Juristen svarade på mitt mail och tycker fortsatt att ett köpekontrakt är allt vi behöver om min sambo ska köpa 50% av fastigheten. Har ställt följdfrågor...

Hen kallar sig för övrigt "Jurist LL M" om det nu ger någon indikation på något? Kostnadsförslaget som vi fick för att ta fram ett köpekontrakt var 5000:- och ytterligare 5000:- för ett gemensamt testamente.
 
LL.M. betyder juris magister, eller juristexamen på modern svenska. Alltså det som förr kallades jur.kand.

Hen är alltså utbildad, men inte advokat.
 
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
LL.M. betyder juris magister, eller juristexamen på modern svenska. Alltså det som förr kallades jur.kand.

Hen är alltså utbildad, men inte advokat.
Mm. Jurister är lite som hantverkare dyra och gör en hel del konstiga saker :)
 
  • Haha
TRJBerg och 1 till
  • Laddar…
N
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
LL.M. betyder juris magister, eller juristexamen på modern svenska. Alltså det som förr kallades jur.kand.

Hen är alltså utbildad, men inte advokat.
Förlåt på förhand för följande kommentar (varning för höjden av besserwisserhet):

Men LLM är inte att likställa med svensk juristexamen/jur kand även om vääääldigt många jurister tycker det.

Tittar man på antagningskravet för Harvard Law School:s LLM (motsvarande gäller andra Ivy Leagues etc) för en svensk jurist krävs jur kand/juristexamen för att överhuvudtaget vara aktuell för att komma in. Således kan det inte vara samma sak - åtminstone inte enligt mig ☺️

JD-degree är det som är ekvivalent med jur kand/juristexamen från ett teoretiskt/färdighetsperspektiv. Men JD (juris doctoris) är en skyddad doktorstitel i Sverige för de jurister som doktorerat så det är lite av ett moment 22 där man som jurist bara kan göra fel i att blanda in amerikanska utbildningsnamn.

On topic: Det finns alldeles för mycket dåliga jurister, precis som hantverkare, diverse handläggare, ekonomer, etc. Går du till en stor byrå med enkla frågor får du antagligen träffa en biträdande jurist som tar sitt första klientmöte. Kan bli bra, kan bli katastrof. Jag har själv varit den biträdande juristen en gång för längesedan. Överlag rekommenderar jag nischade byråer mot familjerätt, typ Familjens Jurist eller lokala byråer. Har du någon du känner och kan referera till när du kontaktar byrån/medarbetaren - ännu bättre. Ingen vill göra bort en relation
 
Redigerat:
  • Gilla
TRJBerg och 2 till
  • Laddar…
Jag och min sambo konsulterade en jurist på Lexly som var samstämmig med det som Anna säger, nämligen att spliten blir 75/25 till den inköpandes nackdel utan avtal. Sen var det något mer också men det har jag glömt, det hade nog med arv och grejor att göra så kanske inte relevant.

Vi löste det hur som helst genom att flytta till nytt gemensamt boende.
 
  • Gilla
Anna_H och 3 till
  • Laddar…
N Nafs nafs skrev:
LLM är inte att likställa med svensk juristexamen/jur kand även om vääääldigt många jurister tycker det.
Håller med om att jämförbarheten haltar, men det är väl trots allt så man menar att jämförelsen bör göras enligt Bolognaprocessen. Den berör förstås inte amerikanska Ivy league-universitet (eller andra amerikanska universitet för den delen), men den siktar trots allt in sig på just jämförbarhet mellan länder.

Redan innan Bologna hade väl för övrigt svenska jurister en faiblesse för att översätta jur.kand. med LL.M. Och då som nu var väl den svenska examen egentligen en magisterexamen enligt äldre svensk modell och alltså mellan den master man nu kallar den på engelska och den kandidat man förr kallade den på svenska.

Så tja, översättningen skaver förvisso, men till syvende och sist ska man ju kalla den något och svenskans juristexamen kräver ju rätt mycket kulturell förståelse för att man alls ska veta vilken nivå examen är på, så det är väl kanske den sämsta benämningen av alla.
 
  • Gilla
Nafs nafs
  • Laddar…
N Nafs nafs skrev:
Förlåt på förhand för följande kommentar (varning för höjden av besserwisserhet):

Men LLM är inte att likställa med svensk juristexamen/jur kand även om vääääldigt många jurister tycker det.

Tittar man på antagningskravet för Harvard Law School:s LLM (motsvarande gäller andra Ivy Leagues etc) för en svensk jurist krävs jur kand/juristexamen för att överhuvudtaget vara aktuell för att komma in. Således kan det inte vara samma sak - åtminstone inte enligt mig ☺️

JD-degree är det som är ekvivalent med jur kand/juristexamen från ett teoretiskt/färdighetsperspektiv. Men JD (juris doctoris) är en skyddad doktorstitel i Sverige för de jurister som doktorerat så det är lite av ett moment 22 där man som jurist bara kan göra fel i att blanda in amerikanska utbildningsnamn.

On topic: Det finns alldeles för mycket dåliga jurister, precis som hantverkare, diverse handläggare, ekonomer, etc. Går du till en stor byrå med enkla frågor får du antagligen träffa en biträdande jurist som tar sitt första klientmöte. Kan bli bra, kan bli katastrof. Jag har själv varit den biträdande juristen en gång för längesedan. Överlag rekommenderar jag nischade byråer mot familjerätt, typ Familjens Jurist eller lokala byråer. Har du någon du känner och kan referera till när du kontaktar byrån/medarbetaren - ännu bättre. Ingen vill göra bort en relation
Just det hjälpte inte i vårt fall. Jag vet inte vad den firmans advokat gjort rätt visavis den som rekommenderade dem.
 
N
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
Håller med om att jämförbarheten haltar, men det är väl trots allt så man menar att jämförelsen bör göras enligt Bolognaprocessen. Den berör förstås inte amerikanska Ivy league-universitet (eller andra amerikanska universitet för den delen), men den siktar trots allt in sig på just jämförbarhet mellan länder.

Redan innan Bologna hade väl för övrigt svenska jurister en faiblesse för att översätta jur.kand. med LL.M. Och då som nu var väl den svenska examen egentligen en magisterexamen enligt äldre svensk modell och alltså mellan den master man nu kallar den på engelska och den kandidat man förr kallade den på svenska.

Så tja, översättningen skaver förvisso, men till syvende och sist ska man ju kalla den något och svenskans juristexamen kräver ju rätt mycket kulturell förståelse för att man alls ska veta vilken nivå examen är på, så det är väl kanske den sämsta benämningen av alla.
Helt riktigt, Bolognaprocessen skulle öka jämförbarheten mellan EU-länder. Men att använda LLM, som är en av två specifika juristexamen man kan ta i USA (där JD är generell och LLM är en fördjupningsutbildning) blir ett dubbelfel. Tar du en svensk Master inom juridik, vilket alltså är 1-2 år extrautbildning efter jur kandens/juristutbildning, kan jag köpa att du kallar dig för LLM. Men det är extremt ovanligt att du går en Master - baserat på egen anekdot från gamla kursare

Lustigt nog har ju Jur kand/Juristexamen aldrig varit en teoretisk utbildning utan en yrkesexamen och därför fallit utanför Bolognaprocessen, även om den ledde till att det inte fick kallas ”kand” för att motverka förväxling med grundutbildningar inom svensk akademi (kandidat). En svensk juristexamen har alltså aldrig varit varken Master eller Magister utan ett eget akademiskt väsen i form av en yrkesexamen.

Slutsatsen är som du säger, man ska kalla sin examen något på engelska och då är kanske LLM det minst dåliga. Håller med om att juristexamen är ett otroligt dåligt namn ☺️

Vilken ovanlig diskussion till morgonkaffet ☺️
 
  • Gilla
Nötegårdsgubben
  • Laddar…
N
pjgb pjgb skrev:
Jag och min sambo konsulterade en jurist på Lexly som var samstämmig med det som Anna säger, nämligen att spliten blir 75/25 till den inköpandes nackdel utan avtal. Sen var det något mer också men det har jag glömt, det hade nog med arv och grejor att göra så kanske inte relevant.

Vi löste det hur som helst genom att flytta till nytt gemensamt boende.
Vilket även stämmer med infon på denna sida:

https://zeijersborger.se/fraga-advo...min-sambo-vill-kopa-in-sig-i-min-bostadsratt/

Står ju glasklart vad som gäller - ovanligt för jurister :)
 
  • Gilla
Anna_H och 1 till
  • Laddar…
Nu har jag fått svar från juristen och det är ett ganska tydligt svar - ni har alla fel! :)
Det är väldigt intressant att ha denna diskussion.

Min fråga:
Jag vet att jag frågade under vårt möte och du svarade nekande, men är det inte så att om NN köper 50% av fastigheten, då kommer hennes inköp att ske för att vi gemensamt ska bo i bostaden. Blir inte hennes köp och del av bostaden samboegendom då, och om inte, varför inte?

Juristens svar:
En bostad kan enbart utgöra samboegendom, och därmed föremål för bodelning, om den är införskaffas för gemensamt bruk från början. Du köpte bostaden innan du och NN kände varandra, vilket innebär att bostaden aldrig kan utgöra samboegendom. Inte ens om NN köper in sig som ägare till 50 % av bostaden. Detta framgår i domstolens praxis.

Om ni ändå känner er oroliga, finns det såklart ingenting som hindrar er från att upprätta ett samboavtal som skyddar NN del av bostaden, men enligt min mening är detta inte nödvändigt. Det är snarare om ni båda vill känna er extra trygga som ni kan upprätta ett samboavtal.
 
  • Gilla
Nötegårdsgubben och 1 till
  • Laddar…
N
AndersPS AndersPS skrev:
Nu har jag fått svar från juristen och det är ett ganska tydligt svar - ni har alla fel! :)
Det är väldigt intressant att ha denna diskussion.

Min fråga:
Jag vet att jag frågade under vårt möte och du svarade nekande, men är det inte så att om NN köper 50% av fastigheten, då kommer hennes inköp att ske för att vi gemensamt ska bo i bostaden. Blir inte hennes köp och del av bostaden samboegendom då, och om inte, varför inte?

Juristens svar:
En bostad kan enbart utgöra samboegendom, och därmed föremål för bodelning, om den är införskaffas för gemensamt bruk från början. Du köpte bostaden innan du och NN kände varandra, vilket innebär att bostaden aldrig kan utgöra samboegendom. Inte ens om NN köper in sig som ägare till 50 % av bostaden. Detta framgår i domstolens praxis.

Om ni ändå känner er oroliga, finns det såklart ingenting som hindrar er från att upprätta ett samboavtal som skyddar NN del av bostaden, men enligt min mening är detta inte nödvändigt. Det är snarare om ni båda vill känna er extra trygga som ni kan upprätta ett samboavtal.
Jag har verkligen ingen uppfattning om vad som är rätt, men situationen är ju lite komisk med flera jurister som tycker diametralt olika :)
 
  • Gilla
TRJBerg och 1 till
  • Laddar…
AndersPS AndersPS skrev:
Nu har jag fått svar från juristen och det är ett ganska tydligt svar - ni har alla fel!
Jag googlade lite innan jag skrev mitt svar härom dagen och fann faktiskt inga jurister som hävdade det vi brukar varna för här. Det hade varit intressant att se rättsfallen som juristen stödjer sig på, men det kanske jag kan leta upp själv någon gång.

Oavsett vilket är det alltid roligt när någon med auktoritativ rätt kan ifrågasätta den typen av samlad ”kunskap”. (y)
 
  • Gilla
Nafs nafs och 1 till
  • Laddar…
AndersPS AndersPS skrev:
Nu har jag fått svar från juristen och det är ett ganska tydligt svar - ni har alla fel! :)
Det är väldigt intressant att ha denna diskussion.

Min fråga:
Jag vet att jag frågade under vårt möte och du svarade nekande, men är det inte så att om NN köper 50% av fastigheten, då kommer hennes inköp att ske för att vi gemensamt ska bo i bostaden. Blir inte hennes köp och del av bostaden samboegendom då, och om inte, varför inte?

Juristens svar:
En bostad kan enbart utgöra samboegendom, och därmed föremål för bodelning, om den är införskaffas för gemensamt bruk från början. Du köpte bostaden innan du och NN kände varandra, vilket innebär att bostaden aldrig kan utgöra samboegendom. Inte ens om NN köper in sig som ägare till 50 % av bostaden. Detta framgår i domstolens praxis.

Om ni ändå känner er oroliga, finns det såklart ingenting som hindrar er från att upprätta ett samboavtal som skyddar NN del av bostaden, men enligt min mening är detta inte nödvändigt. Det är snarare om ni båda vill känna er extra trygga som ni kan upprätta ett samboavtal.
Jag skulle vilja höra fortsättningen på det resonemanget med exemplet om sambon köpte 100%.
Blir den då inte samboegendom för att den inte införskaffades som det "från början". Blir "början" en annan beroende på hur mycket sambon köper?

Eller menar juristen att bostaden är som en odelbar enhet som bara kan ändra status till att bli samboegendom om en förändring sker för hela egendomen vid en viss tidpunkt.

Då skulle ett par tillsammans kunna köpa 99% av en bostad från hennes pappa och inget av det blir samboegendom? Om den sista 1% köps senare så blir inte heller den samboegendom för att bostaden som helhet aldrig varit det från början? Eller ändras hela bostadens status för att den i sin helhet nu passerat kriteriet att vara inköpt för gemensamt bruk - så köp av 1% skulle förändra alla 100%?

Det blir många krångligheter som är svårt att få ihop logiskt. Ligger naturligare till att se till syftet med varje köp oavsett hur stor del av bostaden det gäller. I alla fall ger det mer hanterbara och lättgenomskådade konsekvenser av vad respektive köpehandling kommer att innebära.
Hade gärna läst en dom på den praxis som hänvisas till.
 
  • Gilla
AndersPS
  • Laddar…
R Räknenisse skrev:
Jag skulle vilja höra fortsättningen på det resonemanget med exemplet om sambon köpte 100%.
Blir den då inte samboegendom för att den inte införskaffades som det "från början". Blir "början" en annan beroende på hur mycket sambon köper?

Eller menar juristen att bostaden är som en odelbar enhet som bara kan ändra status till att bli samboegendom om en förändring sker för hela egendomen vid en viss tidpunkt.

Då skulle ett par tillsammans kunna köpa 99% av en bostad från hennes pappa och inget av det blir samboegendom? Om den sista 1% köps senare så blir inte heller den samboegendom för att bostaden som helhet aldrig varit det från början? Eller ändras hela bostadens status för att den i sin helhet nu passerat kriteriet att vara inköpt för gemensamt bruk - så köp av 1% skulle förändra alla 100%?

Det blir många krångligheter som är svårt att få ihop logiskt. Ligger naturligare till att se till syftet med varje köp oavsett hur stor del av bostaden det gäller. I alla fall ger det mer hanterbara och lättgenomskådade konsekvenser av vad respektive köpehandling kommer att innebära.
Hade gärna läst en dom på den praxis som hänvisas till.
Ur ett strikt logiskt perspektiv önskar jag ju att en domstol skulle tolka det så som juristen säger, eftersom det är just syftet att det ska tolkas så.
Vår uppfattning här är ju lite av ”ups, tänkte inte på det”.

Tror det är svårt att få fram så mycket mer från hen utan att börja betala, kanske är det en artikelidé för @Marlen Eskilsson?
 
AndersPS AndersPS skrev:
eftersom det är just syftet att det ska tolkas så
Hur menar du? Har du någon entydig information om lagstiftarens syn på hur det skulle tillämpas?
Eller vad är det annars du tänker på når du säger "syftet är" och vems syfte?

(trodde det var en betald konsultation ni varit på, då förstår jag att svaren inte är utförligare)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.