Har gjorts en del för att minska hetsen genom att inte räkna mål för lag under 10år.
Cuper upp till 10 spelas som en rad med matcher utan slutspel och lag som blir utslagna. Men det finns ändå idioter till föräldrar som ska hetsa och klaga på domare mm.

Har vid ett fåtal tillfällen faktiskt hört föräldrar som klarar på domare som kanske är 12-13år och dömmer i matcher där resultatet inte spelar någon som helst roll. Helt sjukt.
 
  • Gilla
mejeriet
  • Laddar…
Det är en stor skillnad i att driva en kampsportsklubb där det kommer in pengar från vuxna som endast bidrar med pengar utan att kosta en massa extra. Jag ser inte det som något "bra" för en förening med tonvikt på barn, de lägger fokus där vi behöver föreningslivet, på ungdomen.

Det kostar mycket mer att driva en lagsportsklubb. Både kampsport och fotboll får bidrag och kan ses ha grunden betald, tex lokalhyra eller skötsel av gräsmattan. Sedan tror jag dock att lagsporten har mer kostnader.

Det ska till fotbollar, fotbollsmål, västar, matchdräkter, förbrukningsmaterial som plåster/tejp/etc, domare ska betalas till varje match. osv. Skulle man lägga på allt detta på varje förälder skulle det inte accepteras alls.

Sedan kan vi dividera om tex kaffe/kiosken till match, men det handlar nog mer att det efterfrågats av vuxna -
och som sagt igen - i det stora hela är det INTE ett problem att hitta folk eller kunna tacka nej till sådant. En match har ofta behov av linjedomare. Det räcker inte med tränarna för att få iväg 15 barn eller mer till en match.
De flesta vill sälja lite lotter etc, inte lägga ut 1000 spänn till på ett bräde...

Så tråden är bara full av personer som generaliserar, ståendes utanför, antagandes hur hemskt det är....
 
P Parkeringsvakten skrev:
Problemet med lagidrotter är att de flesta faktiskt slutar tidigt. Det är ganska få som fortsätter efter att de är ex 16. Även om det finns äldre lag så har de ju inte match eller cup på samma tider och platser som yngre lag.

Sen räcker det inte att två tränare tar med extra barn i sina bilar till en bortamatch när laget består av 20 tjejer. Och tycker inte att man kan begära att tränarna även ska köra till alla borta matcher.
Det är mycket mer speciellt med en individuell sport, tävlade i badminton - då tränaren själv skulle tävla - då fick vi skjuts, men vid andra tillfällen fick vi ordna resa själva.
 
R Rkarlsson skrev:
För att?
Så om jag som förälder finner noll och inget intresse i sporterna i byn så ska inte mitt barn få utöva något överhuvudtaget?
Kan man inte acceptera att vissa vill och vissa vill lägga hela sina liv i att vara sportförälder.
Det känns mycket olustigt isåfall när det är barn som vill ha lite kul, du verkar vara en som tar det på blodigaste allvar.
Du har noll och inget intresse för sporterna i byn och vad jag förstår inte vill/har lust att lägga nån tid på tråkig hockey. Det kan jag förstå. Men nu är det inte vilken hockey som helst det rör sig om, det är ditt barns lag. Funderar du inte på hur han känner sig om han t ex gör mål på en match, andra föräldrar är där och hejar, men aldrig du? Barn märker av föräldrars brist på engagemang och det känns inte roligt när en pappa inte ”bryr sig”.
 
  • Gilla
pve och 3 till
  • Laddar…
L larka742 skrev:
...Bortsett från detta - vad är problemet med föreningslivet?
Det är ju inte som idrott är onyttigt..

