Flytta från huset till lägenhet - vid 60 eller aldrig?

[Redaktionen]

När är bästa tillfället för (blivande) pensionärer att sälja villan och flytta till lägenhet? Och vart ska du flytta, till närmaste stadskärna eller till en stad vid havet?

Du kan läsa artikeln här: Flytta från huset till lägenhet - vid 60 eller aldrig?

 

[returen]

när de tröttnar på BH och inte vill leva ett fritt liv, känna kattpisset från grannen,

 

[tensiden]

Ett boende för mig är inte bara en plats där jag hänger min jacka och går och lägger mig. Det är en plats som skall vara "mitt hem". Nu när vi landat i vilken plats och hus det är, så är målet att bo där så länge det bara är möjligt.

Alternativet är om något barn i framtiden hamnar i en situation när de vill ta över efter oss. Då kan jag tycka att de skall få den chansen för att landa rätt i livet vid rätt tidpunkt.

 

[yonna]

Har precis upplevt hur en 80-åring flyttat från villa till lägenhet. Det blev både fysiskt och psykiskt arbetsamt samtidigt som huset skall fixas inför försäljning. Vi blev överens om att hennes flytt skedde 10 år för sent.

Det bästa rådet är att ställa sig i bostadskö i god tid dvs helst före pensionsåldern. Då har man valmöjlighet: antingen flytta till bostadsrätt med husvinsten i bagaget eller välja hyresrätt så att man kan leva loppan för vinsten.




.

 

[HenrikHuslöse]

Att flytta för sent är att garantera att de sista åren i livet blir ett helvete. Det nya boendet kommer aldrig fungera bra när du med sviktande sinnen, styrka och minne ska försöka bo in dig. Du hittar inget, når inget och blir arg på alla dina barn som hjälpt dig flytta. Allt är fel och inget kan du göra åt det. "Barnen kastade alla mina fina saker!"

Flytta ska man göra medan man orkar flytta, inte när man inte orkar bo kvar.

 

[Krille4]

Jag upplever att mina föräldrar gjorde ett aktivt bra val genom att flytta till lägenhet efter de gått i pension men innan det blivit jobbigt att bo kvar i huset.

Känslan för dem blev en positiv flytt till en ny lägenhet snarare än en negativ känsla att de flyttade från sitt hus.

/Krille

 

[possum77]

Jag upplever att mina föräldrar väntade för länge med att sälja huset. Nu blev det istället för ett aktivt val en känsla för dem att tvingas bort från huset då de pga ålder och sjukdom ej längre kunde sköta det och det blev ohållbart för oss barn att hjälpa dem då vi bor 4 timmar bort med bil. Det blev både fysiskt och psykiskt jobbigt att genomföra flytt och försäljning. När de väl kommit på plats i sin nybyggda lägenhet så blev det bra dock, men man önskar, för alla inblandade, att det skett tidigare.

 

[hempularen]

Vi är lite i den situationen, över 65 har aldeles för stort hus. Men stormtrivs här. Vi är helt inställda på att vi skall flyttta innan det är försent.

MIn mamma var i alla år totalt inställd på att ALDRIG flytta från sitt hus. Framförallt efter sin upplevelse av när hennes föräldrar flyttade till ngn form av seniorboende på 60-talet. Var fullständig katastrof.

Och vi respekterade det, Till slut gick det inte längre, hon var svårt dement. Kände inte igen att hon var hemma i sitt hus. Stod i dörren och skrek på hjälp till vem som helst, om hemtjänsten inte synts till på 5 minuter. När man hälsade på hemma i huset så bönade och bad hon om jag skulle köra hem henne till sitt hus.

Det blev faktiskt bättre på demensboendet, med fantastisk personal. Där bodde hon i två år innan hon gick bort.

 

[Tomtom79]

Alternativt så ser man till att sitt nuvarande boende går att bo kvar i när den dagen kommer. Exempelvis handikappanpassa när man renoverar. Ha en plan för hur trädgård mm ska skötas och kanske sätter av pengar för alltihop. När man inte längre orkar sköta om huset så kan det vara skönt att ha en färdig plan som man kan sätta i verket, eller låta anhöriga sätta i verket. Beställa in städningen, trädgårdsskötsel osv.

Har man sett hur bekantas liv blir helt raserat när de plötsligt måste lägga hela fritiden till att reda upp sina föräldrars hem/liv/ekonomi så tror jag man gärna vill bespara sina egna barn det. Tyvärr är det ju ofta de sista åren som barn och framförallt barnbarn/barnbarnsbarn minns så kan man göra det till en positiv tid är det för mig värt mycket. Kan det dessutom ske i en trevlig miljö i ett hus jag och familjen trivs i och inte en tvåa med jobbiga grannar så föredrar jag det.

 

[Tomtom79]

Vi är lite i den situationen, över 65 har aldeles för stort hus. Men stormtrivs här. Vi är helt inställda på att vi skall flyttta innan det är försent.

MIn mamma var i alla år totalt inställd på att ALDRIG flytta från sitt hus. Framförallt efter sin upplevelse av när hennes föräldrar flyttade till ngn form av seniorboende på 60-talet. Var fullständig katastrof.

Och vi respekterade det, Till slut gick det inte längre, hon var svårt dement. Kände inte igen att hon var hemma i sitt hus. Stod i dörren och skrek på hjälp till vem som helst, om hemtjänsten inte synts till på 5 minuter. När man hälsade på hemma i huset så bönade och bad hon om jag skulle köra hem henne till sitt hus.

Det blev faktiskt bättre på demensboendet, med fantastisk personal. Där bodde hon i två år innan hon gick bort.

Det är väl ofta det som blir droppen till slut, demens. Det mesta annat kan man ju bo lika bra i ett hus som i en lägenhet (förutsatt att man har råd att låta någon sköta om det och hemtjänst kommer till).

 

[MrDizzy]

Det beror ju lite på vad man har som intressen med.
Farsan som efter pension mer eller mindre "bor" (dvs spenderar mycket av sin vakna tid) i skogen eller i verkstan ... spelar ingen roll vilken ålder det skulle vara på gubben. Han skulle oavsett aldrig klara av att bo i en lägenhet. Bara att glömma.
Min mor däremot .. det skulle nog inte vara nått problem med lägenhet för hennes del.

Nu har jag för mig att de funderar på att sälja gården till ett av barnbarn:en och bygga en ny mindre stuga på den. Då har farsan fortfarande tillgång till skogen och verkstan, men de bor mindre och barnbarn:et får ta hand om "resten".
Så vitt jag vet så är alla (utom vissa ingifta) i släkten med på det och tycker "oh nån i släkten får gården, trevligt"

 

[maria01]

tror mycket spelar rol på vad för typ av hus man har om man vill och kan bo kvar ingen skillnad att bo i lägenhet eller enplanshus

sen har vi det här med att många inte har råd med lägenhet får inget nytt lån

 

[engs]

Alternativt så ser man till att sitt nuvarande boende går att bo kvar i när den dagen kommer. Exempelvis handikappanpassa när man renoverar. Ha en plan för hur trädgård mm ska skötas och kanske sätter av pengar för alltihop. När man inte längre orkar sköta om huset så kan det vara skönt att ha en färdig plan som man kan sätta i verket, eller låta anhöriga sätta i verket. Beställa in städningen, trädgårdsskötsel osv.

Så gör en av mina grannar, som också råkar vara världens bästa grannar, så är glad de bor kvar. Har en långsiktig plan för att förenkla. T.ex. ta bort sådant i trädgården som ska beskäras årligen och kräver att man klättrar på stege / ställning för att beskära. Installerat AC så de ska ha det bekvämt även i värmeböljor osv..

 

[Johannes Carlsson]

Hjärtat säger när det är dags. Vill man inte pilla med husfix och allt. Tycker park och trädgård är samma sak. Vill ha närmare till något.. Flytta om det är mer av vad man vill ha. Inte vänta på rätt läge.

 

[Huddingebo]

Många är det ju också som vill flytta från 150-200m² och stor trädgård till 80-100m² och lite mindre trädgård.
Sådana hus är betydligt bekvämare när orken är mindre.
Men de växer inte på trän om man bor nära de större städerna.
Alla är rivna eller utbyggda ordentligt.