Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Vill inte stressa honom till att ta några sämre beslut än han redan tagit. Jag går vidare i livet ändå. Umgås med barnen, påtar i trädgårn, kikar på tapeter, golv och lite annat jobb som behöver göras. Förbereder mig väl mentalt inför vad som komma skall utan honom och försöker sätta mig in i detaljerna kring huset.
Ditt tidigare undran var "... Jag förklarade att jag vill att han köper något till barnen som motsvarar det beloppet. Är det rätt eller fel?"Ensamstående mamma skrev:
Det är fel precis som Hemmakatten skrev. Du kan inte kräva att han köper vare sig det ena eller det andra. Däremot ska ni dela på halva värdet av allt som tillhör det gemensamma hemmet innan bodelningen. Lite osäker på från vilket datum bodelningen börjar gälla. Skilsmässan går ju faktiskt igenom oavsett om du skriver på eller inte.
Sen tycker jag du genast ska inse vad som är ditt och vad som är barnens. Det är två olika saker. Det är ni vuxna som ska dela värdet på det gemensamma hemmet. Dra inte in barnen i det.
Ser nu att du redan svarat på det jag kommenterade innan. Sorry. Jag borde läst lite längre.Ensamstående mamma skrev:
Vill bara påpeka en viktig sak: Ni ska dela lika på värdet av de saker som ingår "i ert äktenskap". Det betyder inte att ni nödvändigtvis ska dela på alla saker. Är det någon som absolut vill ha en viss sak ska man naturligtvis låta den personen få det. Men det är det ekonomiska värdet på alla saker ni ska dela lika.
När jag och min dåvarande sambo bröt upp för dryga 25 år sedan tjänade jag ungefär dubbelt så mycket som hon gjorde.
Då tog jag 2/3 av räkningarna och gav henne bilen som var registrerad på mej (jag hade även en tjänstebil). De flesta möblerna var hennes, så det blev lite tomt ett tag i det hyrda huset vi hade delat, men det kändes rätt. Jag hade bättre förmåga att skaffa nya prylar.
Nu säger jag inte att TS skall göra så, endast att det är bra att hon inte räknar gafflarna. Har man delat på allt under många lyckliga år så finns det ingen anledning att bli småaktig när man skiljs åt.
Då tog jag 2/3 av räkningarna och gav henne bilen som var registrerad på mej (jag hade även en tjänstebil). De flesta möblerna var hennes, så det blev lite tomt ett tag i det hyrda huset vi hade delat, men det kändes rätt. Jag hade bättre förmåga att skaffa nya prylar.
Nu säger jag inte att TS skall göra så, endast att det är bra att hon inte räknar gafflarna. Har man delat på allt under många lyckliga år så finns det ingen anledning att bli småaktig när man skiljs åt.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
man gör dumma saker och tänker skevt när man får reda på att ens livspartner vill skiljas och dessutom träffat en annan. när chocken nu har lagt sig, inser jag att det bästa jag kan göra för mina barn och mig själv är att bygga upp vårt liv tillsammans, inte ödsla min energi på honom eller saker som smugglas ut ur hemmet. man ska ju leva med sig själv efter allt det här också, och hur mycket män o kvinnor än skiljer sig åt, tror jag att lurar man nån man levt ihop med, vad det än må vara, får man leva med ett dåligt samvete kring allt också. jag vill ha rent mjöl i min påse för o skapa en stadig grund o stå på.
Det låter exakt som min mammas livsfilosofi. Mycket ädelt. När hennes bil blev vandaliserad var hennes enda kommentar "det är värst för dom själva" medan vi plockade glasbitar. Osv hundra gånger under min uppväxt. Ganska jobbigt som närstående med en sån flat och självutplånande attityd om det går till överdrift. Efter skilsmässan hyllade hon ex-maken i alla år medan han smått baktalade henne och aldrig gav henne cred för någonting. Det kändes rätt avigt som barn. Bara en tanke... kanske en smula applicerbar på ert fall...