Jag kan förmodligen göra alla dina fritidssysselsättningar och vara med i nån sport med barnet.
Det ger mer helt enkelt.
Det dina barn kan göra UTAN dig kan de inte göra dina fritidssysselsättningar, det är mycket viktiga erfarenheter.
Jag har aldrig påstått att idrott är onyttigt. Problemet med föreningslivet, som jag ser det, är att allt sker utifrån föreningens och dess mest engagerade medlemmars premisser. Det är ofta ett elitistiskt tänk runt barnen redan i småskoleåldern och inte så mycket lek som man borde kunna förvänta sig.

För mig är det faktiskt viktigast och det ger mer att umgås med mina barn på deras villkor och utifrån deras förutsättningar och intresse. Det är viktigare och ger mer att engagera sig i sina barn än att engagera sig i en förening.

Det finns idrotter och sport för både barn och vuxna som både jag och barnen tyckt ha varit roliga att utöva utan att vi mer eller mindre tvingats engagera oss i en förenings göranden och låtanden. Vi har haft roligt utan att tävla.

Har åtminstone fyra arbetskamrater som tack vare sina barn är med i olika idrottsföreningar. Och det är en aldrig sinande ström av beställningslistor i kafferummet om lotter, kakor, toapapper, diskmedel med mera som de mer eller mindre tvingas att försöka kränga till släkt, vänner, arbetskamrater och bekanta. Sen ska de så klart stå i nån kiosk så att de knappt har en chans att överhuvudtaget se sina barn utöva sin sport. Jag brukar fråga hur de orkar och svaret blir ofta att de inte orkar. "Men det är ju för barnens skull" - Eh, nej. Det är för föreningens skull. Barnen verkar komma i andra hand.

Jag är fullt medveten om att det kan vara nyttigt för en del människor att vara med i en förening. En del verkar till och med leva sina liv genom någon förening men för mig är det nej tack. Föreningslivet är verkligen inget för mig.
 
Tragisk tråd det här. Men påvisar min uppfattning om hur samhället ser ut idag till viss del. Det är viktigare att utveckla dig själv och ha kul, än att engagera dig där det behövs för ditt barn.
Om nu ditt barn väljer och vill spela boll, så får man se till att också betala på de sätt som gör det möjligt. Annars kanske man skall säga nej till sitt barn och förklara varför man hellre vill ligga på soffan?

Jag är en av de som "tvingats" ställa upp som hjälptränare för min sons fotbollslag. Jag har noll intresse av fotboll, men har väldigt högt intresse av min son. Tvånget låg i att jag såg hur en stackare slet som tränare för att få våra barn att ha en kul aktivitet. Vi är numera flera stycken som hjälps åt och den delen har blivit mycket bättre.

Och nej, är nog ingen mindre fotbollsklubb idag som bara håvar in pengar av deltagarnas föräldrar. Pengarna behövs där av olika orsaker, skötsel av planer, bollar, matchdräkter, koner osv osv. Alternativet är väl att göra som Brommapojkarna, där det kostar mer än 10 tusen per termin för att delta.
Personligen får jag betala medlemsavgift, bensinpengar och arbetstid. Cirka 6 timmar lägger jag nog per vecka. Hur man kan klaga på att behöva stå i kiosken 1-2 gånger per termin är svårt för mig att greppa.

Men gör det för min son och hans kompisar för att det är något de tycker är kul. Plus att det är väldigt givande att lära känna min sons kompisar.
 
  • Gilla
pve och 9 till
  • Laddar…
M marka skrev:
det kommer heller inte bli billigare när det endast leds av avlönad personal vilket är den naturliga utvecklingen när grunden med ideellt arbete inte längre fungerar. Det kommer dock inte vara något problem eftersom man har mer tid att ägna åt arbete så kommer man ju ha råd ändå. Kan bli riktigt bra för arbetsmarknaden, fler anställda inom den kommersiella idrottsrörelsen.
Jag är dåligt insatt i idrott och sport på det viset.
Om föreningen har anställda som driver det som företag, dvs A-laget har anställda spelare här. Får de ens bidrag av kommun då? Ungdomsverksamheten som bör vara ideell bör väl således få bidrag. Så hade vi det i vår klubb. Där alla tränande medlemmar medverkade i alla sysslor. Sen kunde man ju bli stödmedlem om man ville det som förälder. Då kan man ju hjälpa till. Men det är ju frivilligt.

