Nu vet jag inte hur långt du definierar som överskådligt, men börjar man med 3000kr/månad och klarar av att öka beloppet med 3% per år så är man skuldfri efter 50 år.
Klarar man av att öka beloppet med 5% per år är man skuldfri efter 40 år.
Börjar man med 6000kr/månad är motsvarande siffror 34 resp 28 år.
Klarar man av att öka beloppet med 5% per år är man skuldfri efter 40 år.
Börjar man med 6000kr/månad är motsvarande siffror 34 resp 28 år.
Jag menar faktiskt bara att:Swetrot skrev:
Har man flermiljonlån känns det som att det inte är idé att amortera, det försvinner ändå inte nämvärt.
Men det är alltså inte helt sant, på sikt märks det tydligen trots allt en hel del, om man klarar av att amortera någon eller några tusenlappar i månaden.
Jag räknade, i inlägget ovanför ditt, ut det hela med en effektiv ränta (efter avdrag) på 3% resp 5%. Börjar man amortera 6.000kr/månad och sedan klarar av att öka amorteringen med 5% per år, så är fyramiljonerslånet betalat efter c:a 28 år. Höjer man amorteringen med 3% per år tar det 34 år.loffes skrev:
Visst är det lång tid, men precis som Mikael L konstaterade så är amorteringsfritt rätt så dyrt i längden.
Ni som inte amorterar alls på stora lån och lever upp pengarna, hur tänker ni göra vid pension? Hoppas ni på en jättepension som gör att ni ändå kan bo kvar i huset?
Hoppas på värdeökning och köpa något billigare?
Jag kan förstå om man investerar istället för amorterar men leva upp det som blir över känns lite kortsiktigt.
Hoppas på värdeökning och köpa något billigare?
Jag kan förstå om man investerar istället för amorterar men leva upp det som blir över känns lite kortsiktigt.
Nu amorterar jag lite iof, och framförallt sparar. Men annars så kan värdeökning + inflation äta upp såpass mkt av lånet att man kan få ut en slant när man säljer.
Och tittar man historiskt på huspriserna så har det sedan 40-talet gått upp hela tiden, med toppar och dippar förvisso.
Ett nybyggt radhus norr om Stockholm kostade 1964 35 000 kr - är nu i begagnat, men vårdat skick, värt ca 2 000 000 kr, och var i toppen uppe i 2 500 000 kr.
Så lånade man fullt 1964 och inte amorterar ett skvatt så har man ett lån på 35 kkr på ett hus värt 2 mkr+
Låter det för bra för att vara sant ? Ja det är det också: Under denna tid så har man betalt ränta på hela lånebeloppet under 50 års tid - det blir lite pengar. Amorterar man så blir det alltid billigare i längden.
MEN tar man räntan som en del av "hyran" så är det som att bo i en hyresrätt - med lite högre hyra över tiden. Fast man får loss pengar i slutändan dock, och måste investera i fortlöpande renoveringar utöver "hyran"
/K
Och tittar man historiskt på huspriserna så har det sedan 40-talet gått upp hela tiden, med toppar och dippar förvisso.
Ett nybyggt radhus norr om Stockholm kostade 1964 35 000 kr - är nu i begagnat, men vårdat skick, värt ca 2 000 000 kr, och var i toppen uppe i 2 500 000 kr.
Så lånade man fullt 1964 och inte amorterar ett skvatt så har man ett lån på 35 kkr på ett hus värt 2 mkr+
Låter det för bra för att vara sant ? Ja det är det också: Under denna tid så har man betalt ränta på hela lånebeloppet under 50 års tid - det blir lite pengar. Amorterar man så blir det alltid billigare i längden.
MEN tar man räntan som en del av "hyran" så är det som att bo i en hyresrätt - med lite högre hyra över tiden. Fast man får loss pengar i slutändan dock, och måste investera i fortlöpande renoveringar utöver "hyran"
/K
Redigerat:
Och står radhuset istället i en ort som t.ex. Sollefteå, Smålandsstenar, Asarum, Hagfors, Ludvika eller Köping, hur ser kalkylen ut då?klaskarlsson skrev:
I bästa fall har huset hängt med upp i värde i samma takt som inflationen, så att man idag sitter med ett hus värt 300-350kkr.
Med det vill jag bara påpeka att drömmen om klippet ser lite olika ut. När allt kommer omkring så bor det ungefär lika många människor i kommuner med färre än 25.000 invånare som det bor människor i Stockholms län. Och det bor mer än 4 miljoner människor i kommuner med färre än 50.000 invånare.
Hur gör de som bor i hyresrätt då? De får alltid stigande kostnader om de skall bo kvar.KingHippo skrev:
Är man 20-40 år, så har man som mest utgifter för barn, samt normalt mindre lön än senare i livet. Så att skjuta upp amorteringen tills barnen flyttat hemifrån är inte alls en korkad idé.
Och frågan är hur många som köper hus som 30-åring bor kvar när det är dags för pension om 40 år, och hur många har flyttat?
Jodå helt klart - man måste anpassa sig efter förutsättningarna.Swetrot skrev:
Men om bydgen avfolkas -well det drar ju med sig en massa även om man skulle amortera. Bygger man ett nytt hus för 2mkr och sitter med ett stort lån, även om man amorterar, och huspriserna helt plötsligt sjunker med 50-70% - då komer nog banken och knackar på iaf
Men skulle man sitta på ett hus värt 300 kkr och lån på 35 kkr - så är man ju skuldfri när man säljer iaf !? Som sagt det man måste räkna på är boendekostnaden över tid.
/K
Fast samma enorma värdeökning kommer vi knappast få se de kommande 40 åren.klaskarlsson skrev:Nu amorterar jag lite iof, och framförallt sparar. Men annars så kan värdeökning + inflation äta upp såpass mkt av lånet att man kan få ut en slant när man säljer.
Och tittar man historiskt på huspriserna så har det sedan 40-talet gått upp hela tiden, med toppar och dippar förvisso.
Ett nybyggt radhus norr om Stockholm kostade 1964 35 000 kr - är nu i begagnat, men vårdat skick, värt ca 2 000 000 kr, och var i toppen uppe i 2 500 000 kr.
Så lånade man fullt 1964 och inte amorterar ett skvatt så har man ett lån på 35 kkr på ett hus värt 2 mkr+
Låter det för bra för att vara sant ? Ja det är det också: Under denna tid så har man betalt ränta på hela lånebeloppet under 50 års tid - det blir lite pengar. Amorterar man så blir det alltid billigare i längden.
MEN tar man räntan som en del av "hyran" så är det som att bo i en hyresrätt - med lite högre hyra över tiden. Fast man får loss pengar i slutändan dock, och måste investera i fortlöpande renoveringar utöver "hyran"
/K
Dessa år var ränta och inflationen hög medans räntan och inflation idag bara är någon eller några procent.
Att förvänta sig att bostaden kommer vara en självspelande kassakista känns vanskligt. Inflationen kommer inte
hjälpa till utan amortering för man sköta i egen regi.
Kanske, kanske inte...loffes skrev:
Hus/eller snarare fastigheter, har hitills historiskt alltid ökat i värde över tid.
Detta kanske kan ändras - men jag tror inte det. Och så länge jordens befolkning växer kommer det definititvt inte göra det - men såklart lokala ned/uppgångar kommer alltid att finnas - och olika bygder komemr vara olika populära i olika perioder - men medelmässigt.
Kollar man husprisstatistiken (viivilla hade ett reportage om detta för ett par år sen) så har priserna gått upp - och även i dippar så har priserna stigit på 10-20 års sikt. Inflationen kan ju bli en deflation- men troligen inte mer än ett par år i sträck max...
Jag säger inte att det är en säker strategi, och framförallt är den inte billig- men hitills har den iaf på sikt varit gångbar.
/K
Borde inte en hyres 2:a vara billigare än ett lån på säg 3 miljoner med ca 5% ränta i snitt?-MH- skrev:
Även om man flyttar borde skulden bara öka så länge man inte byter ner sig om man inte amorterar.
Om husen ökar mycket i värde borde det inte heller hjälpa förutom om man vill sälja och sätta sig i en hyreslägenhet. Vill man bo i hus även efter pension får jag inte ihop ekvationen utan amortering eller investering.
En hyres 2a är nog billigare ja - men man kanske inte kan jämföra en 200kvm villa med en 70 kvm 2a ? Isf kan jag nog hävda att jag bor bra mycket billigare i mitt radhus än om jag hade köpt drottningholm ocksåKingHippo skrev:
När man väl säljer så är det riktigt att man måste fixa nytt boende. Och om man inte flyttar in på hem eller till hyresrätt så måste man köpa. Dock är det ju för det mesta så att om man säljer en villa så torde en 2-3a i likande, eller kanske lite sämre område vara billigare ?
/K
Jag är helt klart med på att det inte är jämförbart, det var MH som gjorde den jämförelsen.klaskarlsson skrev:En hyres 2a är nog billigare ja - men man kanske inte kan jämföra en 200kvm villa med en 70 kvm 2a ? Isf kan jag nog hävda att jag bor bra mycket billigare i mitt radhus än om jag hade köpt drottningholm också
När man väl säljer så är det riktigt att man måste fixa nytt boende. Och om man inte flyttar in på hem eller till hyresrätt så måste man köpa. Dock är det ju för det mesta så att om man säljer en villa så torde en 2-3a i likande, eller kanske lite sämre område vara billigare ?
/K
Köpa en 2:a eller 3:a vid pension borde fungera, det jag inte får ihop är hur man löser pensionen utan att byta ner sig.