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
vilken fin mamma du har 
att ex-maken baktalade henne slår bara tillbaka på honom och hans personlighet. nej, jag vägrar bete mig illa. det mår jag bara själv dåligt av.
att ex-maken baktalade henne slår bara tillbaka på honom och hans personlighet. nej, jag vägrar bete mig illa. det mår jag bara själv dåligt av.
Det är nog rätt sant också. Vem gillar t.ex. en kollega som håller på och snackar skit om andra? En sån person kanske snackar skit om dig också när du inte är med.
Att inte ta åt sig av skit, påhopp och dumheter är nog också den bästa strategin för att må bra själv. Man man ställa sig frågan - Varför ska jag vara arg, sur och må dåligt för att någon annan beter sig korkat?
TS, du skulle kunna fråga maken om han plockar med sig saker från hemmet. Han kommer troligen att svara att han absolut inte gör det, och sedan sluta med det då han vet att han är fångad. Ditt svar är något avväpnande i stil med att "vad bra att du inte gör det, känns ju fånigt om man inte ska kunna lita på varandra trots att vi ska skiljas" osv.
Att inte ta åt sig av skit, påhopp och dumheter är nog också den bästa strategin för att må bra själv. Man man ställa sig frågan - Varför ska jag vara arg, sur och må dåligt för att någon annan beter sig korkat?
TS, du skulle kunna fråga maken om han plockar med sig saker från hemmet. Han kommer troligen att svara att han absolut inte gör det, och sedan sluta med det då han vet att han är fångad. Ditt svar är något avväpnande i stil med att "vad bra att du inte gör det, känns ju fånigt om man inte ska kunna lita på varandra trots att vi ska skiljas" osv.
Samtidigt får man inte bli självutplånande.mycke_nu skrev:
Sett flera fall där mannen* i förhållandet gått med på allt, i någon kombination av hopplöshet, förhoppning om att om de är snälla kanske hon ångrar sig och tror det lindrar för barnen att lägga sig platt.
När de sen skaffat separata bostäder har hon inte sällan en ny man inflyttad inom två veckor. Dvs det går upp för exmannen att hon högst sannolikt haft ett förhållande och varit otrogen vid sidan av långt innan separationen. Då har de blivit väldigt bittra när de sitter i den där hyresrätten utan möbler och barnen hellre vill bo kvar i huset med exfrun än dela ett rum med syskonen i den lilla lägenheten.
* Menar inte att detta bara händer män, bara att det är från det perspektivet jag har erfarenhet genom kompisar / kollegor.
Man ska inte baktala varandra. Men man ska inte vara en dörrmatta heller, även om man hävdar att man gör det med hedern i behåll.Ensamstående mamma skrev:vilken fin mamma du har
Precis, man behöver inte vara undfallande och självutplånande. Det finns egentligen inget samband mellan att inte ta åt sig och inte acceptera att vara en dörrmatta. Det går alldeles utmärkt att kräva sin rätt och att bli schysst behandlad på samma gång som man väljer att inte låta sig såras, bli arg eller mål dåligt av andras dåliga agerande.
Hur är det, har "Ensamstående pappan" humor?Ensamstående mamma skrev:
När du sett honom smyga i väg med en påse på morgonen kan du fråga:
F: Vad var det för mjöl du hade i påsen i morse?
S: ???
F: Ja, hade du rent mjöl i påsen
Nä, kanske inte så konstruktivt ändå.
Troligen lite toalettgrejor och annat som skulle parkeras hos "den nya" bara.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Usch ibland slår svartsjukan. Som nu. Fasiken vad jobbigt det blev. Hur tusan hanterar man detta nu då?
Men en man (i detta fall) som kan bete sig på detta sätt är kanske inte den man du trodde att han var? Om du för 18 år sedan hade vetat om detta, skulle du valt honom då? Jag förstår att det kan vara svårt att sia om framtiden men i ert fall är framtiden här, just nu. Jag skulle försöka tänka att kan han hålla på så här så vill jag inte ha honom iaf. Han är dig inte värdig helt enkelt.