva switchningen lite längre tid (typ 10 - 20 us tror jag), dels så har du då kanske 200kV över tyristorn när det går 1A. Vilket skulle ge skulle ge 200 Kw under switchningstiden, det är inte försumbart.
Det enklaste att illustrera med effektriangeln. Då förstår man tydligt vad cos fi är och har för inverkan på skenbar effekt.
Det är vanlig trigometri
Visa bilaga 202533
Det är vanlig trigometri
Visa bilaga 202533
Jag tror att man bör läsa Mikaels fina inlägg med sinuskurvorna #7 tillsammans med inlägget här ovan med effektriangeln.
Redigerat:
Effekttriangeln är bra förutom att vinkeln φ är benämnd "cos fi" 
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 928 inlägg
Ja, och även ditt fina inlägg ovan kan man betona en effekt, som (beroende på) träder in vid dimmers, men framförallt brytare s.s. ljusrelä osv. Det är att det som sagt ofta är strömmen som är dimensionerande men vid induktiva laster framförallt spänningen som begränsar.hempularen skrev:
När man försöker bryta en induktiv last (exv. en lampa som är kopplad via en transformator, drossel el dyl som lysrör fortfarande är) så kommer det att genereras en stor spänning för att "fortsätta driva strömmen", s.k. induktiv kick. Denna spänning är tillräckligt stor för att "bränna upp" halvledarkomponenter på kort tid.
Så det är därför som det på många brytare osv. står en VA siffra för "glödlampor (som vi inte har kvar)" och en annan, ibland bara 1/10 så stor för "lågenerilampor (dvs lysrörslampor typiskt)" och dylikt.
Här är exv. texten från databladet för ett Steinel NM3000 skymningsrelä: "Max 1000 W glödlampor/halogenlampor eller max 4 st. LED/energisparlampor/driftdon för lysrör 5-100 W. 230 V."
