Medlem
· Blekinge
· 10 604 inlägg
Den här gången en undervattensdatakabel - av aktuell anledning.
Bilden är stulen från en svensk tillverkare. I mitten finns själva fiberknippet med upp till 192 optiska fibrar. Sedan kommer ett rör i rostfritt, en inre PE-mantel, ett lager armeringstrådar och till sist det gula lagret av plastrep.
Det rostfria röret måste vara absolut tätt för att inte släppa in vätgas som skulle förstöra fibrarna.
Samma kabel finns med ett eller två lager armering i olika styrkor, för olika installationsförhållandena. Faktiskt använder man de starkast modellerna nära kusten där risken för kabeln i form av ankring och fiske samt isdrivning är som störst. I de stora djupen används de lättare varianterna eftersom inga ankrar eller trålnät når dit.
I varje fiber används et flertal oberoende våglängder för dataöverföring, s k multiplexing. Den totala kapaciteten är enorm, vi pratar om många Tb/sec. Jag skulle tro att det mesta utgörs av meningslösa bilder på maträtter.
Överföringsdistanser på>200 km utan förstärkare är möjliga. För transkontinentala distanser krävs förstärkare längs vägen. Finns två typer av förstärkare. En typ gör ljussignaler till elektriska signaler, förstärker de och fixar till pulsformen. Den andra typen består av en bit erbium-doterad fiber som pumpas med laser av lämplig våglängd. Varje foton som kommer genom signalfibern genererar en sekundärfoton av samma våglängd i erbium-fibern. Signalstyrkan regenereras alltså.
Fibrarna är ganska dragkänsliga. Kommer en ankare draggandes och får tag i kabeln är det oftast kört även om kabeln inte går av. Tyvärr händer detta titt som tätt i världshaven, helt utan sabotage, utan av rent misstag.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Bilden är stulen från en svensk tillverkare. I mitten finns själva fiberknippet med upp till 192 optiska fibrar. Sedan kommer ett rör i rostfritt, en inre PE-mantel, ett lager armeringstrådar och till sist det gula lagret av plastrep.
Det rostfria röret måste vara absolut tätt för att inte släppa in vätgas som skulle förstöra fibrarna.
Samma kabel finns med ett eller två lager armering i olika styrkor, för olika installationsförhållandena. Faktiskt använder man de starkast modellerna nära kusten där risken för kabeln i form av ankring och fiske samt isdrivning är som störst. I de stora djupen används de lättare varianterna eftersom inga ankrar eller trålnät når dit.
I varje fiber används et flertal oberoende våglängder för dataöverföring, s k multiplexing. Den totala kapaciteten är enorm, vi pratar om många Tb/sec. Jag skulle tro att det mesta utgörs av meningslösa bilder på maträtter.
Överföringsdistanser på>200 km utan förstärkare är möjliga. För transkontinentala distanser krävs förstärkare längs vägen. Finns två typer av förstärkare. En typ gör ljussignaler till elektriska signaler, förstärker de och fixar till pulsformen. Den andra typen består av en bit erbium-doterad fiber som pumpas med laser av lämplig våglängd. Varje foton som kommer genom signalfibern genererar en sekundärfoton av samma våglängd i erbium-fibern. Signalstyrkan regenereras alltså.
Fibrarna är ganska dragkänsliga. Kommer en ankare draggandes och får tag i kabeln är det oftast kört även om kabeln inte går av. Tyvärr händer detta titt som tätt i världshaven, helt utan sabotage, utan av rent misstag.
Medlem
· Blekinge
· 10 604 inlägg
Jag vet inte så mycket själv. En bit fiber som är dopad med Erbium skarvas in i själva datafibern och belyses med en pumplaser som har kortare våglängd (=fotoner med högre energi) än våglängderna i dataöverföringen. Erbiumatomerna pumpas då till en högre elektrontillstånd. Kommer en datafoton farandes och kolliderar med erbiumatomen så trillar denne ned igen i grundtillståndet och utsänder en foton med samma våglängd som den som utlöste processen. Genom detta förstärks den ursprungliga signalen.
Ska se om jag hittar nåt att läsa.
Ska se om jag hittar nåt att läsa.
Medlem
· Blekinge
· 10 604 inlägg
Denna kabel är byggd för att stå emot de stora påfrestningar som kan uppkomma i undervattensmiljöer, där dragkänsligheten är en viktig faktor. För att säkerställa kabelns funktionalitet och hållbarhet används det starka lager av armeringstrådar, vilket gör kabeln robust och motståndskraftig mot mekaniska skador.
Medlem
· Blekinge
· 10 604 inlägg
Och ändå går dessa kablar av titt som tätt av olika skäl. Det kan vara undervattensjordbävningar, sedimentrörelser, landslides men även mycket ankare och fiskeredskap.S sljob kent skrev:Denna kabel är byggd för att stå emot de stora påfrestningar som kan uppkomma i undervattensmiljöer, där dragkänsligheten är en viktig faktor. För att säkerställa kabelns funktionalitet och hållbarhet används det starka lager av armeringstrådar, vilket gör kabeln robust och motståndskraftig mot mekaniska skador.
I krigstider har kommunikationskablar ofta blivit utsatta för sabotage, så tidigt som 1870 utanför Trelleborg.
Därför finns det en flotta med reparationsfartyg världen runt som snabbt kan rycka ut och laga.