Färgfascism? :-)
Ett litet färgfråga? Håller på att panela om och röfärga ett uthus intill boningshuset. Gården kan spåras tillbaka till 1600-talet men nuvarande boningshus är uppförd för ett hundratal år sedan och renoverad och tillbyggd i omgångar, dock utan att ha förstört husets karaktär. Uthuset som jag fixar med nu byggdes på 30- eller 40-talet som sädesmagasin. På 70-talet isolerades övervåningen och blev "hundstall" för förra ägarens kennel. Själv planerar jag att ha en liten pubdel plus ett gästrum.
Till saken:
I den i mina ögon smått dogmatiska Renovera torp och gamla gårdar, kan man läsa att svarta knutar/fönsterfoder inte har någon "förankring i svensk tradition" (möjligen tjärade knutar/foder). Jag funderar dock på att högaktningsfullt skita i svensk tradition eftersom huset alltid haft svarta knutar, svarta fönsterfoder och vita fönsterkarmar. Efter att ha grundmålat fönsterkarmar/foder (vitt) blir jag än mer övertygad eftersom det inte ser klokt ut. Byggnaden behöver mörka foder annars dominerar de små fönstren helt.
Vad tycker ni insatta byggnadsvårdare? Varför anger man i litteraturen en enda väg att gå när varje byggnad har sin egen historia? Samma sak med röfärg. Här har jag fått höra att jag vid ommålning "ska" använda den äldre, ljusare röfärgen. Men den har ju aldrig använts på våra byggnader och vad jag förstår är den ljusa röfärgen en 1700-talstradition. Jag begriper mig inte på den bokstavstroende sidan av byggnadsvården...
Till saken:
I den i mina ögon smått dogmatiska Renovera torp och gamla gårdar, kan man läsa att svarta knutar/fönsterfoder inte har någon "förankring i svensk tradition" (möjligen tjärade knutar/foder). Jag funderar dock på att högaktningsfullt skita i svensk tradition eftersom huset alltid haft svarta knutar, svarta fönsterfoder och vita fönsterkarmar. Efter att ha grundmålat fönsterkarmar/foder (vitt) blir jag än mer övertygad eftersom det inte ser klokt ut. Byggnaden behöver mörka foder annars dominerar de små fönstren helt.
Vad tycker ni insatta byggnadsvårdare? Varför anger man i litteraturen en enda väg att gå när varje byggnad har sin egen historia? Samma sak med röfärg. Här har jag fått höra att jag vid ommålning "ska" använda den äldre, ljusare röfärgen. Men den har ju aldrig använts på våra byggnader och vad jag förstår är den ljusa röfärgen en 1700-talstradition. Jag begriper mig inte på den bokstavstroende sidan av byggnadsvården...
Jag begriper å andra sidan inte hur du läser boken (som jag för övrigt tycker är en av de minst domatiska och mest balanserade i ämnet... det finns långt värre att hitta för den som vill det!).
I mitt ex, tryckår 1982 sid 126, sista stycket, står "I valet av färg på knutar och vindskivor bör man ta till den färg som huset redan har, eller som det tidigare haft... etc).
Sen konatateras iofs också att det då antagligen knappast blir svarta knutar, men om du nu faktiskt har det - så visst! Tar du dig tid att läsa hela texten ser du dessutom att modet med rödfärgarde väggar och svarta knutar enligt förf tog fart på 1920-talet, så din 1940-talsbyggnad verkar väl ligga helt rätt i tiden!
Och att man skulle ange att det bara finns en rätt standard tycker jag också är märkligt? I alla böcker jag läst, och i alla sammanhang där frågan diskuterats framhålls ju vikten av att titta på den enskilda, unika byggnaden.
Du kan mao knappast få det till att det vore kontroversiellt att fortsätta med samma färgsättning som huset alltid har haft! Snarare till punkt och pricka vad alla "bokstavstroende byggnadsvårdare" brukar hävda i tid och otid. Betydligt svårare blir det när man vill gå in och ända det befintliga, välja någon ny nyans t.ex., då finns det mycket att ta ställning till minsann! Men det slipper ju du.
I mitt ex, tryckår 1982 sid 126, sista stycket, står "I valet av färg på knutar och vindskivor bör man ta till den färg som huset redan har, eller som det tidigare haft... etc).
Sen konatateras iofs också att det då antagligen knappast blir svarta knutar, men om du nu faktiskt har det - så visst! Tar du dig tid att läsa hela texten ser du dessutom att modet med rödfärgarde väggar och svarta knutar enligt förf tog fart på 1920-talet, så din 1940-talsbyggnad verkar väl ligga helt rätt i tiden!
Och att man skulle ange att det bara finns en rätt standard tycker jag också är märkligt? I alla böcker jag läst, och i alla sammanhang där frågan diskuterats framhålls ju vikten av att titta på den enskilda, unika byggnaden.
Du kan mao knappast få det till att det vore kontroversiellt att fortsätta med samma färgsättning som huset alltid har haft! Snarare till punkt och pricka vad alla "bokstavstroende byggnadsvårdare" brukar hävda i tid och otid. Betydligt svårare blir det när man vill gå in och ända det befintliga, välja någon ny nyans t.ex., då finns det mycket att ta ställning till minsann! Men det slipper ju du.
Jag läser vad som står - att svarta knutar/foder saknar förankring i svensk tradition (alltså definieras "svensk traditon" pre 1920-tal? 
). Men tack för det motsägande citatet från samma bok. Jag börjar nämligen slarvläsa så fort jag ser mer pekpinnar än rekommendationer. Med andra ord är jag nog så känslig att jag, enligt dina uppfattning om byggnadsvårdslitteraturen, nog inte bör läsa mer i ämnet
Men kontentan blir alltså att jag, utifrån min egen uppfattning och din tolkning av boken, gör som planerat. Bockar och bugar.
). Men tack för det motsägande citatet från samma bok. Jag börjar nämligen slarvläsa så fort jag ser mer pekpinnar än rekommendationer. Med andra ord är jag nog så känslig att jag, enligt dina uppfattning om byggnadsvårdslitteraturen, nog inte bör läsa mer i ämnet Men kontentan blir alltså att jag, utifrån min egen uppfattning och din tolkning av boken, gör som planerat. Bockar och bugar.
Kasch skrev:
Ja det är faktiskt lite märkligt formulerat, det håller jag med dig om! Jag antar att dom tänker på uthus från 17- och 1800-talet som aldrig haft svarta knutar, och som sedan får det påmålat i ett försök att få till ett gammal utseende... Fast dom aldrig sett ut så tidigare. Och är syftet att återskapa ett historiskt utseende blir det ju tokigt. Är syftet å andra sidan att få ett röd/svart hus för att ägaren tycker att det är jättefint, och han/hon är väl medveten om att det aldrig sett ut så tidigare men vill ha det ändå är det ju en annan sak.
Lycka till hur som helst!
Enligt gysinges katalog så har alla rödfärgade byggnader fram till 1960-talet varit målade med falu ljus.Kasch skrev:
"Färdigkokad »Falu Ljus« utan linolja. Falu rödfärg som den var ända fram till 1960-talet, ljust röd och utan tillsats av linolja."
Färgen är av någon anledning dyr, så jag kokar egen, efter gysinges recept, till en kostnad på ca 140 kr/ 10 liter (gysinge m.fl. tar ca 500 kr för motsvarande mängd)
Detta är kanske en parentes men jag upplever att vissa av de texter om byggnadsvård som jag har läst, bla Så renoveras torp och gårdar bitvis är skrivna som om de riktade sig till folk under den första renoveringsvågen på 40-50-talet. Få personer idag skulle köpa en orörd 1700-talskåk och byta ut spröjsfönstren till perspektivfönster och smälla upp en eternitfasad. Jag kan hålla med dig om att det ibland slår över i en sorts autenticitetsfanatism som kan bli onyanserad, särskilt när det gäller nyare gamla hus från 1920 och framåt.
Men hur många köper inte väldigt gamla hus tilläggsisolerar smäller på z-panel byter till nya fönster med lösa spröjs, Bygger jätte verandor med plasttak o skjutglas mm mm???mino skrev:
Då föredrar jag eternit faktiskt. Om man bara spar dom ursprungliga fodren så ser inte eternit så illa ut tycker jag. Pluss att det är ju enkelt att ta bort den och återställa sen...