Inte historiskt, men nu är det mer regel än undantag i linje med att bankerna fokuserar på den lågt hängande frukten och väljer bort alla specialfall.M Matador01 skrev:
Detta låter extremt märkligt.
Av egen erfarenhet kan jag säga att man normalt brukar söka lagfart i samband med utbetalning av lån och därmed också betalning av köpelikviden. Banken (vi) tar köpebrevet som ”pant” i väntan på lagfart…
Jobbar alltså på Sparbank. Känns som att allt är missförstånd.
Av egen erfarenhet kan jag säga att man normalt brukar söka lagfart i samband med utbetalning av lån och därmed också betalning av köpelikviden. Banken (vi) tar köpebrevet som ”pant” i väntan på lagfart…
Jobbar alltså på Sparbank. Känns som att allt är missförstånd.
Om köparen skall låna, så brukar banken kräva att det finns ett mäklarprospekt som beskriver huset. Alternativt en värderingsman som får värdera huset. Avdelningen som betalar ut lånet vill normalt (numera) prata med en möäklare i samband med utbetalningen.
Om du säljer utan mäklare så får du räkna med den här typen av strul oavsett vem du säljer till, såvida du inte hittar en ren kontantköpare, som har pengarna kontant, utan lån. Men då kan du istället själv få problem att få in pengarna på ditt konto pga. penningtvättsregler. Banken kan kräva redovisning från din köpare om hur han har tjänat/ärvt/fått pengarna.
Om du säljer utan mäklare så får du räkna med den här typen av strul oavsett vem du säljer till, såvida du inte hittar en ren kontantköpare, som har pengarna kontant, utan lån. Men då kan du istället själv få problem att få in pengarna på ditt konto pga. penningtvättsregler. Banken kan kräva redovisning från din köpare om hur han har tjänat/ärvt/fått pengarna.
Jag har varit i liknande situationer men som utomstående expert. Jag brukar titta finanschefen i ögonen och uttryckligen fråga om hans revisor eller motsvarande kommer godkänna lagbrottet.M Matador01 skrev:
De brukar backa.
Här hade jag författat följande brev till banken.
"Hej
Bara för att dubbelkolla så att jag förstår saken rätt.
Ni vill att jag ska underteckna ett köpebrev som enligt jordabalken 4:5 är ett kvitto på att betalningen erlagts utan att betalning erlagts.
Detta köpebrev skulle då vara falskt.
Sedan föreslår ni att jag ger det falska köpebrevet till köparen som tillsammans med er tänker använda det falska köpebrevet för att ansöka om lagfart hos lantmäterimyndigheten?
Detta förefaller både mig och de jag tagit juridiskt råd av som ett mycket ovanligt förfarande som dessutom utsätter mig för en avsevärd bedrägeririsk.
Ser fram emot ert svar.
Namn Namn"
Absolut ska du göra detta så att du inte blir lurad! En mycket bra skrivelse av redarn.M Matador01 skrev:
Precis som du skriver.K kiffan skrev:
Frågan är om inte bankjuristen är en sommarjobbare i det här fallet som ska ha livrem och hängslen som säkerhet ifall lagfartsansökan inte går igenom, vilket ju inte brukat vara något ovanligt med privata köpebrev.
Har köpt och sålt utan mäklare. Allt som inte går till som vanligt är väldigt svårt för banken. De saknar ofta kompetensen dessutom och har ofta ett gäng på annat kontor som bara jobbar med överlåtelser/nya bolån. Därför får man ofta ledsaga bankmannen. Det som brukar krävas är en värdering av mäklare för att fastställa att det finns säkerhet (om köparen lånar till köper) och sedan ett köpekontrakt. Ni skriver under köpeavtal på banken o processen genomförs där. Ska köparen inte låna pengar och betalar direkt så görs det ändå ofta på bank för att få kvitto på att pengarna flyttats över alternativt skickar köparen pengar i god tid så att pengarna är på säljarens kontot kontrakts dagen. (Ovanligt om man inte är släkt/familj)
Kolla med flera banker om köparen är kund/ har varit kund på någon annan. Vissa är lättare att ha att göra med. Handlar ofta hur bra banken känner er båda, en lokal sparbank kan ju vara bra men sakna kompetensen.
Kolla med flera banker om köparen är kund/ har varit kund på någon annan. Vissa är lättare att ha att göra med. Handlar ofta hur bra banken känner er båda, en lokal sparbank kan ju vara bra men sakna kompetensen.
Livsfarligt.
Funderat lite mer på det här.
Det de flesta dock inte tänker på här är att vid privat affärer så blir det ofta så att det är banken som bär risken om lagfartsansökan inte blir godkänd och det ligger då på handläggaren på banken, i stället för en mäklare vid mäklad affär, att reda ut problemen för att banken ska får fullgod säkerhet på lånen. Därför så kan upplägget som föreslås vara rätt lätt att ta till som lösning från bankens sida, läs från den enskilda handläggaren.
Rör det sig om ett enkelt fel i köpebrevet som lantmäteriet har synpunkter på är problemet ofta lätt att lösa, men börjar det handla om förbehåll, bodelningar etc. som lägger hinder så kan det ta otroligt länge att lösa problemen samtidigt som banken inte har säkerhet för lånen.
Många banker har dessutom slutat acceptera privata affärer, men har såklart inte några problem att belåna objekt som man redan äger, som skulle vara vara fallet efter att köparen fått lagfart. Så kan ju tänkas att handläggaren på banken tänker lite utanför boxen som hjälp åt köparen.
Som tips till säljaren i det här fallet: Bit i det sura äpplet och anlita och betala för mäklare för att göra affären. Kan tyckas onödigt för en egentligen väldigt enkel grej, men jag skulle ändå gjort det.
Det de flesta dock inte tänker på här är att vid privat affärer så blir det ofta så att det är banken som bär risken om lagfartsansökan inte blir godkänd och det ligger då på handläggaren på banken, i stället för en mäklare vid mäklad affär, att reda ut problemen för att banken ska får fullgod säkerhet på lånen. Därför så kan upplägget som föreslås vara rätt lätt att ta till som lösning från bankens sida, läs från den enskilda handläggaren.
Rör det sig om ett enkelt fel i köpebrevet som lantmäteriet har synpunkter på är problemet ofta lätt att lösa, men börjar det handla om förbehåll, bodelningar etc. som lägger hinder så kan det ta otroligt länge att lösa problemen samtidigt som banken inte har säkerhet för lånen.
Många banker har dessutom slutat acceptera privata affärer, men har såklart inte några problem att belåna objekt som man redan äger, som skulle vara vara fallet efter att köparen fått lagfart. Så kan ju tänkas att handläggaren på banken tänker lite utanför boxen som hjälp åt köparen.
Som tips till säljaren i det här fallet: Bit i det sura äpplet och anlita och betala för mäklare för att göra affären. Kan tyckas onödigt för en egentligen väldigt enkel grej, men jag skulle ändå gjort det.
Har bara banken bara pantbreven i sin besittning har de väl sin säkerhet, oavsett vem som har lagfarten?S sin skrev:
Jo men det är ju "basic" och det vete tusan hur TS bank resonerar?C cpalm skrev:
Hursomhelst är det därför Tambur skapades för att få ordning på röran och att de stora bankerna köpte upp Tambur.
https://www.swedishbankers.se/bankfokus/bankfokus-2022/banker-tar-over-tilltradesportalen-tambur/
Ligger risken verkligen hos mäklaren om affären görs upp på traditionellt vis? Annars resonerar du klokt, men annars bör ju en handläggare på banken som får köpebrevet och upprättar lagfartsansökan åt kunden ha kompetens att bedöma om det där finns något som kan utgöra hinder för att ny lagfart ska beviljas av lantmäteriet.S sin skrev: