Klyvyxa med rundkil lossnar!
Rensa ur spåret där kilen ska vara. Ser nu ut som att den delat på sig och släppt- Om jag inte har fel så finns det färdiga kilar på varuhusen. Ta med yxan och kolla, spåret fylles med trälim och kilen slås ner, se till att skaftet står mot hård yta när kilen ska ner. Låt stå ett par dygn och sen kan du börja hugga igen
Du skall ha en ny träkil. Ta bort rundkilen. Rensa ur spåret efter träkilen. Slå dit en ny träkil och låt yxan ligga en vecka ovanpå värmepannan så allt blir löst och glappt. Slå in träkilen djupare. Såga av träkilen och slå dit den gamla rundkilen tillbaka.
Nackdelen är att uppsvällt trä är mjukt och svampigt så jag gör inte sådär. Går det inte att få fast skaftet torrt limmar jag det med epoxy.HogeN skrev:
och när du gjort det så låt det stå och dra i kylarvätska några dagar så sväller det upp och kylvätska avdunstar inte
Jag varken bränner bort gammalt epoxi eller stålar om utslitna yxor, men att skafta om en yxa på gammalt vis utan tvåkomponetlim har jag med åren lärt.L lbgu skrev:
Hults bruk använde mycket epoxi för några decennier sedan, den delen är lyckligtvis utfasad ur dagens produktion och jag känner inte till någon annan seriös yxtillverkare som använder epoxi numera.
Jag håller med.
Epoxi är en nödlösning som man kan ta till om det bara inte går att få skaftet att sitta fast. Min slöjdbila är ett sådant fall. Ögar är oregelbundet och konar bara en väg så första gången som luftfuktigheten ändrar litet så lossnar skaftet om det inte är fastlimmat. Tydligen blev det litet fel när smeden vek ihop och vällde ihop yxhuvudet för 100 eller 150 år sedan.
Min ena timmerbila är ett annat sådant fall. Ögat är litet hoptryckt för att någon Åselebo på 1800-talet har slagit på hållhakarna med den och därför blir passningen aldrig riktigt så bra som den borde. I stället för att smida en dorn och dorna upp ögat och härda och anlöpa om bilan sätter jag fast skaften med epoxy.
Jag brukar gnugga med en timmermanspenna i ögar för att det skall förga av sig på skaftet när jag passar in det. Grafiten gör att epoxyn inte fäster så bra i metallen utan bara fyller upp där det finns tomrum. Därför går den bra att få loss.
Epoxy är som sagt en nödlösning för extremfall.
Normalt skall det räcka med bra passning och en ordentlig kil eller två. Eventuellt kan man stryka litet tjära eller kokt linolja på skaftändan och doppa den i vedaska innan man slår det den.
Epoxi är en nödlösning som man kan ta till om det bara inte går att få skaftet att sitta fast. Min slöjdbila är ett sådant fall. Ögar är oregelbundet och konar bara en väg så första gången som luftfuktigheten ändrar litet så lossnar skaftet om det inte är fastlimmat. Tydligen blev det litet fel när smeden vek ihop och vällde ihop yxhuvudet för 100 eller 150 år sedan.
Min ena timmerbila är ett annat sådant fall. Ögat är litet hoptryckt för att någon Åselebo på 1800-talet har slagit på hållhakarna med den och därför blir passningen aldrig riktigt så bra som den borde. I stället för att smida en dorn och dorna upp ögat och härda och anlöpa om bilan sätter jag fast skaften med epoxy.
Jag brukar gnugga med en timmermanspenna i ögar för att det skall förga av sig på skaftet när jag passar in det. Grafiten gör att epoxyn inte fäster så bra i metallen utan bara fyller upp där det finns tomrum. Därför går den bra att få loss.
Epoxy är som sagt en nödlösning för extremfall.
Normalt skall det räcka med bra passning och en ordentlig kil eller två. Eventuellt kan man stryka litet tjära eller kokt linolja på skaftändan och doppa den i vedaska innan man slår det den.
Du kan skriva i några grövre skruv alt. Frallor för att låsa fast huvet.L lsjogren skrev:
