10 434 läst · 134 svar
10k läst
134 svar
Varför vill man ha en äganderätt?
Sida 1 av 9
Vi står inför att köpa en äganderätt, ett radhus som bara haft en ägare sen det byggdes på 1970-talet. Det medför att pantbreven är väldigt låga, medan nuvarande marknadsvärde (och taxeringsvärde) är högt. Därför blir själva kostnaden för att bara få lov att köpa bostaden jättehög p.g.a. pantbrev och lagfart - i vårt fall över 150'000 kr.
Pantbrev och lagfart är nånting vi i Sverige bara tar för givet, och ibland inte ens tänker på. Vi betalar glatt enorma summor till bank och stat för att så är det.
Men varför?
Vad får jag för de pengarna?
Hur kan jag motivera för någon annan att betala flera års hårt arbete och sparande för... ingenting?
När jag jämför med att köpa en bostadsrätt, där jag slipper lagfarten, så kan jag använda de besparingarna till ex. renovering istället, vilket räcket långt. Nån kanske tänker att "för en bostadsrätt är det inbakat i månadsavgiften", men det är fel (som jag förstår det), eftersom lagfart/pantbrev betalas av varje köpare vid varje försäljning.
Så än en gång, hjälp mig förstå:
Om jag kan välja mellan två jämförbara bostäder där den ena är en äganderätt och den andra en bostadsrätt, varför skulle jag nånsin välja en äganderätt där jag bara kastar bort pengar på ingenting? Vad får jag från en äganderätt som gör det värt det? Vad är det jag inte ser?
Pantbrev och lagfart är nånting vi i Sverige bara tar för givet, och ibland inte ens tänker på. Vi betalar glatt enorma summor till bank och stat för att så är det.
Men varför?
Vad får jag för de pengarna?
Hur kan jag motivera för någon annan att betala flera års hårt arbete och sparande för... ingenting?
När jag jämför med att köpa en bostadsrätt, där jag slipper lagfarten, så kan jag använda de besparingarna till ex. renovering istället, vilket räcket långt. Nån kanske tänker att "för en bostadsrätt är det inbakat i månadsavgiften", men det är fel (som jag förstår det), eftersom lagfart/pantbrev betalas av varje köpare vid varje försäljning.
Så än en gång, hjälp mig förstå:
Om jag kan välja mellan två jämförbara bostäder där den ena är en äganderätt och den andra en bostadsrätt, varför skulle jag nånsin välja en äganderätt där jag bara kastar bort pengar på ingenting? Vad får jag från en äganderätt som gör det värt det? Vad är det jag inte ser?
Du får dra av kostnaderna för pantbrev och lagfart när du säljer och avgifterna går direkt till svarta hålet, dvs staten!Reyhn skrev:
Vi står inför att köpa en äganderätt, ett radhus som bara haft en ägare sen det byggdes på 1970-talet. Det medför att pantbreven är väldigt låga, medan nuvarande marknadsvärde (och taxeringsvärde) är högt. Därför blir själva kostnaden för att bara få lov att köpa bostaden jättehög p.g.a. pantbrev och lagfart - i vårt fall över 150'000 kr.
Pantbrev och lagfart är nånting vi i Sverige bara tar för givet, och ibland inte ens tänker på. Vi betalar glatt enorma summor till bank och stat för att så är det.
Men varför?
Vad får jag för de pengarna?
Hur kan jag motivera för någon annan att betala flera års hårt arbete och sparande för... ingenting?
När jag jämför med att köpa en bostadsrätt, där jag slipper de kostnaderna, så kan jag använda de besparingarna till ex. renovering istället, vilket räcket långt. Nån kanske tänker att "för en bostadsrätt är det inbakat i månadsavgiften", men det är fel (som jag förstår det), eftersom lagfart/pantbrev betalas av varje köpare vid varje försäljning.
