Det är lätt att ta saker från luften och sedan tycka och tänka om detta när man inte har orkast läsa tråden från början. Det framgår i tråden att gränsmarkörens existens är bekräftad i både förrättningskarta och nybyggnadskarta för grannfastigheten. Läs hela tråden eller stå över att göra inlägg.M -MH- skrev:
Fastighetsägaren har ett överordnat ansvar för det arbete som hen beställer från en entreprenör. Entreprenören har i sin tur ett ansvar gentemot fastighetsägaren. Om ett av fastighetsägaren beställt arbete orsakar en skada på annans egendom eller gemensam egendom har fastighetsägaren enligt Miljöbalken/Jordabalken ett ansvar att återställa eller ersätta skadan. Fastighetsägaren kan i sin tur kräva sin entreprenör på ersättning. Enligt Brottsbalken kan inte fastighetsägaren dömas för den aktuella händelsen, men enligt Miljöbalken/Jordabalken kan fastighetsägaren bli skadeståndsskyldig. Det första är ett polisiärt ärende och det senare är ett civilrättsligt ärende. Tråden syftar inte till att skapa en debatt med gissningar, ogrundade antaganden och personangrepp utan tråden syftar till att samla in råd, tankar, idéer från sakkunniga på området - inte inlägg från diverse tyckare och tänkare som varken har kunskaper eller värdefulla erfarenheter att dela med sig av och som inte ens har orkat läsa tråden från början. Diskussionen är nu avslutad från min sida och jag tackar Claes Sörmland och andra sakkunniga på området för er tid, många bra inlägg och goda råd.
Redigerat:
Ja, servitutsvägen ska gå enligt förrättningskarta intill tomtgräns mot granne och får vara högst 3,5 m bred. 3,5 m är den totala bredden för servitutsvägområdet. Servitutsvägen kommer att användas av både härskande och tjänande fastighet. Det är således flera parter som har behov av att hörnpunkten har en juridiskt bindande utmärkning.(härskande fastighet till servitutsvägen, tjänande fastighet samt vägföreningen som ansvarar för vägområdet som servitutsvägen ansluter till.)Cheesen skrev:
https://lawline.se/answers/2848M -MH- skrev:
Se även:
https://www.geoveta.se/nyheter/vem-har-ansvaret-vid-en-skada-hos-grannen-vid-markarbeten-2/
Redigerat:
"Ansvaret kan överföras på entreprenör om entreprenören varit försumlig, vårdslös eller agerat utanför givna rikt- eller gränslinjer. Vid sprängningsarbeten är sprängaren strikt ansvarig för sten som kastas från sprängning och markentreprenör har strikt ansvar vid särskilt riskabla schaktningsarbeten"
Se även:M -MH- skrev:
https://vesterlins.se/rattsfall/fastighetsagares-ansvar-for-skada-pa-grannfastighet-p-g-a-passivitet
"[...]
Ansvar på grund av underlåtenhet
Av 2 kap. 1 § skadeståndslagen (SkL) följer att den som genom uppsåt eller av vårdslöshet vållar annan person- eller sakskada ska ersätta skadan. Bestämmelsen tar i första hand sikte på en persons aktiva agerande, men regeln träffar även den som genom passivitet skapat eller medverkat till uppkomsten av en skaderisk.
I vilka situationer som passivitet kan vara skadeståndsgrundande följer i huvudsak av de normer som kommer till uttryck i lag eller annan författning. I vissa situationer kan dock ansvaret att handla gälla även utan direkt författningsstöd. Så är fallet när det finns en särskild anknytning eller närhet till skaderisken. Av betydelse för uppkomsten och omfattningen av ansvaret är bland annat hur stor risken är för att en skada ska inträffa och den potentiella skadans storlek i förhållande till kostnaderna och svårigheterna att vidta riskmotverkande effekter.
Skyldighet att visa hänsyn
I både miljöbalken och jordabalken finns regler för hur fastighetsägare ska agera för att begränsa risker och skador på grannfastigheter. I 2 kap. miljöbalken finns hänsynsregler för den som utövar verksamhet eller företar en åtgärd som kan påverka omgivningen, se 2 kap. 2-5 §§ miljöbalken. Om hänsyns¬reglerna i 2 kap miljöbalken överträds kan ersättningsskyldighet uppkomma i enlighet med 2 kap. 8 § miljöbalken. För vissa sådana skador gäller ersättningsskyldigheten oberoende av förekomst av vårdslöshet, se 32 kap. 1 § miljöbalken.
En liknande bestämmelse finns i 3 kap. 1 § jordabalken, varav framgår att var och en vid nyttandet av sin egen eller annans fastighet ska ta skälig hänsyn till omgivningen. Regeln kan tillämpas för att bedöma skäligheten både i de aktiviteter som fastighetsägaren vidtar och de aktiviteter som fastighetsägaren inte vidtar. Vad som är skälig hänsyn i det enskilda fallet får göras utifrån en objektiv bedömning av omständigheterna.
[...]"
Jasså inte? Okej, vi fortsätter väl då.Z Zondra_05 skrev:
https://vesterlins.se/rattsfall/fastighetsagares-ansvar-for-skada-pa-grannfastighet-p-g-a-passivitet
"Det här aktuella målet gäller en trasig dagvattenanläggning i Stockholms innerstad som p.g.a. passivitet från ägarens sida har medfört skada på grannfastigheten."
Så inte särskilt relevant när en entreprenör gräver bort ett gränsrör.
Inget som står där innebär att ägaren till en fastighet ansvarar för eventuella brott som en entreprenör begår, det framgår av din egen länk. Om det däremot uppstått skador så kan fastighetsägaren ersätta dessa, skador som omfattas av 32:a kap MB. Att rubba ett gränsrör är inte den sortens skada. Se 32:3 MB för detaljer om vilka typer av skador som kan ersättas.Z Zondra_05 skrev:
Det skador du menar uppstått kan teoretiskt ersättas, men det är helt uteslutet att fastighetsägaren kommer (straffrättsligt) ansvara för att en entreprenör eventuellt gjort sig skyldig till att rubba ett gränsmärke. Vilket inlägget du svarade på också skrev.
Jag vet inte om jag tycker det... TS sparkar in en totalt öppen dörr, juridik och moral har inget med varandra att göra och vill du vara en rättskaffens person är det inte lagen som ska vara ditt rättesnöre. Att TS granne (givet vad TS skriver är sant) borde bjuda på att lösa det här håller nog det flesta med om, problemet är att det egentligen bara är vad TS granne tycker som är relevant (eftersom det är grannens plånbok TS vill åt).Claes Sörmland skrev:
Redigerat:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 372 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 372 inlägg
Låt oss säga att detta inte är den första tråden där man blandar ihop sin egen moral och kränkta position med de begränsade möjligheter till (ekonomisk) upprättelse och fostran av sin omgivning som finns i lagstiftningen. Det är mänskligt, det är naturligtvis väldigt irriterande att man ska behöva städa efter andra och dessutom betala för det.F Falckman skrev:
Hm, om jag var grannen och min entreprenör utan min vetskap hade schaktat bort en gränsmarkering vid mitt husbygge så skulle jag kanske reagera som grannen. Hur viktig är denna gränsmarkering att återställa? Troligen inte alls i objektiva termer eftersom de andra gränsmarkeringarna finns där så punkten kan lätt bestämmas genom mätning. Om nu min granne skulle eskalerat och börjat prata om min skuld i frågan och med rätt svaga argument hävdat att gränsmarkeringen är enormt viktigt och att Lantmäteriet ska involveras för stora pengar, ja då är nog risken stor att min motvallskärringssida skulle väckas och jag skulle tacka för mig och bryta all vidare kommunikation i ärendet. Jag tror väldigt många skulle agera så, kanske t o m en majoritet.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 372 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 372 inlägg
Detta är ett nyckelinlägg för att släppa tankarna om skadestånd med strikt ansvar, det undantag från allmän skadeståndsrätt som finns i miljöbalken. För att förtydliga så klistrar jag in lagtexten 32 kap. 3 § miljöbalken här så att det går att se svart på vitt vilken typ skador det gäller, alltså inte skadade gränsmarkeringar:F Falckman skrev:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 372 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 372 inlägg
Det där är ett klassiskt missförstånd som troligen kommer från väglagen, vilken reglerar offentliga vägar med vägrätt. I den lagen finns termen "vägområde" som har stor betydelse för väghållarens rättigheter och skyldigheter och det är t o m på senare tid definierat i 3 §: "Vägområde utgörs av den mark eller det utrymme som har tagits i anspråk för väganordning."
Men detta med vägområde i väglagen har ingen betydelse för enskilda vägar, uppfarter och servitut. Där ges en viss rätt att använda en markremsa av en viss bredd och that's it. Har man servitut på 3,5 bredd ja då får man hålla sig inom detta område med sitt körande även om det är trångt och opraktiskt.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 372 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 372 inlägg
Och där gäller ju inte det strikta skadeståndsansvaret utan det är vid försummelse.M -MH- skrev:
Lagtexten:
"den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3§ jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande."
Har vi några rättsfall gällande de krav på skyddsåtgärder som ställs i 3 kap. 3 § jordabalken på en småhusägare som låter utföra grävning? Ställs kraven i praxis väldigt högt så blir det ju i praktiken ett strikt skadeståndsansvar. Ställs kraven lågt, typ som i konsumenträtt att man har köpt en tjänst från en firma som är aktiv i branschen och som därmed utför fackmässiga arbeten och kan detta så är ju kraven låga.
Har man ansvar som småhusbyggande fastighetsägare för att markentreprenören plötsligt och omedvetet mitt i arbetet råkar skada en gränsmarkering till fastigheten? Hur skyddar man sig i så fall mot ett sådant skadeståndsansvar? Skriver i avtalet: "Vid uppdragets genomförande får inga arbetsmoment förekomma vid fastighetsgränsen eller utanför den utan att uppdragsdragsgivaren ger sitt medgivande moment för moment."
EDIT: Här har vi en student som går igenom skadeståndsansvaret avseende grävarbeten, från sid 10.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:137101/FULLTEXT01.pdf
Läser det som att det är vanligt culpaansvar för grannen eftersom arbetet inte är särskilt riskfyllt.
Redigerat:
För all del och det är precis som du säger alltid extra jobbigt med utgifter och merarbete som drabbar en själv till följd av andras agerande.
Ja egentligen håller jag nog med dig vid närmare eftertanke och skulle nog reagera likadant själv. Men jag skulle åtminstone om jag var grannen försöka förklara varför gränsröret inte är så viktigt (under omständigheterna) och inte tjafsa med TS när/om denne bygger ett staket. Istället skulle jag försöka erbjuda en lösning på tu man hand:
Vi mäter själva där röret borde vara (kanske lyxa till det med en kommunal tomtutsättning om det inte är så dyrt) och sen slår TS ned pålen till sitt staket där och så har vi i praktiken det i vart fall som TS vill. Är det fortfarande något oklart varrt gränsen går (vi talar centimeter) kan man ju kanske ha utgångspunkten att tolka gränsen till TS fördel, eftersom det trots allt var mitt fel (i förlängningen) att gränsröret inte är på plats.
Att kasta pengar på Lantmäteriet i onödan tycker jag dock man ska undvika och även om det inte har rättsverkan bör (goda) grannar ha i baktanken att mycket tid, ork och även pengar kan sparas om man istället försöker komma överens och hitta kompromisser istället för att hålla på sin rätt... Det är nämligen ganska ofta man får betala för den samma, ibland mer än vad rätten som sådan kanske smakar.
Så till TS:
Ingen vill betala än mer pengar till Lantmäteriet. Det kan också (eventuellt) bli ditt förhandlingskort. Låt grannen förstå att du kan leva med att röret är borta, så länge det i praktiken inte innebär någon skillnad för dig. Men om det till följd av att röret saknas uppstår problem mellan dig och grannen avseende vart du exempelvis kan bygga ett staket kommer du vara nödgad att kontakta lantmäteriet för en fastighetsbestämning, och yrka på att kostnaderna ska fördelas enligt vad som är skäligt. Helt plötsligt ligger då bollen på din grannes planhalva, är det verkligen värt att bråka om vart du placerar staket, när det kan komma att kosta rätt många tusenlappar innan den här historien officiellt kan läggas till handlingarna?