För mig kollaps är,
när man måste vänta på akuten i 40 timmar,
när ambulansen inte hinner i tid,
när polisen inte hinner utreda rånet man råkar ut för,
när jag eller frun inte vågar oss ut,
när folk vägras ortopediska operationer,
när jag tvingas vänta 4 år på psykiatriker hjälp,
när våldtäktsmännen släpps fria i brist på bevis då deras ord väger tyngre,
då äldre vägras äldreomsorg m.m.
Mycket av det ovan finns redan här.
när man måste vänta på akuten i 40 timmar,
när ambulansen inte hinner i tid,
när polisen inte hinner utreda rånet man råkar ut för,
när jag eller frun inte vågar oss ut,
när folk vägras ortopediska operationer,
när jag tvingas vänta 4 år på psykiatriker hjälp,
när våldtäktsmännen släpps fria i brist på bevis då deras ord väger tyngre,
då äldre vägras äldreomsorg m.m.
Mycket av det ovan finns redan här.
...då har ju många länder före oss kollapsat, tex USA, men för de som har pengar (jobb och försäkringar) och kan bo i ett bra område så upplevs inte några av dessa problem - och kanske är det så att vi kommer se en än mera ökad segregation där vi tvingas acceptera att några inom vårt lands gränser lever extremt fattigt och utsatt (i princip är vi redan där). Kanske får vi också gated communities? Eller vill alla bo innanför tullarna, eller på landsorten? Med det scenariot blir val av område att bygga sitt hus ännu viktigare.Atom skrev:
Jag tror tillräckligt många i sverige är både "hemkära" och välutbildade för att ett scenario "där alla drar" ska inträffa.
Jag får känslan att du försöker prata om Sverige här.Atom skrev:
Isåfall är det ju lite konstigt. Tänk att 100-tusentals människor väldigt gärna skulle flytta till detta kollapsade land. Och att majoriteten av landets befolkning verkar vilja bo kvar mitt i kollapsen.
Nädu, ska vi prata kollapser så är det väl:
Sverige ca 1700-1720 (och egentligen flera decennier före)
Europa och USA okt 1929 och några år framåt
Tyskland 1932 - 1945
Nordkorea 1947 -
Iran 1978 -
Rwanda 1994
Forna Jugoslavien 1991 -2000
Grekland 2009 -
Syrien 2011 -
osv.
Detta är bara ett litet urval av de mer hårda kollapserna vi sett de senaste 100 åren. Det är en blandning av politiskt, religiöst och ekonomiskt drivna kollapser.
I Sverige är vi långt ifrån en riktig kollaps. Men visst, med ett rejält krig eller genom att rösta fram en diktator kan vägen till kollaps gå fort. Att vi har fungerande demokrati just nu är ingen garanti.
Redigerat:
Jag är en smula insatt i bokföring, ni vet, debet och kredit och allt annat som gör tillvaron komplicerad.
Man kan ju undra över varför vi som driver företag och vi som tjänar pengar skall utsättas för denna terror, deklarera och redovisa och sånt.
Tills man en natt vaknar alldeles kallsvettig och inser att det är ju ett förbaskat smart sätt för staten att ha stenkoll på varenda krona som cirkulerar i den svenska ekonomin, förutom några då, och att den som försöker undanhålla något får oproportionerliga straff.
Om jag och några grannar skulle drista oss till att hitta på ett eget system med transaktioner, till exempel poäng eller egna slantar som vi skulle kunna benämna med ett fantasinamn så skulle staten få spader och göra allt för att komma åt oss, till och med fängsla oss om vi inte lyder.
Jag spikar ett staket åt grannen och får ett nyskjutet vildsvin ersättning som jag sedan byter bort hälften av mot lite hjälp med elen i huset.
Ah, ni fattar va.
Nu är det så här att ett land har en sådan koll på världsekonomin, nämligen USA genom att de kräver att vi handlar med dollar.
Ett afrikansk statsöverhuvud satte sig emot detta, ja, inte bara detta men just nu är det det som är intressant.
Gaddafi, mina vänner, utmanade USA och dess ledare och försökte ena de afrikanska staterna och införa en egen valuta, Dinaren, som skulle bli deras egen handelsvaluta.
Hotet mot USA var totalt, de skulle tappa kontrollen över hela den afrikanska världsdelen där också Kina och andra asiatiska länder var involverade.
Risken var ju att resten av världen skulle hänga på och USA skulle förlora sin totala makt över all handel som pågår.
Vad händer.
