Har följt diskussionen med mycket stort intresse!

Flyttade in i vårt "nya" hus på mindre ort cirka 2 mil från Örebro för dryga månaden sen.

Min tjej och jag har båda fast jobb, får ut cirka 29000:- tillsammans efter skatt och har 2 barn (dvs 2 x barnbidrag).

Vi köpte vårt hus för 830.000:- och lånade ytterligare 170.000:- för att kunna göra ordning badrum samt småfix.

Topplånet är på 300.000:-
Bottenlånet är på 700.000:-

Vi amorterar 2000:- på topplånet varje månad och ingenting på bottenlånet. Vi kommer antagligen att öka på amorteringen på topplånet när vi ser exakt hur vår månadsbudget ser ut. Eftersom vi är nyinflyttade är det svårt att få en ordentlig överblick på de riktigta kostnaderna då tidigare budgetar är räknade utifrån tidigare ägares driftkostnader osv.

Jag förstår er som inte amorterar någonting utan lever i nuet. Jag är tyvärr inte sån (skulle kanske vilja vara sån, men det känns som jag inte är solidarisk eller något annat icke-lagom-svenskt).

Det jag ser som väldigt relevant i diskussionen är hur mycket pengar som ni alla har att leva på efter att ni har betalat allting varje månad? Vad anser ni vara den gyllene siffran för en familj med 2 barn att klara sig på efter alla räkningar är betalda, alla amorteringar gjorda, pendlarkort köpta osv? Efter allting är betalt hos oss sitter vi på cirka 11.000:- (+barnbidrag) som ska gå till mat och nöjen. Är det en lagom summa att leva på eller anser ni det kanske vara värt att lägga in mer på amorteringar?

Kan tillägga att vi inte är människor som reser till Thailand. Vi har en sommarstuga (helt utan lån) med fantastiskt läge som folk skulle döda för...

Hur skulle ni göra?
 
Om man låter bli att amortera för att man ska slippa låna för att köpa bil så lär man ju få vänta rätt många år innan man sparat ihop till den där bilen...

Jag tror att vi med vårt annuitetslån (på 1 miljon) amorterade ungefär 1000 spänn det första året. Skulle jag ha sparat den tusenlappen till att köpa bil?
 
En villa i Stockholm kostade ca 1 miljon i 1997 då det var en kraftig lågkonjunktur. Sedan dess har priserna stiget så att samma villa kostar ca 3.5 miljoner och kanske mer än så.

Vår insatslägenhet kostade 1997 ca 700 000 kr och den har gått upp till ca 2 miljoner.

Så här i efterhand kan man se att det hade lönat sig att köpa huset om man bara tittar på hur mycket huset har stigit jämfört med lägenheten.


Nedan finner ni en MYCKET grov beräkning av hur mycket man har tjänat på att köpa villa och insatslägenhet under 1997 fram tills nu.



Villa (amorteringsfritt)
Värdestegring
Bruttovinst efter 12 år 1 750 000 kr
Bruttovinst per månad 12 152 kr

Ränteutgifter
Lån 1 000 0000 kr
Lån efter 12 år 1 000 0000 kr
Medelränta 4 %
Ränteavdrag 30 %
Medelräntekostnad per månad 2333 kr
Mer att röra sig med per månad 0 kr
Medelräntekostnader per år 28 000 kr
Total räntekostnad efter 12 år 336 000 kr
Total nettovinst per månad 9819 kr
Total nettovinst under 12 år 1 414 000 kr



Lägenhet (amortering 700 kr/månad)
--------------------------------------------------------------
Värdestegring
Bruttovinst efter 12 år 910 000 kr
Bruttovinst per månad 6 319 kr
Ränteutgifter
Lån 700 000 kr
Lån efter 12 år 599 200 kr
Medelränta 4%
Ränteavdrag 30%
Medelräntekostnad per månad 1 525 kr
Mer att röra sig med per månad 0 kr
Medelräntekostnader per år 18 306 kr
Total räntekostnad efter 12 år 219 676 kr
Total nettovinst per månad 4793 kr
Total nettovinst under 12 år 690 324 kr





Lägenhet (amorteringsfritt)
Värdestegring
Bruttovinst efter 12 år 910 000 kr
Bruttovinst per månad 6 319 kr

Ränteutgifter
Lån 700 000 kr
Lån efter 12 år 700 000 kr
Medelränta 4%
Ränteavdrag 30%
Medelräntekostnad per månad 1633 kr
Mer att röra sig med per månad 700 kr
Medelräntekostnader per år 19 600 kr
Total räntekostnad efter 12 år 235 200 kr
Total nettovinst per månad 4686 kr
Total nettovinst under 12 år 674 800 kr


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men går vi tillbaka åren 1989 – 1997 så finner vi en annan situation:

När det var som värst på 1990 talet fanns det dem som var tuvungen att sälja bostaden för 1 kr fast de hade köpt lägenheten för 500 000 kr. Det berodde ofta på att personen skilde sig, blev arbetslös eller långtidssjukskriven eller en kombination av detta.

Att de var tvungna att ge bort lägenheten berodde på att de inte hade råd att bo kvar eftersom de hade en lägre inkomst att röra sig med samtidigt som räntan skenade och lägenheten var överbelånad.

Även om man inte råkade så illa ut så kunde en lägenhet som köptes 1990 för 900 000 kr sjunka till ca 700 000 kr 1997. Var man då tvungen att sälja förlorade man snabbt 200 000 kr.

Ni får själva fundera över vilket av de två scenarierna som är mest troliga att det inträffar här näst. Troligen kommer det inte att bli exakt som på 1990 talet men inte heller som under 2000 talet. Jag gissar att den fasta växelkursen inte lär komma tillbaka och därmed inte heller en bostadsränta på 15 %.

Om du har köpt en villa i dag för 3.5 miljoner och tror att lönerna kommer att öka så mycket att folk kan köpa din villa för 7 miljoner om 10 år. Ja, då är det inget snack. Låt bli att amortera och låna upp till taknocken så blir du rik som ett troll...

Med ett lån på 7 miljoner och
en ränta på 4% blir månadskostnaden för lånet 16 333 kr/månad
en ränta på 7% blir månadskostnaden för lånet 28 583 kr/månad
en ränta på 15% blir månadskostnaden för lånet 61 250 kr/månad

Om du inte bara lärde dig interpolation i skolan, ja då kanske du ska vara mer försiktig.
 
Redigerat:
Nerre skrev:
Om man låter bli att amortera för att man ska slippa låna för att köpa bil så lär man ju få vänta rätt många år innan man sparat ihop till den där bilen...

Jag tror att vi med vårt annuitetslån (på 1 miljon) amorterade ungefär 1000 spänn det första året. Skulle jag ha sparat den tusenlappen till att köpa bil?
Tja, om man inte amorterar mer än så, spelar det ingen roll vad man gör. Det är i praktiken detsamma som att inte amortera alls. Möjligen att man kan känna en inre tillfredsställelse av att kunna betala tillbaka huset på 1000 år eller så, men praktiskt har det ingen betydelse.
 
Om bostadspriserna går ner, spelar det ingen roll om du har amorterat eller sparat på banken. Du förlorar lika mycket om du tvingas sälja.

Likadant om bolåneräntan går upp, för då går sparräntan upp. Om räntegapet till sparkontot mot förmodan skulle minska till negativt, så ta alla din sparpengar och amortera allt på en gång.

Svårare än så behöver det inte vara.


Nej, det är inte bättre att amortera friskt och handla resor på kredit, än att strunta i amortering och handla resor kontant.
 
-MH- skrev:
Om bostadspriserna går ner, spelar det ingen roll om du har amorterat eller sparat på banken. Du förlorar lika mycket om du tvingas sälja.

Likadant om bolåneräntan går upp, för då går sparräntan upp. Om räntegapet till sparkontot mot förmodan skulle minska till negativt, så ta alla din sparpengar och amortera allt på en gång.

Svårare än så behöver det inte vara.


Nej, det är inte bättre att amortera friskt och handla resor på kredit, än att strunta i amortering och handla resor kontant.
Ju bättre ekonomi du har desto enklare blir det för dig att bestämma när du ska sälja.

Om du ska köpa en billigare lägenhet än den du har ska du sälja vid högkonjunktur, medan du gör tvärt om om du ska köpa den dyrare bostad.

Dyra bostäder faller mer i lågkonjunktur men ökar också mer vid en högkonjunktur.

Att amortera utan att ha en rejäl buffert kan också vara farligt, för om du blir av med jobbet kan det bli svårt att låna och därmed betala tillbaka lånen, men har du en buffert kan du använda den tills du får tag på ett nytt jobb.

Att handla på kredit är vi överrens om, men har du amorterat och har kvar jobbet kan du ju alltid låna på bostaden istället för på krediten...
 
Redigerat:
Att man kan göra på flera olika sätt visar väl den här tråden rätt så tydligt, och i slutänden är det nog den egna känslan för vad som är rätt och vad som är fel som är avgörande.

Men under uppgången med fastighetspriserna har ju många använt sig av en negativ amortering, dvs man har successivt lånat upp mera pengar med kåken som säkerhet. Förståeligt kanske om man gör som MH och sätter dem på ett konto som ger mer ränta än bolåneräntan. Förståeligt om man köpt ett hus med renoveringsbehov eller byggt ut.

Men jag tycker mig ana hos många mer eller mindre bekanta att de där slantarna man lånat upp använts till saker som kanske inte är så värdebeständiga. När man lite lätt harklar fram ord som reavinstskatt till dem skrattas det mest. Den dagen, den sorgen.

Naturligtvis är det alldeles valfritt hur man vill hantera sin ekonomi, men så länge bankerna inte tar något ansvar finns det anledning till lite konservativt tänkande. Det är för mig ganska så obegripligt hur bankerna helt utan vidare fick ändra sina strategier, villkor och upplägg över en natt så som gjordes för ett år sedan när finansmarknaderna skakade som värst.
 
-MH- skrev:
Tror inte någon bank kräver amortering om du sitter på 75% ens. Men det kanske det gör? Jag hr inte råkat ut för någon bank som kräver amortering, bankerna lever ju på att LÅNA UT pengar, inte på att få igen dem.
Beror som sagt på prisutvecklingen på fastigheter . Låt säg att du köper ett hus idag för 2Mkr och lånar 75%, 1,5M amorteringsfritt. och sedan sjunker fastighetspriserna med låt säga 20%. Då kanske du ev. kan låna 1,2M amorteringsfritt, resten kommer banken vara noga med att det amorteras. Visst är bankernas affärsidé att låna ut pengar men det ligger också i en banks intresse att håll koll på sina riskvägda tillgångar och kapitaltäckning. Får en bank stora kreditförluster så måste detta kortfattas antingen hanteras genom nyemission eller att man minskar sin balansräkning (dvs minskad utlåning)




-MH- skrev:
Det blir svårt, om man amorterar så pass mycket att man inte har kunnat spara ihop till en buffert på säg 300.000:- (om vi pratar medelklass, med två medelklasslöner).

Om man KAN amortera sitt hus på 40 år, men väljer att använda sin pengar bättre, är man fortfarande slarvig då?

Håller du med om att det är dumt att amortera innan man kan bekosta en badrumsrenovering och ett bilbyte samma år utan att behöva låna?Det är väl precis tvärt om, att de som inte amorterar utan istället sparar har en buffert som innebär att de inte behvöer ta lån. Binder du alla pengar i huset, så är det banken som bestämmer om du får byta bil...

För övrigt känner jag den unkna stanken av präktigeht när man förfasar sig av hur all andra är så slösalktiga, medan man själv är så redig och amorterar. Amortering innebär inte sparsamhet, och vice versa!
Jag håller med dig givetvis och det ligger ingen präktighet alls från min sida eller någon önskan att spela bror duktig, inte det minsta.

MEN, en bra tumregel är att man faktiskt att man kan betala sin konsumtion kontant och att man kan betala av sitt boende under ett arbetsliv. För vissa låter detta kanske som en utopi medan andra tycker det är en baggis. Om man inte kan bekosta sitt leverne med sin inkomst så tycker nog jag man har för höga utgifter.
 
Vi amorterar 1500 spänn/mån och sparar samtidigt 1000 i mån på ett aktiesparkonto.
Aktiesparkontot (där jag själv väljer och vräker :p) har ökat med 70,3 % sen årsskiftet. Hadde nog varit bättre å skita i amorteringen och satt slantarna på aktier.........känns det som.

Meeen, jag säger iaf att det känns förbannat bra att amortera. Visserligen är inte huset belånat till mer än 30%, men våra räntekostnader minskar ju faktiskt för varje amortering.

Edit : Stavfel
 
Redigerat:
Jag amorterar endast på topplånet, om 5 år när det är betalt. Så flyttar jag över den totala kostnaden (Armotering + ränteutgift) på bottenlånet. Eventuellt ännu mer beroende på hur ränteläget ser ut när det är tid att skriva om lånet, som löper ut samtidigt som topplånet är betalt.
Jag klarar att både spara och leva gott på min lön, så jag ser ingen anledning att inte amortera. Om det skulle bli sämre tider drar jag ner på amoteringstakten temporärt .

Men för dom familjerna som har lägre inkomster eller högre räntekostnader kan det vara en bra ide att amortera mindre och lägga mer pengar till en buffert för oförutsedda händelser.
 
Läser här om några som i stället för att amortera lägger pengar på att renovera. Vi amorterar 2000 kr per månad vilket gör att vi efter att ha haft huset 6-7 år har ett glapp mellan befintliga pantbrev och lånens storlek. Mycket praktiskt när man behöver låna upp pengar till en större renovering. Alltså ser vi amorteringen som sparande för framtida renoveringar.
 
Arnold Braunsweiger skrev:
Vi amorterar 1500 spänn/mån och sparar samtidigt 1000 i mån på ett aktiesparkonto.
Aktiesparkontot (där jag själv väljer och vräker :p) har ökat med 70,3 % sen årsskiftet. Hadde nog varit bättre å skita i amorteringen och satt slantarna på aktier.........känns det som.
I tider av börsuppgångar känns det alltid tungt att inte ha gått "all in" på börsen, men för ett år sedan var det inte så ovanligt med börsportföljer som gått ned 50%. (Och även om de lyckats stiga 70% i år, så är de fortfarande 15% back).

Det är viktigt att inte ha alla sina ägg i samma korg. Att göra som ni gör och amortera en del, spara en annan del, kan visa sig vara rätt bra på sikt.
 
aktier skrev:
Beror som sagt på prisutvecklingen på fastigheter . Låt säg att du köper ett hus idag för 2Mkr och lånar 75%, 1,5M amorteringsfritt. och sedan sjunker fastighetspriserna med låt säga 20%. Då kanske du ev. kan låna 1,2M amorteringsfritt,
Som sagt var, 75% av värdet räcker. men att man skall betala tillbaka allt är det ingen som kräver.

MEN, en bra tumregel är att man faktiskt att man kan betala sin konsumtion kontant och att man kan betala av sitt boende under ett arbetsliv. För vissa låter detta kanske som en utopi medan andra tycker det är en baggis. Om man inte kan bekosta sitt leverne med sin inkomst så tycker nog jag man har för höga utgifter.
Amortering är ingen kostnad, det är ingen konsumtion, det är en överflyttning av tillgångar. Du minskar dina banktillångar och minskar dina bankskulder. En sådan överföring påverkar inte din ekonomi.

Däremot gör ränteintäkt och ränteutgifter det. Och givetvis underhåll och reparationskostnader.

Amortering skall inte räknas in i boende- eller andra levnadskostnader, så din "tumregel"
känns inte särskilt vettig. För de om bor i hyresrätt funkar den inte alls, de betalar inte "av" ett jota på sitt boende.
 
astilbe skrev:
Läser här om några som i stället för att amortera lägger pengar på att renovera. Vi amorterar 2000 kr per månad vilket gör att vi efter att ha haft huset 6-7 år har ett glapp mellan befintliga pantbrev och lånens storlek. Mycket praktiskt när man behöver låna upp pengar till en större renovering. Alltså ser vi amorteringen som sparande för framtida renoveringar.
Hade ni satt in pengarna på ett sparkonto, hade ni haft de mer lättillgängliga, samt kanske tjänat några kr mer.
 
Amortering är ingen kostnad, det är ingen konsumtion, det är en överflyttning av tillgångar. Du minskar dina banktillångar och minskar dina bankskulder. En sådan överföring påverkar inte din ekonomi.
Så länge som du har lån på bostaden så har du inga tillgångar. Du kan inte sluta jobba utan är tvungen att sitta fast i ekorrhjulet.

Ju mer lån du har desto mer sårbar är du. Blir du sjuk eller förlorar jobbet kan du inte klara av att betala bostaden med A-kassan och då måste du sälja kanske till ett lägre pris än du köpte för.

Det är möjligt att du klarar av att spara pengar på ett konto istället för att amortera. För egen del så är tröskeln lägre att ta pengar från vårt bufferkonto jämfört med att gå till banken och ta mer lån på bostaden.


Det är klart att man kan se amortering som en avbetalning av en investering. Det kan knappas jämföras med konsumtion (Du lär få det jobbigt om du betalar krogbesöken med amorteringspengarna och kommer man åt sina pengar enkelt tenderar nöjen och annan konsumtion att öka)
 
Redigerat:
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.