Ja du, verkligheten är ganska rigid. Eller förfogar du möjligen över makten att ändra vår fysiks lagar?tommib skrev:
Enkelt. 60 minuter är 4 gånger så lång tid som 15 minuter. Det innebär att du rimligtvis hinner se ungefär 4 gånger så mycket under 60 minuter, som under 15. Vilket i sin tur innebär att du under en 60-minuterstitt har större chanser att upptäcka både positiva och negativa saker, än under en 15-minuterstitt.
Och nej, jag viker mig inte en millimeter från detta faktum. Du kallar det för ett rigitt tankemönster. Ja, ditt tankemönster är möjligen mer flexibelt, så till den milda grad att du kan stoppa tiden, vrida tillbaka den, med mera. Bara till att gratulera.
Fast nu är det också så att jag har reserverat mig för vissa förhållanden, som exempelvis att någon är extremt rik osv, måste passa någon extremt viktig tid då det är praktiskt taget livsviktigt osv.
OM man har tid att lägga mer än endast 5-10 minuter på en visning, och inte hindras av någonting som är viktigare och mer betydelsefullt än att en mångmiljonaffär blir så bra som möjligt, så gör man klokast i att göra så, för bostadsaffärens bästa, och därmed sitt eget bästa, eftersom man ju själv är ansvarig för de val man gör.
Nej precis, och om man nu har något så otroligt viktigt att göra, att det är viktigare än att en mångmiljonaffär går väl, och så man slipper ta konsekvenserna för eventuella missar längre fram, ja, då får man ju korta visningstiden, eller helt enkelt inte gå alls. Har jag sagt något annat i detta avseende?
Det krävs två för att föra en diskussion in absurdum. Titta dig själv i en spegel, är mitt råd. Till skillnad från vissa här kommer jag å andra sidan med konkreta, logiska exempel och svar på varför det är bättre att titta längre tid än kortare tid.
Det är återigen större chans att upptäcka brister under 60 minuter än under 15 minuter, exempelvis. Det spelar ingen roll om du är narcissisternas kung, narcissismen i sig, du kan aldrig komma undan det faktum.
Det har fortfarande inte att göra med det faktum att 60, eller ännu bättre 120 minuter ger större chanser att hitta brister, fel, andra negativa saker, än vad 5, 10, eller 15 minuter gör. Det spelar ingen roll om jag så är en nyfödd bebis, eller en 80-årig dement människa. Faktumet jag nämner kvarstår.
Du får dock jättegärna säga vad du tror, eftersom du nu har tankar kring det som du skriver. Visa nu hur duktig du är på att läsa av personligheter. Chocka mig. Visa att du kan läsa av mig. Har du rätt så lovar jag att ge dig kredit för det!
Då hoppas jag att jag inte hamnar under din kniv, i det fall du är av uppfattningen att man inte skall utnyttja den tid man har till förfogande att inhämta information för att kunna ta ett så bra beslut som möjligt, i det fall man har rimliga möjligheter till det!
Redigerat:
Jaha, vi har gått från "det är logiskt" till sunt förnuft. Då kan det vara läge att tänka på att vanligt sunt förnuft ofta inte är särskilt sunt eller vanligt.Martin_B skrev:
Nej, det här är helt fel. De flesta argumenterar inte alls för det. Vi är många som har tagit upp exempel på hur mycket tid man kan lägga på husletandet redan innan man kommer på visningen.
Nej, det är helt enkelt inte sant givet rimliga tröskelvärden. Igen, "law of diminishing returns". Dessutom är det irrelevant eftersom man givetvis besiktigar sitt hus. Det man möjligen klarar sig undan är att betala för en besiktning i onödan, men då ska man vara rätt påläst (ännu en sak man kan göra innan man går på visningen).
Så om man nu skyndar bort ett husköp, för att spara 45 minuter, säger vi. Varför det senare upptäcks saker man inte gillar som möjligen kostar hela familjen tid och pengar. Tror du det är positivt för barnen då? Just när du ändå nämner barn menar jag.JLyck skrev:
Det verkar på vissa här som att det endast är nackdelar med att stanna och titta under hela husvisningen, och möjligen fortsätta under en eventuell andra visning. Jag ser i princip enbart fördelar i det fall man har den tiden - och tyvärr grabbar, det har faktiskt de flesta i ett i-land som Sverige. Hur vet jag det? Jo, ni har tid att köpa era TV apparater, smartphones, gå på fik, resa på semester, och så vidare. Med det sagt inte säkert att ni har tid just när det är visning, men säg för tusan inte att alla är så upptagna hela tiden att det alltid, vid vart enda tillfälle som ges till visning, blir så att man blir upptagen med andra livsviktiga saker.
Ja, jag kan skriva logiskt också, om du önskar. För det är ju logiskt. Eller tycker du det är ologiskt?
Se ovan, mitt svar på ditt andra inlägg. Law of diminishing returns. Du ser att huset har satt sig på fem minuter. Att titta på det i femtio ändrar inte faktumet åt någondera hållet. Du tror att man ser mer för varje minut som går men det är helt enkelt inte sant. Vi hakar upp oss på detaljer, vi fastnar i loopar, vi går och tänker på annat. Minuterna är helt enkelt inte värda lika mycket ur ett informationsperspektiv. Hela ditt resonemang bygger på att sambandet nedlagda minuter kontra fångade detaljer är linjärt men det är inte så. Dessutom bortser du helt från det faktum att alla argumenterar för en överlåtelsebesiktning (den "andra visningen") som ger betydligt mer tid än tiden på mäklarvisningarna med en mer kompetent (nåja, oftast) person.
Ja, det var just rimliga. Hur länge tycker du att det är rimligt att göra HLR? När nästa larm kommer, vad gör du då? Detta är min vardag (eller ja, åtminstone någon gång varannan månad). Självklart inhämtar jag så mycket information som jag tycker att jag behöver men igen så är det så att sambandet inte är linjärt. De viktigaste sakerna finner man snabbt och för att ändra ett beslut åt ena eller andra hållet krävs det något totalt chockerande fynd som statistiskt sett är extremt osannolikt eftersom jag inte sett det tillsammans med de andra viktiga sakerna.Då hoppas jag att jag inte hamnar under din kniv, i det fall du är av uppfattningen att man inte skall utnyttja den tid man har till förfogande att inhämta information för att kunna ta ett så bra beslut som möjligt, i det fall man har rimliga möjligheter till det!
Detta resonemang är helt analogt med hustittandet. Att huset ligger i ett område som passar perfekt med avseende på familj, vänner, dagis/skola, jobbpendling osv samt är vettigt konstruerat, har en rimlig värmelösning, bra tomt, inte uppenbart galna grannar kommer väga såpass tungt att det faktum att garderoben i sovrummet på andra våningen är fem centimeter för smal inte spelar någon roll. Visningen är bara till för att upptäcka att känslan i huset är helt fel, vilket kan vara just en sådan tung parameter som inte är uppenbar från det som går att kolla på förhand.
Redigerat:
Jag säger inte att det är onödigt att lägga lite mer tid på visningen eller skynda bort ett husköp, det tar lång tid. Vi, som exempel, hade under nästan 1 års tid valt ut ett område vi ville bo i. När sedan ett hus kom ut som iaf hade grunderna i vad vi vill ha i ett hus och säljarbesiktningen inte visade på några större brister så vet jag inte vad jag själv skulle kunna hitta.
Vad för saker menar du skulle enbart uppenbara sig på visningen och inte under tiden man har besiktningsklausulen (utan att ta in besiktningsman)? Med ditt resonemang så menar du att alla bör hitta dessa fel och brister oavsett kunskap? Det du säger är ett ologiskt förfarande menar andra är fullständigt logiskt för dom (dra nu inte upp liknelsen om våldtäktsmannen, den är bara löjlig). Världen är inte svart eller vit. Vissa (minoritet) handlar enbart logiskt. Vissa (majoritet) handlar emotionellt. Om det är rätt eller fel, det låter jag vara osagt.
Men om man nu verkligen ska "känna" in ett hus och verkligen undersöka det tror jag inte ens 1-2h räcker. Då bör du nog fråga om du får låna huset under en längre tid då hus tenderar att "leva" beroende på väder. Området kanske ska byggas om. En väg ska kanske dras genom ditt vardagsrum. Då räcker inte 1-2h på visningen. Du kanske också måste ha i tanken om hur ditt liv ser ut om 5år. Den där ena trappsteget upp till ytterdörren kommer inte funka då jag om 4år och 3månader sitter i rullstol! Nästa hus!
