8 167 läst · 4 svar
8k läst
4 svar
hemfridszon kontra ianspråktagen mark?
Grunnar på förutsättningarna för att få uppföra en komplementbyggnad i anslutning till befintlig gårdsmiljö (ej lantbruk). Strandskydd 300 meter gäller och byggnaden får bara plats på strandsidan av den kringbyggda gården. Någon tomtavgränsning genom dispensbeslut eller fysiskt staket eller dylikt saknas i den riktningen. Fastigheten sträcker sig ca hundra meter bortom gården mot stranden men de sista 25 metrarna är i kommunal ägo.
Enda möjligheten att få dispens enligt (de 2009 ändrade) bestämmelserna är om byggnaden uppförs inom redan ianspråktagen mark. Detta är lite svårbestämt då det gäller området utanför en kringbyggd gård. Fastighetsverket påpekade för övrigt i remissvar på propositionen till lagändringen att en komplementbyggnad lagd alldeles intill en komplex gårdsmiljö med komplementbyggnaden nära huvudbyggnaden kunde förvanska miljön. Det förefaller ytterst tveksamt huruvida detta skulle kunna anföras som särskilt skäl för att lägga byggnaden säg 25-30 meter bort under åberopande av proportionalitetsprincipen. Visserligen kan det hävdas att denna placering fortfarande ligger inom hemfridszonen men det är svårt att visa att platsen utgör ianspråktagen tomtmark (vet, kan plantera hallon, potatis osv).
Den planerade komplementbyggnaden förutses inte få någon egen hemfridszon pga sitt ändamål och utförande. Om den läggs inom redan befintlig hemfridszon skulle den således inte påverka allmänhetens tillträde till strandområdet. Men hemfridszon är som bekant ett diffust begrepp. Vad som är ianspråktagen mark kan också vara föremål för diskussion.
Vore intressant att höra forumdeltagarnas åsikter om hemfridszon kontra ianspråktagen mark när tomtavgränsing saknas.
Enda möjligheten att få dispens enligt (de 2009 ändrade) bestämmelserna är om byggnaden uppförs inom redan ianspråktagen mark. Detta är lite svårbestämt då det gäller området utanför en kringbyggd gård. Fastighetsverket påpekade för övrigt i remissvar på propositionen till lagändringen att en komplementbyggnad lagd alldeles intill en komplex gårdsmiljö med komplementbyggnaden nära huvudbyggnaden kunde förvanska miljön. Det förefaller ytterst tveksamt huruvida detta skulle kunna anföras som särskilt skäl för att lägga byggnaden säg 25-30 meter bort under åberopande av proportionalitetsprincipen. Visserligen kan det hävdas att denna placering fortfarande ligger inom hemfridszonen men det är svårt att visa att platsen utgör ianspråktagen tomtmark (vet, kan plantera hallon, potatis osv).
Den planerade komplementbyggnaden förutses inte få någon egen hemfridszon pga sitt ändamål och utförande. Om den läggs inom redan befintlig hemfridszon skulle den således inte påverka allmänhetens tillträde till strandområdet. Men hemfridszon är som bekant ett diffust begrepp. Vad som är ianspråktagen mark kan också vara föremål för diskussion.
Vore intressant att höra forumdeltagarnas åsikter om hemfridszon kontra ianspråktagen mark när tomtavgränsing saknas.
Redigerat:
Inledningsvis i Miljödepartementets promemoria DS2008:21 (som föregick änrinagrna av strandskydsreglerna 2009) konstateras att det allemansrättsliga tillträdet utsläcks då en hemfridszon uppstår genom medgiven byggnation.
Men gällande de särskilda skälen för dispens sägs (s. 160):
Enligt första punkten kan ett särskilt skäl för att ge dispens
vara att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att
det saknar betydelse för strandskyddets syften. Ianspråktagen
mark utgörs ofta av etablerade tomtplatser runt bostadshus.
Komplementbyggnader i nära anslutning till en huvudbyggnad
eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig
eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens. Det
hittills i praxis tillämpade skälet att det föreligger en lucktomt
bör tillämpas med stor restriktivitet i områden med högt
bebyggelsetryck eller med hög grad av bebyggelsepåverkan längs
stränderna. För att marken ska kunna räknas som ianspråktagen
gäller givetvis att det handlar om ett lagligt ianspråktagande
Allemansrätten är således utsläckt i hemfridszonen men det är inte denna utan den ianspråktagna marken som avgör huruvida kompletterande byggnation får ske. Detta tycker jag verkar vara inkonsekvent. För övrigt kan man tänka sig former av (äldre) ianspråktagande som går bortom vad som skulle uppfattas som en rimlig hemfridszon,.
