Här är två sidor som försöker visa på lite olika sätt att skriva våra bokstäver under 1600-1700 tal. Är det svår text så försök inte läsa löpande som man gör normalt.
Leta upp stycken där du vet eller tror dig kunna läsa vad som står och sedan får man fortsätta i texten. Så succesivt kan man ofta bena ut mycket av texten, men man får hoppa fram och tillbaka i texten och lösa delar styckvis. Och framför allt vad som syftet är med texten kyrkböcker, mantalslängd, domstolsdokument, lantmäteri, mönstringslängder för arme/flottan, osv, Versaler används också oftare i ord.
Leta upp stycken där du vet eller tror dig kunna läsa vad som står och sedan får man fortsätta i texten. Så succesivt kan man ofta bena ut mycket av texten, men man får hoppa fram och tillbaka i texten och lösa delar styckvis. Och framför allt vad som syftet är med texten kyrkböcker, mantalslängd, domstolsdokument, lantmäteri, mönstringslängder för arme/flottan, osv, Versaler används också oftare i ord.
Fuþarken med 16 runor var väl i grunden ett desperat försök att hålla ihop skriftspråket när dialekskillnaderna blev stora inom det norröna språket. Då försökte man slå ihop runor så att oberoende om ett ljud i den lokala dialekten uttalades som A eller E så skrevs det med samma runa.SågspånPappspikEternit skrev:
Man kan inte påstå att det var en speciellt lyckad stavningsreform och ganska snart började det komma till nya runor för att igen göra åtskillnad på ljuden.
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 816 inlägg
Det hände mycket i språkutvecklingen under 7-800-talen innan den 24-typiga runraden ersattes av den 16-typiga. De andra germanerna slutade helt använda runor under den perioden.H heimlaga skrev:
Sen kom mycket riktigt den medeltida runraden som blev 27-typig och betydligt lättare att läsa.
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 816 inlägg
Då finns förbättringspotential!A AndersS skrev:
Och en kan trösta sig med att själv kunna förstå betydligt mer än 5% av en gammal handskrift!
👍 och det är inte alltid viktigt att kunna tolka allt👍
Jag nöjer mig många gånger med att förstå det jag behöver. Är ju inte tvunget i en mönstringslängd att tolka allt om hästen.😉
Nästan allt jag läst är 1700-1800 tal.
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 200 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 200 inlägg
Som nyfiken och ganska envis släktforskare, så har jag sett mången handskrift från ca 1650 som äldst och en del har varit rent ut sagt otydbara för mig (begärt läshjälp, fått sådan) medan andra gått att tyda vartannat ord och med det, kunnat tolka innebörden. Har inte förkovrat mig i (eller förstått) att det var så stora variationer.
När jag gick kurs i släktforskning 1995, och strax därefter, i tydning av texter kan jag inte minnas att det var sånt fokus på det stora spannet hur bokstäver kunde skrivas. Kanske det fanns ett visst sätt på vilket präster skulle skriva? Jag har ingen aning, detta är bara en gissning från en tant, så god som nån annans.
Det skiljer mellan vart det skrivs, så hur och var man lärt sig skriva har säkert stor betydelse och 1700 eller 1800.
En militär, präst på landsbygd, skrivare till präst i större stad eller på lantmäterikontor, lokal person som gör bouppteckning, osv,
Och sedan personens egen skrivförmåga
Inte konstigt att det ser annorlunda ut, man kan se hur olika det är i en och samma ministrerialbok eller husförhörslängd.
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 200 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 200 inlägg
Har verkligen blivit varse (heter det ens så?) att jag med lätthet kunnat läsa vad en enskild präst har skrivit i husförhörslängden, medan det under samma tidsperiod varit en annan präst som kråkföttrat i födelse- eller dödbok. Kanske inte två präster då, men att prästen hade någon som skrev åt hen ibland.A AndersS skrev:
Lika delar spännande och frustrerande beroende på slutresultatet - gick det att läsa och fatta eller handlar det om att gissa eller be om hjälp?
Dock är släktforskare över lag de mest hjälpsamma människor jag stött på, på nätet eller näsa mot näsa, vilket ger mig en tilltro till att folk generellt vill andra väl. En tröst, för mig, när världsläget är så tufft som det är nu.
Redigerat:
Det ryktas om fall när det i praktiken var prästfrun som skötte kontorsarbetet så det är mest hennes handstil.V videopac skrev:
Fast jag vet att det var ett större bråk i Viborg på 1600-talet där kvinnor försökte få reglerna ändrade så att kvinnor skulle kunna bli präster. Tyvärr misslyckades de den gången.
Vad man också läst så var ibland klockaren behjälplig med att föra minnesanteckningar vid husförhör, som sedan prästen skulle föra in i böckerna.
Just nu letar jag efter en anfader på 1700-tal i en liten socken där husförhörslängd börjar först runt 1800 och den första fram till 1815 är i mycket dåligt skick. Hitintills har ingen kommit vidare med den släktgrenen från 1789, vilka som var hans föräldrar. Personen är dessutom ryttare/husar så efternamnet är ett taget namn när han flyttade in på ryttartorpet (alla ryttare där tog samma efternamn när de mönstrade och blev godkända) och det är en annan socken än den som han anges vara född i. Sista halmstrå blir att leta bland de tänkta personernas syskon (just nu tre stycken som skulle kunna vara han enligt "föddaboken") och se om han dyker upp som fadder när syskonen får barn mellan1775-1797. Och om årtalet som skrivits som hans födelseår stämmer, inte alls ovanligt att de ändras och skrivs fel.
Som svar på mitt tidigare inlägg gick det ännu snabbare. Kom på att jag först skulle leta i bouppteckningar och där fanns svaret. Här står att farbrodern Pär företräder de minderåriga barnen och var han bodde.
Kunde då direkt få svar på vem min anfaders föräldrar var och som jag misstänkte var födelseåret felaktigt i den socken han flyttade till. Kunde även få det bekräftat de utifrån generalmönstringslängd som enbart anger ålder. Så nu får jag ta en tidigare del av svenska språket att försöka läsa.
Kunde då direkt få svar på vem min anfaders föräldrar var och som jag misstänkte var födelseåret felaktigt i den socken han flyttade till. Kunde även få det bekräftat de utifrån generalmönstringslängd som enbart anger ålder. Så nu får jag ta en tidigare del av svenska språket att försöka läsa.