BYGGÅNGEST
Tja, skapar en tråd lite "motvilligt", men tror det kan vara bra för mig (och kanske andra).
Visst är det så att vissa dagar är det hur roligt som helst med husbygge och projekten som hör till det. Andra dagar, som idag känns det annorlunda och man börjar tveka kring allt. Vill inte uppdatera min tråd här då det inte hänt något och man egentligen bara har negativt att skriva. När någon här (eller i "verkligheten") frågar hur det går så känns det bara jobbigt....
Ifrågasätter om det någonsin kommer att bli något hus klart! Kommer jag att klara av allt själv? Hantverkarna man tar hjälp av krånglar! Allt blir dyrare och budgeten är på väg att gå åt skogen... kanske kommer man inte ens att få råd att bygga klart. Kan absolut inte avbryta nu, då det är "mitt i projektet"...
Har ingen direkt att prata med, frun är helt ointresserad och någon kompis har man väl som man pratar lite med, men nja, inte direkt på det viset...
....ovan blev väl lite hur det känns just nu idag, men tar jag ett steg tillbaka så är det väl inte så det känns alla dagar såklart, ibland är det helt åt andra hållet.... typ "f-n vilket kul projekt och vad bra allt kommer att bli".
Hur är det med övriga här? Har Ni "byggångest", törs ni prata om det och hur hanterar ni det isf? Några andra råd?
Jag får känslan när man läser en del trådar att jo, det är gott om "byggångest", men man snackar kanske om den först när allt löst sig...
/R
Visst är det så att vissa dagar är det hur roligt som helst med husbygge och projekten som hör till det. Andra dagar, som idag känns det annorlunda och man börjar tveka kring allt. Vill inte uppdatera min tråd här då det inte hänt något och man egentligen bara har negativt att skriva. När någon här (eller i "verkligheten") frågar hur det går så känns det bara jobbigt....
Ifrågasätter om det någonsin kommer att bli något hus klart! Kommer jag att klara av allt själv? Hantverkarna man tar hjälp av krånglar! Allt blir dyrare och budgeten är på väg att gå åt skogen... kanske kommer man inte ens att få råd att bygga klart. Kan absolut inte avbryta nu, då det är "mitt i projektet"...
Har ingen direkt att prata med, frun är helt ointresserad och någon kompis har man väl som man pratar lite med, men nja, inte direkt på det viset...
....ovan blev väl lite hur det känns just nu idag, men tar jag ett steg tillbaka så är det väl inte så det känns alla dagar såklart, ibland är det helt åt andra hållet.... typ "f-n vilket kul projekt och vad bra allt kommer att bli".
Hur är det med övriga här? Har Ni "byggångest", törs ni prata om det och hur hanterar ni det isf? Några andra råd?
Jag får känslan när man läser en del trådar att jo, det är gott om "byggångest", men man snackar kanske om den först när allt löst sig...
/R
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 723 inlägg
Jag tror alla känner det i någon mån. Men din partner bör du absolut prata med detta om då det handlar om att ta hand om din mentala hälsa. Försök ta en paus, och bestäm att du inte ska jobba på t.ex. en vecka eller något. Sätt en tidsgräns så hjälper det till att dämpa ångesten eftersom du följer planen att ta en paus.
Sen reviderar du din planering och bygger in lite luft i projektet så du känner att du hinner med.
Sen reviderar du din planering och bygger in lite luft i projektet så du känner att du hinner med.
Tror din känsla är ganska vanlig. Själv är jag nog för negativ när det kommer till byggen. Det är oftast tids- och ekonomiperspektivet som ger ångest.
Det finns mycket som kan gå fel och man har inte alltid bra förutsättningar att kontrollera allt. Även om jag har en hel del kunskap och skulle kunna fixa det själv så blir det en del som lämnas bort pga det går så mycket fortare med de som jobbar med det dagligen och att jag helt enkelt inte har tid. Det som jag planerar att göra själv räknar jag tidsåtgången det dubbla mot vad jag tror. När det kommer till att lämna bort jobb så har jag lärt mig genom åren att de lokala byggarna är mer mån om kunden och är rädda om sitt rykte, samt gör ett bra jobb även om de förmodligen inte är billiga. Att reka och planera är A och O för att dämpa ångest. Om det ringer den minsta varningsklocka ska du byta byggföretag. Magkänslan har rätt nio fall av tio. Angående din ointresserade fru så kan det vara skönt med någon som inte ligger sig i allt. Det finns upp och nersidor på allt.
Det finns mycket som kan gå fel och man har inte alltid bra förutsättningar att kontrollera allt. Även om jag har en hel del kunskap och skulle kunna fixa det själv så blir det en del som lämnas bort pga det går så mycket fortare med de som jobbar med det dagligen och att jag helt enkelt inte har tid. Det som jag planerar att göra själv räknar jag tidsåtgången det dubbla mot vad jag tror. När det kommer till att lämna bort jobb så har jag lärt mig genom åren att de lokala byggarna är mer mån om kunden och är rädda om sitt rykte, samt gör ett bra jobb även om de förmodligen inte är billiga. Att reka och planera är A och O för att dämpa ångest. Om det ringer den minsta varningsklocka ska du byta byggföretag. Magkänslan har rätt nio fall av tio. Angående din ointresserade fru så kan det vara skönt med någon som inte ligger sig i allt. Det finns upp och nersidor på allt.
Tja,
Lite bättre idag! När jag mår dåligt brukar det bli så att antingen så känns det som man inte har ork att ta tag i något eller så kanske man gör "något kul" (typ reparerar något gammalt verktyg eller annat som egentligen inte är viktigt) istället för det man borde göra för att komma vidare med projektet.
Nä, det är väl både bra och dåligt att inte ens partner är engagerad....det blir inga konflikter, men å andra sidan så pratar vi inte alls om detta (vilket iof kanske har andra orsaker också....).
Lite bättre idag! När jag mår dåligt brukar det bli så att antingen så känns det som man inte har ork att ta tag i något eller så kanske man gör "något kul" (typ reparerar något gammalt verktyg eller annat som egentligen inte är viktigt) istället för det man borde göra för att komma vidare med projektet.
Nä, det är väl både bra och dåligt att inte ens partner är engagerad....det blir inga konflikter, men å andra sidan så pratar vi inte alls om detta (vilket iof kanske har andra orsaker också....).
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 864 inlägg
Din känsla är troligen mycket vanlig för oss dödliga som inte har närapå obegränsade resurser.
Jag resonerar såhär i mitt eget byggande;
- jag gör saker när jag vill göra dem, annars blir de ett arbete/jobb och då tappar jag lusten och närapå infantilt vägrar att göra sakerna.
- saker tar tid för mig då jag _hatar_ att göra omtag. Hellre att det tar 3 år att få upp socklar än att göra om för att man inte tänkt igenom.
- att det tar tid är ingenting jag bryr mig om, det ger bara mer ekonomiskt utrymme eftersom _alla_ budgetar _alltid_ sprängs. Dessutom kan det bli så att nyckelmaterial faktiskt sjunker i pris under tiden
- jag tänker igenom saker både fem och femton gånger, vilket räddat mig flertalet gånger från att göra allt från estetiska missar till rena byggtekniska, och faktiskt gjort att en hel del lösningar fått mogna, förbättras och ibland problem att lösa sig självt.
Detta synsätt innebär ju dock att man inte kan ha myror i brallorna eller är extremt kåt på slutresultatet, utan faktiskt är ok med att det inte är som ett kataloghus.
Just nu är det stora projektet byte av tak. Det som hinner göras i år är med lite tur 2/3 av taket. Resten får lösas till våren.
Jag resonerar såhär i mitt eget byggande;
- jag gör saker när jag vill göra dem, annars blir de ett arbete/jobb och då tappar jag lusten och närapå infantilt vägrar att göra sakerna.
- saker tar tid för mig då jag _hatar_ att göra omtag. Hellre att det tar 3 år att få upp socklar än att göra om för att man inte tänkt igenom.
- att det tar tid är ingenting jag bryr mig om, det ger bara mer ekonomiskt utrymme eftersom _alla_ budgetar _alltid_ sprängs. Dessutom kan det bli så att nyckelmaterial faktiskt sjunker i pris under tiden
- jag tänker igenom saker både fem och femton gånger, vilket räddat mig flertalet gånger från att göra allt från estetiska missar till rena byggtekniska, och faktiskt gjort att en hel del lösningar fått mogna, förbättras och ibland problem att lösa sig självt.
Detta synsätt innebär ju dock att man inte kan ha myror i brallorna eller är extremt kåt på slutresultatet, utan faktiskt är ok med att det inte är som ett kataloghus.
Just nu är det stora projektet byte av tak. Det som hinner göras i år är med lite tur 2/3 av taket. Resten får lösas till våren.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 864 inlägg
En sak till: bygg åt dig själv. Inte åt andra. Det jag menar med det är att ignorera vad andra tycker om dina framsteg eller avsaknaden av dem. Varför skall du må dåligt av att någon frågar hur det går? Har den/de som frågar byggt själva? Vet de vad det innebär att vara i dina kläder? Varför upprätthålla en, vad jag kallar, Facebook-yta?
Världens mest sanna och bästa uttalande någonsin: ”Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” – Clive Hamilton
Världens mest sanna och bästa uttalande någonsin: ”Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” – Clive Hamilton
Det blir aldrig klart. Det är en av de första sakerna man får lära sig att acceptera som husägare. Det betyder inte att man ska bo i en byggarbetsplats hela livet, men man måste också se att det alltid kommer att finnas saker att göra.
Jag jobbade 8-17 och renoverade 17-23 varje dag i två år. Jag tror att jag gick in i väggen eller något liknande men kände själv att något inte stod rätt till och tog en paus på ca 6 månader. Efter detta så började jag igen, med en inställning att "var sak tar sin tid", att allt behöver inte göras NU utan det får ta tid och att jag måste ta tid att göra något roligt och inte prioritera bort sådant för renoveringarna.R Rager skrev:
Istället kan jag känna ångest att jag inte hinner saker som jag "måste" göra och kan inte göra det jag tycker är roligt på grund av det. Det är inte ett hälsosamt beteende och det är jag såklart medveten om, men det är inte lätt att "koppla bort". Jag har en väldigt förstående sambo som hjälper mig på olika sätt som gör det lättare.
Tror det är viktigt att prata om detta och dela bördan. Kanske frun kan peppa dig på olika sätt som gör det roligare? Hon behöver inte vara intresserad av bygget utan hjälpa dig i ditt mående istället. (jag är ingen psykolog och vet inget om erat förhållande)
Nåja, lite vet vi ju bara av att läsa tråden. Hur frun inte kan vara intresserad av bygget är mkt märkligt då det påverkar henne också. Sen att hon inte pratar med sin man om bygget för att hon inte är intresserad säger tyvärr också lite.D Dulingen skrev:
precis som om jag inte skulle prata med min sambo när hon vill prata om sitt (enligt mig, ointressanta) jobb...