Om vi säger att man i medelåldern betalar 10000 kr/mån i ränta och har en nettiinkomst på 30000 - så kanske man vid pensionsdags har en inkomst som är lika stor eftersom inflationen gör att inkomsten ökar lite varje år (emd undantag för vissa perioder).KingHippo skrev:
Så säg att inflationen är 2% i medeltal och att det är 30 år till pension - då har inkomsten ökat till ca 54300 kr . Får man då ut 75% av detta i pension så är det: 40750 kr - och då torde man inte ha några problem med att betala räntan (förutsätter att ränteläget är likadant iaf över tid) och man har 30 kkr kvar till annat.
Har man betalat av lånet så har man förvisso 40 kkr kvar till annat - det handlar om ca 25% av pensionsinkomsten extra - så det är ju ngt man får räkna på...
Som sagt det kan ju förvisso vara en riskabel strategi - men inte orimlig historiskt sett.
/K
Ljug inte, det var du som jämförde en 2:a med ett hus för tre miljoner.KingHippo skrev:
De som hyr en villa, hur klarar de pensionen utan att byta ner sig?
De som bor i en stor hyresrätt, hur klarar de pensione utan att byta ner sig?
De som bor i bostadsrätt med hög månadsavgift som de köpte för 55.000:-, hur klarar de pensione utan att byta ner sig?
Den som äger sin villa och inte amorterar, är inte i värre sits än ovanstående. Eller bättre.
Såja.
Det finns inte särskilt mycket som är "rätt" eller "fel" i en sådan här fråga. Var och en gör som man vill och tror på, men det är onekligen intressant att studera konsekvenserna.
Jag har fått för mig att:
- Ju billigare hus man har, desto mer angelägen är man att amortera bort lånen.
- Om fastighetspriserna fortsätter uppåt i snabbare takt än inflationen och löneutvecklignen är det en god affär att ha ett hus. Om det motsatta scenariot inträffar får vi ekonomiska problem, åtminstone när vi blir pensionärer.
- Om man bor där villapriserna är låga är storstadspriser och havslägespriser på storleksordningen 4-7Mkr helt overkliga. Och storstadsmänniskor har lite svårt att förstå att deras badrumsrenovering kostar mer än många hela hus i andra delar av Sverige.
Det finns inte särskilt mycket som är "rätt" eller "fel" i en sådan här fråga. Var och en gör som man vill och tror på, men det är onekligen intressant att studera konsekvenserna.
Jag har fått för mig att:
- Ju billigare hus man har, desto mer angelägen är man att amortera bort lånen.
- Om fastighetspriserna fortsätter uppåt i snabbare takt än inflationen och löneutvecklignen är det en god affär att ha ett hus. Om det motsatta scenariot inträffar får vi ekonomiska problem, åtminstone när vi blir pensionärer.
- Om man bor där villapriserna är låga är storstadspriser och havslägespriser på storleksordningen 4-7Mkr helt overkliga. Och storstadsmänniskor har lite svårt att förstå att deras badrumsrenovering kostar mer än många hela hus i andra delar av Sverige.
Ligger nog lite sanning i det, möjligen så handlar det om att vi med billigare hus ser ljuset i slutet av tunneln så att säga.Swetrot skrev:
Tar mig själv som exempel, mitt hus är inköpt för dryga 400 000 kr, utan att tulla allt för mycket på levnadsstandarden så hoppas jag kunna äga det till 100% inom 10 år.
Hade huset istället kostat 4 millar så hade det nog känts hopplöst att försöka amortera bort något annat än topplånet.
Stämmer nog bra det, fast när jag är pensionär så ska mitt bolån vara betalt sen länge och förhoppningsvis så har jag lagt de räntepengar som jag inte betalar på huslånet till pension istället, fortfarande utan att tulla på levnadsstandarden i det vanliga livet.Swetrot skrev:
[/QUOTE]Swetrot skrev:
Ja allt över 1 - 1.5 Mkr känns som en helt annan värld för mig, så åt det hållet stämmer det
För att avsluta det hela.
För mig personligen så känns det som en bra affär att försöka bli av med huslånet i en rätt så snabb takt istället för att spara pengarna på "hög" för man vet aldrig vad som händer i framtiden, med pengarna på hög kanske jag går bananaz om 10 år och satsar allt på hästen som aldrig har vunnit ett lopp och därför ger 30 ggr pengarna i ett lopp som den ju förlorar
Jag provade att beräkna min pension på minpension.se (går i pension om 35 år) och sätter man in 2% som årlig löneutveckling så verkar det stämma bra som du säger, när man går i pension kommer jag få ut ungefär samma som man har i lön idag (vid 70 när avtalspensionen minskar). Blir löneutvecklingen däremot 1% få kommer jag få ca 17% mindre före skatt.klaskarlsson skrev:
Nu börjar jag förstå hur många resonerar, 2% känns inte helt omöjligt över tiden.
En sista fundering dock, om inflationen dragit upp lönen till det dubbla, borde inte alla priser även dom ökat till det dubbla? Så den reella köpkraften blir halverad vid pension?
Jag kanske är helt fel ute, jag är ingenjör, inte ekonom
Redigerat:
Helt riktigt.KingHippo skrev:Jag provade att beräkna min pension på minpension.se (går i pension om 35 år) och sätter man in 2% som årlig löneutveckling så verkar det stämma bra som du säger, när man går i pension kommer jag få ut ungefär samma som man har i lön idag (vid 70 när avtalspensionen minskar). Blir löneutvecklingen däremot 1% få kommer jag få ca 17% mindre före skatt.
Nu börjar jag förstå hur många resonerar, 2% känns inte helt omöjligt över tiden.
En sista fundering dock, om inflationen dragit upp lönen till det dubbla, borde inte alla priser även dom ökat till det dubbla? Så den reella köpkraften blir halverad vid pension?
Jag kanske är helt fel ute, jag är ingenjör, inte ekonom
Det allmänna prisläget kommer ju ha gått upp.
Men nu var det ju en diskussion om huspriser/räntekostnader.
Betänk att hyran på en hyresrätt troligen är bra mkt högre också om 35 år...pga inflationen
/K
Jag tänkte nog presentera en ökning med 5% per år i amortering.
Något som vi inte kommer följa slaviskt utan det ska finnas utrymme att frångå
planen, dels för att räntan kan sticka samt att vi kommer de kommande två
åren göra ett par-tre extra insättningar vilket gör att vi kommer före planen.
Något som vi inte kommer följa slaviskt utan det ska finnas utrymme att frångå
planen, dels för att räntan kan sticka samt att vi kommer de kommande två
åren göra ett par-tre extra insättningar vilket gör att vi kommer före planen.
Detta är intressant, men jag funderar på storleksordningen på vinsten på att pyssla med detta. Säg att man 1 januari tar ett lån på 1 milj med 0,9% låneränta och istället för att amortera säg 3000kr i månaden så sätter man in det på ett konto med 3% sparränta i slutet av månaden. Totala låneräntan man betalat efter första året blir då 9000kr. Sparkontot innehåller 36000kr vid årets slut. Räntan på sparkontot man fått efter första året blir 33000/2*0,03=495kr (det man sätter in sista januari får man 11 månaders ränta på och man får ingen ränta på det som sätts in sista december det året). Total ränteutgift blir då 9000-495=8505kr och efter 30% skatteavdrag har man betalat 8505*0,7=5953,50kr-MH- skrev:
Om man istället amorterar 3000 kr i månaden betalar man 750kr i ränta i Januari och 725,50kr i December, totalt första året 8851,50kr vilket man sedan får dra av 30% på och man har då slutligen betalat 6196,05kr första året.
Skillnaden mellan att amortera och att spara på konto blir 6196,05-5953,50=242,55kr första året vilket inte är speciellt mycket (har jag räknat fel någonstans månne?).
Man har ju dock 36000kr på sparkontot som man får ränta för varje år framåt. År två får man t.ex. 1080kr som läggs till de nya 495kr och med ränta på ränta-effekten så blir det antagligen en del pengar om ränteskillnaden håller i sig och man hela tiden hänger med och flyttar pengarna.
Jag kan mycket väl ha räknat fel så rätta mig gärna om jag har fel. Men det känns som att det inte blir speciellt mycket pengar, speciellt inte om man råkar ut för ett sparkonto där insättningsgarantin måste lösa ut om man inte får någon sparränta på 3 månader men samtidigt måste betala låneräntan till banken. Det tar några dagar och flytta pengarna också och då får man inte heller någon ränta på sina sparpengar. Och flytta måste man eftersom de som lockar med höga sparräntor brukar sänka räntorna efter ett litet tag. Bevaka sparräntor och öppna och avsluta konton tar en del kraft och energi, speciellt om det trilskas.
Du MH som förespråkar detta med att spara istället för att amortera och som jag förstått det själv praktiserar detta stenhårt har väl räknat mer detaljerat på hur mycket pengar det finns att spara på detta? Hur mycket har du räknat med att vinna på att spara istället för att amortera?
Nej, jag har inte räknat på månatliga insättningar av storleksordingen några tusenlappar. Jag gör inte på det viset, så det har aldrig behövts räknas. Den händige gör ett excelark.
Du säger att man inte tjänar så mycket, och det är väl sant. Men bättre att inte tjäna så mycket, än att inte förlora så mycket, eller hur?
Om det var samma ränta kunde man gör vilket som. Jag hade nog hellre föredragit att spara och låta bli att amortera även då. Sparade pengar är betydligt mer flexibla än om man måste ta ett lån för att få fatt i dem. Du nämner räntefria dagar, den kostnaden är ändå liten. Säg 2 verckor toalt per år, det blir 2,5% av den totala årsräntan som du går miste om. Så istället för 3% årlig ränta, blir det ungefär 2,92%.
Risken för att pengarna fryser inne. Ja, den finns där. Jämför den risken med risken att du inte får lån när du vill. Sprid på två eller fler banker, så har du nog hanterat den ganska bra.
Min egen situation är att summorna är lite större. Jag räknar helt enkelt skillnaden i ränta (=2,1%) tar det på beloppet det rör sig om, drar av 30% kapitalskatt och tänker att de är de lättaste pengarna jag tjänat.
Ytterligare en grej är att jag i början av året sätter av de pengar som jag skall leva på, så kontot går sakta mot noll. Då kan jag inte amortera och sedan hålla på att ta upp lån en gång i månaden, då skulle nog banken undra. Men det är litet sidospår.
Det man kan fundera över är hur länge ränteskillnaden består, men det funkar så länge som staten står som borgenär för Collector, Nordax, Flexil, Bluestep och allt vad de heter.
Du säger att man inte tjänar så mycket, och det är väl sant. Men bättre att inte tjäna så mycket, än att inte förlora så mycket, eller hur?
Om det var samma ränta kunde man gör vilket som. Jag hade nog hellre föredragit att spara och låta bli att amortera även då. Sparade pengar är betydligt mer flexibla än om man måste ta ett lån för att få fatt i dem. Du nämner räntefria dagar, den kostnaden är ändå liten. Säg 2 verckor toalt per år, det blir 2,5% av den totala årsräntan som du går miste om. Så istället för 3% årlig ränta, blir det ungefär 2,92%.
Risken för att pengarna fryser inne. Ja, den finns där. Jämför den risken med risken att du inte får lån när du vill. Sprid på två eller fler banker, så har du nog hanterat den ganska bra.
Min egen situation är att summorna är lite större. Jag räknar helt enkelt skillnaden i ränta (=2,1%) tar det på beloppet det rör sig om, drar av 30% kapitalskatt och tänker att de är de lättaste pengarna jag tjänat.
Ytterligare en grej är att jag i början av året sätter av de pengar som jag skall leva på, så kontot går sakta mot noll. Då kan jag inte amortera och sedan hålla på att ta upp lån en gång i månaden, då skulle nog banken undra. Men det är litet sidospår.
Det man kan fundera över är hur länge ränteskillnaden består, men det funkar så länge som staten står som borgenär för Collector, Nordax, Flexil, Bluestep och allt vad de heter.
Det här är för mig den intressanta frågan. Om möjligheten bara finns i ett eller ett par år så tycker inte jag att det är värt besväret.-MH- skrev:
Hur länge har det varit såhär, och har det någonsin varit så förut?
