Omöjlig, olagligt, anstötligt ...
Jag tycker mig se hur detta forum - klokt nog - systematiskt blockerar uppmaning till brott och rensar ut det som moderator finner opassande. Däremot hetsas vi ideligen mot det omöjligas yttersta gränser. Och vi vinner det nöjsamt!
Jag tycker mig se hur detta forum - klokt nog - systematiskt blockerar uppmaning till brott och rensar ut det som moderator finner opassande. Däremot hetsas vi ideligen mot det omöjligas yttersta gränser. Och vi vinner det nöjsamt!
Håller helt med. Visst faen kan man göra det mesta själv. Även om ytfinishen ibland kräver erfarenhet för att få ett snyggt resultat. Sen att man kanske lägger tre gånger så mycket tid på något i förhållande till en erfaren är ju en annan sak 
Desamma gäller bilar. När bilar fick LCD display så var det helt plötsligt omöjligt att göra något själv längre. Fast 90% av bilen sett likadan ut i 100år.
Desamma gäller bilar. När bilar fick LCD display så var det helt plötsligt omöjligt att göra något själv längre. Fast 90% av bilen sett likadan ut i 100år.
Det här är ett kärt ämne för mig. Ett som skapar lite friktion med min kära fru ibland, då hennes grundinställning ibland är lite för mycket "nej, det kan man inte göra själv!". Jag resonerar instället som "leby" skrev tidigare: kan andra kan väl jag?! Givetvis med sunt förnuft, jag skulle ju inte hoppa in i en 747 och tänka att kan andra flyga denna kan väl jag göra det (även om jag nog har någon liten tro att jag ändå skulle fixa det helt OK ).
Första gången jag på riktigt upplevde den där inställningen hos någon att saker är omöjliga var strax efter gymnasiet. Jag var tillsammans med en tjej och hjälpte till att göra iordning ett rum i källaren till henne. När jag var klar kom tjejen och hennes mamma ned för att inspektera. Tjejen blev helt eld och lågor över hur fint det blivit och hon såg verkligen fram emot att flytta ned sina grejer. Hon sa att hon skulle skaffa en mysig matta och sätta upp lite tavlor, vilket resulterade i att hennes mamma utbrast: "Nej, det får du inte göra. Då måste du borra i väggen och du kan inte använda borrmaskin". Först blev jag helt paff, men sen blev jag förbannad. Hur f*n kan man säga så till sin dotter som var så glad för sitt nya rum och såg sig själv vara lite duktig och sätta upp tavlor själv?! Man riktigt såg hur tjejens entusiasm tynade bort efter mammans bristande tilltro på sin dotters potential. Jag sa mycket kraftfullt att det är klart du kan fixa upp lite tavlor själv, jag visar dig hur du borrar och pluggar så kommer det gå jättebra.
Jag läste en intressant artikel för ett tag sedan. Den handlar om uttrycken "inlärd hjälplöshet" och "inlärd nollställdhet" (fritt översatt av mig). Artikeln är på engelska, men klart läsvärd. En del människor lär sig helt enkelt att vara hjälplösa, eller nollställda, inför vissa problem. Istället för att betrakta problemet (eller projektet) och använda hjärnan stänger de instinktivt av och ger upp. De blir problemorienterade istället för lösningsorienterade, och ser man bara problemen blir allt övermäktigt och man ger upp innan man ens försökt.
Det blev långt det här, men jag vill avsluta med ett kinesiskt ordspråk:
"Skillnaden mellan en expert och en amatör är att experten har misslyckats fler gånger än nybörjaren försökt."
Våga testa, våga misslyckas! Det är väldigt få saker som är livsavgörande att man inte misslyckas med...det allra mesta går att laga eller ersätta.
).Första gången jag på riktigt upplevde den där inställningen hos någon att saker är omöjliga var strax efter gymnasiet. Jag var tillsammans med en tjej och hjälpte till att göra iordning ett rum i källaren till henne. När jag var klar kom tjejen och hennes mamma ned för att inspektera. Tjejen blev helt eld och lågor över hur fint det blivit och hon såg verkligen fram emot att flytta ned sina grejer. Hon sa att hon skulle skaffa en mysig matta och sätta upp lite tavlor, vilket resulterade i att hennes mamma utbrast: "Nej, det får du inte göra. Då måste du borra i väggen och du kan inte använda borrmaskin". Först blev jag helt paff, men sen blev jag förbannad. Hur f*n kan man säga så till sin dotter som var så glad för sitt nya rum och såg sig själv vara lite duktig och sätta upp tavlor själv?! Man riktigt såg hur tjejens entusiasm tynade bort efter mammans bristande tilltro på sin dotters potential. Jag sa mycket kraftfullt att det är klart du kan fixa upp lite tavlor själv, jag visar dig hur du borrar och pluggar så kommer det gå jättebra.
Jag läste en intressant artikel för ett tag sedan. Den handlar om uttrycken "inlärd hjälplöshet" och "inlärd nollställdhet" (fritt översatt av mig). Artikeln är på engelska, men klart läsvärd. En del människor lär sig helt enkelt att vara hjälplösa, eller nollställda, inför vissa problem. Istället för att betrakta problemet (eller projektet) och använda hjärnan stänger de instinktivt av och ger upp. De blir problemorienterade istället för lösningsorienterade, och ser man bara problemen blir allt övermäktigt och man ger upp innan man ens försökt.
Det blev långt det här, men jag vill avsluta med ett kinesiskt ordspråk:
"Skillnaden mellan en expert och en amatör är att experten har misslyckats fler gånger än nybörjaren försökt."
Våga testa, våga misslyckas! Det är väldigt få saker som är livsavgörande att man inte misslyckas med...det allra mesta går att laga eller ersätta.
Undrar detsamma - ensamstående kvinna över 40. Heltidsarbetar i treskift och köpte efter min separation ett hus som på mäklarspråk heter ”för den händige” och ”har potential”. Är urbota trött på alla ”omöjligt”, ”har du tillstånd för det?” och ”du anlitar väl hantverkare”...
Det handlar om att man måste vara beredd att hugga i, skita ner sig och låta saker ta den tid det tar att bli färdiga. Känns som om att folk har helt orimliga förväntningar på vad saker och ting tar i tid. Det tog mig en månad att mellan skiftsnurror, riva ut befintligt kök, lyfta två lager golv, gruvdra ny el & VVS, få på golvspån och lägga nytt laminatgolv. Är spyfärdig på kommentaren ”är inte ditt kök klart än?” Nej, det är såhär lång tid det tar att få saker och ting gjort. Nu har jag hantverkare som sätter köket, kopplar in elen och VVSen men jag har banne mig inte råd att betala för saker som jag kan göra själv, bara jag får lite tid på mig.
Det handlar om att man måste vara beredd att hugga i, skita ner sig och låta saker ta den tid det tar att bli färdiga. Känns som om att folk har helt orimliga förväntningar på vad saker och ting tar i tid. Det tog mig en månad att mellan skiftsnurror, riva ut befintligt kök, lyfta två lager golv, gruvdra ny el & VVS, få på golvspån och lägga nytt laminatgolv. Är spyfärdig på kommentaren ”är inte ditt kök klart än?” Nej, det är såhär lång tid det tar att få saker och ting gjort. Nu har jag hantverkare som sätter köket, kopplar in elen och VVSen men jag har banne mig inte råd att betala för saker som jag kan göra själv, bara jag får lite tid på mig.
Jag har läst det mesta av denna tråden och vill bara kommentera med att säga att detta är ett forum!
Det betyder att vem som helst kan skriva sin åsikt här och om man frågar något ska man inte ta alla svar som absoluta sanningar!
Man måste se kritiskt på svaren och fundera över om svaren och påståendena är rimliga för det är inte alla svar som är rätt.
Men jag tycker att ett sånt här forum är oerhört nyttigt, inte bara för alla de goda idéer och förslag som dyker upp utan också för att diskussionen i sig kan göra att man får nya och bra idéer. Jag skrev just ett inlägg på ett annat forum och innan jag fick svar skrev jag själv 2 poster till med lösningen på min fråga. Jag pratade med mig själv på internet!!!!!!!
Ha det bra och diskutera vidare.
Jörgen
Det betyder att vem som helst kan skriva sin åsikt här och om man frågar något ska man inte ta alla svar som absoluta sanningar!
Man måste se kritiskt på svaren och fundera över om svaren och påståendena är rimliga för det är inte alla svar som är rätt.
Men jag tycker att ett sånt här forum är oerhört nyttigt, inte bara för alla de goda idéer och förslag som dyker upp utan också för att diskussionen i sig kan göra att man får nya och bra idéer. Jag skrev just ett inlägg på ett annat forum och innan jag fick svar skrev jag själv 2 poster till med lösningen på min fråga. Jag pratade med mig själv på internet!!!!!!!
Ha det bra och diskutera vidare.
Jörgen
Mycket bra!P Paxman skrev:
En kasserad isborr blir ju bra. Jag har en köpt jordborr, ser ut som den högra och den har även förlängare. Tyvärr lite svår använda i moränmarken med mängder av sten.T toolman77 skrev:
Ja där satte du fingret på ett tredje fenomen i samma grupp.E Ensam kvinna kan skrev:
Nämligen att folk tror att när man gör någonting som trots allt inte är omöjligt så skall det bli färdigt på en lördag.
Du arbetade duktigt om du gjorde det där på en månad som ensam fritidsrenoverande amatör.
Kanske det här har något samband....... att folk tror att allt som tar tid är omöjligt.
Är det inte så enkelt som att det är väldigt många akademiker på detta forum? Och vi är ju mer inriktade på att analysera och beskriva problem för att lösa dem i rätt ordning, än att "bara gör".
I andra forum jag hänger i, är det mer tvärt om.
I andra forum jag hänger i, är det mer tvärt om.
Jag håller i allt väsentligt med TS. Jag brukar i bland störa mig på dessa experter, verkliga eller självutnämnda, som tvärsäkert hävdar att än det ena än det andra är förbjudet, fel osv med hänvisning till någon branschstandard, AMA eller "alla som kan vet att det är så man gör/inte gör" Det är inget fel med standarder och följer man dem kan man vara tämligen trygg med att inte begå lagbrott. Däremot är det inte nödvändigtvis ett brott att inte följa en standard. Det är dock naturligtvis bra att i så fall skaffa sig någorlunda koll på vad man ger sig in på. I grunden är dock det mesta inom "småbyggandet" tämligen enkelt En reflexion är också att det finns så många aktörer som kämpar på för att få det att vara och verka så krångligt som möjligt att bygga ett simpelt enfamiljshus. I min föräldrageneration känner jag till ett antal människor som byggde eller genomgripande renoverade sina egna hus, i o f s ofta med mer eller mindre insatser från hantverkare, men en mycket stor del av arbetet gjorde de själva samtidigt som de arbetade. Att bygga sig en bostad till stor del med eget arbete är det väldigt många som skulle klara av. Förövrigt gillar jag maskinistforumet. Där är "paragrafryttare och CE-fascister" i klar minoritet och det byggs och konstrueras glatt och friskt.
Mina barn är inte ett dugg intresserade av att göra nåt som helst praktiskt. Det blir nog hyresrätter för deras del framöver... Men, vem vet, det kanske ändrar sig när de växer upp lite!
