Ja nästan så men vi har istället ett sommarställe att fly till och snickra på under sommarenJ jocke31 skrev:Då tillhör du säkert de som anser att landet är allt utanför murarna.
Om man inte måste bo så in i h-e stort räcker pengarna till mer!
Hur lantligt huset är beläget är väl en separat fråga, jag växte upp i hus som var relativt centralt i en av Sveriges större städer. Så man kan bo i hus och i stan. Det gäller väl även Sthlm, även om det kräver en större plånbok.
Jag själv har inte råd att bo "i stan" "i hus". Men trivs mkt bättre i hus än lägenhet, då jag hellre sitter i trädgården än på en uteservering. Så för mig är hus mer värt än att bo i stan. Men hade jag råd skulle jag gärna bo i hus i stan.
Ska man bo i ett gammalt hus så ska man nog vara lite intresserad av "gamla hus" om man själv och huset ska må bra. Enligt mig så ska inte ett gammalt hus renoveras med "underhållsfria" material, det "förstör" ofta värdet med ett gammalt hus - fasader och fönster i bra virke som förvisso kräver underhåll med då håller "forever". Ett nytt hus däremot är ju underhållsfritt de första säg 20-30 åren, varpå man istället får "byta ut". Och om man har träd och buskar så blir det ju alltid ett "underhåll" av dem. Men ett helt nytt hus med en lättskött tomt och trädgård och som ligger så att ev snöskottning blir minimal. Ja, då kan man nog minimera sitt eget arbete iallafall de första 25 åren och leja bort de som behöver göras.
Så, vad man väljer hus eller lägenhet, stan eller landet, stor frodig trädgård eller stenlagd tomt. Det är väl upp till vad man är ute efter. Men jag tror det är viktigt att tänka efter före. Det blir sällan lyckat om någon köper ett hus med vissa kvaliteter och sen vill "göra om" det till att bli något helt annat.
Jag själv har inte råd att bo "i stan" "i hus". Men trivs mkt bättre i hus än lägenhet, då jag hellre sitter i trädgården än på en uteservering. Så för mig är hus mer värt än att bo i stan. Men hade jag råd skulle jag gärna bo i hus i stan.
Ska man bo i ett gammalt hus så ska man nog vara lite intresserad av "gamla hus" om man själv och huset ska må bra. Enligt mig så ska inte ett gammalt hus renoveras med "underhållsfria" material, det "förstör" ofta värdet med ett gammalt hus - fasader och fönster i bra virke som förvisso kräver underhåll med då håller "forever". Ett nytt hus däremot är ju underhållsfritt de första säg 20-30 åren, varpå man istället får "byta ut". Och om man har träd och buskar så blir det ju alltid ett "underhåll" av dem. Men ett helt nytt hus med en lättskött tomt och trädgård och som ligger så att ev snöskottning blir minimal. Ja, då kan man nog minimera sitt eget arbete iallafall de första 25 åren och leja bort de som behöver göras.
Så, vad man väljer hus eller lägenhet, stan eller landet, stor frodig trädgård eller stenlagd tomt. Det är väl upp till vad man är ute efter. Men jag tror det är viktigt att tänka efter före. Det blir sällan lyckat om någon köper ett hus med vissa kvaliteter och sen vill "göra om" det till att bli något helt annat.
Lyckligare eller inte är väl väldigt personligt.
Jag själv tyckte det var superlyxigt att när vi bodde i schysst lägenhet i stan ha gångavstånd till gymmet, jobbet och mataffären. Kunna dra ut på stan och käka och dricka och inte fundera på hur jag skulle ta mig hem.
Sen i hus i stan var det lyxigt att inte ha grannar som spelade hög musik, ha utrymme för lite pyssel och knåp (dvs vedklyv och byta däck på bilen) och kunna tvätta utan att springa till tvättstugan.
Nu med gård på landet är det lyx att verkligen kunna göra vad jag vill här hemma utan att grannar står och glor i fönstren samtidigt som utrymmen och möjligheter är enorma. Samtidigt saknar jag ju enkelheten ibland från lägenheten.
Var sak har sin tid och även sina för- och nackdelar. Men gillar man inte att "ha att göra därhemma" så skall man inte skaffa ett större trähus i alla fall. En enplans tegelvilla med ett par hundra kvadrat tomt kanske räcker.
Jag själv tyckte det var superlyxigt att när vi bodde i schysst lägenhet i stan ha gångavstånd till gymmet, jobbet och mataffären. Kunna dra ut på stan och käka och dricka och inte fundera på hur jag skulle ta mig hem.
Sen i hus i stan var det lyxigt att inte ha grannar som spelade hög musik, ha utrymme för lite pyssel och knåp (dvs vedklyv och byta däck på bilen) och kunna tvätta utan att springa till tvättstugan.
Nu med gård på landet är det lyx att verkligen kunna göra vad jag vill här hemma utan att grannar står och glor i fönstren samtidigt som utrymmen och möjligheter är enorma. Samtidigt saknar jag ju enkelheten ibland från lägenheten.
Var sak har sin tid och även sina för- och nackdelar. Men gillar man inte att "ha att göra därhemma" så skall man inte skaffa ett större trähus i alla fall. En enplans tegelvilla med ett par hundra kvadrat tomt kanske räcker.
Hus kommer alltid innebära mer underhåll än en lägenhet. Men hur mycket man tycker om att hålla på med hus kan förändras.Skogshammaren skrev:
För cirka 8 år sedan köpte jag och min partner en större lägenhet (över 100 kvm) mitt i centrala storstaden. Vi hade då letat hus i 6 månader och känt för varje hus att det mest var en massa jobb med underhåll och att pendlingen sakta skulle döda oss. Bo i stor lägenhet var lungt och skönt och då föreningen var stabil hade vi låg avgift och kunde amortera friskt på lånen. Vi bodde fem min gångavstånd från jobb. Vi fick barn och tyckte bara det var skönt att bo smidigt. Vi ägde ingen bil så sparade väldigt mycket pengar.
Nåväl, åren går och vi börjar längta till att vara närmare naturen. Vi började tröttna på brfen och dess styrelse som härskade allsmäktigt. Vi tröttnade på all asfalt och det höga tempot. Så vi hittade ett hus långt från innerstaden. Inte mycket underhåll men en stor trädgård och vi trivs båda med att pyssla med huset och tomten, något som vi fruktade förr.
Är det dyrare att bo i huset, helt klart, vi behöver bil nu och underhåll +drift är högre för hus än en välskött förening som förvaltar ett större hus.
Är det lugnare, helt klart. Älskar att gå ut på kvällarna och sitta i trädgården. Slipper grannar vägg i vägg. Bestämmer över mitt eget boende och äger för första gången på riktigt mitt eget boende. Så jäkla värt.
Jag visste redan när jag gick på mellanstadiet att jag ville bo i hus. Om jag av någon anledning skulle tvingas bosätta mig i en lägenhet igen så skulle jag förmodligen tyna bort på några veckor.
Om lägenheten dessutom skulle ligga mitt i stan så skulle det bara ta några dagar.
Om lägenheten dessutom skulle ligga mitt i stan så skulle det bara ta några dagar.
Jag är uppväxt i villa, men flyttade till lägenhet i centrala stockholm när jag flyttade därifrån.
Storstaden har absolut många fördelar, men för mej personligen så kändes det mestadels som en tillfällig lösning.
Mycket av mitt liv och hobbys var packade i lådor, jag betalade för extra förråd, jag betalade för garageplats för MC, jag betalade för både parkeringsplats och garageplats (två bilar då), det var oerhört stressande att se hur dessa pengar rann iväg samtidigt som jag eg inte kunde använda mina prylar eller utöva mina hobbys.
När det tillslut blev en flytt till hus var det ett STORT lyft, mycket plats, egen mark, rätt att bestämma över sin egen bostad.
Och EGEN tvättmaskin man kör exakt när man vill.. gemensam tvättstuga var en av de sakerna jag hatade mest med lägenheten, fy faaan, HOPPLÖST att få vettiga tider, omöjligt att vara spontan, man har helt upplåst i att springa upp och ner till källaren att sköta allt, och folk gnällde, missade man sin tid med en kvart så hade nån annan tagit den osv osv.. jag HATADE det. Nu är det en helt annan sak.. "Oj, jag behöver tvätta, bäst jag slänger in tvätten i maskinen" , sen får den gå och jag hänger upp tvätten när jag känner för det, INGEN bryr sej om jag tvättar mitt i natten heller.
Jag bor dessutom billigare i hus än i tvåan i stan, även med amortering inräknad. Dessutom äger jag mitt boende.
Det sämsta med hus är när man måste fixa nåt man inte har lust med, men vad sjutton, det går ju att kasta pengar på problemen tills dom försvinner om man känner för det.
Det finns husmänniskor och lägenhetsmänniskor, man måste känna efter vad man är, för min del är det otvivelaktigt hus, jag har svårt att se mej själv flytta till lägenhet igen någonsin.
Storstaden har absolut många fördelar, men för mej personligen så kändes det mestadels som en tillfällig lösning.
Mycket av mitt liv och hobbys var packade i lådor, jag betalade för extra förråd, jag betalade för garageplats för MC, jag betalade för både parkeringsplats och garageplats (två bilar då), det var oerhört stressande att se hur dessa pengar rann iväg samtidigt som jag eg inte kunde använda mina prylar eller utöva mina hobbys.
När det tillslut blev en flytt till hus var det ett STORT lyft, mycket plats, egen mark, rätt att bestämma över sin egen bostad.
Och EGEN tvättmaskin man kör exakt när man vill.. gemensam tvättstuga var en av de sakerna jag hatade mest med lägenheten, fy faaan, HOPPLÖST att få vettiga tider, omöjligt att vara spontan, man har helt upplåst i att springa upp och ner till källaren att sköta allt, och folk gnällde, missade man sin tid med en kvart så hade nån annan tagit den osv osv.. jag HATADE det. Nu är det en helt annan sak.. "Oj, jag behöver tvätta, bäst jag slänger in tvätten i maskinen" , sen får den gå och jag hänger upp tvätten när jag känner för det, INGEN bryr sej om jag tvättar mitt i natten heller.
Jag bor dessutom billigare i hus än i tvåan i stan, även med amortering inräknad. Dessutom äger jag mitt boende.
Det sämsta med hus är när man måste fixa nåt man inte har lust med, men vad sjutton, det går ju att kasta pengar på problemen tills dom försvinner om man känner för det.
Det finns husmänniskor och lägenhetsmänniskor, man måste känna efter vad man är, för min del är det otvivelaktigt hus, jag har svårt att se mej själv flytta till lägenhet igen någonsin.
Alltså ni måste ju själva ha funderat innan ni köpte huset? Nånting i lägenheten gjorde att ni ville byta?Skogshammaren skrev:
Hus är verkligen inte för alla, så vad du än får för svar så går det inte att veta om de är giltiga för just er.
En bra början för att få både inspiration och lite verklighetsförankring är att titta lite på "Anders på landet" på youtubeA Anders_Nilsson skrev:
Rent kass, Köper du ett stenhus i bra skick med relativt nytt tak och utan källare så kommer det yttre underhållet på huset enbart vara att måla om fönsterna vart 10:år, kostnad ca 1000 kr/år. Köper du ett trähus istället så behöver fasaden underhållas vart 10 år.Skogshammaren skrev:
Om du även väljer ett hus med en tomt som är lämplig för robotgräsklippare samt minimalt med rabatter, träd och buskar så kan även tomten vara underhållsfri.
Sen när vi kommer till det inre underhållet beror det mycket på ambitionsnivån. Jag har bekanta som inte gjorde någon renovering inomhus under sina 25 år de bodde i sitt hus.
Tycker trädgårdarbete och pyssla med huset är rätt avkopplande och ger lite välbehövlig träning och friskluft som inneboende kontrosarbetareSkogshammaren skrev:
... Nice att bara kunna öppna dörren och så är man ute, och det är lungt och tyst, sätt på grillen och lägg dig hammocken ta en öl. Plocka lite tomater, sallad, gruka till maten, kanske några jordgubbarJag skulle säga att det beror på vilken del i livet du befinner dig i. Jag är 33 och förmodligen småbarnsår framöver där frugan och jag tycker en (lite) större lägenhet + fritidshus är perfekt just nu. Älskar bygg-och trädgårdsprojekt (och lugnet) på landet, sedan kontrasten med socialt liv, kultur och aktiviteter i stan. Bästa av två världar. Vi tror också att föräldraledighet på landet kan vara tråkigt i en villa där folk i övrigt jobbar. I stan kan man strosa runt med vagnen och kanske luncha med vänner som jobbar, gå i parker etc etc. När eventuella barn växer upp kommer givetvis andra prioriteringar… Så det finns flera svar beroende på preferens och livssituation enligt mig.
Jag tycker ett par saker, som gör att jag föredrar lgh framför hus nu är:
Ålder, är 55 år och har lite stelhet i ryggen ibland. Speciellt vissa ställningar, Att stå böjd under en motorhuv mer än 1-2 minuter är uteslutet. Då jag var 30 kunde jag bära tungt och t ex bygga upp en Friggebo själv. Det skulle jag inte palla med idag. Utan väldigt mycket mer återhämtning. Så att hålla på med massa fysiskt arbete i ett hus är verkligen inte lockande. Ändå så är jag nog fräschare än många 55 åringar.
Tid, jobbar väldigt mycket, skift alla tider på dygnet sedan 1988. Att ha en massa husgrejer över sig på ledig tid skulle kännas mentalt betungande.
För mycket utrymme med ett större hus. När man inte har barn boende hos sig längre, så skulle i vart fall ett lite större hus 150kvm och uppåt kännas rätt kallt och ödsligt. Har alltid tyckt man inte ska ha mer yta än man nyttjar. Mardrömmen vore bli pensionär i ett hus med mycket trappor med 2-3 våningar, där man nyttjar 2 rum och kök endast.
Men visst, om jag vore riktigt rik och kunde ringa hantverkare för precis allt hela tiden utan att bry mig om vad det kostar och ta dit en annan om den första gör för dåligt..då skulle jag nog kunna tänka mig ett litet hus nu.
Vi satsade på köpa i en lyxigare brf med gym och garage och livsmedelsbutik runt hörnet samt bägge ca 10 min promenad till jobbet och 15 till centrum. Ångrar mig icke.
Tilläggas kan att jag är uppväxt långt ifrån stad. Men ett par veckors flugfiske och strövtåg i hembygden varje år är precis vad jag behöver den vägen. Är rätt ljudkänslig så hade nog fått problem med en lgh där det hördes grannar och trafik. Så är inte fallet här. Mycket ljudstörningar så mycket möjligt jag tidvis längtat efter hus. Kan lägga till att inbrottsrisk är en sak som väger negativt för hus.
Ålder, är 55 år och har lite stelhet i ryggen ibland. Speciellt vissa ställningar, Att stå böjd under en motorhuv mer än 1-2 minuter är uteslutet. Då jag var 30 kunde jag bära tungt och t ex bygga upp en Friggebo själv. Det skulle jag inte palla med idag. Utan väldigt mycket mer återhämtning. Så att hålla på med massa fysiskt arbete i ett hus är verkligen inte lockande. Ändå så är jag nog fräschare än många 55 åringar.
Tid, jobbar väldigt mycket, skift alla tider på dygnet sedan 1988. Att ha en massa husgrejer över sig på ledig tid skulle kännas mentalt betungande.
För mycket utrymme med ett större hus. När man inte har barn boende hos sig längre, så skulle i vart fall ett lite större hus 150kvm och uppåt kännas rätt kallt och ödsligt. Har alltid tyckt man inte ska ha mer yta än man nyttjar. Mardrömmen vore bli pensionär i ett hus med mycket trappor med 2-3 våningar, där man nyttjar 2 rum och kök endast.
Men visst, om jag vore riktigt rik och kunde ringa hantverkare för precis allt hela tiden utan att bry mig om vad det kostar och ta dit en annan om den första gör för dåligt..då skulle jag nog kunna tänka mig ett litet hus nu.
Vi satsade på köpa i en lyxigare brf med gym och garage och livsmedelsbutik runt hörnet samt bägge ca 10 min promenad till jobbet och 15 till centrum. Ångrar mig icke.
Tilläggas kan att jag är uppväxt långt ifrån stad. Men ett par veckors flugfiske och strövtåg i hembygden varje år är precis vad jag behöver den vägen. Är rätt ljudkänslig så hade nog fått problem med en lgh där det hördes grannar och trafik. Så är inte fallet här. Mycket ljudstörningar så mycket möjligt jag tidvis längtat efter hus. Kan lägga till att inbrottsrisk är en sak som väger negativt för hus.
Redigerat:
Lyckligare vet jag inte, det beror mycket på vad ni tycker om att göra på fritiden.Skogshammaren skrev:
Är det ut på stan, middagar, gallerier etc så är nog lägenhet ett bra val.
Ett hus innebär att det nästan alltid finns något att fixa/ greja med.
Man blir aldrig klar med ett hus sa en klok vän till mig.
Själv har jag det bästa av två världar.
En hyreslägenhet och en stuga 30min bilresa hemifrån.
Det är lyxigt och gör mig lycklig att åka till stugan och greja men samtidigt väldigt skönt att komma hem till den ordnade lägenheten ☺️.