Den infördes 2006 vill jag minnas, och nu är den ett EU-krav. Så det kommer nog bestå ett tag. Ränteskillnaden har givetvis varierat, högre än normalt nu skulle jag tro.
Kreditmarknaden har ju avreglerats en hel del de senaste 2-3 decennierna, så det har nog inte varit så här förut. Undrar om belåningsgraden på hus då kommer att öka, när folk inte amorterar utan sparar istället?
Kreditmarknaden har ju avreglerats en hel del de senaste 2-3 decennierna, så det har nog inte varit så här förut. Undrar om belåningsgraden på hus då kommer att öka, när folk inte amorterar utan sparar istället?
Det verkar som om alla i den här tråden bara pratar om lån med rak amortering? Är det ingen som har annuitetslån?
Rak amortering på hus tycker jag är värdelöst, eftersom då betalar man mycket i början (när räntan är hög) och lite på slutet (när det nästan bara är amortering).
Om löptiden på lånet är 50 år så är ju lånet betalt efter 50 år, oavsett om man har rak amortering eller annuitetslån. Med den skillnaden att med annuitetslånet har man betalat exakt samma månadsbelopp varje månad under de där 50 åren (förutsatt att räntan inte ändras då, ändras räntan ändras ju beloppet).
Rak amortering på hus tycker jag är värdelöst, eftersom då betalar man mycket i början (när räntan är hög) och lite på slutet (när det nästan bara är amortering).
Om löptiden på lånet är 50 år så är ju lånet betalt efter 50 år, oavsett om man har rak amortering eller annuitetslån. Med den skillnaden att med annuitetslånet har man betalat exakt samma månadsbelopp varje månad under de där 50 åren (förutsatt att räntan inte ändras då, ändras räntan ändras ju beloppet).
Jag tittar inte så mycket på hur lång tid det är kvar eller om jag kan få mer ränta på annat håll.
Mitt resonemang är:
Låg ränta=hög amorteringstakt.
Hög ränta=låg takt....
Allt anpassas efter inkomst och liknande.
Målet är att vara skuldfri om ca 20-25 år. har drygt 800kkr kvar dit.
Mitt resonemang är:
Låg ränta=hög amorteringstakt.
Hög ränta=låg takt....
Allt anpassas efter inkomst och liknande.
Målet är att vara skuldfri om ca 20-25 år. har drygt 800kkr kvar dit.
Det finns väl en parameter till som inte så många har nämt, nämligen kärleken till just sitt hus. Så länge man ser bostad som bostad och kan tänka sig sälja och flytta till billigare så fort man inte har råd så är det väl inget problem att leva med höga lån (antaget att huset går att sälja för åtminståne lånenivån).
Men, som säkert många på den här siten, om man bor i sitt drömobjekt. Då blir ju det betydligt värre om man inte har råd med lånen, t.ex. vid pensioneringen eller arbetslöshet. Är huset högt belånat kanske ingen i släkten har råd att ta över det heller (sådant kan kännas viktigt när det gäller drömobjekt vid ålderns höst).
Sedan får man inte glömma bort att det inte var längesen det fanns både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt som gjorde det extra besvärligt att bo kvar på ålderns höst.
Jag tycker det hela är knepigt. Jag bor i mitt drömhus och amorterar en del, inte med avsikt att vara skuldfri vid pensionering, men för att minska risken att tvingas flytta om man får försämrad ekonomi.
Men, som säkert många på den här siten, om man bor i sitt drömobjekt. Då blir ju det betydligt värre om man inte har råd med lånen, t.ex. vid pensioneringen eller arbetslöshet. Är huset högt belånat kanske ingen i släkten har råd att ta över det heller (sådant kan kännas viktigt när det gäller drömobjekt vid ålderns höst).
Sedan får man inte glömma bort att det inte var längesen det fanns både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt som gjorde det extra besvärligt att bo kvar på ålderns höst.
Jag tycker det hela är knepigt. Jag bor i mitt drömhus och amorterar en del, inte med avsikt att vara skuldfri vid pensionering, men för att minska risken att tvingas flytta om man får försämrad ekonomi.