Göra eget tegel och keramik av lera i vedpanna
En fördel med att vintern 2017 fortsätter långt in i maj är att säsongen för att bränna keramik i vedpannan (som värmer huset) ännu pågår.
Syftet för mig är att prova olika material för att använda i byggandet. Jag har kakelugnar och vedspisar och skorstenspipor där lerbruket behöver bättras på. Putsa väggar med lerputs är jag också sugen på, liksom lergolv. Framöver.
Förutsättningar:
1) lera
2) magring
3) vedpanna av modern konstruktion
Leran hittade jag hos grannen som grävt ett dike.
Magring provar jag olika: tegelmjöl (=chamottekeramik), helt utan magring eller varierande mängder sand (=vanlig finkeramik till tegel beroende på grovlek), mineralull (=stenolofit eftersom jag uppfunnit det själv) och aska (= keramik som sannolikt är värdelös till det mesta, låt oss kalla den botong efter Baron Bosse och Ulf Lundqvist)
Vedpannan är en Perifal Solo Innova, en panna med modern och effektiv förbränningsteknik, där ett stort lass ved läggs in och brinner under 4 timmar.
Genomförande:
Leran bearbetades. Den var torr så jag slammade upp den i vatten och lät det stå och dunsta tills den gick att forma. Sedan ältade jag ihop den med magringen, små mängder i hink knådas med händer och pinne, stora mängder i en balja (presenning i en grop lär fungera) trampas med gummistövlar.
Leran formades till olika figurer.
Lerfigurerna torkades, i pannrummet ovanpå vedpannan, tills de är torra 2-4 dagar.
Lerfigurerna brändes. Jag svepte dem till paket i ett tidningspapper, små figurer la jag även i en pappask. Paketen lades överst i pannan. Under förbränningen sjunker de nedåt tillsammans med veden, temperaturen stiger långsamt tills figurerna når förbränningszonen där det är djävulskt hett. När pannan svalnat tas de ut: det blir roligare att aska ur pannan när det finns små skatter där. För att testa materialen brände jag vissa figurer ytterligare en gång.
På bilden ligger de figurer som bränts en gång till höger och de som bränts två gånger till vänster. De platta bitarna delade jag och brände halvan till vänster två gånger. Det ger en uppfattning om krympning och hur materialet ändrar sig. En flisa är dän ur den ena krukan men det beror på keramikern och valet av teknik: den såg likadan ut före bränningen. Materialet står alltså pall: vanlig lera blir keramik.
Syftet för mig är att prova olika material för att använda i byggandet. Jag har kakelugnar och vedspisar och skorstenspipor där lerbruket behöver bättras på. Putsa väggar med lerputs är jag också sugen på, liksom lergolv. Framöver.
Förutsättningar:
1) lera
2) magring
3) vedpanna av modern konstruktion
Leran hittade jag hos grannen som grävt ett dike.
Magring provar jag olika: tegelmjöl (=chamottekeramik), helt utan magring eller varierande mängder sand (=vanlig finkeramik till tegel beroende på grovlek), mineralull (=stenolofit eftersom jag uppfunnit det själv) och aska (= keramik som sannolikt är värdelös till det mesta, låt oss kalla den botong efter Baron Bosse och Ulf Lundqvist)
Vedpannan är en Perifal Solo Innova, en panna med modern och effektiv förbränningsteknik, där ett stort lass ved läggs in och brinner under 4 timmar.
Genomförande:
Leran bearbetades. Den var torr så jag slammade upp den i vatten och lät det stå och dunsta tills den gick att forma. Sedan ältade jag ihop den med magringen, små mängder i hink knådas med händer och pinne, stora mängder i en balja (presenning i en grop lär fungera) trampas med gummistövlar.
Leran formades till olika figurer.
Lerfigurerna torkades, i pannrummet ovanpå vedpannan, tills de är torra 2-4 dagar.
Lerfigurerna brändes. Jag svepte dem till paket i ett tidningspapper, små figurer la jag även i en pappask. Paketen lades överst i pannan. Under förbränningen sjunker de nedåt tillsammans med veden, temperaturen stiger långsamt tills figurerna når förbränningszonen där det är djävulskt hett. När pannan svalnat tas de ut: det blir roligare att aska ur pannan när det finns små skatter där. För att testa materialen brände jag vissa figurer ytterligare en gång.
På bilden ligger de figurer som bränts en gång till höger och de som bränts två gånger till vänster. De platta bitarna delade jag och brände halvan till vänster två gånger. Det ger en uppfattning om krympning och hur materialet ändrar sig. En flisa är dän ur den ena krukan men det beror på keramikern och valet av teknik: den såg likadan ut före bränningen. Materialet står alltså pall: vanlig lera blir keramik.
Lite OT från byggnadsvård kanske du tycker men tahembudskapet är: använd egen lera eller typ grannens när du lerklinar (funkar utmärkt: testat!) eller murar (testat!) eller bygger skorsten (testat!) reparerar kakelugn/stenugn (testar!)
Saunatonttu, tänkte att det är säkrast att den är färdig före resten av bastun.
Översta bilden i bränt skick, nästa som den såg ut före bränning. Skålen i ordinär lera från trägårn, kropp och huvud av samma lera blandad med torkad vitmossa, luvan av stenolofit, lera med mineralull.
Brändes i vedpannan, det gick mycket fint, inga sprickor.
Notera att luvan blev lite svart efter bränning, det beror troligen på att den råkade hamna i reducerande atmosfär i slutet av bränningen.
Jättefin tomte!