Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Och varför behöver de nödvändigtvis betalas av via amortering? Det är väl inte värre att hyra sitt boende av en bank än av allmännyttan? Ja, dvs om man hyr av banken så kan man ju då ändå dra nytta av ev. värdestegring, något man inte får av allmännyttan.Revisorn_144 skrev:
Själv så amorterar vi så att halva lånet skall vara borta till pensionen (och andra halvan har "ätits upp" av inflationen, nåja, den har ju inte riktigt hängt med). Men eftersom jag är sämsta personen att fråga när det gäller ekonomi och finanser så är det antagligen fel. Eftersom jag gör det så finns det mao all anledning att fundera på om det är det smarta.
Förr eller senare kommer Sverige sannolikt att drabbas av samma lågkonjunktur som vi andra har.
För er som är barnlösa kvittar det men vill ni föräldrar verkligen att era barn skall fastna i evigt socialbidragsberoende i en slumförort när svackan kommer? Med stor sannolikhet att barnbarnen går samma väg..... bara för att ni tyckte att det var häftigt att inte behöva betala era bostäder.
Enligt rådande politisk-ekonomiska dogmer kan såna här saker inte inträffa. Som ni alla vet KAN det har inte hända er och överhuvudtaget KAN inte Sverige drabbas. Just därför är både folket och det politiska etablisemanget oförmögna att få stopp på krisen. Alla försöker undvika att tänka på problemet tills det är för sent och den nedåtgående spiralen är igång.
I Finland kunde det inte heller inträffa men det har redan inträffat. Politikerna är oförmögna att se att deras dogmer inte stämde så därför arbetar staten målmedvetet för att förvärra krisen.
Jag är mycket väl medveten om vilka faktorer som håller på att rädda mig från ett liv som socialbidragstagare. En av de viktigaste faktorerna är att mina föräldrar amorterade sig skuldfria vid 59 trots att de bara hade en lön och en minimisjukpension att amortera och leva av.
För er som är barnlösa kvittar det men vill ni föräldrar verkligen att era barn skall fastna i evigt socialbidragsberoende i en slumförort när svackan kommer? Med stor sannolikhet att barnbarnen går samma väg..... bara för att ni tyckte att det var häftigt att inte behöva betala era bostäder.
Enligt rådande politisk-ekonomiska dogmer kan såna här saker inte inträffa. Som ni alla vet KAN det har inte hända er och överhuvudtaget KAN inte Sverige drabbas. Just därför är både folket och det politiska etablisemanget oförmögna att få stopp på krisen. Alla försöker undvika att tänka på problemet tills det är för sent och den nedåtgående spiralen är igång.
I Finland kunde det inte heller inträffa men det har redan inträffat. Politikerna är oförmögna att se att deras dogmer inte stämde så därför arbetar staten målmedvetet för att förvärra krisen.
Jag är mycket väl medveten om vilka faktorer som håller på att rädda mig från ett liv som socialbidragstagare. En av de viktigaste faktorerna är att mina föräldrar amorterade sig skuldfria vid 59 trots att de bara hade en lön och en minimisjukpension att amortera och leva av.
Med mina 399 500 i huslån så ser jag inga problem med att gå i pension fastän det är väldigt länge kvar och jag mer än troligt kommer hinna byta hus både en och två gånger innan det är dags att njuta av ålderns höst.pelpet skrev:
När det väl byts hus så skall det amorteras så att man antingen är skuldfri eller att lånet är så obetydligt att räntekostnaden är väldigt liten.
Men jag ser inte lånet som det som avgör om man kommer ha råd att bo kvar utan det är driftkostnaderna och underhållet som kommer vara dom stora utgifterna.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Finns inget som tyder på det. Om vi skulle drabbats av "samma" lågkonjunktur så skulle det nämligen redan skett. Det ligger lite i sakens natur att man inte kan drabbas av "samma" lågkonjunktur vid en helt annorlunda tidspunkt!heimlaga skrev:
Så det är klart att ekonomin kommer att gå upp och ner, och det är klart att regleringar, inkomst, ränteläge osv. kommer att påverka bostadspriserna. Men hur, och när det är betydligt svårare att säga. Kunde man det så skulle det nämligen inte inträffa(!)
Vad specifikt är problemet i Finland, menar du? När jag tittar som hastigast på finska "statistiska centralbyrån" så ser det inte så avgrundssvart ut för vårt östra grannland, men jag har inte lagt mer än en minut på det, så förklara gärna vad det är som hänt i Finland, och vad det är du tror kommer hända här.
Kopplingen mellan stora huslån och barnens framtid:
Då man är ung och inte kan få något rimligt arbete och har varit länge arbetslös har man att välja mellan att starta någon egen verksamhet eller hamna på grunddagpenning och socialbidrag och om man en gång hamnar på socialbidrag är det svårt att komma upp igen eftersom det finns strikta gränser för vad man får äga. Bidragen har andra namn och tidsgränser och förmögenhetsgränser i Sveriges men principen är den samma.
Under rådande kris är alla småföretag och liknande kroniskt undersysselsatta. De flesta hankar sig fram nätt och jämt. Att under sådana förhållanden som långtidsarbetslös nyföretagare räkna med full sysselsättning och ta ett företagslån med statsborgen och bygga/köpa utrymmen innan man ens har fått första beställningen är minst sagt riskabelt. Statistiskt är chanserna små att undvika konkurs. Att bli egendomslös bidragstagare igen med ett konkursat företag att amortera bort är inte lockande.
I det läget innebär det räddningen om familjen har något gammalt uthus där man kan hålla till och pussla ihop industrimaskiner av skrot medan man är arbetslös. Om uthuset är för litet eller för skraltigt för verksamheten han man kanske någon impedimentplätt att bygga på och en bit skog där man kan hugga virke till bygget så man kan bygga på extrem lågbudget.
Dessutom ger en bit skog möjligheter att hugga ved för eget behov under perioder när det inte finns arbete och på det viset kan man kompensera inkomstbortfallet med gratis uppvärmning.
Plötsligt står man på fötter och har ett arbete........ och så kan man börja fundera på att skaffa egen bostad.
Först gäller det att spara ihop en sådan andel eget kapital som är nödvändig för att kunna få och sköta ett bostadslån på skäliga villkor med en osäker småföretagarinkomst. Förhoppningsvis har man en partner som inte är arbetslös men många som har arbete idag har bara korta inhopp att pussla ihop. Dessutom är fastighetsmarknaden skakig utan värdeökningar att räkna med.
Det blir alltså att antingen bygga själv på minimibudget eller köpa ett rivningsobjekt och renovera själv. Oberoende så godkänner inte banken det kommande huset som som säkerhet för hela lånet ens fast man kan betala 10-30% kontant. Då behövs borgenärer. Det förutsätter igen en gång att antingen hans eller hennes föräldrar har en någotsånär skuldfri fastighet.
Hela det här framgångskonceptet förutsätter med andra ord att föräldrarna var någotsånär skuldfria då de blev arbetslösa eller pensionärer så de kunde behålla sin fastighet och ge den i arv småningom.
Då man är ung och inte kan få något rimligt arbete och har varit länge arbetslös har man att välja mellan att starta någon egen verksamhet eller hamna på grunddagpenning och socialbidrag och om man en gång hamnar på socialbidrag är det svårt att komma upp igen eftersom det finns strikta gränser för vad man får äga. Bidragen har andra namn och tidsgränser och förmögenhetsgränser i Sveriges men principen är den samma.
Under rådande kris är alla småföretag och liknande kroniskt undersysselsatta. De flesta hankar sig fram nätt och jämt. Att under sådana förhållanden som långtidsarbetslös nyföretagare räkna med full sysselsättning och ta ett företagslån med statsborgen och bygga/köpa utrymmen innan man ens har fått första beställningen är minst sagt riskabelt. Statistiskt är chanserna små att undvika konkurs. Att bli egendomslös bidragstagare igen med ett konkursat företag att amortera bort är inte lockande.
I det läget innebär det räddningen om familjen har något gammalt uthus där man kan hålla till och pussla ihop industrimaskiner av skrot medan man är arbetslös. Om uthuset är för litet eller för skraltigt för verksamheten han man kanske någon impedimentplätt att bygga på och en bit skog där man kan hugga virke till bygget så man kan bygga på extrem lågbudget.
Dessutom ger en bit skog möjligheter att hugga ved för eget behov under perioder när det inte finns arbete och på det viset kan man kompensera inkomstbortfallet med gratis uppvärmning.
Plötsligt står man på fötter och har ett arbete........ och så kan man börja fundera på att skaffa egen bostad.
Först gäller det att spara ihop en sådan andel eget kapital som är nödvändig för att kunna få och sköta ett bostadslån på skäliga villkor med en osäker småföretagarinkomst. Förhoppningsvis har man en partner som inte är arbetslös men många som har arbete idag har bara korta inhopp att pussla ihop. Dessutom är fastighetsmarknaden skakig utan värdeökningar att räkna med.
Det blir alltså att antingen bygga själv på minimibudget eller köpa ett rivningsobjekt och renovera själv. Oberoende så godkänner inte banken det kommande huset som som säkerhet för hela lånet ens fast man kan betala 10-30% kontant. Då behövs borgenärer. Det förutsätter igen en gång att antingen hans eller hennes föräldrar har en någotsånär skuldfri fastighet.
Hela det här framgångskonceptet förutsätter med andra ord att föräldrarna var någotsånär skuldfria då de blev arbetslösa eller pensionärer så de kunde behålla sin fastighet och ge den i arv småningom.
Det som har hänt i Finland är att allt fler slås ut från den riktiga arbetsmarknaden och hamnar antingen i arbetslöshet eller i ockerliknande anställningar. En klyvning av samhället där ganska många i den rikare ändan har det bra och deras inkomstökningar drar upp medelinkomsten så att problemen i den andra samhällsdelen inte syns.lars_stefan_axelsson skrev:
I dagens läge är det lätt att bli oanställbar.
Det räcker med att man någongång har varit svårt sjuk eller som i en kamrats fall att hans fru var svårt sjuk ett år. Att ha råkat ut för en oseriös arbetsgivare med åtföljande tvister eller att ha fel föräldrar eller vara uppvuxen på fel ort eller ha fel hobbyer eller anlända till intervjun med en gammal bil är andra orsaker. Att ha arbetat som vanlig arbetare och sedan utbildat sig vidare till ingenjör innebär att man i mångas ögon är omöjlig som både arbetare och ingenjör. Att ha fyllt 30 innebär att allt fler säger att man är för gammal för att anställa.
På en sådan polariserad arbetsmarknad är det krasst räknat mest en slump om man är inne eller ute. Är man ute kan man köpa en anställning för svarta pengar eller arbeta ett år utan lön i hopp om att bli anställd.,,,,,eller så får man hitta på någonting eget!
Redigerat:
Tycker argumentet att föräldrarna ska amortera för barnen låter inte som ett bra argument.
Har inga barn men hade jag så hade jag ju uppfostrat de till att bli självständiga.
Att amortera för att få ner boende kostnaden till pensionen tycker jag låter mer vettigare.
Men folk gör ju olika med sin ekonomi. Själv håller jag på med renovering så amorterar minimum. För med nya reglerna så känns mer krångligare att amortera för att sedan i framtiden ta nya lån för ex badrummet.
Däremot sparar jag undan en del och investerar sparkapitalet vilket med åren växt fint.
Har inga barn men hade jag så hade jag ju uppfostrat de till att bli självständiga.
Att amortera för att få ner boende kostnaden till pensionen tycker jag låter mer vettigare.
Men folk gör ju olika med sin ekonomi. Själv håller jag på med renovering så amorterar minimum. För med nya reglerna så känns mer krångligare att amortera för att sedan i framtiden ta nya lån för ex badrummet.
Däremot sparar jag undan en del och investerar sparkapitalet vilket med åren växt fint.
Så sant så sant....barn skall uppfostras självständigt..... men samtidigt måste man vara medveten om att det finns en gräns där självständighet övergår i hjälplöshet och hopplöshet.
Jag håller på att landa på fötterna tack vare att jag fick litet föräldrahjälp i rätt tid men jag är väl medveten om att utan den lilla hjälpen som inte har kostat dem så mycket pengar skulle mitt liv ha varit förstört utan en chans att komma på fötter.
Samma lilla hjälp i rätt tid har de att få av mig då de blir gamla och orkeslösa.
Jag håller på att landa på fötterna tack vare att jag fick litet föräldrahjälp i rätt tid men jag är väl medveten om att utan den lilla hjälpen som inte har kostat dem så mycket pengar skulle mitt liv ha varit förstört utan en chans att komma på fötter.
Samma lilla hjälp i rätt tid har de att få av mig då de blir gamla och orkeslösa.
Alltså om allt hade varit i sund balans med bopriser och bobyggande så hade jag inte amorterat för barnens skull. Men nu har vi ju ett boprisrally som jag tror är eller kommer bli en bubbla. Förr eller senare blir det en svår lång kris. Då gäller det att ha någon inkomst och om man inte har det åtminstone låga utgifter. Barnen kan bo kvar ett tag eller man kan gå i borgen för deras bolån. Titta också vart Sverige är på väg med färre företag och växande offentliga utgifter...
Jag misstänker också vi har en boprisbubbla. När jag köpte för ett par år sedan så valde jag låg avgift och hyfsat lågt pris i alla fall på den tiden.
Undrar lite av ni som amorterar mycket hur många av er har även annat sparande och buffert. För vist bra med amortering för att få ner kostnaden samt belåningsgraden men tycker lika viktigt ha en nöd buffert.
Kommer det en kris eller bo priserna krasar så misstänker jag kommer bli svårare låna pengar.
Undrar lite av ni som amorterar mycket hur många av er har även annat sparande och buffert. För vist bra med amortering för att få ner kostnaden samt belåningsgraden men tycker lika viktigt ha en nöd buffert.
Kommer det en kris eller bo priserna krasar så misstänker jag kommer bli svårare låna pengar.
Min tanke med en ganska kraftig amortering är (ca 100000kr/år, 2,5 milj lån) är att utjämna skillnaderna i levnadsstandard mellan arbetsliv och pension. Husvärde och belåningsgraden blir mindre viktigt då.
Vid pensionen, om ca 25 år, så räknar jag med att tappa kanske 40% av nettoinkomsten. Men genom att sluta amortera och betala räntor, och att kostnaderna för att jobba försvinner, så är planen att kunna fortsätta med ungefär samma livsstil.
Det sparade kapitalet i huset är en buffert om något i livet skulle gå snett. Då kan vi ändra planen.
Vid pensionen, om ca 25 år, så räknar jag med att tappa kanske 40% av nettoinkomsten. Men genom att sluta amortera och betala räntor, och att kostnaderna för att jobba försvinner, så är planen att kunna fortsätta med ungefär samma livsstil.
Det sparade kapitalet i huset är en buffert om något i livet skulle gå snett. Då kan vi ändra planen.
Jag är för ett balanserat sparande med amortering och sparande för att vara likvid. Hur ser ni som amorterar med målet inför pensioneringen att ert övervärde i bostaden ska hjälpa er mtp bankernas ovilja att låna ut till pensionärer? Pengar lär ju behövas för renoveringar mm.
Frågan låter kanske hård men det är faktiskt av nyfikenhet, inte för att håna eller trycka ner.
Frågan låter kanske hård men det är faktiskt av nyfikenhet, inte för att håna eller trycka ner.
Ursäkta, men vad är frågan?JBa skrev:
//Gammal och dum