Jo, ett stöd för upproriska grupperingar i Libyen gjordes, man försåg fanatiska grupper som Gaddafi hållet på mattan, med vapen, pengar och support från Nato och en skrämmande propaganda mot Gaddafi och hans sätt att styra landet kablades ut över världen.
Få motsatte sig den och tillslut så uppnådde de lierade Natoländerna sitt syfte, att demonisera Gaddafi, få världsopinionen att kräva en likvidering och allt blev frid och fröjd när vi fick se de skrämmande bilderna av en totalförnedrad och döende statsman.
Alla vet idag att detta var ett gigantiskt misstag och försatte Libyen i en kris som är oöverskådlig där ett tiotal grupper gör allt för att utplåna varandra.
Men, det ekonomiska världsherraväldet har ju den initierande nationen kvar och dess statsman som beordrade det hela hyllas idag,
Han heter Clinton.
Obama har i 8 år genom sitt grabbigt käcka sätt fått oss in i samma fälla, aningslöst så faller vi pladask för den propaganda som vi dränkt med och som förvillar eftersom det inte är alldeles lätt att för att få någorlunda faktiska omständigheter behöva läsa forskningsrapporter och analyser gjorda av människor som aldrig får en chans, eller i alla fall väldigt liten sådan, att i braskande rubriker i massmedia få redogöra för sina slutsatser.
När Trump gång på gång trampar i klaveret så är det betryggande att han gör det, att vi ser det och att vi reagerar. När andra statsmän och kvinnor säger och gör liknande saker så är det i förtäckta ordalag och förvillande handlingar.
Trump ska bygga en mur, som ni vet.
Den muren finns redan.
Trump ska utvisa kriminella immigranter.
Det görs redan.
Trump tafsar på kvinnor.
Det görs redan.
I stort sett allt som Trump skrävlar om sker redan eller har skett.
Om vi inte lär oss att genomskåda propaganda, protestera mot övergrepp, lära av historien och våga ha en öppen dialog så skall, vi nog inte bygga annat bunkrar i framtiden eftersom denna tråden handlade väl om huruvida vi skall satsa på att bygga eller ej.
Man kan ju undra över varför vi som driver företag och vi som tjänar pengar skall utsättas för denna terror, deklarera och redovisa och sånt.
Tills man en natt vaknar alldeles kallsvettig och inser att det är ju ett förbaskat smart sätt för staten att ha stenkoll på varenda krona som cirkulerar i den svenska ekonomin, förutom några då, och att den som försöker undanhålla något får oproportionerliga straff.
Om jag och några grannar skulle drista oss till att hitta på ett eget system med transaktioner, till exempel poäng eller egna slantar som vi skulle kunna benämna med ett fantasinamn så skulle staten få spader och göra allt för att komma åt oss, till och med fängsla oss om vi inte lyder.
Jag spikar ett staket åt grannen och får ett nyskjutet vildsvin ersättning som jag sedan byter bort hälften av mot lite hjälp med elen i huset.
Ah, ni fattar va.
Nu är det så här att ett land har en sådan koll på världsekonomin, nämligen USA genom att de kräver att vi handlar med dollar.
Ett afrikansk statsöverhuvud satte sig emot detta, ja, inte bara detta men just nu är det det som är intressant.
Gaddafi, mina vänner, utmanade USA och dess ledare och försökte ena de afrikanska staterna och införa en egen valuta, Dinaren, som skulle bli deras egen handelsvaluta.
Hotet mot USA var totalt, de skulle tappa kontrollen över hela den afrikanska världsdelen där också Kina och andra asiatiska länder var involverade.
Risken var ju att resten av världen skulle hänga på och USA skulle förlora sin totala makt över all handel som pågår.
Vad händer.
Jo, ett stöd för upproriska grupperingar i Libyen gjordes, man försåg fanatiska grupper som Gaddafi hållet på mattan, med vapen, pengar och support från Nato och en skrämmande propaganda mot Gaddafi och hans sätt att styra landet kablades ut över världen.
Få motsatte sig den och tillslut så uppnådde de lierade Natoländerna sitt syfte, att demonisera Gaddafi, få världsopinionen att kräva en likvidering och allt blev frid och fröjd när vi fick se de skrämmande bilderna av en totalförnedrad och döende statsman.
Alla vet idag att detta var ett gigantiskt misstag och försatte Libyen i en kris som är oöverskådlig där ett tiotal grupper gör allt för att utplåna varandra.
Men, det ekonomiska världsherraväldet har ju den initierande nationen kvar och dess statsman som beordrade det hela hyllas idag,
Han heter Clinton.
Obama har i 8 år genom sitt grabbigt käcka sätt fått oss in i samma fälla, aningslöst så faller vi pladask för den propaganda som vi dränkt med och som förvillar eftersom det inte är alldeles lätt att för att få någorlunda faktiska omständigheter behöva läsa forskningsrapporter och analyser gjorda av människor som aldrig får en chans, eller i alla fall väldigt liten sådan, att i braskande rubriker i massmedia få redogöra för sina slutsatser.
När Trump gång på gång trampar i klaveret så är det betryggande att han gör det, att vi ser det och att vi reagerar. När andra statsmän och kvinnor säger och gör liknande saker så är det i förtäckta ordalag och förvillande handlingar.
Trump ska bygga en mur, som ni vet.
Den muren finns redan.
Trump ska utvisa kriminella immigranter.
Det görs redan.
Trump tafsar på kvinnor.
Det görs redan.
I stort sett allt som Trump skrävlar om sker redan eller har skett.
Om vi inte lär oss att genomskåda propaganda, protestera mot övergrepp, lära av historien och våga ha en öppen dialog så skall, vi nog inte bygga annat bunkrar i framtiden eftersom denna tråden handlade väl om huruvida vi skall satsa på att bygga eller ej.
Om jag vore i er situation skulle jag bygga ett "lagom" stort hus, väl planerat lång tid i förhand tillsammans med en duktig arkitekt. Överlag är min känsla att vi bygger "onödigt" stora hus, ibland mindre välplanerade och icke estetisk tilltalande. Ett attefallshus kan bli gästhus/uthyrningshus om man inte vill ha en "lgh" i huset.
Under några besök i Malmö har vi fått bilen förstörd. Jag hotat av två parkerande på handikapplasten ungdomar och mina barnbarn rånade vid två tillfällen. Trots bevis har allt lagts ner... Det är mycket lugnare på orten vi bor. Så .
Prata inte om demokrati...
Nu följer jag tråden vidare.
Prata inte om demokrati...
Nu följer jag tråden vidare.
Demokrati betyder inte att gräsmattan är nyklippt eller att man får vård precis när man vill. Demokrati betyder folkstyre och är ett sätt att styra ett land. Förväxla inte begreppet demokrati med nåt annat.Atom skrev:
Det låter som att du haft lite dåliga erfarenheter från Malmö.
Utan att veta mer, så undrar jag om det kan vara så att du bara kommer ihåg det tråkiga? Jag bodde 10 år i den stan och visst hände det en del skit men staden har ofantligt mycket annat att erbjuda än bara skit.
Men om Malmö är för vilt för dig, så sluta besöka staden. Bosätt dig långt ut på landsbygden eller i en liten stad och lev där resten av livet. Det är mycket lugnare på landet, dock inte besvärsfritt. Epa-ungdomar som spränger brevlådor, jägare som odlar vildsvin, helvetisk grannosämja och byskvaller. Och det finns inte en enda trevlig pub, inga biografer, ingen kultur och inget annat att ta del av. Livet kan vara surt var man än bosätter sig.
Det faller ner på "det är inte hur man har det utan hur man tar det".
Jag har inte annat än passerat malmö med bil, men av det man läser i media så verkar det finnas endel problem där som väl mäter sig med andra problemområden, tror eller hoppas det ändå inte är representativt för hur det ser ut i tex en vanlig välmående förort till sthlm.Atom skrev:
Ur den aspekten så håller jag med att det finns en kollaps när tex brandkår och ambulans inte åker in i vissa förorter till sthlm utan polisbeskydd. Men den är ju lokalt betingad, det är ju tragiskt eftersom troligen merparten i dessa områden är hederliga arbetande människor... Tyvärr lär denna segregering öka tror jag. För medelklass innebär det troligen en ökad risk för att drabbas av brottslighet och en ännu större uppdelning i bra och dåliga områden. För de som har dåligt med pengar är det givetvis mycket allvarligt, men de planerar nog inte att låna flera miljoner och bygga hus, så ur den aspekten än viktigare var huset byggs... Tillhör man de som har jobb och pengar tror jag sverige kommer funka länge till...
Det är inte de stora saker som hamnar i tidningen som beskriver hur dålig/farlig en stad är. Det är alla smågrejer som fortfarande hamnar u tidningen.
Så länge man skriver om bostadainbrott ock ficktjuvar är det fortfarande inte så farligt.