Men gällande de särskilda skälen för dispens sägs (s. 160):
Enligt första punkten kan ett särskilt skäl för att ge dispens
vara att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att
det saknar betydelse för strandskyddets syften. Ianspråktagen
mark utgörs ofta av etablerade tomtplatser runt bostadshus.
Komplementbyggnader i nära anslutning till en huvudbyggnad
eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig
eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens. Det
hittills i praxis tillämpade skälet att det föreligger en lucktomt
bör tillämpas med stor restriktivitet i områden med högt
bebyggelsetryck eller med hög grad av bebyggelsepåverkan längs
stränderna. För att marken ska kunna räknas som ianspråktagen
gäller givetvis att det handlar om ett lagligt ianspråktagande
Allemansrätten är således utsläckt i hemfridszonen men det är inte denna utan den ianspråktagna marken som avgör huruvida kompletterande byggnation får ske. Detta tycker jag verkar vara inkonsekvent. För övrigt kan man tänka sig former av (äldre) ianspråktagande som går bortom vad som skulle uppfattas som en rimlig hemfridszon,.
Redigerat:
Funderar vidare. Om de byggnader till vilka komplementbyggnader önskas har ingått i ett nu nedlagt lantbruk så finns ofta ingen definierad gräns för vad som kan anses som ianspråktagen tomtmark. I den mån staket eller murar fanns hade de uppförts för att hålla ute betande djur vilket är ett helt annat syfte än att markera en hemfridszon. Hade lantbrukaren lite mark fick djuren komma nära inpå boningshuset.
Blir senare en komplementbyggnad aktuell så begränsas tillgänglig mark av de avvägande lantbrukaren gjorde för de betande djuren, trots att denna gräns låg långt innanför en rimlig hemfridsazon.
I andra fall har inga krav på markering av tomtgräns förelegat (så som kan ske vid dispensgivning). Det blir till slut en bedömningsfråga var den ianspråktagna tomtmarken kan anses sluta. Något stöd för att hemfridszonen ska beaktas är svårt att finna i de detaljerade föreskrifterna för dispensgivning. Inte heller finns någon hållpunkt för att hemfridszonen skulle kunna åberopas vid en avvägning under tillämpning av proportionalitetsprincipen enligt MB 7:25. Den följande paragrafen 26 säger att dispens ej får ges som inte är förenligt med skyddssyftet. Det kan då lätt hävdas att en komplementbyggnad belägen utanför uppenbart ianspråktagen tomtmark men innanför en lika uppenbar hemfridszon skulle innebära att strandskyddområdet minskas - trots att allemansrätten är utsläckt i hemfridszonen.
Det enda stöd för den enskildes intresse som kan uppbådas är en avvägning av intressena enligt preoportionalitetsprincipen såsom den uttryckts i europarätten. Principen har senare införlivats med svensk grundlag.
Till skillnad från den senare tillkomna nya PBL-lagstiftningen bortser emellertid Miljöbalken från det enskilda intresset vilket tydligast framträder i departementspromemorian Ds 2008:21 som legat til grund för de nya reglerna. Liksom skett i nya PBL borde behovet av avvägning av intressen framhävas i Miljöbalken. Förändringen vore marginell men av betydelse för fastighetsägare som nu finner all väsentlig nyttjanderätt avskaffad genom allemansrätten och dess tillämpning i strandskyddslagstiftningen. Kvar står enbart en plikt att vårda egendomen. Till vad nytta och vems?
Blir senare en komplementbyggnad aktuell så begränsas tillgänglig mark av de avvägande lantbrukaren gjorde för de betande djuren, trots att denna gräns låg långt innanför en rimlig hemfridsazon.
I andra fall har inga krav på markering av tomtgräns förelegat (så som kan ske vid dispensgivning). Det blir till slut en bedömningsfråga var den ianspråktagna tomtmarken kan anses sluta. Något stöd för att hemfridszonen ska beaktas är svårt att finna i de detaljerade föreskrifterna för dispensgivning. Inte heller finns någon hållpunkt för att hemfridszonen skulle kunna åberopas vid en avvägning under tillämpning av proportionalitetsprincipen enligt MB 7:25. Den följande paragrafen 26 säger att dispens ej får ges som inte är förenligt med skyddssyftet. Det kan då lätt hävdas att en komplementbyggnad belägen utanför uppenbart ianspråktagen tomtmark men innanför en lika uppenbar hemfridszon skulle innebära att strandskyddområdet minskas - trots att allemansrätten är utsläckt i hemfridszonen.