Martin, du fattar fortfarande inte att det är besiktningen, din egen och inhyrd som är det viktiga. I relation till det är 15 eller 1.5h visning irrelevant. Visningen och budgivningen är bara början på affären.
Anledningen till att många motsätter sig dit resonemang är att du utmålar dig själv som väldigt oerfaren och naiv. Människor har mer olik livsåskådning än du kan ana, och värderar kanske tid och sinnestillvaro på ett sätt som du inte gör.
Nu inser jag förvisso att du vänder dig till "Svensson", de flesta här uppfattar jag inte som sådana, kanske just av den anledningen som medhållen lyser med sin frånvaro.
Anledningen till att många motsätter sig dit resonemang är att du utmålar dig själv som väldigt oerfaren och naiv. Människor har mer olik livsåskådning än du kan ana, och värderar kanske tid och sinnestillvaro på ett sätt som du inte gör.
Nu inser jag förvisso att du vänder dig till "Svensson", de flesta här uppfattar jag inte som sådana, kanske just av den anledningen som medhållen lyser med sin frånvaro.
Helt beroende på vart man vill köpa. Vi var som jag skrev tidigare i ett antal budgivningar, varför ska jag gå runt på visningen i två timmar bara för att jag kan? Det gör man på besiktningen, inte lägger jag den tiden innan jag vet om jag får köpa objektet.
Det är ju helt ologiskt att lägga tid på något som du kanske inte kan köpa. Det enda logiska är att lägga tid på det som är möjligt att köpa. Att inte tänka så är att tänka fel.
Vilket torde innebära att även författarna till följande artiklar, är lika oerfarna och naiva som mig då? Vad som nu nu menas med oerfaren och naiv enligt din definition... jag vet inte hur många hus man skall ha köpt för att du skall tycka att man är erfaren och inte är naiv...G guggen skrev:
Läs detta:
Inlägg #152
Och detta:
Inlägg #153
Javisst, och ditt resonemang hade stämt väldigt bra om den besiktning som du beställer vore kostnadsfri. Men det är den inte.AndersPS skrev:
Helt beroende på vart man vill köpa. Vi var som jag skrev tidigare i ett antal budgivningar, varför ska jag gå runt på visningen i två timmar bara för att jag kan? Det gör man på besiktningen, inte lägger jag den tiden innan jag vet om jag får köpa objektet.
Det är ju helt ologiskt att lägga tid på något som du kanske inte kan köpa. Det enda logiska är att lägga tid på det som är möjligt att köpa. Att inte tänka så är att tänka fel.
Jag vill snarare vända på det, återigen något som känns betydligt mer logiskt. Varför slänga ut tusenlappar på en besiktning av ett objekt som du kanske inte vill köpa? För du kanske efter 2 timmars granskning har hittat tillräckligt mycket negativa saker för att känna att du inte vill ha objektet, och kan således spara in tusenlapparna för besiktningen.
Är inte det mer logiskt? Mer smart?
Det tycker jag i alla fall.
Eller så kan man göra som du tycker och spara in 1 timme och 45 minuter, för att sedan upptäcka att man inte gillar objektet efter att ha betalt för en besiktning som kostar tusenlappar. Och då har du utöver pengarna som besiktningen kostar, dessutom spenderat din dyrbara tid, fast på besiktningen istället för på visningen som är kostnadsfri
Fast vad vet jag, du kanske har en så bra timlön (tusentals kronor i timmen, efter skatt), så det inte är värt för dig att ta dig den tiden...
Jag vill gärna göra en lätt förklaring så inga missförstånd uppstår, det händer sällan på olika forum.
Jag, jag och ingen annan, tittar på ett intressant objekt i allt från 0-15 minuter, då hinner jag bestämma mig om detta objekt är intressant nog att gå vidare i min planering.
Kostnaden för objektet är utgångsläget, för mig, sedan besiktar jag, jag igen, ingen inhyrd besiktning.
Jag går igenom allt i objektet, drar ifrån i huvudet det som jag hittar fel på, kostnaden är bara materialet, gör det mesta själv av renovering.
Summan jag får fram subtraherar jag från det önskade objektets önskade pris, önskat pris är just vad det är för mig, summan blir då utgångsläget vid förhandling om priset.
Om nu säljaren inte vill gå ner i pris av olika skäl så får jag ta ställning till om jag fortfarande vill köpa ett icke kostnadsvärt objekt, totalt kan objektet vara värt att köpa ändå, rent känslomässigt men rent ekonomiskt kan det vara helt ologiskt, enligt mig.
Om jag köper objektet och hittar fel i framtiden så går jag aldrig på säljaren, felen som hittas i efterhand anser jag är en miss av mig och jag har ingen rätt att "efterklaga", mitt synsätt, mitt val, mitt ansvar.
Vill inte säljaren gå ned i pris, har jag två val, köpa eller inte köpa, ganska enkelt.
Ja, vi har väldigt bra ställt, kan göra lite vad vi vill men gör inga impulsköp på 5 miljoner utan en grundligare genomgång om objektet är intressant efter visning.
Själv så var jag på väg att köpa en lägenhet i Tyskland, ganska nyligen, glömdes av så det blev inget av det. Den lägenheten hade jag bara sett på annons, ligger på Rugen, forna öst, nära Binz, fina stränder och rätt temperatur för mig.
Så visst kan man köpa " billigare" objekt ganska osett, om man har ekonomin för det samt vet att man kan gå på en rejäl nitlott, men för 5 miljoner hade jag sett det på plats, objektet alltså.
Vi är olika, jag är väldigt logisk, enligt mig själv!
Mvh P-A
Jag, jag och ingen annan, tittar på ett intressant objekt i allt från 0-15 minuter, då hinner jag bestämma mig om detta objekt är intressant nog att gå vidare i min planering.
Kostnaden för objektet är utgångsläget, för mig, sedan besiktar jag, jag igen, ingen inhyrd besiktning.
Jag går igenom allt i objektet, drar ifrån i huvudet det som jag hittar fel på, kostnaden är bara materialet, gör det mesta själv av renovering.
Summan jag får fram subtraherar jag från det önskade objektets önskade pris, önskat pris är just vad det är för mig, summan blir då utgångsläget vid förhandling om priset.
Om nu säljaren inte vill gå ner i pris av olika skäl så får jag ta ställning till om jag fortfarande vill köpa ett icke kostnadsvärt objekt, totalt kan objektet vara värt att köpa ändå, rent känslomässigt men rent ekonomiskt kan det vara helt ologiskt, enligt mig.
Om jag köper objektet och hittar fel i framtiden så går jag aldrig på säljaren, felen som hittas i efterhand anser jag är en miss av mig och jag har ingen rätt att "efterklaga", mitt synsätt, mitt val, mitt ansvar.
Vill inte säljaren gå ned i pris, har jag två val, köpa eller inte köpa, ganska enkelt.
Ja, vi har väldigt bra ställt, kan göra lite vad vi vill men gör inga impulsköp på 5 miljoner utan en grundligare genomgång om objektet är intressant efter visning.
Själv så var jag på väg att köpa en lägenhet i Tyskland, ganska nyligen, glömdes av så det blev inget av det. Den lägenheten hade jag bara sett på annons, ligger på Rugen, forna öst, nära Binz, fina stränder och rätt temperatur för mig.
Så visst kan man köpa " billigare" objekt ganska osett, om man har ekonomin för det samt vet att man kan gå på en rejäl nitlott, men för 5 miljoner hade jag sett det på plats, objektet alltså.
Vi är olika, jag är väldigt logisk, enligt mig själv!
Mvh P-A
Jag köpte mitt hus för 3 miljoner. Tittade i totalt 30 min. Bekostade en ordentligt besiktning när jag bestämde mig för att huset var ”rätt”. Bor kvar nu 5 år senare och huset och jag mår toppen. Det har till och med ökat med 2miljoner i värde.
Köpte min nuvarande bil (flång ny) 40mil från hemmet utan att ens ha provkört. Jag hade suttit i en likadan men det var allt. Så här 1300mil senare är jag toknöjd.
Köpte nyss en flång ny släpvagn. Kollade på den i 3minuter och bestämde mig.
Jag kanske har marginellt över snittet i rörelsekapital men skulle det ändra sig till det sämre är det bara att anpassa sig. Ibland går man med vinst, ibland med förlust.
Efter att ha varit utbränd kan jag säga att jag värderar andra saker än pengar och värdslinga ting som går att köpa.
Hus går att bygga om eller reparera. 2h på en visning och dessutom mäta in ifall soffjäveln passar förefaller mig absurt men vi är som flera redan sagt olika.
Har också ett yrke där snabba beslut behövs och de baseras egentligen bara på en fråga, finns det risk för liv och hälsa?
Man kan undersöka mycket men när kommer gränsen för vad som är rimligt? Jag hävdar att det är olika för olika personer. Och man kan inte undersöka och planera för alla eventualiteter i livet. Då glömmer man bort att leva.
Köpte min nuvarande bil (flång ny) 40mil från hemmet utan att ens ha provkört. Jag hade suttit i en likadan men det var allt. Så här 1300mil senare är jag toknöjd.
Köpte nyss en flång ny släpvagn. Kollade på den i 3minuter och bestämde mig.
Jag kanske har marginellt över snittet i rörelsekapital men skulle det ändra sig till det sämre är det bara att anpassa sig. Ibland går man med vinst, ibland med förlust.
Efter att ha varit utbränd kan jag säga att jag värderar andra saker än pengar och värdslinga ting som går att köpa.
Hus går att bygga om eller reparera. 2h på en visning och dessutom mäta in ifall soffjäveln passar förefaller mig absurt men vi är som flera redan sagt olika.
Har också ett yrke där snabba beslut behövs och de baseras egentligen bara på en fråga, finns det risk för liv och hälsa?
Man kan undersöka mycket men när kommer gränsen för vad som är rimligt? Jag hävdar att det är olika för olika personer. Och man kan inte undersöka och planera för alla eventualiteter i livet. Då glömmer man bort att leva.
Eller så ser man samma saker fyra gånger isället för bara en... Visst hnner man se mer på längre tid men det är inte linjärt. Mest nytt hinner man se i början av tidsrymden, minst under slutet. Troligen hinner man se mer men inte fyra gånger så mycket, kanske inte ens dubbelt.
Annars är "logiken" att du skulle se "ungeär" 24 gånger så mycket om du var på samma visning ett dygn istället för "bara" en timme...
Nej, så behöver det faktiskt inte vara. Klart informationsinhämtningen inte blir linjär om du tittar i exempelvis på ena halvan av ett rum gång, på gång, på gång. Det säger ju sig självt.j.erkers skrev:
Också därför har jag använt ord tidigare som "nästan" och "kanske" osv.
Däremot kan det bli mer linjärt, eller så gott det går med viss interpolation, om man exempelvis tar ett rum i taget, noggrant. Och fördelar informationsinhämtningen. Nu säger jag inte att man skall göra det, för ingen orkar stå allt för länge i ett rum och ta en liten bit i taget, och det är inte vettigt heller, men visst går det.
Det vanligaste torde bli informationsinhämtning exponentiellt avtagande (exponentiell sönderfall), eller möjligen inverterat exponentiellt eller ännu hellre inverterat exponentiellt avtagande, då man upptäcker något helt oanat som leder till en rad upptäckter i längden, som sedan avtar i antal upptäckter med tiden.
Dock lär kurvan varken bli enbart linjär eller exponentiell när inhämtar information på visning. Utan den lär gå som en berg-och-dalbana skall ni se.
Hjärnan är ingen dator, människor är inga robotar, man kan inte säga att exakt si eller så kommer informationsinhämtningen fungera. En dator med en kamera och ett objektavkänningsprogram skulle möjligen kunna arbeta helt linjärt.
Tycker det är så tråkigt när folk inte hänger med på vad jag menar. Ofta samma med exempelvis MENSA testerna, när vissa inte fattar blir de bara irriterade och förbannade och kallar problemen för skittester och allt vad det nu är, istället för att begripa att de hade kunnat lösa det bara de hade tänkt ett, eller några, steg längre. De som får riktigt högt på MENSA tester tycker dessa personer bara är idioter. I min värld är det bara för att de mår så vansinnigt dåligt själva av att de inte klarar uppgifterna, att de inte har något annat att ta till än att kalla de som klarar testerna, för idioter. De är "freaks" enligt dem. Deras hjärnor är helt enkelt inte kapabla till en viss problemlösning, och då tror de heller inte att problemen är möjliga att lösa. De ser aldrig bristerna hos sig själva.