Är ju bara när barnen är väldig små som man kan behöva vara med på träningarna. Finns ju ingen anledning till att titta på en massa träningar??R Rkarlsson skrev:
Det är när man läser en sån här tråd man är glad att man inte är, eller har varit med i någon förening, att ens (numera vuxna) barn inte är, eller har varit, med i någon förening.
Tur att det finns, och genom åren funnits, fritidssysselsättningar för mig och mina barn som vi kunnat ägna oss åt utan inblandning av någon förening eller föreningsmänniskor.
Tur att det finns, och genom åren funnits, fritidssysselsättningar för mig och mina barn som vi kunnat ägna oss åt utan inblandning av någon förening eller föreningsmänniskor.
Man kan tro att det är katastrof när man läser här. Men har bara upplevt att det är ett fåtal som håller sig undan. Och jobbet man behöver lägga ner är inte särskilt betungande.Keiller skrev:
Får även intrycket att de värsta kritikerna till att alla ska behöva hjälpa till aldrig själva har haft barn i en idrottsförening.
Då har du fått en helt fel bild av hur föreningslivet fungerar från denna tråd.... det är inga betungande uppgifter med stor press, man kan absolut få skippa sin uppgift, byta eller göra något annat. De allra flesta ledare är sjysta förstående och kan ta det om man bara pratar och säger till. Det är heller inga problem om man verkligen inte kan - kanske inte har bil, eller jobbar kväll/helg osv. Nyinflyttad utan barnvakt eller...
Det är för det mesta inte direkt så att alla smiter undan från sina uppgifter heller.
Framförallt - föreningslivet ger ett mervärde, större än de fritidssysselsättningar man kan äga sig ensamt med sina barn.
Enligt mig då.
Det är inte bara föreningslivet jag har aversion mot det är nog lika mycket folket i föreningarna jag har svårt för. Särskilt de som anser att alla ska engagera sig till 110% i föreningen, annars är de, som någon skrev, usla föräldrar.L larka742 skrev:
Och enligt mig är mervärdet av fritidssysselsättningarna du har med dina barn, i vilken form det än må vara, mycket större än föreningslivet.
Om föreningsfolket skulle vara på det sättet - ja, då är det skitjobbigt - men har inte stött på en enda sådan person. De flesta är rätt förstående och bortser bara från föräldrar som ignorerar alla uppgifter.
Bortsett från detta - vad är problemet med föreningslivet?
Det är ju inte som idrott är onyttigt..
Jag kan förmodligen göra alla dina fritidssysselsättningar och vara med i nån sport med barnet.
Det ger mer helt enkelt.
Det dina barn kan göra UTAN dig kan de inte göra dina fritidssysselsättningar, det är mycket viktiga erfarenheter.
Jag ser det också som att det är vettigt att vara med på aktiviteter för att lära känna de som tar ansvar för ens barn.
Ibland tar de ju med barnen på resor, sover borta första gången utan sina föräldrar/släkt/syskon med fotbollslaget.
Få en känsla för vilka ledarna är känns som mycket vettigt.
Man kan ju på helt annat sätt välja klubb, eller sport, jämför med skola - där får man dras med den lärare barnen får... oavsett hur kassa de är. En förening - bara byta om man tycker att ledare är dålig och barnen
Ibland tar de ju med barnen på resor, sover borta första gången utan sina föräldrar/släkt/syskon med fotbollslaget.
Få en känsla för vilka ledarna är känns som mycket vettigt.
Man kan ju på helt annat sätt välja klubb, eller sport, jämför med skola - där får man dras med den lärare barnen får... oavsett hur kassa de är. En förening - bara byta om man tycker att ledare är dålig och barnen
Det många tycks glömma är att man kan cykla, simma, springa, spela fotboll, åka skridskor och skidor helt utan större organisation. Som förälder får man vara lite pådrivande så att det blir av
Jag är en gnutta föreningsskeptiker, i all fall när det gäller idrott, men kanske gäller det att hitta rätt syssla? Lokala skidklubben körde så hårt med barnen att de började gråta på vägen dit, fick svårt att sova, skapade oro mm. Prestation och tävling var i fokus, och det är det som stör mig . Då gällde det 6 åringar. Barnens judo är dock fantastiskt, där är tävling mycket underordnat träning, lek och rörelseglädje.
I övrigt sitter jag i andra föreningsstyrelser och tycker man bör ta ansvar för att driva samhället. Sverige kanske skiljer sig från andra länder genom att föreningslivet får så stort ansvar, men då får man rycka in för att allt ska funka. Man kan ju damma av den gamla klyschan "Ingen kan göra allt men alla kan göra något".
//A
Jag är en gnutta föreningsskeptiker, i all fall när det gäller idrott, men kanske gäller det att hitta rätt syssla? Lokala skidklubben körde så hårt med barnen att de började gråta på vägen dit, fick svårt att sova, skapade oro mm. Prestation och tävling var i fokus, och det är det som stör mig . Då gällde det 6 åringar. Barnens judo är dock fantastiskt, där är tävling mycket underordnat träning, lek och rörelseglädje.
I övrigt sitter jag i andra föreningsstyrelser och tycker man bör ta ansvar för att driva samhället. Sverige kanske skiljer sig från andra länder genom att föreningslivet får så stort ansvar, men då får man rycka in för att allt ska funka. Man kan ju damma av den gamla klyschan "Ingen kan göra allt men alla kan göra något".
//A
Men för varje dåligt exempel så finns det tusentals bra exempel, hur föreningslivet förenar barn i förorten, eller ger barnens tidsfördriv så de inte driver runt på gatan. Barn som får utlopp för negativ energi på ett bra sätt osv.A andersmossing skrev:
Sen finns det förstås inte alla rätt överallt, ledare där det spårar iväg, men man kan ju inte bara sitta still och acceptera allt sådant.
Allt passar inte alla i en grupp, och man kan ju inte sitta still med gråtande barn vecka efter vecka. Man har ju ett ansvar på sådant, oavsett om det är en lärare eller en ledare i lokala skidklubben. "fel person på fel plats" finns överallt.
Håller i stort sett med om vad du skriver. Men det är svårt att klaga på ledare som egentligen inte själva påstått att de är särskilt lämpliga, men som ändå kliver in för att ingen annan gör det. Ofta efter en hel del tjat från klubben. Det är ju som bekant svårt att hitta engagerat och kunnigt folk som har tid, kompetens och vilja att vara ledare. Jag ser upp till dem som ställer upp, det är fint gjort. Vi röstade med fötterna istället, och gjorde också föräldrarna till de andra tjejerna som inte mådde bra av aktiviteterna. Rätt ellerfel? Vem vet...L larka742 skrev:
Se tror jag inte alltid att det är den individuelle ledarens fel, utan kulturen i klubben och kanske i idrottssverige. Tävlingen är norm. Det ska utrönas vilka som är bättre eller sämre. De barn som inte trivs med detta vill inte fortsätta och missar då annat viktig som finns att lära i idrottsrörelsen; kamratskap, gruppsykologi, tekniker och rörelseglädje, samt hur bra man mår av att röra sig.
Redigerat:
Tycker det är intressant att kampsportsförening dykt upp flera gånger i tråden som positiva exempel (och hittils aldrig negativt), jag tror det beror på flera saker som resten av idrottssverige borde ta åt sig.
Har själv varit aktiv i många år både som tränande och instruktör, och aldrig varit med om att klubben ser någon annan än de faktiska medlemmen som aktiv, dvs aldrig hört någon be föräldrar ställa upp. I tävlingar så åker aktiva från klubben tillsammans.
En stor anledning till att detta fungerar är att jag aldrig sett en kampsportsklubb som bara fokuserar på tävling, den stora andelen medlemmar tränar av andra anledning, även vuxna! Men hur många t.ex fotbollsklubbar har verksamhet från barn upp till vuxen ålder kombinerat med sin elitverksamhet utan krav på individen? Den bredden finns i nästan varje kampsportsförening, jag har själv tränat med och för svenska mästare i flera olika klubbar och man hjälper varandra mellan åldrarna och nivåerna.
Bristen på vuxna aktiva i föreningar är troligen en stor bidragande orsak till att man försöker rekrytera icke-medlemmar (föräldrar) till att engagera sig.
Har ännu inte råkat ut för sådana krav som nämns i den här tråden, men kommer aldrig få för mig att gå runt och sälja lotter eller stå i en kiosk. Behöver klubben få in mer pengar får de höja avgifterna eller anpassa sin verksamhet så det inte behövs. Att ta med ett par extra barn i bilen om jag ändå själv tänkt köra mina barn till en tävling/träning är förstår en annan sak.
Att man ser idrottsverksamhet som något som ska fostra barn till en framtida elitverksamhet är både sorgligt och tråkigt för samhället i stort, både för barnen som kanske aldrig hade det intresset men även för alla vuxna och tonåringar som inte kan träna på en klubb bara av rent intresse utan att förväntas tävla och vara tillräckligt duktiga. Finns väl en stor anledning att vuxna väljer verksamhet som gym, padel, gruppträning osv där alla får vara med utan krav på prestation, för inte är det så att vi tycket fotboll och hockey plötsligt inte är roligt länge?
Har själv varit aktiv i många år både som tränande och instruktör, och aldrig varit med om att klubben ser någon annan än de faktiska medlemmen som aktiv, dvs aldrig hört någon be föräldrar ställa upp. I tävlingar så åker aktiva från klubben tillsammans.
En stor anledning till att detta fungerar är att jag aldrig sett en kampsportsklubb som bara fokuserar på tävling, den stora andelen medlemmar tränar av andra anledning, även vuxna! Men hur många t.ex fotbollsklubbar har verksamhet från barn upp till vuxen ålder kombinerat med sin elitverksamhet utan krav på individen? Den bredden finns i nästan varje kampsportsförening, jag har själv tränat med och för svenska mästare i flera olika klubbar och man hjälper varandra mellan åldrarna och nivåerna.
Bristen på vuxna aktiva i föreningar är troligen en stor bidragande orsak till att man försöker rekrytera icke-medlemmar (föräldrar) till att engagera sig.
Har ännu inte råkat ut för sådana krav som nämns i den här tråden, men kommer aldrig få för mig att gå runt och sälja lotter eller stå i en kiosk. Behöver klubben få in mer pengar får de höja avgifterna eller anpassa sin verksamhet så det inte behövs. Att ta med ett par extra barn i bilen om jag ändå själv tänkt köra mina barn till en tävling/träning är förstår en annan sak.
Att man ser idrottsverksamhet som något som ska fostra barn till en framtida elitverksamhet är både sorgligt och tråkigt för samhället i stort, både för barnen som kanske aldrig hade det intresset men även för alla vuxna och tonåringar som inte kan träna på en klubb bara av rent intresse utan att förväntas tävla och vara tillräckligt duktiga. Finns väl en stor anledning att vuxna väljer verksamhet som gym, padel, gruppträning osv där alla får vara med utan krav på prestation, för inte är det så att vi tycket fotboll och hockey plötsligt inte är roligt länge?
"Men hur många t.ex fotbollsklubbar har verksamhet från barn upp till vuxen ålder kombinerat med sin elitverksamhet utan krav på individen? "A ajn82 skrev:
Det är kanske ett fåtal procent som har "elitverksamhet" så funkar inte jämföra så.
De allra flesta har en bra ungdomsverksamhet där det inte är en överdriven hets mot att vinna och träna mer och mer....
Sedan du skriver utan krav på individen... så när ni tränar låter ni era deltagare lattja lite med sparkar och slag, komma till träningen trött och utan nån vilja att bli bättre? Skulle inte tro det. Inom kampsport är det också krav på individnivå.
Har varit med om många lag där barn deltar med intresse och kan delta på sina villkor.
"Finns väl en stor anledning att vuxna väljer verksamhet som gym, padel, gruppträning osv där alla får vara med utan krav på prestation, för inte är det så att vi tycket fotboll och hockey plötsligt inte är roligt länge?"
Föreningslivet tappar en del vuxna, för i det officiella systemet finns det inte plats på det sättet.
Korpen suger dock upp väldigt många vuxna i seriespel.I fotboll.
Sen.... jag väljer gym nu för att det tar tid och energi att dra ihop runt 10 personer för att spela fotboll, och att sedan få till det regelbundet. Kan därför förstå att man bokar nån slumpmässig padel-tid då och då.
om du tror att det handlar om att det inte är lika roligt så är du totalt fel ute. Du har inte spelat va?
Problemet med lagidrotter är att de flesta faktiskt slutar tidigt. Det är ganska få som fortsätter efter att de är ex 16. Även om det finns äldre lag så har de ju inte match eller cup på samma tider och platser som yngre lag.A ajn82 skrev:
Sen räcker det inte att två tränare tar med extra barn i sina bilar till en bortamatch när laget består av 20 tjejer. Och tycker inte att man kan begära att tränarna även ska köra till alla borta matcher.
Att man ser idrottsverksamhet som något som ska fostra barn till en framtida elitverksamhet är både sorgligt och tråkigtA ajn82 skrev:
Generalisering... det är ett fåtal klubbar med denna inställning. Finns garanterat kamsportsklubbar som inte tar in andra än riktigt duktiga, och klubben har ett stenhårt mål att fostra OS-boxare eller Taekwondo proffs...
De allra flesta föreningarna har ett A-lag i någon lägre division, och inte direkt någon elitverksamhet. Har aldrig varit med att man tackat nej till medlemmar/barn i en vanlig förening utan att alla kan delta enligt egen förmåga
Sedan, dessa elitverksamheter de tycker jag ändå har sin plats, från en viss ålder måste man kunna satsa och gå vidare med sitt intresse. Det finns alltid alternativ på de orter där det finns elitverksamhet.