Det enda stöd för den enskildes intresse som kan uppbådas är en avvägning av intressena enligt preoportionalitetsprincipen såsom den uttryckts i europarätten. Principen har senare införlivats med svensk grundlag.
Till skillnad från den senare tillkomna nya PBL-lagstiftningen bortser emellertid Miljöbalken från det enskilda intresset vilket tydligast framträder i departementspromemorian Ds 2008:21 som legat til grund för de nya reglerna. Liksom skett i nya PBL borde behovet av avvägning av intressen framhävas i Miljöbalken. Förändringen vore marginell men av betydelse för fastighetsägare som nu finner all väsentlig nyttjanderätt avskaffad genom allemansrätten och dess tillämpning i strandskyddslagstiftningen. Kvar står enbart en plikt att vårda egendomen. Till vad nytta och vems?
Redigerat:
Läget klarnar lite genom dom i Miljödomstolen Vänersbords tingsrätt Mål M 1097-10
På fastigheten fanns fritidshus. Strandskydddsdispens hade vidare givits 1983 för en gäststuga med villkor att tomtplatsen begränsades till den mark stugan stod på. Ägaren hade senare utan dispens uppfört en liten förrådsbyggnad 80 meter bort från gäststugan.
Miljödomstolen konstaterade att förrådsbyggnaden uppförts utanför det område som kan uppfattas som hemfridszon kring gästhuset. Uppförandet av förrådet utvidgar således denna hemfridszon och strider därmed mot syftet med strandskyddet och föreskrifterna för /det befintliga/ naturvårdsområdet. Dispens nekades och föreläggande om rivning gavs. Utgången är väl inte så mycket att kommentera förutom att skrivningen att en förrådsbyggnad skapar en hemfridszon väcker lite frågor.
Skrivningen i domen innebär ändå att det finns en hemfridszon som sträcker sig utanför den i detta fall begränsade tomtplatsen. Det förefaller således som om dispens kunde givits för förrådet om det förlagts inom gästhusets hemfridszon men utanför den beslutade tomtplatsen. Saken har dock inte prövats i högre instans.
Naturvårdsverkets handbok i strandskyddsärenden, s. 45 behandlar särskilda skäl för dispens:
1. Dispensen avser ett område som redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Exempel på mark som har tagits i anspråk: Mark som tagits i anspråk utgörs ofta av etablerad hemfridszon eller /vid dispensgivning/ beslutad tomtplats runt bostadshus. Komplementbyggnad inom hemfridszonen eller tidigare beslutad tomtplats eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens, se MÖD 2006:35, MÖD 2006:45.
-
En rådande hemfridszon innebär således att marken tagits i anspråk på ett sätt som gör att området saknar betydelse för strandskyddets syften (och då kan dispens medges). Hemfridszonen kan gå utöver tomtplatsens areal. Frågan är då om en beslutad tomtplats utesluter dispens för komplementbyggnad inom hemfridszonen men utanför tomtplatsen, i synnerhet när ingen tomtplats finns vid sidan om den dispensmedgivna byggnaden.
Vid dispensgivning får en tillkommande komplementbyggnad inte ges ytterligare tomtplats som i sig utvidgar hemfridszonen eftersom strandskyddet då naggas i kanten.
I den anförda domen https://lagen.nu/dom/mod/2006:45 uttalar miljööverdomstolen:
En grundläggande princip som har vunnit hävd i svensk rätt och som kommit till uttryck i 7 kap. 25 § miljöbalken är att en inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen.
Med hänsyn till vad nu har anförts och då den nu aktuella ombyggnaden av resten av redskapsboden till bostad enligt Miljööverdomstolen inte kan anses innebära någon nämnvärd ytterligare inskränkning av allemansrätten får ombyggnaden anses sakna betydelse från strandskyddssynpunkt.
Avslutningsvis konstaterar jag att rubriken till tråden är felaktigt utformad. Den borde ställt hemfridszon gentemot ianspråktagen tomtmark. Hemfrídszon är i sig ianspråktagen mark. Hemfridszon kan uppstå t ex genom trädgård, gräsmatta osv. Se det andra målet, https://lagen.nu/dom/mod/2006:35 som gällde en äldre fastighet. Miljööverdomstolen beslutade att hela fastigheten fick användas som tomtmark.
På fastigheten fanns fritidshus. Strandskydddsdispens hade vidare givits 1983 för en gäststuga med villkor att tomtplatsen begränsades till den mark stugan stod på. Ägaren hade senare utan dispens uppfört en liten förrådsbyggnad 80 meter bort från gäststugan.
Miljödomstolen konstaterade att förrådsbyggnaden uppförts utanför det område som kan uppfattas som hemfridszon kring gästhuset. Uppförandet av förrådet utvidgar således denna hemfridszon och strider därmed mot syftet med strandskyddet och föreskrifterna för /det befintliga/ naturvårdsområdet. Dispens nekades och föreläggande om rivning gavs. Utgången är väl inte så mycket att kommentera förutom att skrivningen att en förrådsbyggnad skapar en hemfridszon väcker lite frågor.
Skrivningen i domen innebär ändå att det finns en hemfridszon som sträcker sig utanför den i detta fall begränsade tomtplatsen. Det förefaller således som om dispens kunde givits för förrådet om det förlagts inom gästhusets hemfridszon men utanför den beslutade tomtplatsen. Saken har dock inte prövats i högre instans.
Naturvårdsverkets handbok i strandskyddsärenden, s. 45 behandlar särskilda skäl för dispens:
1. Dispensen avser ett område som redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Exempel på mark som har tagits i anspråk: Mark som tagits i anspråk utgörs ofta av etablerad hemfridszon eller /vid dispensgivning/ beslutad tomtplats runt bostadshus. Komplementbyggnad inom hemfridszonen eller tidigare beslutad tomtplats eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens, se MÖD 2006:35, MÖD 2006:45.
-
En rådande hemfridszon innebär således att marken tagits i anspråk på ett sätt som gör att området saknar betydelse för strandskyddets syften (och då kan dispens medges). Hemfridszonen kan gå utöver tomtplatsens areal. Frågan är då om en beslutad tomtplats utesluter dispens för komplementbyggnad inom hemfridszonen men utanför tomtplatsen, i synnerhet när ingen tomtplats finns vid sidan om den dispensmedgivna byggnaden.
Vid dispensgivning får en tillkommande komplementbyggnad inte ges ytterligare tomtplats som i sig utvidgar hemfridszonen eftersom strandskyddet då naggas i kanten.
I den anförda domen https://lagen.nu/dom/mod/2006:45 uttalar miljööverdomstolen:
En grundläggande princip som har vunnit hävd i svensk rätt och som kommit till uttryck i 7 kap. 25 § miljöbalken är att en inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen.
Med hänsyn till vad nu har anförts och då den nu aktuella ombyggnaden av resten av redskapsboden till bostad enligt Miljööverdomstolen inte kan anses innebära någon nämnvärd ytterligare inskränkning av allemansrätten får ombyggnaden anses sakna betydelse från strandskyddssynpunkt.
Avslutningsvis konstaterar jag att rubriken till tråden är felaktigt utformad. Den borde ställt hemfridszon gentemot ianspråktagen tomtmark. Hemfrídszon är i sig ianspråktagen mark. Hemfridszon kan uppstå t ex genom trädgård, gräsmatta osv. Se det andra målet, https://lagen.nu/dom/mod/2006:35 som gällde en äldre fastighet. Miljööverdomstolen beslutade att hela fastigheten fick användas som tomtmark.
Domen i miljödomstolen är faktiskt ännu knepigare än vad som framkom ovan. Miljödomstolen konstaterade, att länsstyrelsens beslut 1983 om att gäststugans tomtplats bara omfattade marken stugan stod på hade vunnit laga kraft samt att länsstyrelsens formuleringar inte var föremål för prövning. Det innebär att ingen hemfridszon alls finns kring gäststugan. Men länsstyrelsen tar samtidigt med förrådsärendet 2009 också ställning till en dispensansökan för en altan vid gäststugan. Lst yttrar nu att gäststugan är en bostad och att det kring en bostad finns en "skälig hemfridszon". Den tidigare av Lst medgivna obefintliga hemfridszonen framstår därmed som oskäligt liten vilket man dock inte säger rent ut. Lst sträcker sig nu till att medge altanen får byggas/finnas, dvs den ianspråktagna marken är stugan plus den lilla altanen. Det innebär att de råder allemansrätt intill altanens kant. Citat: "Tomtplatsbestämning syftar till att bestämma gränsen mellan det område där markägaren kan hävda en privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda." Ägarna tillhålls uttryckligen att inte ställa trädgårdmöbler utanför altanen eftersom det privatiserar mark. Om de står och tvättar fönster utifrån, inkräktar de då på det allemansrättsligt tillgängliga området genom ett beteende som antyder att hemfridszon skulle råda? Kan jag som besökande företrädare för allmänheten tillhålla dem att utanför huset bete sig på ett sätt som inte avviker från vad som är normalt i friluftslivet? Ett badmintonnät framstår som otillåtet.
Intressant är att länsstyrelsen enligt sökanden använt termen den "upplevda hemfridszonen". Denna av förnuftiga och normalt diskreta personer upplevda zon är uppenbarligen större än den zon Lst velat medge 1983. Det visar att det inte finns någon riktlinje för hur långt hemfridszonen får begränsas vid en tomtplatsavgränsning. Miljödomstolens senare skrivning antyder att den upplevda zonen dock bör gälla.
Miljödomstolen har enbart att ta ställning till förrådet och finner att detta ligger utanför gäststugans hemfridszon, vilken "naturligt avgränsas av berget på baksidan och sluttningen på framsidan". Domstolen har härmed definierat en annan hemfridszon än den Lst beslutat genom sitt dispensbeslut och domstolens version verkar större. Domen som kom den 21 oktober 2010 är emellertid inte formulerad som ett beslut i frågan om tomtplatsbestämning. Det hade heller inte gått då tomtplatsavgränsning inte får göra om dispens nekas vilket framgår av praxis (tidigare domar i högre rätt). i målet har det bara varit fråga om dispens för förrådet och denna dispens nekas av miljödomstolen.
Hade sökanden även överklagat Länsstyrelsens dispensbeslut för altanen och då med avseende på avgränsningen så hade domstolen kunnat ta upp den frågan också.Nu nu blev det bara ett konstaterande avseende förrådets belägenhet.
Vore jag sökanden skulle jag söka dispens för en tomtplats kring gäststugan enligt miljödomstolens uttalande för formellt gäller länsstyrelsens beslut och då kan allmänheten stå intill altanen och titta in genom fönstren. Även den andra zonen som Lst bestämt förefaller oskäligt liten. Inte heller kan ägaren sätta upp ett staket, för så snart detta hamnar utanför väggen är det på förbjudet område. Lst beslut är till avsevärd skada för den enskilde som ju redan har sin gäststuga och då bör proportionalitetsprincipen kunna åberopas. Tips: Huruvida principens tillämpning ovillkroligen ska begränsas av MB 7:26 är en öppen fråga. Se ang principen i nya PBL som träder i kraft i vår.
(som framgår av den vindlande diskussionen är jag inte jurist utan enbart intresserad lekman).
Intressant är att länsstyrelsen enligt sökanden använt termen den "upplevda hemfridszonen". Denna av förnuftiga och normalt diskreta personer upplevda zon är uppenbarligen större än den zon Lst velat medge 1983. Det visar att det inte finns någon riktlinje för hur långt hemfridszonen får begränsas vid en tomtplatsavgränsning. Miljödomstolens senare skrivning antyder att den upplevda zonen dock bör gälla.
Miljödomstolen har enbart att ta ställning till förrådet och finner att detta ligger utanför gäststugans hemfridszon, vilken "naturligt avgränsas av berget på baksidan och sluttningen på framsidan". Domstolen har härmed definierat en annan hemfridszon än den Lst beslutat genom sitt dispensbeslut och domstolens version verkar större. Domen som kom den 21 oktober 2010 är emellertid inte formulerad som ett beslut i frågan om tomtplatsbestämning. Det hade heller inte gått då tomtplatsavgränsning inte får göra om dispens nekas vilket framgår av praxis (tidigare domar i högre rätt). i målet har det bara varit fråga om dispens för förrådet och denna dispens nekas av miljödomstolen.
Hade sökanden även överklagat Länsstyrelsens dispensbeslut för altanen och då med avseende på avgränsningen så hade domstolen kunnat ta upp den frågan också.Nu nu blev det bara ett konstaterande avseende förrådets belägenhet.
Vore jag sökanden skulle jag söka dispens för en tomtplats kring gäststugan enligt miljödomstolens uttalande för formellt gäller länsstyrelsens beslut och då kan allmänheten stå intill altanen och titta in genom fönstren. Även den andra zonen som Lst bestämt förefaller oskäligt liten. Inte heller kan ägaren sätta upp ett staket, för så snart detta hamnar utanför väggen är det på förbjudet område. Lst beslut är till avsevärd skada för den enskilde som ju redan har sin gäststuga och då bör proportionalitetsprincipen kunna åberopas. Tips: Huruvida principens tillämpning ovillkroligen ska begränsas av MB 7:26 är en öppen fråga. Se ang principen i nya PBL som träder i kraft i vår.
(som framgår av den vindlande diskussionen är jag inte jurist utan enbart intresserad lekman).
Redigerat: