1 009 675 läst · 13 685 svar
1010k läst
13,7k svar
Vad blir det för mat?
Just så, men här finns också hackad cornichon och kapris. Örtsmöret hemmagjort med, hör och häpna, smör! pressad vitlök och persiljaDan1891 skrev:
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 383 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 383 inlägg
En liten Biff-à-la-Lindström-anekdot.
Sommaren 1981 tillbringade jag en månad i Hastings hos en mycket trevlig familj, detta på en s k språkresa tillsammans med en klasskamrat. Förutom mitt första möte med chokladbiten (?) Snickers, som resulterade i att jag åt ca 2 såna per dag, samt att jag på riktigt lärde mig att tacka nej till mjölk i te (svårt, men nödvändigt) så kom den "obligatoriska" uppgiften - att bjuda värdfamiljen på en äkta svensk måltid.
Vem av Ylva eller jag som kom på den idiotiska idén Biff-à-la-Lindström låter jag vara osagt; vi träter inte om det men diskuterar än idag.
För det första, ingen av oss visste vilka ingredienser som krävdes och det blev ett, dyrt, telefonsamtal till Ylvas mamma som förklarade det som en köttfärsbiff med hackad rödbeta i smeten. Låter enkelt, men ack så inte då det vid det tillfället (eller det relativt knala utbudet av grönsaker, även konserver) så slutade det med att vi köpte färska rödbetor, kokade och tärnade....
Kokt potatis lätt som en plätt, steksky till "sås" också enkelt, men de där mjukkokta rödbetorna i färsbiffar blev inte riktigt som vi tänkt. Köttfärsen köptes i en liten "butcher shop" där det, som tur var, fanns redan mald färs annars misstänker jag att vi rusat därifrån.
Och det där med kaprisen som också ingår i receptet kände vi inte till, men det kan vi helt skylla på Ylvas mamma
Med tanke på att britterna, förlåt, vid den tiden inte kunde anses vara gourmeter, inte vår familj i alla fall, så kände vi segervittring över sönderkokta ärtor och morötter. Det blev nog en vinst men en knapp sådan.
Sommaren 1981 tillbringade jag en månad i Hastings hos en mycket trevlig familj, detta på en s k språkresa tillsammans med en klasskamrat. Förutom mitt första möte med chokladbiten (?) Snickers, som resulterade i att jag åt ca 2 såna per dag, samt att jag på riktigt lärde mig att tacka nej till mjölk i te (svårt, men nödvändigt) så kom den "obligatoriska" uppgiften - att bjuda värdfamiljen på en äkta svensk måltid.
Vem av Ylva eller jag som kom på den idiotiska idén Biff-à-la-Lindström låter jag vara osagt; vi träter inte om det men diskuterar än idag.
För det första, ingen av oss visste vilka ingredienser som krävdes och det blev ett, dyrt, telefonsamtal till Ylvas mamma som förklarade det som en köttfärsbiff med hackad rödbeta i smeten. Låter enkelt, men ack så inte då det vid det tillfället (eller det relativt knala utbudet av grönsaker, även konserver) så slutade det med att vi köpte färska rödbetor, kokade och tärnade....
Kokt potatis lätt som en plätt, steksky till "sås" också enkelt, men de där mjukkokta rödbetorna i färsbiffar blev inte riktigt som vi tänkt. Köttfärsen köptes i en liten "butcher shop" där det, som tur var, fanns redan mald färs annars misstänker jag att vi rusat därifrån.
Och det där med kaprisen som också ingår i receptet kände vi inte till, men det kan vi helt skylla på Ylvas mamma
Med tanke på att britterna, förlåt, vid den tiden inte kunde anses vara gourmeter, inte vår familj i alla fall, så kände vi segervittring över sönderkokta ärtor och morötter. Det blev nog en vinst men en knapp sådan.
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 383 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 383 inlägg
Men hur gick det då? Gillade de eran genuina svenska matlagning?Maria T skrev:En liten Biff-à-la-Lindström-anekdot.
Sommaren 1981 tillbringade jag en månad i Hastings hos en mycket trevlig familj, detta på en s k språkresa tillsammans med en klasskamrat. Förutom mitt första möte med chokladbiten (?) Snickers, som resulterade i att jag åt ca 2 såna per dag, samt att jag på riktigt lärde mig att tacka nej till mjölk i te (svårt, men nödvändigt) så kom den "obligatoriska" uppgiften - att bjuda värdfamiljen på en äkta svensk måltid.
Vem av Ylva eller jag som kom på den idiotiska idén Biff-à-la-Lindström låter jag vara osagt; vi träter inte om det men diskuterar än idag.
För det första, ingen av oss visste vilka ingredienser som krävdes och det blev ett, dyrt, telefonsamtal till Ylvas mamma som förklarade det som en köttfärsbiff med hackad rödbeta i smeten. Låter enkelt, men ack så inte då det vid det tillfället (eller det relativt knala utbudet av grönsaker, även konserver) så slutade det med att vi köpte färska rödbetor, kokade och tärnade....
Kokt potatis lätt som en plätt, steksky till "sås" också enkelt, men de där mjukkokta rödbetorna i färsbiffar blev inte riktigt som vi tänkt. Köttfärsen köptes i en liten "butcher shop" där det, som tur var, fanns redan mald färs annars misstänker jag att vi rusat därifrån.
Och det där med kaprisen som också ingår i receptet kände vi inte till, men det kan vi helt skylla på Ylvas mamma
Med tanke på att britterna, förlåt, vid den tiden inte kunde anses vara gourmeter, inte vår familj i alla fall, så kände vi segervittring över sönderkokta ärtor och morötter. Det blev nog en vinst men en knapp sådan.
Här körde jag pizza ikväll, degen fick jäsa 1 1/2 timme och vart riktigt bra. Önskar mig en pizzaugn till altanen för ugnen inne ger inte riktigt den värme pizzorna förtjänar.
Otroligt gott och alla nöjda
Otroligt gott och alla nöjda
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder