Jag tänker precis tvärtom jämfört med många andra verkar det som, jag tycker jag har mycket lån så jag amorterar av dem, hade jag haft lite lån hade jag inte amorterat lika mycket.
Är 44 år, har 2 mille i lån, amorterar 3333 i månaden (40000 per år), är ensamstående med tre barn och har inte jättehög lön, med den amorteringstakten är lånet nästan halverat när jag går i pension. Säg att räntan i genomsnitt är 3% fram till dess, då har jag under åren amorterat drygt 800 000 (naturligtvis samma oavsett ränta), men dessutom betalat nästan 200 000 mindre i ränta efter skatt.
Jag tänker så här, min amortering är:
- ett pensionsparande
- ett sätt att klara högre ränta (går räntan upp kan jag sänka amorteringstakten)
- ett sparande till större oförutsedda utgifter (bilbyte, större renoveringar etc)
Är 44 år, har 2 mille i lån, amorterar 3333 i månaden (40000 per år), är ensamstående med tre barn och har inte jättehög lön, med den amorteringstakten är lånet nästan halverat när jag går i pension. Säg att räntan i genomsnitt är 3% fram till dess, då har jag under åren amorterat drygt 800 000 (naturligtvis samma oavsett ränta), men dessutom betalat nästan 200 000 mindre i ränta efter skatt.
Jag tänker så här, min amortering är:
- ett pensionsparande
- ett sätt att klara högre ränta (går räntan upp kan jag sänka amorteringstakten)
- ett sparande till större oförutsedda utgifter (bilbyte, större renoveringar etc)
Att kunna bo i sitt hus så länge man vill - det verderar vi också högtDublin skrev:
. Senare på "hösten" om vi inte vill eller kan bo i vårt drömhus så ska det finnas en vinst av drömhusförsäljningen som räcker för en drömlägenhet . Vårt mål är att äga /betala åtminstånde hälften av lånet .gaia
Vi amorterar 4000 i månaden. Jag ser amorteringen som ett sparande med extremt hög säkerhet men med låg ränta.
Man kan naturligtvis kombinera amorterandet med annat sparande (eller bara spara på annat sätt), men att varken spara eller amortera ser jag som vansinne.
När man blir pensionär får man lägre inkomst och om man varken vill sänka levnadsstandarden eller sälja huset gäller det att ha lite undanlagt.
Man kan naturligtvis kombinera amorterandet med annat sparande (eller bara spara på annat sätt), men att varken spara eller amortera ser jag som vansinne.
När man blir pensionär får man lägre inkomst och om man varken vill sänka levnadsstandarden eller sälja huset gäller det att ha lite undanlagt.
Läste i en dagstidning i England om hur man brukade göra innan fastighetsbubblan var ett faktum, dvs:
Man köpte hus som kostade max 3ggr bruttolönen i hushållet, la minst 10% i handpenning och betalade av lånet på 20år.
Detta tror jag är rätt sunt och om 2 personer tjänar 25000kr var per månad har man en total årsinkomst på 600000kr och man bör således inte köpa ett hus för mer än 1,8 miljoner kr. Lägger man 10% kontant så lånar man 1,62 miljoner kr. Amorteringen blir då 6750kr per månad tillsammans eller 3375kr per person, vilket man bör klara om man tjänar ca. 18-19tkr efter skatt.
Vill man köpa ett hus för 3 miljoner kr bör man med detta sätt att räkna tjäna ca. 83tkr brutto i familjen eller ha större kontantinsats en 300000kr vilket man troligtvis har med en sådan månadslön.
Man köpte hus som kostade max 3ggr bruttolönen i hushållet, la minst 10% i handpenning och betalade av lånet på 20år.
Detta tror jag är rätt sunt och om 2 personer tjänar 25000kr var per månad har man en total årsinkomst på 600000kr och man bör således inte köpa ett hus för mer än 1,8 miljoner kr. Lägger man 10% kontant så lånar man 1,62 miljoner kr. Amorteringen blir då 6750kr per månad tillsammans eller 3375kr per person, vilket man bör klara om man tjänar ca. 18-19tkr efter skatt.
Vill man köpa ett hus för 3 miljoner kr bör man med detta sätt att räkna tjäna ca. 83tkr brutto i familjen eller ha större kontantinsats en 300000kr vilket man troligtvis har med en sådan månadslön.
Jag har aldrig skrivit på detta forum men efter att ha läst igenom alla inlägg känner jag att jag måste skriva.
För det första så är det inte valfritt att inte amortera eller amortera, Det är banken ENSIDIGT som bestämmer om du beviljas amorteringsfrihet eller inte. Många här i denna tråd tror att det är man själv som bestämmer om man skall amortera eller inte, icke.
i början av 90-talet var det över huvudtaget ingen bank som accepterade amorteringsfria lån, allt skulle amorteras. Ofta är standardkontraktet 60 års amorterings takt men man KAN bli beviljad amorteringsfrihet. Får vi prisfall på fastigheter så kan jag garantera att många kommer bli kontaktade av sina banker att nu är det dags att börja betala av lånet.
Alla bör tänka på sin ålderdom och när man skall leva på pengar dvs pension. Det är korrekt att inflationen kommer hjälpa till att lånet kanske inte är så stort. men inflationen kommer också att hjälpa till HÖJA driftskostnaderna, vatten, avfall, uppvärmning, tv-licenser, you name it. Om du inte amorerar så komemr du mao få precis lika stora årligen ökande "hyreskostnader" som om du bott i en hyresrätt. Många med idag medellöner och stora lån utan amortering komemr få ett rent helvete den dagen man går i pension och kostnaderna hela tiden ökar medan pension ligger still eller tom minskar som den göra nästa år.
Gör en excelkalkyl så kommer ni märka att på ett miljonlån och 2500kr i driftskostnader så kommer en amorteringstakt på över 80år ändå innebära att kostnaden för att bo i huset varje år kommer öka trots den lilla amorteringen.
Det är heller inte billigare att inte amortera! det som du inte betalar i amortering kommer du att få betala i ränta. Amorterar du ex. på 40 år så kommer du under de närmsta 20 åren har samma utgifter i redan pengar som den som inte amorterar! givetvis lite högre idag men betydligt lägre i morgon.
Jag vill inte ge pekpinnar men alla borde vänja sig med att amortera och leva sparsamt. Att strutta iväg till Thailand istället för amorteringen slår tillbaka i längden.
För det första så är det inte valfritt att inte amortera eller amortera, Det är banken ENSIDIGT som bestämmer om du beviljas amorteringsfrihet eller inte. Många här i denna tråd tror att det är man själv som bestämmer om man skall amortera eller inte, icke.
i början av 90-talet var det över huvudtaget ingen bank som accepterade amorteringsfria lån, allt skulle amorteras. Ofta är standardkontraktet 60 års amorterings takt men man KAN bli beviljad amorteringsfrihet. Får vi prisfall på fastigheter så kan jag garantera att många kommer bli kontaktade av sina banker att nu är det dags att börja betala av lånet.
Alla bör tänka på sin ålderdom och när man skall leva på pengar dvs pension. Det är korrekt att inflationen kommer hjälpa till att lånet kanske inte är så stort. men inflationen kommer också att hjälpa till HÖJA driftskostnaderna, vatten, avfall, uppvärmning, tv-licenser, you name it. Om du inte amorerar så komemr du mao få precis lika stora årligen ökande "hyreskostnader" som om du bott i en hyresrätt. Många med idag medellöner och stora lån utan amortering komemr få ett rent helvete den dagen man går i pension och kostnaderna hela tiden ökar medan pension ligger still eller tom minskar som den göra nästa år.
Gör en excelkalkyl så kommer ni märka att på ett miljonlån och 2500kr i driftskostnader så kommer en amorteringstakt på över 80år ändå innebära att kostnaden för att bo i huset varje år kommer öka trots den lilla amorteringen.
Det är heller inte billigare att inte amortera! det som du inte betalar i amortering kommer du att få betala i ränta. Amorterar du ex. på 40 år så kommer du under de närmsta 20 åren har samma utgifter i redan pengar som den som inte amorterar! givetvis lite högre idag men betydligt lägre i morgon.
Jag vill inte ge pekpinnar men alla borde vänja sig med att amortera och leva sparsamt. Att strutta iväg till Thailand istället för amorteringen slår tillbaka i längden.
Det är i praktiken valfritt att amortera när man kommit ner i en säker belåningsgrad. Bankerna gillar ränteintäkter.aktier skrev:
Är det ett helvet att ha lika lite/mycket pengar att röra sig med som om man bott i hyresrätt?
Är det bättre att amortera så man blir tvungen att köpa bil på avbetalning? Eller sitta i ett hus med låg belåningsgrad men utan buffert när ens (halvvuxna) barn behöver pengar?
Binda pengarna i huset tjänar man inte på över huvud taget. Man får inga extra points hos Sankte Pär bara för att man amorterar...
Vi bor i vårt 10:e(!) hus...Har aldrig amorterat någonting på något lån vi haft på några hus,nu är vi skuldfria på ett 2,5 milj hus i Sundsvallstrakten. Med facit i hand var det alltså rätt för oss. Huset är nästan helrenoverat på cirka 200m2 byggnadsyta.
Detta är givetvis korrekt, när man amorterat ned till ung. halva av storleken på pantbrevet. Någonstans där är gränsen för hus stora husprisras det kan bli dvs ung som det senaste åren varit i USA generellt, eller Sverige 90-94.-MH- skrev:
Definitivt i längden är det bra att äga sitt boende. Det är inte alls säkert att pensionen följer inflationen. i år och nästa år sjunker pensioner överlag medan matpriser och hyror stiger...-MH- skrev:
För mig förefaller det självklart att man betalar en bil kontant, ur strikt ekonomisk synvinkel. Jag föreslår inte alls att man skall tokamortera med 10% av skulden varje år och liknade. Men ex. kan man inte amortera sitt bostadslån på 40år och ändå då bekosta underhåll som renoveringar och bilbyten kontant. Ja då är min åsikt att man antingen är slarvig med sina utgifter eller har för stort lån. Lagom amortering, och betala sedan utgifter kontant genom livet.-MH- skrev:
Vi har som land senaste åren levt med en ungefärlig fastighetsbelåning på 70%, verklig amorteringstakt på 94 år har jag för mig och en årlig kredittillväxt på ca. 7% per år. Som genomsnitt har vi alltså haft en farligt levnadssätt.. då våra lån ökat mer än våra inkomster och amorteringstakten är större än en levnadsålder.
Så kanske man kan tycka och jag lägger inga moraliska aspekter i vad varje individ bör göra. Men det jag reagerar på är individer som har belåning på 70-80% av värdet på huset och lever amorteringsfritt och ökar lånen när man renoverar köket eller byter bil.-MH- skrev:
Tror inte någon bank kräver amortering om du sitter på 75% ens. Men det kanske det gör? Jag hr inte råkat ut för någon bank som kräver amortering, bankerna lever ju på att LÅNA UT pengar, inte på att få igen dem.aktier skrev:
Nu blandar du ihop ägande med hur utgifterna kommer över tiden.
Det blir svårt, om man amorterar så pass mycket att man inte har kunnat spara ihop till en buffert på säg 300.000:- (om vi pratar medelklass, med två medelklasslöner).
Om man KAN amortera sitt hus på 40 år, men väljer att använda sin pengar bättre, är man fortfarande slarvig då?
Håller du med om att det är dumt att amortera innan man kan bekosta en badrumsrenovering och ett bilbyte samma år utan att behöva låna?
Det är väl precis tvärt om, att de som inte amorterar utan istället sparar har en buffert som innebär att de inte behvöer ta lån. Binder du alla pengar i huset, så är det banken som bestämmer om du får byta bil...
För övrigt känner jag den unkna stanken av präktigeht när man förfasar sig av hur all andra är så slösalktiga, medan man själv är så redig och amorterar. Amortering innebär inte sparsamhet, och vice versa!
Redigerat:
Men jag tycker det beror helt på vad man är beredd på att göra om man får försämrad ekonomi. Man kanske vill bo i ett hus som kräver att man belånar det till 90% och utan att man har råd att amortera. Är det fel? Det kräver visserligen att man är beredd att flytta om ekonomin blir sämre. Man kanske vill bo i ett stort hus några år tills barnen flugit ut och planerar att flytta till billigare boende sen...aktier skrev:
Jag amorterar för att jag bor i mitt drömhus och vill (precis som gaia) vara säker på att själv kunna välja när jag ska flytta.
Sen finns det ju de som har en belåningsgrad på över 100% och då finns väl inga alternativ...