Hur får man bort småfåglar under takpannor?
Undrar om någon har bra tips på att få bort småfåglar som gillar bo under takpannorna närmast hängrännan?
Har testat med hönsnät mellan hängränna och tak på en del av taket men inte fått bort fåglarna ändå som önskat, dem vill inte glömma bort mitt hus😅
Har testat med hönsnät mellan hängränna och tak på en del av taket men inte fått bort fåglarna ändå som önskat, dem vill inte glömma bort mitt hus😅
Du kan ju se det som att du ger dem husrum mot att de tar lite mygg och andra insekter. Win-win. Själv skulle jag låta dem vara, de lär ju inte ställa till med någon större skada, själv har jag ett gäng tornseglare som återkommer varje år.J Jhugo skrev:
Medlem
· Blekinge
· 10 615 inlägg
Sådana har jag också men jag gillar dem inte. Jag är rädd att dom lämnar en massa skit under taket. Fågellist tror jag inte som hjälper för dom kommer flygandes med 150 km/h som torpeder. Jag får nog ta fram mitt australiensiska termitnät i rostfritt o montera.L lbgu skrev:
Jag gissar att det är pilfinkar du har, gråsparven som varit en av våra vanligaste småfåglar här i norden har gått kraftigt tillbaka men förväxlas ofta med pilfink.J Jhugo skrev:
Pilfinken har en brun kindfläck som gråsparven saknar.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pilfink
Återkom gärna när du identifierat fåglarna, vore trevligt om det är gråsparvar.
Pilfinken är smalare och har en vit ring runt halsen.A Abies koreana skrev:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gråsparv
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pilfink
Trevligt med återkoppling, pilfinken är ju, liksom den numera sällsynta gråsparven väldigt oansenliga småfåglar som någon knappt lägger märke till, förutom sparvhöken då som gärna käkar en pilfink om dagen vintertid. Att de samlas i flock under vintern är en form av skyddsbeteende, när våren kommer och det är dags att bilda familj så sprids fåglarna och om inte någon råkat bygga bo på just ditt hus så ser du dom inte förrän hösten igen då de åter samlas i grannens buske.
Såhär skrev jag om pilfinken för mer än tio år sedan:
"Så är de tillbaka igen - varje morgon är de det första jag ser när ljuset kommer - pilfinkarna i den gamla schersminbusken.
Tschip - tschip - tschip - tschip hörs det från busken, stillsamt och nästan blygt men aldrig uppseendeväckande högljutt, precis som pilfinken själv. Flocken landade i busken för några veckor sedan liksom den gjort varenda höst, det verkar inövat. Om jag inte visste att de finns där i den risiga busken skulle jag knappt se dem men så är det med pilfinken, vi ser den men den väcker sällan vår uppmärksamhet.
Pilfinken tillhör familjen sparvfinkar liksom gråsparven och den känns lättast igen genom den mörka kindfläcken som gråsparven saknar. Gråsparven, som i min ungdom var den vanligaste fågeln i omgivningarna, har valt ett annat livsutrymme än pilfinken, nämligen i närheten av människor på stadens gator och torg. Den minskar kraftigt och man tror att det beror på matresterna den livnär sig på runt korvmojar och hamburgerbarer.
Dålig mat för människor är dålig mat för småfåglar.
Hos pilfinken är hanen och honan likadana, i fåglarnas värld kallas det för monoformism. Pilfinken är också lyckligt lottad med sina diskreta färger som skydd mot upptäckt, iögonfallande fjäderskrud är ingen tillgång i fågelvärlden. Den är inte hotad globalt men på vissa håll i Västeuropa har den minskat i antal vilket tros bero på ogräsmedel i odlingar samt minskat spill från sädesfälten.
Tschip - tschip - tschip - varje morgon när ljuset bryter fram kommer de att sitta där i schersminbusken och försiktigt konversera, oavsett om termometern visar - 25 grader, då burrar de upp sig till små dunbollar men beteendet förändras inte. När snön och kylan kommit brukar de passa på att plocka sandkorn där bilen har stått och det fortfarande är barmark.
När värmen börjar återvända på våren blir samtalet mera högljutt och ibland lyckas de, i konkurrens med mesarna, att behålla en holk för fortplantningen.
Men så plötsligt en dag är de borta. Under hela sommarsäsongen syns de inte till, det blir pilfinkstyst. Eller är det den tätnande grönskan som gör dem osynliga?
Hela sommaren och halva hösten är de osynliga men sedan, när kylan blir vassare och dagarna kortare så plötsligt är de där igen och från schersminbusken hörs ett försiktigt tschip - tschip - tschip..
...och allt börjar om igen...."
Såhär skrev jag om pilfinken för mer än tio år sedan:
"Så är de tillbaka igen - varje morgon är de det första jag ser när ljuset kommer - pilfinkarna i den gamla schersminbusken.
Tschip - tschip - tschip - tschip hörs det från busken, stillsamt och nästan blygt men aldrig uppseendeväckande högljutt, precis som pilfinken själv. Flocken landade i busken för några veckor sedan liksom den gjort varenda höst, det verkar inövat. Om jag inte visste att de finns där i den risiga busken skulle jag knappt se dem men så är det med pilfinken, vi ser den men den väcker sällan vår uppmärksamhet.
Pilfinken tillhör familjen sparvfinkar liksom gråsparven och den känns lättast igen genom den mörka kindfläcken som gråsparven saknar. Gråsparven, som i min ungdom var den vanligaste fågeln i omgivningarna, har valt ett annat livsutrymme än pilfinken, nämligen i närheten av människor på stadens gator och torg. Den minskar kraftigt och man tror att det beror på matresterna den livnär sig på runt korvmojar och hamburgerbarer.
Dålig mat för människor är dålig mat för småfåglar.
Hos pilfinken är hanen och honan likadana, i fåglarnas värld kallas det för monoformism. Pilfinken är också lyckligt lottad med sina diskreta färger som skydd mot upptäckt, iögonfallande fjäderskrud är ingen tillgång i fågelvärlden. Den är inte hotad globalt men på vissa håll i Västeuropa har den minskat i antal vilket tros bero på ogräsmedel i odlingar samt minskat spill från sädesfälten.
Tschip - tschip - tschip - varje morgon när ljuset bryter fram kommer de att sitta där i schersminbusken och försiktigt konversera, oavsett om termometern visar - 25 grader, då burrar de upp sig till små dunbollar men beteendet förändras inte. När snön och kylan kommit brukar de passa på att plocka sandkorn där bilen har stått och det fortfarande är barmark.
När värmen börjar återvända på våren blir samtalet mera högljutt och ibland lyckas de, i konkurrens med mesarna, att behålla en holk för fortplantningen.
Men så plötsligt en dag är de borta. Under hela sommarsäsongen syns de inte till, det blir pilfinkstyst. Eller är det den tätnande grönskan som gör dem osynliga?
Hela sommaren och halva hösten är de osynliga men sedan, när kylan blir vassare och dagarna kortare så plötsligt är de där igen och från schersminbusken hörs ett försiktigt tschip - tschip - tschip..
...och allt börjar om igen...."