Så än en gång, hjälp mig förstå:
Om jag kan välja mellan två jämförbara bostäder där den ena är en äganderätt och den andra en bostadsrätt, varför skulle jag nånsin välja en äganderätt där jag bara kastar bort pengar på ingenting? Vad får jag från en äganderätt som gör det värt det? Vad är det jag inte ser?
Edit: info gällande lgh:er.
https://www.egnahemsbolaget.se/att-kopa-bostad/agandeformer/
Så bra att du sa det, för du får gärna utveckla skillnaderna lite mer där.A AndersS skrev:
Jag gissar att du tänker på större strukturella förändringar? Som att sätta in takfönster, slå ut bärande väggar, bygga till osv?
Fast det är ändå upp till kommunen att bestämma i de fallen, via bygglov. Och grannar får opponera sig. Så man får inte bestämma helt själv där ändå - man är ändå utlämnad till nån annan.
I en bostadsrätt får jag också göra i stort sett som jag rimligtvis vill, förutom ändringar i skalet som är upp till BRF:ens godtycklighet.
Så bra du nämnde avdragen!Jonatan79 skrev:
Du får dra av kostnaderna för pantbrev och lagfart när du säljer och avgifterna går direkt till svarta hålet, dvs staten!Skillnaden är att du äger din bostad, som brf äger du inte din bostad, du får bara rätten att nyttja den. Äger du din bostad kan du renovera hur och som du vill, hyra ut som du vill, slipper styrelsearbete m.m. Frihet kostar tyvärr lite i detta fall.
Edit: info gällande lgh:er.
[länk]
Jag försöker förstå Skatteverkets regler, men jag vet inte hur jag ska tolka dem.
Man får göra avdrag för "lagfartskostnad m.m.", men gäller det för den sålda bostaden eller den nyinköpta?
Gäller det för den sålda bostaden spelar det ingen roll. Köper jag ett hus så blir försäljning (och därmed avdragen) inte aktuella förrän om några årtionden, då några hundra tusen inte spelar nån större roll.
Det gäller den nya, när ni säljer den.Reyhn skrev:
Så bra du nämnde avdragen!
Jag försöker förstå Skatteverkets regler, men jag vet inte hur jag ska tolka dem.
Man får göra avdrag för "lagfartskostnad m.m.", men gäller det för den sålda bostaden eller den nyinköpta?
Gäller det för den sålda bostaden spelar det ingen roll. Köper jag ett hus så blir försäljning (och därmed avdragen) inte aktuella förrän om några årtionden, då några hundra tusen inte spelar nån större roll.
Men nu verkade det gälla ett ägt radhus och då måste man samarbeta med de andra i längan och ev. i området eftersom man naturligtvis inte får förstöra väggen in till grannen eller sätta upp en bullrig luft/luft-värmepump bredvid grannens uteplats etc. Ofta finns det en samfällighetsförening, t.ex. för skötsel av gemensamma ytor, delade vatten- och avloppsrör, som man förväntas delta i.Jonatan79 skrev:
En bostadsrätt innebär att du betalar en avgift till föreningen varje månad, alltså pengar som du inte rår över och som du annars kunde ha använt till en renovering. Man har inte en lagfart på en bostadsrätt utan på den/de fastigheter som bostadsrättsföreningen äger.Reyhn skrev:
När jag jämför med att köpa en bostadsrätt, där jag slipper lagfarten, så kan jag använda de besparingarna till ex. renovering istället, vilket räcket långt. Nån kanske tänker att "för en bostadsrätt är det inbakat i månadsavgiften", men det är fel (som jag förstår det), eftersom lagfart/pantbrev betalas av varje köpare vid varje försäljning.
Det brukar vara en prisskillnad på friägande radhus och bostadsrättsradhus som tar hänsyn till skillnader som lagfart, pantbrev, månadsavgift etc.
Ja, det förstår nog alla normalbegåvade. Men tyvärr inte alla, det finns en typ som vill bestämma allt. Det finns en aktuell tråd just nu om detta, radhus har sina nackdelar också.BirgitS skrev:
Men nu verkade det gälla ett ägt radhus och då måste man samarbeta med de andra i längan och ev. i området eftersom man naturligtvis inte får förstöra väggen in till grannen eller sätta upp en bullrig luft/luft-värmepump bredvid grannens uteplats etc. Ofta finns det en samfällighetsförening, t.ex. för skötsel av gemensamma ytor, delade vatten- och avloppsrör, som man förväntas delta i.
En bostadsrätt innebär att du betalar en avgift till föreningen varje månad, alltså pengar som du inte rår över och som du annars kunde ha använt till en renovering. Man har inte en lagfart på en bostadsrätt utan på den/de fastigheter som bostadsrättsföreningen äger.
Det brukar vara en prisskillnad på friägande radhus och bostadsrättsradhus som tar hänsyn till skillnader som lagfart, pantbrev, månadsavgift etc.
Ett radhus skulle jag aldrig köpa (Bor i BR radhus nu) men gärna ett fristående hus, så på den punkten håller jag med dig lite.
Pantbrev behöver man inte köpa varje gång, men nu när tidigare ägare inte gjort det, måste du göra det.
Å anda sidan bör huset vara lite billigare av den anledningen, och lite dyrare när du säljer om det finns pantbrev så nästa köpare inte behöver köpa.
Pantbrev behöver man inte köpa varje gång, men nu när tidigare ägare inte gjort det, måste du göra det.
Å anda sidan bör huset vara lite billigare av den anledningen, och lite dyrare när du säljer om det finns pantbrev så nästa köpare inte behöver köpa.
Tänker tvärtemot, varför vill man ha en bostadsrätt där man inte äger fastigheten utan bara rätten att bo där? Skulle heller aldrig köpa ett radhus med tomträtt, kan bli hur dyrt som helst. Men det jag ogillar med bostadsrätter är skuldsatta föreningar, först har föreningen lån som sannolikt är svåra att påverka och sedan har du egna lån utöver det.
Det är lite av att jämföra äpplen med päron.Reyhn skrev:
Så än en gång, hjälp mig förstå:
Om jag kan välja mellan två jämförbara bostäder där den ena är en äganderätt och den andra en bostadsrätt, varför skulle jag nånsin välja en äganderätt där jag bara kastar bort pengar på ingenting? Vad får jag från en äganderätt som gör det värt det? Vad är det jag inte ser?
Vad gäller just pantbrtev och lagfart, så ÄR det en orimligt hög kostnad, man får inte speciellt mycket för pengarna. Men en del av kostnaden du betalar för det skall bekosta statens kostnader för att upprätthålla fastigehetsregistret. Vilka fastigheter finns, gränser, vilka är ägare osv. I detta ligger även viss riskpeng. Staten kan bli skadeståndsskyldig om ex. fel ägare är registrerad, kan ske i samband med "fastighetsstölder". På samma sätt håller staten med register över vilka pantförskrivningar som finns på en viss fastighet, den registreringen kostar pengar att upprätthålla, och innehåller även den en risk fös skadeståndskrav om något blir fel.
Risken för fel som ger skadestånd är oerhört liten, men det blir väldigt dyrt om det blir fel. man kan se kostnaden för lagfart och pantbrev, dels som en registerhållningskostnad, dels som en försäkringspremie mot bedrägerier. Men som försäkringspremie är den väldiugt dyr i förhållande till risken.
I bostadsrättsfallet ligger registreringskravet på föreningen, man kan säga att hanteringen utförs på ideell grund, föreningen tar kollektivt skadeståndsrisken. Risken för fel som kan leda till skaderståndskrav är minst lika stor i bostadsrättsföreningen. Föreningen är ansvarig för att hålla register om vem som äger en bostadsrätt, och vilka pantförskrivningar som finns. Framförallt pantregistreringen är riskabel, det är relativt vanligt att en bostadsrätt säljs utan att säljaren slubetalar samtliga sina lån, den nye köparen kan få bostadsrätten tvångsförsåld pga säljarens belåning. Dock ovanligt att det går så långt, felet beror oftast inte på ont uppsåt, utan misstag och slarv från mäklarna.
Jag skulle tro att det viktigaste skäålet att köpa ett bostadsrättsradhus istället för äganderätt. Är att kvadratmeterpriset brukar vara lägre, pga att månadsavgiften är mycket högre än den månatliga driftskostnaden på radhus med äganderätt. Detta beror på att föreningen har stora lån på fastigheten. När du köper en bostadsrätt kan man säga att du gömmer en del av belåningen från banken, vilket sänker kravet på kontantinstats.
Så om du saknar en del av den nödvändiga kontantinsatsen kan bostadsrätt göra det möjligt att få köpa.
Men här ligger också den stora nackdelen med framförallt nyproducerade bostadsrätter. Exploatörerna sätter insatsen lagom låg/hög för att kapitalsvaga köpare skall kunna köpa trots bristande kontainsats. Och så fyller de föreningen med stora lån, som ger högre månadsavgift. Detta var framförallt vanligt när räntorna låg på 1% och lägre. Det gick att fylla på föreningen med väldigt stora lån, utan att det fick så stor påverkan på månadsavgiften, men det skulle varit omöjligt för köparna att istället själva låna upp summan pga. kravet på kontantinsats. Detta gav istället en hög riskexponering för köparna, skyhöga avgifter när ränatn gick upp.
Om man tittar på ett typiskt nyproducerad bsoatsdsrättradhus jämfört med liknande med äganderätt, så är totalkostnaden inklusive den andel av föreningens lån man köper in sig i avsevärt högre för bostadsrätten.
När det gäller rent organisatoriskt, så är ägandeformerna inte jämförbara. I bostadsrätten bestämmer du visserligen själv över inre ytskikten, men du är beroende av föreningens kollektiva beslut rörande det mesta av utomhusmiljön, underhåll som fasadmålning, fönsterbyten, takunderhåll, ofta gemensamma garagelängor med underhåll, konflikter om laddplatser osv. Det gör både att du kanske inte får en så fräsch och underhållen utsida som du önskar, eller att man lägger onödigt stora pengar (enligt ditt sätt att se det) på underhåll. Du får inte själv bestämma över hur mycket det får kosta att ha miljömedveten energi, sophantyering, eller hur mycket det får läcka genom ditt tak innan det skall bytas osv.
Fast det där kan vara en fördel för vissa, Det ger att du kan köpa med lägre kontantinsats, visserligen till priset att totalt vara mer belånad. Men har du råd med högre månadskostnad, fast saknar en del pengar till kontantinsats, så kan det vara en (dyr) räddning.E Emma Gunnarsson skrev:
Du har mycket mer kontroll med en äganderätt. Visst, en del åtgärder kräver bygglov men ändå betydligt mer fria händer än med en bostadsrätt. Och ligger huset avsides och utanför detaljplan har du i ännu större grad fria händer.
Samma med renoveringar. I en bostadsrätt har du ofta en hög månadskostnad. I en äganderätt ser du själv till att sätta av pengar och bedömer vad som behöver göras och när.
Bostadsrätter är bra om man vill slippa underhåll och köper i ett område där priserna troligen kommer att gå upp samt är beredd att bo där länge. Då kan man tjäna bra över tid. Villor stiger ju också i pris men det är mycket kringkostnader när man bor i hus.
Vill man däremot ha frihet och rå om sig själv så är en äganderätt ända sättet.
Samma med renoveringar. I en bostadsrätt har du ofta en hög månadskostnad. I en äganderätt ser du själv till att sätta av pengar och bedömer vad som behöver göras och när.
Bostadsrätter är bra om man vill slippa underhåll och köper i ett område där priserna troligen kommer att gå upp samt är beredd att bo där länge. Då kan man tjäna bra över tid. Villor stiger ju också i pris men det är mycket kringkostnader när man bor i hus.
Vill man däremot ha frihet och rå om sig själv så är en äganderätt ända sättet.