Så länge man skriver om bostadainbrott ock ficktjuvar är det fortfarande inte så farligt.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 827 inlägg
Detta är en djup insikt som jag alltid gav mina studenter i hemläxa i introduktionskursen till säkerhet. Att tyst för sig själv 100 gånger upprepa "Om det står i tidningen så kommer det aldrig att hända mig" tills det verkligen sjunker in.harry73 skrev:
För att saker skall rapporteras (som enskilda händelser då) så måste de nämligen vara spektakulära, ovanliga osv. Dessa händelser kan man ur riskbedömningssynpunkt helt ignorera. De händer nämligen "aldrig".
Det man istället måste se till är statistik, trender, stora skeenden. Dessa rapporteras mera sällan, och nästan alltid på mer undanskymd plats.
Så sett internationellt så är vår brottslighet låg. Det vi ser är snarare en normalisering från låga nivåer. Och trenden är exv. mot allt mindre våld generellt i samhället. Därmed inte sagt att vi inte skall försöka lösa de problem vi har, om vi skall ha "Tysk" nivå på vår brottslighet, så borde vi väl exv. rimligtvis ha "Tysk" nivå på vår polis, och då måste vi dubbla antalet poliser i runda slängar. Bara som exempel.
Så, vad har detta med att bygga hus att göra? Tja, att inte bygga hus för att man ser att risken för "systemkollaps" är för stor, det är att kraftigt överskatta läget i Sverige och vart vi är på väg. Det finns inga tecken på det.
Själv har jag aldrig varit så rädd för inbrott som sedan jag gick med i Grannsamverkan och började få mejl från polisen om alla inrapporterade inbrott och inbrottsförsök. Det visar sig att rent statistiskt är det ca två bostadsinbrott om dagen i vår kommun - och de brukar inte hamna i tidningen, där hamnar bara spektakulära saker som när man forcerar varuhus med frontlastare och sånt...
Framförallt, om man inte bygger (köper) hus här, utan bara sitter och väntar på kollaps innan man kan ta större beslut i livet, är det inte bättre då, om man vet vilket land man själv tror inte kommer kollapsa, att flytta dit direkt och bygga sitt liv där. Ska man bo här ett par år till, eller kanske hela livet är det nog bara att köra på. Att förutse och förstå vad som händer vid en eventuell kollaps är nog mycket svårt, iallafall att planera för hur man ska parera den. Däremot tycker jag man kan tänka på att inte lägga sig så på marginalen att bara en liten störning får privatliv och privatekonomi att kollapsa.
Långt ifrån TS ursprungsfråga, men ändå, bra plats och rimlig marginal på kostnaden så är det enligt mig bara att köra på...
Långt ifrån TS ursprungsfråga, men ändå, bra plats och rimlig marginal på kostnaden så är det enligt mig bara att köra på...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 827 inlägg
Precis. Frågan som TS ställer är ju om vi skulle våga bygga, men som du pekar mot så är ju en mycket mera relevant fråga i sammanhanget om TS skall våga bygga.JohanLun skrev:
Mao, TS speciella förutsättningar vad gäller ekonomi, familjesituation, yrke/karriär, plats för bygget osv. väger i sammanhanget mycket tyngre än allmänna värderingar om vart världsekonomin, Sveriges ekonomi, eller riskerna för eventuella systemkollapser från oss andra.
Vi vet ju inte tillräckligt om TS speciella situation för att kunna uttala något vettigt om det.
I Sverige har ni ingen samhällskollaps....... senast ni hade samhällskollaps i fullstor skala var under Stora Ofreden (tog slut 1721) och lokalt under fattigåren 1867-1868.
Det stora hotet som jag ser är att allt fler slås ut ur samhället och tvingas in i en dels parasiterande och dels samhällsfientlig livsstil. Sådana destruktiva subkulturer uppstår alltid när folk trängs ut ur samhället mot sin vilja. Allt från knivjunkarna (puukkojunkkarit) i det sena 1800-talets Finland till professionella bilbrännare som lever på socialbidrag i nutidens invandrarförorter i Sverige.
När de destruktiva subkulturerna växer till sig reagerar tyvärr nutidssamhället genom att bygga murar så att ingen skan kunna ta sig in igen och sedan slå ut ännu fler. Det blir ett enda jävla Expedition Robinson av alltihop.
Jag står själv på det sluttande planet och vet hur en stor del av samhället aktivt försöker knuffa ut mig och skapa om mig till en socialbidragsberoende missbrukande överskuldsatt proffsligist som passar in i normen samtidigt som de utslagna vill att jag skall anpassa mig till ett nytt liv och bli en av dem.