P Parkeringsvakten skrev:
Är ju bara när barnen är väldig små som man kan behöva vara med på träningarna. Finns ju ingen anledning till att titta på en massa träningar??
Ja absolut. När de klarar sig själva på träningar så får de ju vara där själva. Kan ju inte lämna en 10st 5 åringar med en stackars tränare. Men det finns ju oftast inga tävlingar eller överhuvudtaget något att göra då heller.
Det är väl när de börjar tävla som folk tror att alla ska bli fotbolls/hockey föräldrar som lägger all fritiden i en förening. Hockeyn är väl mer betungande än fotboll då.
Men kul att folk hjälper till. Att gnälla på de som inte vill är mindre kul både för dig och för de som inte vill.
 
M MetteKson skrev:
Du har noll och inget intresse för sporterna i byn och vad jag förstår inte vill/har lust att lägga nån tid på tråkig hockey. Det kan jag förstå. Men nu är det inte vilken hockey som helst det rör sig om, det är ditt barns lag. Funderar du inte på hur han känner sig om han t ex gör mål på en match, andra föräldrar är där och hejar, men aldrig du? Barn märker av föräldrars brist på engagemang och det känns inte roligt när en pappa inte ”bryr sig”.
Jag vet exakt hur det känns. Av alla tävlingar jag själv deltog i så var far med på EN. Han tyckte inte det var kul att vara med heller, men inget jag klandrar honom för heller, vi har mycket starkt band likväl.
Men visst var det väl kul att det var just min bästa tävling där jag vann med.
Jag skrev dessutom att jag kunde titta på någon match, men inte mycket mer än så. Det betyder ju inte att jag tänker köra runt, stå i kiosk eller städa.
Sen hur det blir när han blir gammal nog kan man ju inte svara på idag. Bara det inte blir hockey, hästar eller annan svindyr sport ;) (klart han får göra vad han vill)
 
  • Gilla
Skip6711 och 1 till
  • Laddar…
Ideella föreningar bygger på frivillighet. Den som inte vill vara med skall inte behöva vara med, men låt era barn vara aktiva. Vill de vara med i den lokala fotbollsklubben. Låt dom prova. De kanske har sina kompisar där. Engagera er så mycket ni vill eller inte alls, men kom åtminstone och titta på era barn när de spelar match ibland. Vi andra som engagerar oss tar hand om era barn också. För mig har det varit självklart att betala tillbaka till idrotten när mina barn har velat prova på. Där har jag stöttat och följt med på träningar och tävlingar, precis som mina föräldrar gjorde. Detta oavsett om det varit idrott i förening eller annan aktivitet.
Inte så kul på ridskolan där jag var övertygad om att alla hästarna utan undantag försökte ta livet av mig!
Lite lättare på fotbollen där jag kunde dra nytta av mina erfarenheter som idrottsledare i andra idrotter på ett mer allmänt plan utan att vara rädd för livhanken under varje givet ögonblick och låta de som kunde fotboll ha hand om själva utbildningen. Jag blev efter ett tag riktigt duktig på att placera ut koner och flytta mål...
Det fina med att vara engagerad i föreningen är att man kan påverka om man inte är nöjd med hur föreningen fungerar och ser på t ex resultatstyrning eller försäljning av diverse skräp för att få in pengar till lagkassan. Att minska trycket på resultat och styra målet mer åt den egna utvecklingen och att alltíd utifrån sina egna erfarenheter göra sitt bästa och sträva efter att utvecklas på träningarna var mitt lilla bidrag till vår trupp.
 
  • Gilla
Karlia
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.