Det är en viktig sak.rebmic skrev:
Blir man arbetslös är ju t.ex. dessa pengar på sparkontot rätt bra att kunna använda. Har jag istället amorterat in alla pengar i huset så är det betydligt svårare att komma åt dessa om något akut skulle hända. Går jag in på banken och vill belåna huset för att komma åt pengar som arbetslös kan det ju bli problem.
Många intressanta inlägg och synpunkter. Jag själv väljer att amortera lite, sparar lite mer och lever loppan för resten. Gäller att hitta en balans. Men att inte amortera en krona skulle inte kännas bra för mig. Har inte tänkt att lånet skall bort, men det skall minska iaf!
Hur resonerar ni "anti-amorterare" om räntan går upp rejält om 10-15 år? Skulle det inte vara skönt med 200 000 mindre att betala ränta på?
Hur resonerar ni "anti-amorterare" om räntan går upp rejält om 10-15 år? Skulle det inte vara skönt med 200 000 mindre att betala ränta på?
Jag tror mycket har att göra med hur vårt samhälle är. Det har liksom byggts upp en värld där det är väldigt få som kan köpa ett hus närmre en större stad och betala av det. Man ser bara en månadskostnad som ska betalas. Jag har svårt för det där att leva på pengar du inte har, men nu ser samhället ut så. Måste hitta en balans man själv trivs med.FreGro skrev:
Jag ser nog också för mitt inre lugn att skulden minskar sakta och säkert än inte alls. Men fråga är om att spelar det någon större roll att lägga 1000-2000kr i månaden på amorteringar istället för att leva för pengarna.
Sen tror jag storstadsfolk resonerar annorlunda. Sitter du med 5mille i lån så spelar 200.000kr mindre roll. Bor man på landet och har minskat sitt lån på 1.5mille ner till 1.3 så spelar det nog större roll då man kanske tjänar mindre pengar och priserna på hus ser annorlunda ut.
Att knega och spara och snåla för att ha ett betalt hus när man är 80 bast gör möjligtvis ens arvingar nöjda. Jag uppmanar mina föräldrar att bränna så mycket pengar de hinner med innan de trillar av pinn. Finns ingen anledning att de skulle betala av några lån istället för att leva och resa på äldre dagar.
Lite taget ur sitt sammanhang och jag förstår vad du menar. Men jag tycker resonemanget känns aningen oansvarigt och vådligt. Livet handlar inte bara om att leva loppan. Jag vill känna att jag lever tryggt och inte riskerar att kastas ur mitt hus om räntorna stiger och huset sjunker i värde. Eller om jag bli arbetslös en tid. Eller sjuk. Och jag skulle må bra om jag visste att jag lämnade efter mig mer än skulder åt barnen. Gamla hederliga värderingar är inte fel och det är som sagt inte en mänsklig rättighet med ny volvo, en utlandsresa per år samt båt och nytt kök...Suhagg skrev:
De flesta resonerar då med att spara en del istället för att leva upp pengarna vilket låter sunt
Jag amorterar hellre eller sparar en slant än att köpa nya prylar så fort jag får pengar över, det finns ett liv efter 60 också Men jag har säkert fel
Redigerat:
Om du är rädd för att kastas ut ur ditt hus skall du INTE amortera. Har du övervärde, tror jag socialen kan tvinga dig att sälja, men om du inte har det så tror jag chansen att du får bo kvar med försörjningsstöd är betydligt större.
Tänk också på alla dessa som bor i hyresrätt eller bostadsrätt, hur skall de kunna leva med skammen att veta att inte betala tillbaka sitt boende är att vara ansvarslös.
Tänk också på alla dessa som bor i hyresrätt eller bostadsrätt, hur skall de kunna leva med skammen att veta att inte betala tillbaka sitt boende är att vara ansvarslös.
Banker förlorar vinstmarginal på i huvudsak fyra olika sätt -
1. Utlåningskunder som inte betalar ännu högre räntor
2. Inlåningskunder som inte betalar ännu högre avgifter
3. Utlåningskunder som betalar så hög ränta att de sen inte kan betala tillbaka själva lånet
4. Inlåningskunder som överhuvudtaget vill ha sina pengar tillbaka
Hundra kronor till låns eller nittio kronor till skänks? Bankfolk skulle svara att det vore synd på sista kronan att tacka nej till lånet...
1. Utlåningskunder som inte betalar ännu högre räntor
2. Inlåningskunder som inte betalar ännu högre avgifter
3. Utlåningskunder som betalar så hög ränta att de sen inte kan betala tillbaka själva lånet
4. Inlåningskunder som överhuvudtaget vill ha sina pengar tillbaka
Hundra kronor till låns eller nittio kronor till skänks? Bankfolk skulle svara att det vore synd på sista kronan att tacka nej till lånet...
Är med på vad du menar.FreGro skrev:Lite taget ur sitt sammanhang och jag förstår vad du menar. Men jag tycker resonemanget känns aningen oansvarigt och vådligt. Livet handlar inte bara om att leva loppan. Jag vill känna att jag lever tryggt och inte riskerar att kastas ur mitt hus om räntorna stiger och huset sjunker i värde. Eller om jag bli arbetslös en tid. Eller sjuk. Och jag skulle må bra om jag visste att jag lämnade efter mig mer än skulder åt barnen. Gamla hederliga värderingar är inte fel och det är som sagt inte en mänsklig rättighet med ny volvo, en utlandsresa per år samt båt och nytt kök...
De flesta resonerar då med att spara en del istället för att leva upp pengarna vilket låter sunt
Klart man ska leva loppan
Men det hänger ju ihop. Tryggt boende, må bra, leva och gör det man tycker är kul. Sen är det ju upp till var och en vad allt det där innebär. Behöver ju inte handla om pengar att göra kul saker.
Renovera kök var 10e år och byta ut V70in var 3je är ju för vissa ett måste och helt galet för andra.
Visst finns det liv efter 60 men man ska inte ta så mycket för givet och spara allt det där man vill göra till "senare".
Hur menar du? Bor man i hyresrätt har man väl med råge "betalat tillbaka" sitt boende. Och bor man i bostadsrätt så har man lika stor möjlighet att göra det som om man bor i eget hus?-MH- skrev:
För mig så är i alla fall en stor del av "leva loppan" vetskapen att jag har små, och få, skulder.
Medlem
· Västra Götaland
· 9 inlägg
Jag tror MH menar så här angående hyresrätt:
I en hyresrätt betalar du ju inte av på något lån själv. Det du betalar är ränta och (ibland) amorteringar åt fastighetsägaren. Bor du i en lite äldre lägenhet bidrar du också med renoveringspengar till ännu äldre lägenheter, eller med nybyggnadsbidrag till nya bostäder. Så krasst är det, men det är få som vet det (och så det blir i ett land som väljer bruksvärdessystem i stället för marknadsanpassade hyror).
I en hyresrätt har du alltid en hyra att betala, hur länge du än har bott där. I en bostadsrätt eller villa (framför allt), kan din månadskostnad sjunka till enbart drift och underhåll om du har amorterat ned dina lån.
I en hyresrätt betalar du ju inte av på något lån själv. Det du betalar är ränta och (ibland) amorteringar åt fastighetsägaren. Bor du i en lite äldre lägenhet bidrar du också med renoveringspengar till ännu äldre lägenheter, eller med nybyggnadsbidrag till nya bostäder. Så krasst är det, men det är få som vet det (och så det blir i ett land som väljer bruksvärdessystem i stället för marknadsanpassade hyror).
I en hyresrätt har du alltid en hyra att betala, hur länge du än har bott där. I en bostadsrätt eller villa (framför allt), kan din månadskostnad sjunka till enbart drift och underhåll om du har amorterat ned dina lån.
Jag menar så här. För en hyresrätt betalar du både ränta
på lån och underhåll, dina kostnader minskar inte med åren, och du får inget tillbaka när du flyttar.
Precis som ett hus som du behåller fullbelånat.
på lån och underhåll, dina kostnader minskar inte med åren, och du får inget tillbaka när du flyttar.
Precis som ett hus som du behåller fullbelånat.