Jag kan stå emot dem alla och är på väg tillbaka in i samhället men jag vet vilka faktorer i mitt liv som gör det möjligt för mig att stå emot.
Därför är det ju rimligt att fler borde skaffa sig dylika stödfaktorer.
I min finländska verklighet är det inte längre ett skydd mot utslagning att höra till samhällsklassen med fast arbete och pengar. Sannolikt är det en bild av Sverige om 10 år.
Utslagningen drabbar slumpvis vem som helst. Många försöker bita sig fast i inbillningen att den drabbar bara de andra. Många försöker bita sig fast i inbillningen att en vis litet dyrare livsstil och ett visst konsumtionsmönster och en viss image ger ett skydd men jag kan intyga att de likväl hamnar i samma brödkö som vi andra.
Plötsligt händer någonting, en tids sjukdom eller en arbetsgivare som inte betalar lönen eller kräver mutor för att man skall få arbeta kvar. Eller helt enkelt att man är över 30 och anställningen tar slut av någon orsak som man inte kan kontrollera själv. Kanske för att företaget flyttar tillverkningen till Kina.
En duktig karl som jag känner fick sparken för att hans fru blev sjuk o. Inte kunde han skilja sig och lämna henne på sjukhus med vårdnad om tre barn för att själv bli anställbar. Nu är hon frisk sedan flera år men han är fortfarande oanställbar. Det blir man om man har minsta lilla skavank i sin meritförteckning.
Därför gäller det att lägga upp sitt liv så att man kan stå emot utslagningen och hålla sig kvar i samhället och ge sina barn en chans att hålla sig kvar. Där har medelsvensson väldigt mycket att lära sig. Oerhört mycket!
Det stora hotet som jag ser är att allt fler slås ut ur samhället och tvingas in i en dels parasiterande och dels samhällsfientlig livsstil. Sådana destruktiva subkulturer uppstår alltid när folk trängs ut ur samhället mot sin vilja. Allt från knivjunkarna (puukkojunkkarit) i det sena 1800-talets Finland till professionella bilbrännare som lever på socialbidrag i nutidens invandrarförorter i Sverige.
När de destruktiva subkulturerna växer till sig reagerar tyvärr nutidssamhället genom att bygga murar så att ingen skan kunna ta sig in igen och sedan slå ut ännu fler. Det blir ett enda jävla Expedition Robinson av alltihop.
Jag står själv på det sluttande planet och vet hur en stor del av samhället aktivt försöker knuffa ut mig och skapa om mig till en socialbidragsberoende missbrukande överskuldsatt proffsligist som passar in i normen samtidigt som de utslagna vill att jag skall anpassa mig till ett nytt liv och bli en av dem.
Jag kan stå emot dem alla och är på väg tillbaka in i samhället men jag vet vilka faktorer i mitt liv som gör det möjligt för mig att stå emot.
Därför är det ju rimligt att fler borde skaffa sig dylika stödfaktorer.
I min finländska verklighet är det inte längre ett skydd mot utslagning att höra till samhällsklassen med fast arbete och pengar. Sannolikt är det en bild av Sverige om 10 år.
Utslagningen drabbar slumpvis vem som helst. Många försöker bita sig fast i inbillningen att den drabbar bara de andra. Många försöker bita sig fast i inbillningen att en vis litet dyrare livsstil och ett visst konsumtionsmönster och en viss image ger ett skydd men jag kan intyga att de likväl hamnar i samma brödkö som vi andra.
Plötsligt händer någonting, en tids sjukdom eller en arbetsgivare som inte betalar lönen eller kräver mutor för att man skall få arbeta kvar. Eller helt enkelt att man är över 30 och anställningen tar slut av någon orsak som man inte kan kontrollera själv. Kanske för att företaget flyttar tillverkningen till Kina.
En duktig karl som jag känner fick sparken för att hans fru blev sjuk o. Inte kunde han skilja sig och lämna henne på sjukhus med vårdnad om tre barn för att själv bli anställbar. Nu är hon frisk sedan flera år men han är fortfarande oanställbar. Det blir man om man har minsta lilla skavank i sin meritförteckning.
Därför gäller det att lägga upp sitt liv så att man kan stå emot utslagningen och hålla sig kvar i samhället och ge sina barn en chans att hålla sig kvar. Där har medelsvensson väldigt mycket att lära sig. Oerhört mycket!